Konjunktur

Hjul snurrar förankrade i vred i en plasthöljd låda, matt svart och dold under ett stålklätt mörker. Det snurrar på slitna länkar av kugghjulens tänder som nöts uddlösa och sliter upp kratrar i länkarnas gängor. I detta defekta maskineri hålls alla vitala funktioner samman av en överspänd drivkedja med länkar som kan brista vilket ögonblick som helst.

Inuti detta provisorium springer sexton små arbetsnissar med blåkläder, fem dagars stubb och sura uppstötningar och spacklar igen kratrar de kommer åt. Deras förtvivlade nissebarnpratar inte längre med dem, huden har föråldrats efter år av bolmande, lungorna är svärtade och ömtåliga och de oljiga stråna på deras ryggar har impregnerats av maskineriets metalliska odör. Men de håller hjulhuset rullande.

Klockan femton och femtio varje onsdagseftermiddag kommer en slätrakad, muskulös trebarnsfar med försynt fru och
motorbåt i hamnen och klappar sina arbetsmissar på huvudet för att hålla deras mod uppe och föda deras indoktrinerade
moral.

Facknissens sura uppstötningar har frätt upp ett magsår i hans buk, varför han inte kan medverka en alldeles speciell onsdagseftermiddag när upptaktslivet i hjulhuset ska utvärderas och taktas upp. Arbetsnissarna ombeds lägga sina förslag i en postlåda på fjärde våningen, vid toalettdörren i tjänstenissarnas foajé dit ingen annan arbetsnisse än facknissen går på grund av
sina ömtåliga lungor och begränsade ordförråd. Facknissen har förslagen samlade i en plastficka på sitt kontor, på botten av hjulhuset och dit in har bara facknissen och varenda tjänstenisse i koncernen tillträde.

Arbetsnissarna enas till slut om att någonting måste göras åt den svaga ljussättningen i hjulhuset. Huvudklapparnissen noterar detta på en papperslapp som han omedelbart tappar bort
för att facknissen understår sig att stanna hemma med blödande mage. Huvudklapparen måste fokusera på det kundnissemöte som äger rum i slutet på veckan och kan inte ta allas ansvar för att de inte orkar hålla tempot. Facknissen kallas tillbaka med bistånd för magsårsplåster i filmdragerad tablettform, välkomnas av sexton arbetsnissars enhälliga skrål om en den svaga belysningen som ingen tog hand om. Facknissens första uppgift blir att konfrontera huvudklapparnissen, vars minne och samvete inte ska sträcka sig längre än till kalenderns sista uppslag. Facknissen beordras att meddela arbetsnissarna att belysningen dröjer lite för att andra åtaganden måste prioriteras för hjulhusets framtid och däri arbetsnissarnas uppehälle, och ett verbalt kompanistryk drabbar facknissen i
huvudklapparnissens frånvaro. Facknissen jobbar två dagar till, sjukskrivs i fjorton dagar men förlamas permanent av en stroke efter halva tiden. Huvudklapparnissen degraderas till ställföreträdande facknisse och attackeras av implikationer och impliceringar som han orkar stå emot i exakt tjugosju dagar. Han sjukskrivs i fjorton dagar, ordineras soffläge med tekakor och grönt te. På den femtonde dagen meddelar huvudklapparnissen som blev facknisse sin omedelbara uppsägning, säljer av båten, bedrar sin försynta fru med en nätt nissa som har fluktat hans fysik länge nog och reser till Phnom Phen på obestämd tid.

Under tiden som gått har konjunkturen vänt och hjulhusets värde sjunker. Åtta arbetsnissar måste gå och sexton arbetsnissars sura uppstötningar fräter upp blödande magsår. Sexton arbetsnissar sjukskrivs i fjorton dagar, tre faller offer för stroke och en kvävs av sina ömtåliga lungor. Två av dem hittar nya tjänster och två tar ut förtidspension med åttio procent lägre inkomst. Åtta arbetsnissar kommer tillbaka till hjulhuset med nyvunna fyndigheter från tidningar och för många krogvändor.

Konjunkturen vänder och åtta arbetsnissar ska göra vad sexton bör. Fyra bemanningsfacknissar förbrukas, varav en faller offer för stroke. Facknissetjänsten assimileras med en ny huvudklapparnisse från den militära flottan innan huvudklapparnissetjänsten försvinner helt.

Åtta arbetsnissar tvingas lösa sina problem själva och på två år finns inte längre en enda krater i en enda länk i hela hjulhuset. Men det gör inte arbetsnissarna heller; utan någon
huvudklapparnisse gick kundnissarna till andra hjulhus och andra huvudklapparnissar och vad som blev kvar av vårt ursprungliga hjulhus var en nissetom, stålklädd byggnad och de numera entledigade arbetsnissarnas berättelser om vad som kunde ha varit.

Christoffer Andersson

Status: Silver författare

Att skrivandet kan uppbära en våldsdisposition är svårt att tro om skrivandets lugna, solitära natur, men historien visar upp åtskilliga exempel på pennor som genom explosiva språkbruk glöder av den själs vibrato varur orden tar form. Denna våldsdisposition är ett av skrivandescenens tabuer som under alla omständigheter ska kläs i och identifieras med sitt saktmodiga ytskikt. Jag gör inga ansatser (längre) att förklä mitt skrivande i dun och silke.
Christoffer Andersson är medlem sedan 2015 Christoffer Andersson har 27 publicerade verk