Herr Johnny Fristen

Ingen hade förtalat Herr Johnny Fristen som nyligen fyllt 50 år, som han var medveten om, och han hade såvitt han var medveten om inte gjort något ont i sitt liv, men ändå kände han sig jämt och ständigt övervakad. Med övervakningskameror i var och vart annat hörn av staden och på landsbygden också. Han levde ett helt anspråkslöst och liv i inkognito och var inte särskilt känd av allmänheten. Han åkte till sitt senaste jobb han haft i 10 år dag ut och dag in och jobbade efter schema. Det ringde helt plötsligt en helt vanlig onsdag morgon en dag i telefon hemma hos Johnny Fristen. En kvinnlig röst sa ”Hej det är jag som ringer. Vad är det jag har fått höra? Har du strulat till det nu igen, din strulputte”. ”Jag vet inte vad du menar. Vad gäller det för något då?” sa Johnny Fristen. Och han fortsatte ”Presenterar man inte sig? Du sa inte vad du heter. Vem är du egentligen som ringer hem till mig såhär en tidig onsdag morgon? Känner vi varandra?” sa han. ”Du är en av de misstänkta. Vi har koll på vad du har för dig. Minsta lilla steg du tar bevakar vi. Vi har hört talas om dig här på centralen för omvärldsbevakning.” sa kvinnan i telefon. ”Varför har det blivit såhär?” frågade Johnny Fristen. ”Varför ställer du så dumma frågor?” sa den kvinnliga rösten i andra änden av telefonlinjen. ”Har man blivit anklagad vet man oftast inte vem som ligger bakom det” fortsatte hon. ”Det har kommit in klagomål och anmälningar på dig från 15 kvinnor som påstår att du vill dem och deras barn illa. Det är en Facebook grupp som kallar sig ’Barnens vänner’ som står för detta.” sa kvinnan i telefonen. ”Medger du att de har rätt i sina antaganden?” sa hon. ”Jag förstår inte vad du menar. Nej det har de inte. Vem är du egentligen? Vad heter du? Och hur gammal är du?” frågade Herr Johnny Fristen. ”Jag har ingen skyldighet att identifiera mig. Det är min rätt som åklagare att vara anonym” sa kvinnan i telefon. ”Jasså du är åklagare!? Det förklarar saken. Det enda ni vill är att få oss inlåsta och komma åt våra besparingar” sa Herr Johnny Fristen. ”Jasså. Är det så du ser på saken!?” sa kvinnan som ännu inte sagt vad hon heter. ”Detta är förtal. Jag har ingen aning om vad det är för 15 kvinnor som jag inte ens träffat. Det är nästan åtalbart detta. Jag ringer Polisen” sa Herr Johnny Fristen. ”Det hjälps inte att göra det. Allt ont du gjort!? Vi har presenterat våra bevis för polisen. Du är misstänkt för en rad brott. Du påstås ha chattat med personer som inte vill veta av dig. Det är därför du blivit blockerad och anmäld.” sa kvinnan. ”Vafalls vad säger du!? Jag har inte gjort något ont. Jag har bara suttit bakom ett skrivbord och skrivit. Jag förstår inte hur det kunnat bli såhär?” sa Herr Johnny Fristen. ”Du medger alltså inte dina brott som förövare?” sa kvinnan i telefon. ”Nej verkligen inte. Jag har inte haft någon kontakt med en enda av de 15 du nämner. Och deras barn vill jag inte ha med att göra. Det måste vara ett missförstånd” sa Johnny Fristen. ”Jag ska göra livet tråkigt för dig från och med nu. Jag överlämnar detta till utredning av Polisen” sa kvinnan sedan. ”Är det så ni jobbar!? Jag är skeptisk till din roll i detta. Du verkar vara inkompetent på området. Är du verkligen åklagare??” sa Herr Johnny Fristen. ”Jasså du är sån. En man med problem. Vi kommer ingen vart med detta. Du verkar vara mest oskyldig av alla. Vi ska nog överlåta detta till sjukvården för utredning i stället.” sa kvinnan. ”Det tackar jag bestämt nej till. Jag har ett jobb att sköta och har inte tid med detta. Du får ursäkta men nu lägger jag på telefonluren. Hejdå!!!” sa Herr Johnny Fristen. ”Du får ursäkta jag skämtade bara med dig. Det finns ingen grupp som heter ’Barnens vänner’. Jag ville bara skrämma upp dig lite. Det är jag din syster Anita som ringer” sa kvinnan som kallade sig Anita. Och hon fortsatte och sa skrattande ”Tål du inte ett skämt?? Jag kommer ihåg när du kallade mig ’jävla klagande kärring’ och sedan sa du förlåt och att du bara skämtat. Du vet som de säger; Ger man sig in i leken får man leken tåla” sa kvinnan som kallade sig Anita. ”På så sätt. Jag tog kanske i lite väl. Jag minns inte att jag kallat dig så en gång. Du får förlåta mig men nu måste jag lägga på luren. Jag har ett jobb att sköta och ska i väg på det nu Hejdå!!” sa Herr Johnny Fristen och la på luren. Sedan när Herr Johnny Fristen anlände till sitt jobb två dagar senare möttes han av tre personer som såg ut att stå och vänta på honom. Det var en kvinna och inspektör från Arbetsmiljöverket, en arbetsledare på arbetsplatsen och en psykolog från regionen. ”Vi har ett ärende vi vill samtala med dig om. Är det något problem?” sa arbetsledaren. ”Nej det går bra” sa Johnny Fristen godtroget. ”Det har kommit till vår kännedom att du haft problem med 15 kvinnor och deras barn.” sa arbetsledaren. ”Jag vet inte vad du pratar om” sa Herr Johnny Fristen. ”Detta är ett mycket allvarligt arbetsmiljöproblem” sa den kvinnliga inspektören. ”Vi kan inte hjälpa dig något mer nu med detta. Sjukvården får ta över. Vi har bokat in en tid hos psykologen här nästa vecka för behandling. Din arbetstid här på arbetsplatsen tar slut nu, med omedelbar verkan. Reglerna är såna” sa arbetsledaren. ”Såhär får det inte gå till. Detta vill jag nog diskutera med facket. Jag har minst en månads uppsägningstid. Hur vet ni detta förresten? Om ni har några bevis för detta!?” sa Johnny Fristen. ”Vi har våra källor av avlyssning och bevakning. Han kan sina principer och arbetsvillkor åtminstone” sa arbetsledaren till de andra två. ”Hej Jag heter Arne. Det är jag som är psykologen du ska få träffa. Du ska få fylla i en enkät för att vi ska kunna ta reda på vad det är för fel på dig. För något fel är det minsann” sa psykologen som heter Arne och sedan stack han fram en enkät på 2 A4 sidor. ”Vi väntar här utanför ditt rum så kan du fylla i enkäten i lugn och ro.” Sa psykologen. Johnny Fristen fyllde i enkäten. Och sa till de andra när han var färdig. Psykologen läste igenom svaren på enkäten som handlade om levnads och livsfrågor. ”Du är schizofren och eventuellt autistisk. Det är vad jag får ut av dina svar i enkäten:” sa psykologen. Det knackade på dörren sedan och där stod två civilklädda Poliser. ”Vi skulle hämta en man här för LPT. Vi fick order från en läkare på psykiatrin tidigare idag” sa en av poliserna till de andra. ”Det är han här vår Johnny som ska köras till psyket på sjukhuset” sa psykologen. ”Jag vägrar. Jag vill inte detta.” sa Johnny Fristen. Men han hade inget att säga till om oskyldig och maktlös som han var. Och han anmodades att följa med de två civila poliserna. Så slutar denna historia om hur Herr Johnny Fristen blev av med sitt jobb han haft i ett tiotal år med anledning av ett skämt från sin syster. Herr Johnny Fristen blev sedan inlåst på psykvård på sjukhuset i 5 år i staden han bodde och något mer jobb kunde han sedan inte få. Utan han blev långtidssjukskriven fram till pension och sedan resten av sitt liv.

Taleptox Skrev
Den 20240620

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

Status: Silver författare

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 39 publicerade verk