Publicerat
Kategori: Novell

Knarkhundar: hadith om Mr.Goodybag berättad via den Gröna Hycklaren

"Alltså knarkhundar är en så himla hemsk grej" Sa Mr.Goodybag och förde upp Coca-Cola glaset mot sitt ansikte.

"Vadå är du rädd att dom ska sätta dit dig eller?" Sa jag liggandes bredvid honom i madrassen där bak i skåpbilen som tjänade som hans hem och arbetsplats. Försökte komma ihåg vart vi kan ha gjort av mina trosor. Vi var nakna och hade nyss varit intima. En av dom många saker jag som ansvarsfull kvinna inte borde göra, för jag visste vilken hemsk människa han är, men kag kunde bara inte låta bli.

"Nej men varför ge knark till hundar, och, s-Samtidigt inte låta människor ta" Han stoppade sugröret i näsan och började suga upp innehållet ur Coca-Cola glaset. Det var fyllt med kola, inte cola.

"Nej, så är det inte. Du har helt missförstått begreppet"

"Ja vad dum jag är. Alltid tyckt det låtit konstigt att ge knark till hundar. >knarkhund< måste förstås syfta till att göra knark av hundar. Vilket också är oetiskt, lär man knappast bli särskilt hög på".

"Nej, idiot" Det tragiska var att han fortfarande kunde vara sexig i mina ögon samtidigt som han var en total idiot"Dom heter knarkhundar för att dom kan hitta knark"
Mr.Goodybag såg helt frälst ut när han hörde det. Bestämde mig för att det skulle bli sista gången jag låg, rörde eller ens träffade Mr.Goodybag. Självklart var jag där igen redan nästa vecka. Inte för att jag egentligen ville veta, utan mest för att skådespela för mig själv att jag kunde uppskatta honom på annat sätt än sexuellt så frågade jag vad som hänt i veckan. Han är sällan särskilt sammanhängande i sina anekdoter så detta är min tolkning av händelseförloppet han beskrev. 

Eftersom jag berättat för honom om att hundar kunde hitta knark så var han säker på att han kunde tjäna in en förmögenhet på ingenting. Behövde bara få tag i en hund så kunde den hitta knark i ofantliga mängder. Tog därför sin bil och körde hem till sin systers lägenhet. Bröt sig in, hon var inte hemma och han hade inte hennes nummer. Väl där inne så visade det sig att hon visst var där, inne i duschen hade bara inte hört ringklockan. Han kanske inte ens hade tagit sig tid att ringa på utan bara brutit sig in med kofoten direkt, han var inte riktigt säker. Hans närminne var inte så bra nu för tiden. Bra att kofoten kom till användning vilket som ansåg han. Han misstänkte att syrran inte skulle dela den åsikten när hon upptäckte den inslagna dörren. Hon gav honom alltid massa skit.

Plockade snabbt upp hennes pomeran. En boll av hår snarare än hund som hette stjärnexplosion. Liten nog att man faktiskt kunde trampa ihjäl den av misstag. En hund som var mindre än Mr.Goodybags minsta bajskorvar och kostade 20 tusen. Det var ett djävla kilopris, på sin höjd hade Mr.Goodybag sålt sina bajskorvar för hälften så mycket pengar, fast det var en annan historia. Om man jämför med syrrans andra hund som var en rottweiler, stor nog att äta Mr.Goodybag på bara några tuggor och kanske även någon av hans mindre bajskor, som syrran fått gratis så var skillnaden i pris löjlig. Visserligen hade Mr.Goodybag även lämnat vissa av sina största bajskorvar gratis hos sin syster, anonymt då en av de få människor Mr.Goodybag var rädd för var hans syster.

Han tog hem Stjärnexplosion till sin skåpbil och sa åt den ge sig iväg och komma tillbaka när den hittat knark för så där 20 tusen, enligt den columbianska marknadens standards förstås. Det gjorde inte hund-eländet. Mr.Goodybag kom fram till att de nog var bäst att ge den en smak av lukten så att den visste vad exakt den skulle ge sig efter. Sett på tv att man lät hundar lukta på saker innan dom fick spåra, typ lukta på en handske innan dom skulle hitta mördare på flykt från polisen. Han hade aldrig fattat varför alla mördare luktade som handskar, fast det var ett mysterium som tåldes att lösas en annan dag. Han förde lite kokain till nosen på hunden. Det gick precis som han hade planerat, om han nu hade planerat att stjärnexplosion skulle dö snabbt men fröjdefullt. Vilket kanske hade varit hans plan, minnet var som sagt inte så värst.  

Det där kändes inte rätt. När hunden införskaffats hade Mr.Goodybag skämtsamt frågat om vad som skulle hända om man råkade trampa fel och krossa den lilla hårbollen. Syrran hade sagt att den som skadade hunden skulle bli skyldig henne 20 tusen och ett nytt hjärta. Mr.Goodybag hade ett antal människohjärtan i kylen han tänkt sälja på internet (sjukhus i vissa länder borde verkligen skaffa bättre säkerhet, behövde knappt skjuta någon alls för att komma åt dom tillade han). Han hade dock inte 20 tusen han kunde undanvara. Mr.Goodybag såg att jag tog riktigt illa vid sig av detta så han förtydligade att han skojade, självklart hade han 20 tusen över han ville bara inte lägga det på sånt skit som att betala skadorna han orsakat. Hade han ägnat sig åt sånt skulle han inte ha kunnat åstakommit något här i livet. 

Han kom fram till att den bästa lösningen vore att övertyga syrran om att hon själv orsakat hundens död. Då skulle han var ansvarsbefriad. Det enklaste sättet att göra det på måste vara att få henne att trampa på fanskapet, med sina tänder. Alltså lura henne att äta upp hunden. 

Han gick hem till syrran med en speciell hamburgare. Hon tittade på den misstänksamt. 
"är inte den här hamburgaren lite väl hårig. Du försöker väl inte lura mig?" Sa hon och pekade på hunden som låg klädd i gurkor mitt emellan bröden. Förgrymmat också, att han glömt att raka hunden, den enda bristen i en annars perfekt plan.

"Nej det tycker jag inte. Det är ju du som tillagat den här. Hittade den längst bak i min kyl med ditt namn på. Så du är helt ansvarig för innehållet. Och du gör ju aldrig fel det vet vi ju båda två"

"Det är sant, jag gör ju aldrig några fel" Sa syrran och tog första tuggan. "Smakar inte den här lite väl likt stjärnexplosion. Är du säker på att du inte försöker lura mig?"    

"Du och dina konspirationsteorier. Vem som helst kan ställa svåra frågar att svara på så att den andra parten framstår suspekt. Till exempel varför har du sånt långt hår"

"För att jag inte klippt mig på länge"

"Det var bara ett exempel. Jag skulle kunna ställa massor andra. Så som varför du har så långa naglar, vassa tänder, svans, stora ögon. Vänta jag är faktiskt lite nyfiken på riktigt varför har du svans?"

"Ingen särskild anledning. Kände bara att det skulle passa"

"Vänta nu. Det är egentligen du som är stjärnexplosion"

"okej, du kom på mig" Sa syrran som Mr.Goodybag vid närmare betraktande såg egentligen var hunden ståendes på två styltor med en peruk och en tomtemask utan skägg. En imponerande förklädnad men Mr.Goodybag lät sig inte luras i första taget. Fast vänta om det var hunden, då måste han ha blandat ihop dom till att börja med. Så den han stal med sig, bjöd på kola, oavsiktligt dödade och just la i hamburgaren måste ha varit. . .

"Herregud vad har jag gjort. Jag har matat min syster till hennes egna hund. Hur kunde jag, ha slösat bort så mycket tid. Du dog ju aldrig stjärnexplosion så det var verkligen bortslösat. Riskerade ju aldrig att behöva betala syrran ett öre. Nu när du ätit henne så behöver jag inte ens tänka på begravningskostnad"

Jag frågade Mr.Goodybag om han var hög nu under själva återberätandet eller under upplevelsen i sig. Han svarade "inte mer än vanligt. Om inte din lang-langare ljugit för mig". Goodybag var min langare, och hans langare blev då min 'Lang-langare', enligt samma logik som ens pappas pappa kallas farfar. "Han sa att det var vanliga varorna i alla fall. Du stryk de jag just sa, börjar se spindlar kräla under min egna hud. Det här är inte en bra dos. Om jag dör av det här så påminn mig om att kräva pengarna tillbaka" Han var aldrig i fara på riktigt, en ofarlig snedtändning. 

Kollade hans systers Facebook för att se hur hon samt hunden mådde. Hon skrev att hennes gosedjur hade hon hittat mellan hamburgebröd i sin egna frys med ett förlåtbrev skriven från en anonym källa. Frågade i sin tråd vem skämtaren var. Från bilderna framgick att bägge hundarna och hon var oskadda.

Allt det som berättats var någon typ av knarkdröm från Mr.Goodybags sida, där han bara varit i närheten av att faktiskt komma åt hunden. Jag dubbelkollade kylväskan han hade med sig och där låg dock vad som såg ut att vara riktiga människohjärtan, paketerade som om dom stulits från ett riktigt sjukhus, texten såg arabisk ut. Han var vilse i snedtändningen så jag kunde ringa på polis nu. Ange platsen för skåpbilen med hjärtarna i så skulle han arresteras så skulle han aldrig mer kunna skada någon. 

Slog in 1 på mobilen. Om polisen tog honom så skulle jag aldrig mer få chansen att knulla honom. Vad spelade det för roll. Människor skulle dö om han fortsatte vara fri, människors liv var viktigare än mitt underliv det visste jag. Ja visst stämmer det, det är moraliskt fel att låta honom vara fri, fast det är djävligt skönt att ligga med honom. Det är en helt sjuk jämförelse, moral går före egen njutning! Det har du helt rätt i men hans händer vet vart dom ska och det finns något särskilt med honom. Det är helt fel, jag vill låta honom gå men kan inte. Slog in den andra 1:an på mobilen. Han har sexpack. Det spelar ingen roll hur snygg han är, man har en skyldighet att göra mot andra så som man själv vill bli behandlad. Om någon främling hade möjlighet att skydda dig från en galen organtjuv skulle du vilja att dom tog den chansen istället för att låta honom gå fri och skada dig i framtiden. Helt rätt. Han hade sån djävla sexuell ork, kunde knulla så ofantligt länge för att knarket gjort hans kropp okänslig för sinnesintryck. Det spelade ingen roll. Slog in 2:an. Det var det rätta det visste jag. Fast tänk om han kanske kan bättra sig på egen hand, borde han inte få den chansen först innan man kallar in polis. Jo det stämmer.

Tryckte bort numret. Vilken tur att det fans en moralisk anledning att låta honom gå fri. Inte för att jag sökte en sådann. Utan för att det mest moraliska, efter en opartisk granskning, visade sig vara att inte polisanmäla honom. Gynsamm slump att så var fallet, lite som hur Svenskt Näringsliv påfallande ofta upptäcker att det bästa för samhället i sin helhet är för dom att betala ut lägre lön och ges mer makt över andra människors liv.

Etablerade sig tidigt inom tävlingsinriktad ångest, fram tills en dramatisk sexskandal tvingade honom bort från offentlighetens ljus. Med den lilla rättelsen av att inget av det du just läst är sant. Gratulationer till dig som tog dig tid att gå igenom den här texten; det har varit ett fullkomligt meningslöst åtagande, precis som livet.
Staffan Marklund är medlem sedan 37.1 Staffan Marklund har 5 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Sten Wiking