JUL I OKTOBER FÖR OBOTLIG CANCER

JUL I OKTOBER FÖR OBOTLIG CANCER
Skulle någon göra en jul i Oktober till exempel,för att sin lilla dotter var sjuk i cancer och ingen trodde att hon skulle överleva till julafton. Anita som flickan hette var sjuk i obotlig leukemi. Något som Anita var väldigt glad över var hennes glaskula med en flicka innuti och när man skakade den så började det snöa. Hon kunde hålla på i timmar att skaka denna glaskula för att se när det snöade. Hon frågade sin mamma.
- När kommer första snön.
Mamman svarade.
- Ja,inte förrän tidigast i november.
- Det är ju en evighet till dess,sa Anita.
Mamman blev lite förskräckt när hon hörde ordet evighet. Tänkte genast på Anitas framtid.
De var på koll på sjukhuset och det konstaterades att det hade blivit värre. Medicineringen tog inte,tyvärr. Anita var så tapper men hon kunde inte ana att hon skulle dö inom en snar framtid. Hon dagdrömde ibland att hon åkte skidor på den vita snön och hon var så frisk och rödblommig om kinderna. Det klart att en flicka i tioårsåldern ska känna sig frfisk. Istället hade det kommit lite insjunkna kinder och ögonen strålade inte så mycket. Hon såg faktiskt sjuk ut. Hon brukade sitta och titta sig i spegeln när hon tog av sig sin mössa. Hon fantiserade att hon hade långt ljust hår och alla kommenterade hennes vacka hår. Hon behövde detta för att kunna motstå den värk kroppen skickade till denna spröda flicka.
Hela hennes omgivning hade tänkt på detta med jul. De började så sakteliga komma fram till att de skulle skapa en jul i Oktober. Alla gjorde något de dekorerade julgranen,en del bakade Lussekatter och pepparkakor. De gjorde om pappans arbetsrum till en julbasar av alla de slags juldekorationer. Det såg väldigt juligt ut. Några hade huggit julgranen,hade haft lite besvär att fråga en markägare om tillstånd. Men när han fick veta ändamålet,så gjorde han det med glädje.
När "julafton" kom och Anita fick gå in i detta juliga rum var hon först förskräckt eftersom det inte var julafton. Sedan grät hon över att alla hade varit så snälla och gjort detta för henne. hon fick massor av presenter och hela huset var full med människor,klasskamrater och släkten. Denna julafton gick till historien som en av de jular som absolut var den bästa. Efter en lång julafton somnade Anita trött i sin säng. De hade dekorerat ute också med massor av lampor. De lyste upp oktober-natten. Anita var väldigt nöjd med denna tidiga julafton det syntes på henne. Hon tittade ut genom fönstret och bort över byn lyste ljusen. Till och med kyrkan lyste.
Men detta var något hon såg vem som gjorde att hon såg detta ja,det kan man undra. Hon var så glad när hon såg detta under.
Nästa dag så somnade Anita in för evigt. Men hennes minne lever fortfarande kvar och det är väldigt ljust. Så kan ni tänka er efter Anitas bortgång så lyste lamporna igen för henne. Ingen fantasi nu utan detta hade byborna gjort. Jag är helt övertygad om att Anita såg det.
Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk