KNÄPPSKALLEN.

KNÄPPSKALLEN.

Något hände, bilen liksom sladdade till och stannade. De gick ut för att titta.Det hängde många tomburkar och annat bakom bilen och på bilen hade de målat “Nygifta”
Mannen tittade på bilen och konstaterade att de hade fått punktering.
Han sa.
- Det var det värsta att jag skulle få punktering när vi var på väg till vår smekmånad på Pallas Hotell!
Kvinnan tittade medlidsamt på honom.
- Det gör inget älskling,vi har ju i alla fall varandra.
Mannen blev arg och sparkade på däcket. Men det hjälpte föga.
- Jag får gå till närmaste bensinmack och försöka få någon att pumpa upp mitt reservdäck som det inte finns någon luft i just nu.
- Men det är ganska så långt härifrån,sa kvinnan. Jag vet inte om jag vågar vara kvar här medan du ger dig av. Det är i alla fall mitt i natten och man vet ju inte vad som kan hända.
- Mannen log lite och sa.
- Nej,då det kommer inte ens en bil farande här vid detta klockslag.

När mannen just skulle ge sig av hördes ett motor ljud och de hoppade liksom till.
- Jag tror det är en bil som kommer farande,sa kvinnan.
- Hade vi sån tur att en bil kör här just nu,sa mannan.
- Det är inte säkert att han stannar när han ser oss,du vet ju hur det är på vägarna nu för tiden?
- Ja,älskling men jag tror jag ska få stopp på honom.
Han lade sig liksom på vägen utsträckt vid sin bil. När nu bilen kom farande så såg föraren att det låg en man där,så han bromsade allt vad han kunde.
Det rök till lite grann och föraren undrade vad det här var frågan om.
Han steg ur bilen och då såg de att det var ingen liten man,han var väldigt stor.
Kvinnan blev lite rädd och ställde sig bakom sin nyblivne make.
- Vi har fått punktering och du kunde kanske ta oss med till en bensinmack. Så vi kunde ordna detta med reservdäcket.
Den store man verkade väldigt konstigt. Han betedde sig underligt. Han sa med liten ljus stämma.
- Jag kan ordna det på ett annat vis.
Han tog fram en anordning. Först satte han en slang i sitt reservdäck och den andre änden i det däck som var punkterat. Nu förde han över luften från sitt däck till det punkterade däcket.
- Detta är ju bara temporärt men jag tror att ni kommer till en bensinmack.
Han log väldigt konstigt och när frun frågade honom.
- Vad ska du ha för det här.
- Jag vill inte ha något,inte något av en sådan skönhet,det är bara skönt att få vila ögonen på en sådan bedårande kvinna.
Sedan vimlade han liksom med ögonen.
Den nygifte mannen tittade på däcket och konstaterade att ddet fungerade. Han tog på däcket med sina händer och när han skulle resa sig upp,så snubblade han till och lade sina händer på mannens fina vita kostym.
- Åh,förlåt det var inte min mening! Jag ska ersätta den. Du får väl kemtvätta kostymen.
Den store mannen blev ursinnig och sa.
- Jag skulle kunna döda dig! Det skulle jag kunna!
Sedan tog han fram det där sliskiga leendet och satte sig i bilen och körde iväg.
- Vilken knäppskalle,sa mannen

Hotellet hade många besökare för det var ett möte med Frimurarna. Så många rum var upptagna och det sa också portien. Men de hade ju reserverat rum så de tyckte att det var konstigt att det inte fanns det rummet de ville ha.
Precis när de skulle gå så kom det en man och sa till dem att följa med till ett angränsande rum.
- Ni får ursäkta sa polisinspektören. Men vi skulle gärna vilja ha svar på en fråga.
- Ni har ju fått svar på era frågor innan.
Polisinspektören sa.
- Känner ni igen detta armband,det är ovanligt genom att den har så många rubiner.
Kvinnan sa.
- Jag känner igen det. Hade inte din faster ett sådant?
Mannen titta på armband men sa med en gång.
- Nej,det är inte det armbandet.
- Är du säker,sa polisinspektören?
- Jag är väldigt säker,sa mannen.
Polisinspektören lade till.
- Som ni vet så var det ett inbrott i det hus där din faster bodde och armbandet och annat stals. Din faster miste också livet,genom att få en hammare i huvudet.
- Jag är medveten om det,tyärr sa mannen.
- Ja, ni kan gå nu och tack så mycket att ni tog er tid att komma hit.
När de kom fram till receptionen så bar det sig så väl att de fick det rummet de hade bokat.
De öppnade dörren och steg in på rummet. De tyckte att detta var fantastiskt att de fick det rum de hade förbeställt.
- Jag älskar dig av hela mitt hjärta sa mannen.
- Jag älskar dig också väldigt mycket,sa kvinnan.
De kysstes länge och kvinnan ville klä om sig så hon gick in i det andra rummet.

Mannen stod där och titta ut på omgivningen och det var mycket vackert även om han inte såg så mycket genom att det va r mörkt ute.
Just då så knackade det på dörren.
Mannen gick fram och öppnade dörren men det var ingen där.
Precis när han skulle stänga dörren såg man ansiktet på den store mannen som hade hjälpt dem när de hade fått punktering.
- Jaså,detta är rum 220! Då får jag be om ursäkt för jag har 221.
Han visade upp sin fina vita kostym som nu var helt ren och fin.
- De har verfkligen en bra service på det här hotellet. Har ni sett så fin kostymen blev. Han tittade lite konstigt med ögonen och han hade något slags minspel för sig. Han verkade vara väldigt konstig.
- Nej, nu måste jag gå in till mig. Hoppas ni har det bra här på hotellet.
Han hade knappt stängt dörren förrän det började bankas väldiga i väggen.
Mannen undrade var i all världen han sysslade med där inne.
Bankandet fortsatte och mannen gick ut på balkongen och lyckades gå över till den balkong som den store mannen hade.
När mannen tittade in så såg han att den store mannen tog hål i väggen.
Han kunde inte vara där så länge utan gick tillbaka till sitt hotellrum.

Kvinnan kom då ut och var väldigt fint klädd i en negligé.
- Vad vacker du är sa mannen.
De kysstes och just då ringde telefonen och det var från receptionen.
Han sa.
- Mannen som bor jämte er klagar på att ni har bankat i väggarna.
- Vad menar han med det,det är ju han som har fört oväsen.
- Vilket fall som helst så har han upphört just nu med bankandet.
Mannen lade på luren och precis då hörde man bankandet igen. Och han sa till kvinnan.
- Vad vill han egentligen? Vad har vi gjort honom? Han verkar ju vara en knäppskalle.
Kvinnan sa.
- Kanske vi skulle åka tillbaka till det stora huset?
Mannen tittade med sorgsen blick.
- Nej,det påminner för mycket om faster Gerd.

Det hördes ett annat ljud innifrån rummer bredvid. Det lär som en klocka av något slag. Han kunde inte förstå vad det var.
- Varför har han en klocka ståendes vid väggen.
Man kunde höra klockans tickande väldigt noga. De kunde inte förstå varför han hade en klocka där.
- Vi åker härifrån sa mannen.
- Vi har ju just kommit hit och jag tänker gå ner till receptionen och beställa upp lite champagne. Kanske du ska följa med?
- Ja,varför inte så kommer jag härfrån lite grann.
Paret gick ner till receptionen och det var så mycket folk där nere så det tiog en bra stund.
När de kom upp och skulle börja dricka champagnen så började han därinne igen banka på väggen.
- Nej,nu står jaqg inte ut längre utan nu så går jag in där och säger till honom!
Sagt och gjort gick han dit och bankade på dörren. Den store mannen öppnade och undrade frågande vad han ville.
- Du bankar i väggen hela tiden och vi undrar varför.
- Skulle jag banka i nån vägg,sa den store mannen och såg väldigt konstig ut. Nej,jag har inte bankat!
- Du har i alla fall en klocka som står och tickar vid väggen.
- Vad pratar du om sa mannen?
- Varför har du en klocka som tickar vid väggen,sa nu mannen som hade sett att den tjocke mannen hade gjort hål i väggen.
Han tog ett steg framåt och nu var han inne i rummet. Han tittade på väggen,men det syntes ingenting. Inget hål,ingen klocka.
- Den tjocke mannen blev arg och sa.
- Ut med dig nu vad har du här att göra?

När mannen kom in till sin fru var han väldigt uppjagad.
- Varför ljuger han? Varför har han en klocka? Tänker han spränga väggen? Det kanske är en bomb.
- Kvinnan sa.
- Jag tycker att någon har varit här och tittat igenom våra väskor.
- Vad säger du sa mannen. Har det försvunnet något?
- Nej,det tror jag inte.
- Jag har ju min lilla väska kvar i bilen med mina rakgrejer i och jag tänker hämta den nu.

Mannen gick ut för att hämta sin väska i bilen. Och på vägen till hotellrummet möttec han den tjocka mannen.
- Vad har du i väskan sa han.
- Jag har mina rakgrejer och sådant i den.
- Får man titta säger då plötsligt den tjocka mannen?
- Varför skulle jag tillåta att du tittar i min väska?
Då tar den tjocka mannen upp en pistol och säger att han är en polisinspkör vid namn Nicklasson.
- Vi har haft ögonen på dig.
Mannen försökte fly och i tumultet så tappar han väskan och den öppnas.
Under locket fanns en spegel,den använder han när han rakar sig.
Spegeln gick sönder och ett armband trillar ut från den sönderslagna spegeln.
Just då kommer hans fru springande och undrar vad i alla världen det var frågan om.
En annan polis hade kommit och håller hårt i hennes makes armar.
- Detta är det riktiga armbandet som vi har letat efter. Vi har nu fått upplösningen. Det låg bakom spegeln i denna väska.
Tyvärr är det så att din make Sivert Nillson har tagit detta otroligt fina armband. Och han har också bragt livet av sin faster.
Kvinnan tittade förskräckt mot Sivert och undrade.
- Är det sant som han säger?
- Sivert slog ner blicken och med svag röst sa han.
- Vi kunde ha levt gott på detta armband och när arvet skulle komma hade vi blivit förmögna.
- Kvinnan sa.
- Vilken knäppskalle du har varit!

Bo Grapenskog

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk