Publicerat
Kategori: Övernaturliga noveller

Hjärntösen

Du ser på flickan med en förundrad blick. Hon ser tillbaka, djupt in i dina ögon, men rör sig inte. För att försäkra dig om att dina fantasier inte bara vandrat till en annan del av sinnesapparaten lyfter du försiktigt vänsterarmen. Långsamt, nästan så omärkbart att du knappt själv känner av dina egna rörelser. Din hand närmar sig flickans ansikte. Hennes ögon flyttar sig från dina och ner mot din hand, hennes reaktionsförmåga verkar fördröjd. Inte förrän du nästan nuddar hennes kind med baksidan av handen reagerar hon och rycker bakåt. Det ser ut som att hon är på väg att tappa balansen och ramla rakt ner från balkongräcket hon står och balanserar på. I all hast dyker du fram för att fånga flickan. Du slänger armarna runt henne, lyckas fånga in henne i din famn. Vilken tur. Drar in henne på balkongens fasta golv.
“Mia, är det du?”
“Ja, det är jag och du måste vara, Måns, eller hur? Men hur kan du vara så … vuxen?”
“Jag var precis på väg att fråga dig detsamma, fast snarare om varför du är så … ovuxen? Jag har haft dina tankar vandrandes i min skalle sedan jag var barn. Jag är 37 år gammal och du verkar inte vara mer än, vadå, 12?
Du ser ner på den lilla flickan, endast iklädd nattlinne. Hennes hår är långt, nästan ner till midjan, gyllene som solljuset. En skinande ljusglimt i kvällsmörkret. Men flickan bär inga skor, det måste vara riktigt kallt för henne här ute. Du funderar på om du kanske ska ta med henne in – men hur skulle det egentligen se ut? Om någon från vårdpersonalen kom och hälsade på och du satt i soffan med tolvåring som bott i din hjärna i 37 år, till råga på det var hon också knappt ens påklädd. Fast vad hade egentligen varit värre, att ha henne inne eller ute på balkongen? För du kan ju inte lika väl släppa ner henne över räcket.
“Jo, alltså, jag har faktiskt ingen aning. Men jag måste få veta … Är det sant det där du tänkt om, du vet?”
“Vadå, vilket då? Jag har tänkt en massa tankar och jag vet gott och väl att du också har det, så kom inte här och beskyll mig med något nu!”
“Ta det lugnt! Stå inte här och höj rösten och bli upprörd när jag bara ställer en alldeles normal fråga!”, utbrister hon irriterat.
Plötsligt verkar det som om flickan förändras. Ja, rentav är hon knappt ens samma person längre. Hon ser ut att åldras mitt framför ögonen på dig, hon blir längre och inte bara det, hon blir … vuxen? Du tar ett par steg bakåt av ren shock.
“V..v..vad är det som försiggår? Varför, vad är det som händer med dig? Mia, vad … varför?”
Flickan, som nu knappast längre är en flicka hånflinar mot dig. Hon närmar sig dig. Ju närmare hon kommer, desto mindre hotfull verkar hon ändå bli. Som om hon ändrade sin uppfattning om dig på bara de tre stegen det tog att vara mitt i ansiktet på dig.
“Förlåt, det var inte meningen att skrämmas. Inte att luras för den delen heller. Jag menade bara, de där tankarna där du bara önskar … åh vad du har önskat … att någon skulle komma och äta upp dig … komma och slakta dig … bara så att du ska få bli av med lidandet. Så att du slipper ta livet av dig själv, för du förmår dig bara inte att slänga dig själv över balkongräcket. Inte sant lillpysen?”
“J…j…ja … ja, jo, när jag tänkte det så tyckte jag det var en bra idé. Men nu … nu när jag vet att du inte bara är en röst inuti mitt huvud kan jag nog tänka mig att leva vidare … he he.”
“Fel svar. Du förlorar!”
Du hinner inte riktigt förstå vad det är du förlorat innan kvinnan som står framför dig har förvandlats till en fullgjord best. En best bärandes på stora krokiga fingrar med sylvassa klor i ändarna. En best med armar som timmerstockar och tänder som törnar. Besten tar tag i dig som en dryckesflaska och skruvar av skallen på dig. Hon dricker upp ditt blod genom att vända din halshuggna kropp upp och ner ovanför sig. Till sist glufsar hon i resten av din kropp, lem för lem, kroppsdel för kroppsdel och allra sist… kuken!

Namnet är en pseudonym. Feminist, socialist, aktivist. Autistisk bidragstagare som drömmer om att en dag kunna leva på skrivandet.
Maja Wellerstadt är medlem sedan 2a02 Maja Wellerstadt har 16 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Klas Stenborg