Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Konst - Kapitel 5: Ond bråd död

Den andra januari kommer jag hem till vår villa på Essingen. Ingen är hemma. Huset är helt tomt, inte övergivet, men tomt. Jag är trött efter resan, sover aldrig så bra på flyget. Efter att ha packat upp går jag och lägger mig en stund.

Vaknar, ser på klockan. Sex! På kvällen? Måste vara på kvällen. Det är fortfarande tomt i huset, varken Emma, min hustru, eller Oskar, min son, verkar vara hemma. Jag går ner i köket, se om det finns något att äta. Kylskåpet har inte mycket. Lite mjölk, en ostbit med mera. Inget att äta. Var är alla?

Jag ringer Emmas mobil. Efter en stund svarar hon. Låter lite konstig, som om jag avbröt något. ”Heej, är du hemma? Oj, ja vissst ja. Idag!”, säger hon.

Jag undrar var hon är och var Oskar är. Oskar hade träning i dag och skulle sova över hos sin kompis, Pelle, förklarar hon. Sedan dröjer det lite innan hon säger ”jag kommer hem i morgon. Förklarar då”, sedan avslutas samtalet. Jag förstår ingenting, men undrar vad som tagit åt henne. Men kan ju inte riktigt klandra henne, har ju själv varit borta. Inte hört av mig speciellt mycket. Dessutom varit med min nya kärlek och även min fantastiska dotter. Hur ska jag berätta när vi ses i morgon?

Jag klär på mig och går ut i vintermörkret och kylan. Tar ettan ner till stan, behöver äta något. På vägen hem handlar jag lite på Åhléns så att det i alla fall finns frukost och lite lunch. Får ta bilen och storhandla under dagen.

Efter en ensam och orolig natt går jag upp, gör mig i ordning. Lite jobbigt att komma tillbaka till svensk tid. Varför är det alltid jobbigare att flyga österut än västerut? Laddar en tvättmaskin med min tvätt och det som ligger i tvättkorgen. Emma måste ha tagit bilen, så jag tar bussen igen. Handlar lite mer, så vi kan äta middag och klarar de närmaste dagarna.

När jag kommer hem igen är klockan tre. Bilen står utanför huset. Emma måste ha kommit hem. När jag kommer in ser jag henne sitta vid köksbordet. Huvudet i händerna.

”Stannade Elsa? Ville inte komma hem innan hon ska börja i skolan?”, frågar hon. Inget välkommen hem eller någon annan hälsningsfras.

”Ja, hon tyckte det blev lite jobbigt att fara fram och tillbaka. Och hej på dig också!”, kan jag inte låta bli att säga. Lite sur, faktiskt, för att hon inte var hemma eller välkomnade mig. Men jag har ju ingen rätt att vara sur, har ju varit otrogen på alla möjliga sätt.

”Måste berätta att jag har sovit borta ett par nätter. Oskar har varit hos en kompis hela tiden. Firade nyår där. Jag har, har… har träffat en man. Jaa, vi har väl känt varandra ett bra tag, på jobbet. Men det blev mer och mer. Faktiskt redan när du var borta så länge i höstas och jag var så orolig. Jaaa, det ena ledde till det andra. Erik, jag vill skiljas!”, utbrister hon samtidigt som hon faller i gråt. Snyftar hejdlöst. Ska jag gå fram, krama om henne, trösta henne? Vad ska jag göra? Jag bara står där, mitt på köksgolvet med två matkassar.

Sakta går jag fram, sätter mig på en stol vid bordet. Ser på henne. ”Mmm, jag är ju inte direkt oskyldig, jag heller. Jag kom faktiskt hem för att berätta om att jag har träffat en kvinna, som jag är förälskad i. Jag lovade Elsa att berätta. Hon vill absolut inte komma på mellanhand. Hon kom ju på oss”, säger jag lite trevande. Det kom väl inte ut så jättebra. Spelar ingen roll hur mycket man tänkt igenom hur det ska sägas. Blir ändå galet när man sitter där.

”Oj, vad är vi för ena? Våra barn, vad ska det bli med dem? Vad ska vi göra?”, nu blev det vi, inte jag eller du.

”Jag vet faktiskt inte. Men vi måste lösa det. Vad vill du göra? Skiljas, sa du. Ja, men tar tid. Låt oss tänka. Prata med Oskar”, säger jag, ganska säker på vad jag vill, men vill inte forcera det. Måste få ta lite tid. Blir ingen kul tid här hemma. Skönt att Elsa har det bra. Men Oskar? Hur kommer han att ta det? ”Vad säger vi till Oskar?”

”Låt oss tänka, inte säga något just nu. Hur tänker du?”, säger hon, kastar tillbaka bollen till mig.

”Ja, vi får försöka vara vuxna”, säger jag. Sedan frågar jag lite försiktigt om vem det är hon har träffat. En advokat på byrån hon jobbar på. De har känt varandra länge, men har sedan en tid haft ett fall tillsammans, två bolag som ska gå ihop, och då lärt känna varandra mycket närmare. En sak ledde till en annan, och jag var ju borta…

Sedan berättar jag lite om Margret, utan några intima detaljer. Därefter sitter vi tysta. Ingen vill, vågar, säga något mer. Strax före klockan fem kommer Oskar hem. Jag får en jättekram av honom. ”Hej pappa, har ni haft det bra? Syrran är kvar, ska hon börja skola där? Vad blir det till middag?”, allt kommer ut på en gång. Både jag och Emma reagerar på ordet middag. Jag har ju handlat, börjar göra köttfärssås. Enkelt och gott. Vi försöker vara normala under resten av dagen och kvällen.

”Var sover vi?”, frågar Emma. Jag har också funderat på det. Vi sover normalt i en dubbelsäng med ett täcke. Ingen av oss brukar ha några kläder, inte ens underbyxor, när vi sover.

”Om vi ska agera normalt, bör vi väl göra som vi brukar. Är det ett problem för dig? Se mig naken? Vara bredvid mig i sängen?”, frågar jag.

”Känns lite konstigt, men antar att du har rätt”. När det blir dags att gå och lägga oss, klär jag av mig, går naken ut i badrummet och tvättar mig, borstar tänderna, precis som vanligt. När jag kommer tillbaka in, står Emma inlindad i en badrock. Hon tycker tydligen att det känns märkligt. Jag kryper ner på min sida av sängen. När Emma kommer tillbaka, sätter hon sig med ryggen mot mig, tar av badrocken och försvinner snabbt ner i sängen.

Vi släcker och vänder oss på var sin sida, ingen god natt. Efter två timmar när tankarna rusar runt i huvudet går jag upp. Omöjligt att sova. Sitter och funderar. Vad vill jag, hur ska det bli? Vad gör vi? Vi har ju varit gifta i tjugo år, har två tonåriga barn. Går ju inte bara att lämna så där. Mitt inre är i uppror, vet inte någonting. Allt var ju så klart för mig när jag satt på planet på väg hem.

Det går några dagar vi pratar minimalt med varandra. Bägge är vi tillbaka på jobben. Oskar har fortfarande jullov. Sedan säger Emma ”jag är inte hemma över helgen, ser du till att Oskar får mat och vad han behöver. Vet inte när jag kommer hem igen”.

”Men, hur, vad ska jag säga till Oskar?”, undrar jag.

”Berätta för honom. Säg att jag troligen inte kommer att vara hemma så mycket, men att han alltid kan ringa mig”, sedan tar hon sin väska och går ut. Ser att en vit Mercedes står där ute, som hon hoppar in i.

Där står jag med Svarte Petter. Jag försöker förklara för Oskar. Han tar det inte bra. Blir sur och tvär. Stormar ut ur huset. Vägrar att prata med mig eller ringa sin mamma. Vi äter middag som två främlingar, känns det som.

Då ringer Elsa. Jag förklarar för henne vad som hänt. Hon tar det med ro, tycker att jag kan komma tillbaka till New York. Men jag har ju mitt arbete och kan inte bara åka iväg så där. Och Oskar är ju hemma också. Sedan berättar Elsa att rektorn hade ringt, bett henne komma till skolan för att göra olika kunskapsprov. Han hade upptäckt att Elsa egentligen skulle börja i tolfte klassen. De börjar ju redan vid sex års ålder i USA, och tolfte motsvarar andra årskursen i gymnasiet. Hon hade klarat alla prov, utom amerikansk historia. Där ska hon få plugga extra samtidigt som hon börjar med sina jämnåriga i tolfte graden. Till våren kommer hon att ta examen! Och sedan blir det collage, om hon får vara kvar. Hon måste dock söka in till collage nu under vårterminen. Jag blir glad när jag hör det och att hon verkar så positiv till allt.

Lättad försöker jag berätta för Oskar. Först vill han inte lyssna, men när jag föreslår att vi kan åka dit över sportlovet, börjar han lyssna. Han ska börja gymnasiet i höst, går ut nian nu i vår. Frågar om han kanske vill börja på High School i New York? ”Vet inte. Vad innebär det?”

Jag försöker förklara att han då kommer att börja i elfte klassen, sedan två år till examen. Kostar en massa. Kanske kan den stiftelse Margret skulle instifta ge ett bidrag? Jag ska höra med Emma om det är okey att jag tar med Oskar. Kanske vill hon också följa med?

En föresats jag har är att jag vill vara schysst mot Emma och vill att vi ska kunna fortsätta att ha en bra relation, oavsett vad vi bestämmer. Inte minst för barnens skull. Allt blir mycket enklare om vi kan kommunicera, umgås och fungera som vuxna individer. När jag ringer Emma och frågor om hon vill följa med och om det annars är okey att Oskar följer med vill hon tänka lite. Ber att få återkomma.

Dagen efter kommer hon hem, behöver hämta nya kläder. Vi pratar lite, jag berättar om Elsa och mina planer på att åka över sportlovet. Hon har funderat på det. Vill nog följa med, men vill ha Göran, hennes nya, med sig. Osäker på om de båda kan vara borta samtidigt. Hon måste se hur planeringen ser ut. Men de vill bo på hotell, inte bo med min ”frilla”, som hon kallar Margret. Hon har egna EuroBonus poäng och bokar sin egen resa. Hon har inget emot att Oskar och jag åker.

Fördelen med att jobba på ett stort amerikanskt företag är att jag kan jobba även i New York. Behöver bara åka in till kontoret i White Plains ett par gånger, så inga problem för mig att ta ledigt eller få min flygbiljett. Däremot måste jag boka Oskars biljett själv och med massor av poäng är det inga problem. Jag bokar Business Class åt oss båda två.

Efter två veckor meddelar Emma att hon och Göran kommer till New York samtidigt med oss. Samma flyg. Jag meddelar Margret att vi kommer och med vilket flyg. Steve kommer och möter säger hon. Vet inte hur Emma vill göra, åka med oss in eller ta en taxi. Vi får se när den dagen kommer.

Oskar har tinat upp, ser fram mot att resa. Emma kommer bara hem någon enstaka gång för att hämta någonting. Hon har däremot suttit ned med Oskar och pratat igenom det hela samt haft honom över på middag för att träffa Göran. Verkar ha gått bra. Skönt att det verkar lösa sig. Hur Emma och jag ska göra har vi ännu inte pratat om. Skiljas med minderåriga barn brukar ta tid och samtalsterapi. Tiden får gå och vi mogna i hur vi vill göra, tänker jag.

Vi åker redan på fredag före sportlovet. Oskar stortrivs i att åka Business Class, det är nytt för honom. Tidigare på semestrar har vi alltid trängt ihop oss i ekonomiklass. Även Emma och Göran har bokat Business, men sitter två rader bakom oss, så vi kommer fram före. Skämt! Jag och Göran har hälsat, försökt vara normala. Han verkar vara en bra karl, duktig advokat har jag förstått. Vi pratar inte mycket på flyget, var och en sköter sig själv.

När vi kommer fram och ut genom passkontroll och tull står Steve där och väntar. Jag frågar om vi kan skjutsa Emma och Göran till hotellet. De tackar ja, gör förvånade miner när de ser den gamla Bentleyn. Vi får utan vidare plats alla fyra och vårt bagage. Deras hotell ligger på Lexington Avenue, inte så långt från där Margret bor. Det tar bara femton minuter med bil mellan. Vi släpper av dem utanför hotellet, säger att vi tar kontakt i morgon, på lördagen. Elsa vill säkert träffa dem. Sedan åker vi ”hem”.

Steve kör in genom grinden och svänger upp framför entrén. Där står både Elsa och Margret. Det blir ett kärt återseende. Oskar hälsar artigt på Margret och kramar om Elsa.

Väl inne har Mary gjort i ordning lite middag. Jag ser på Oskar, han är trött. Orkar knappt äta någonting. Han ser dock intresserad på Margret, undrar vad hans pappa har för sig. Elsa pratar på om sin skola. Hon har fått en massa nya kamrater. Några bor i närheten och hon har börjat umgås med på fritiden. Speciellt två andra flickor som också går på Budo-skolan, som vi kallar den. Oskar undrar lite vad det är för skola, Elsa säger bara att det är som japanskt pilbågsskytte och Oskar låter sig nöjas med det.

Efter middagen går både han och jag och lägger oss. Jag har rummet bredvid Margret med en lönndörr mellan. Jag går in och lägger mig i hennes säng. Vill känna henne bredvid mig, när hon kommer för att sova. Somnar in och märker bara knappt när Margret kommer in. Känns mjukt och varmt på båda sidorna. Trevar ut med mina händer. Margret och Elsa? Mmm, somnar om.

Vaknar vid fyra. Jetlag. Två varma kvinnor bredvid mig. Känner på dem, så sköna, men sover tungt. Jag tassar upp, går på toaletten. När jag kommer tillbaka ser Margret på mig med nyvakna ögon. Vi gosar ihop oss, jag kan inte sova mer. Hela jag är mer än vaken där mellan två fantastiska kvinnor. Margret tar tag i min hårda lem. Smeker mig skönt och lägger sig på sidan, svankar, tar tag i mig och leder mig in i henne. Vi ligger där stilla, jag inne i henne. Så börjar hon använda sina inre muskler, bearbetar min lem, mitt ollon, på det mest gudomliga sätt. Jag är utsvulten på sex, är nära att komma på en gång. Hon stannar upp och fortsätter efter en kort stund, förstår att jag behöver få komma, inte kan vänta. Märker att hon nu också är på gång. Kan hon styra sin orgasm så att hon kan komma lika snabbt som jag. Tydligen kan hon det, känner hur hon kommer samtidigt som jag sprutar och sprutar. Tömmer mig fullständigt.

Länge ligger vi och bara kramas efteråt. Jag dåsar till. Nästa gång jag tittar på klockan är hon sex. Känner att även Elsa nu har vaknat. Trycker sig mot mig, börjar smeka mig. Jag känner hennes fasta små bröst mot min rygg. Vänder på mig, kramar henne. Även min kuk vaknar till, petar henne i magen. Hon tar den i sina sköna, lena händer. Smeker mig sakta, tar den försaft som sipprar ut och smörjer in ollonet. Åhh, hon vet precis vad jag vill och vad som är skönt. Hon lägger sig på rygg, vill ha mig ovanpå och leder mig in. Hon är härligt våt, jag kommer in utan problem. Sedan vilar jag bara där, innan jag sakta börjar röra mig, knullar henne, min dotter.

Nu märker jag att hon timar sina muskler efter mina rörelser. Som att rida lätt på en häst i trav, vi blir till en harmonisk helhet. Margret har vaknat igen. Kryper intill oss och kramar oss samtidigt. Märker att hon smeker Elsas bröst och sedan för ner en hand mot hennes klitoris. Gnuggar där, känns skönt för mig också. Efter en kvart, tror jag, börjar jag öka farten. Känner hur min orgasm börjar närma sig. Både Elsa och Margret stönar i takt, pustar å, gnyr. Pungen laddar upp, tar hjälp av prostatan och slungar ut en ny stor sats i min dotters tighta fitta. Hon skriker till, kommer strax efter. Även Margret verkar få en orgasm. Kan de styra sina orgasmer så perfekt?

Vi ligger och flåsar, alla tre. Kramar varandra. Älskar varandra. Så härligt.

Då hör jag Oskar som viskar ”pappa”, utanför min dörr. Jag går upp och in i mitt rum. Öppnar dörren, naken. Men han vet att jag sover naken, men det luktar sex lång väg om mig. Han ser på mig. Backar ut med ett ”ursäkta”. Ja, så var den hemligheten ur vägen. Men han vet inte att även hans syster är med.

Senare möts vi nere vid frukosten. Mary har dukat upp en riktig frukostbuffé. Både Oskar och jag äter mycket, vi är hungriga och har bägge varit vakna sedan fyratiden. Vi pratar inte så mycket. Efter en stund kommer Elsa följd av Margret. Oskar och Elsa pratar svenska med varandra. Margret tittar oförstående på dem. Elsa beskriver hur det är i skolan, kompisar med mera. Jag försöker förklara för Margret vad de pratar om. När de ätit klart går de iväg tillsammans. Margret och jag dröjer oss kvar vid matbordet.

Hon berättar om hur det varit sedan jag åkte hem. Elsa har kommit bra in i livet i New York, skolan och Budo-skolan. Margret berättar även att Uris har fått ett domslut på att han äger E-typen. Kommer säkert när som helst för att kräva den. ”Han är verkligen förfärlig. Skyr inga medel, vill bara ha. Aldrig göra något. Hur kunde han bli sådan. Robert, hans far, var en snäll och klok man”, säger hon. ”Jag har bett Steve att se till att Jaguaren kan köras, luft i däcken med mera, den har ju varit uppställd länge, inte använd på många år. Det är ju en samlarbil. Jag har fört över registreringen på honom. Han säljer den säkert på en gång, för att få pengar”.

Just som vi sitter där och pratar om honom, ringer det på grinden, Uris står utanför. Han har en polis med sig för att verkställa domslutet. Mary släpper in honom medan Steve går ner i garaget och kör upp bilen. ”Jag har skrivit under pappren. Registreringen är nu i ditt namn. Du behöver nog tanka bilen snart, annars fungerar den. Good riddance”, säger Margret.

Uris sätter sig i bilen. Poliskonstapeln tittar på och säger att då är hans uppdrag klart och går ut genom grinden. Uris lägger i växeln. Bilen tar ett skutt fram och stannar. Han är inte van vid manuell växel. Han gör ett nytt försök med samma resultat. Tredje gången börjar han rulla, men på ettan och en ostadig fot på gaspedalen hoppar bilen mer än kör framåt. Med en hårsmån missar han grinden och kommer ut på gatan. När han svänger vänster ut blir det sista vi ser av honom. Men vi hör en smäll. Krockade han? Vi rusar fram till korsningen. Där står Jaguaren inkörd i ett par parkerade bilar. En stor lastbil har träffat den i sidan och knuffat in den på de parkerade bilarna. Den ser helt demolerad ut, det ryker från motorn.

Sakta, omskakad kravlar Uris ut ur bilen. Han ser inte glad ut. Polismannen har inte hunnit långt. Kommer fram och ser hur det gått. Uppenbart att Uris hade svängt ut precis framför lastbilen, som kom från höger. Efter en stund kommer en polisbil, tillkallad av konstapeln som var med Uris. De pratar med föraren till lastbilen och sedan med Uris. Bägge får blåsa, alkoholtestets. När poliserna ser resultatet tar de Uris och sätter honom i polisbilen. Fler polisbilar kommer och en bärgningsbil.

En av poliserna kommer fram och frågar Margret om bilen är registrerad och försäkrad. ”Jag rapporterade in ägarbytet. Om Uris har registrerat den och tecknat försäkring har jag ingen aning om, men det måste han väl för att få köra?”, säger hon. Polisen noterar och ber henne att senare under dagen bege sig till polisstationen för att avge sitt vittnesmål.

Margret och Steve åker till stationen lite senare. När de kommer tillbaka berättar hon att Uris var onykter när han körde en bil som inte var skattad eller försäkrad. Han blir skyldig till olyckan och måste ersätta lastbilens skador samt skadorna på de parkerade bilarna. Dessutom är Jaguaren bara skrot, går troligen inte att reparera. ”Det här kommer inte att sluta bra. Han kommer säkert att försöka hävda att det är mitt fel att bilen inte var försäkrad. Den har inte varit registrerad eller försäkrad på många år. De släppte honom i väntan på rättegång, eftersom det inte var några personskador. Förutom skadorna får han säkert böta en massa också”, berättar Margret.

Under tiden har Emma ringt. Vill träffa Elsa. Jag erbjuder mig att skjutsa henne till deras hotell, men hon säger att hon klarar sig dit själv. Börjar kunna staden. Oskar följer med henne.

På söndag morgon beger vi oss, Elsa, Oskar och jag, ut för att visa Oskar staden, åka fram och tillbaka. Vi tar båten ut till frihetsgudinnan. Klättrar uppför alla trapporna, ser på utsikten. Lite snökristaller i luften, men vi ser infarten från Atlanten in till staden, den väg som alla immigranter kom en gång. Vi gör också ett besök på Ellis Island dit immigranterna kom först. Sedan den obligatoriska turen upp i Empire State Building. Jag ser att Oskar är imponerad av staden. Vi äter en hamburgare och pratar om vad vi ska göra de övriga dagarna. Undrar om Oskar vill följa med Elsa till skolan en dag? Det vill han, så jag måste kontakta rektorn och få tillåtelse. Ingen kommer in i skolan utan att vara anmäld i förväg.

Rektorn säger att Oskar är välkommen på tisdag. Elsa får ta hand om honom, ledsaga honom i skolan och han får vara med på hennes lektioner. Några av mina tavlor har varit utställda på ett galleri i the Village. Oskar följer med mig ner på måndagen för att se om de sålt något. När vi kommer in i galleriet träffar vi Suss. Jag ser mig omkring i galleriet, ser inga av mina målningar. Suss hälsar oss, känner sedan igen mig. Jag får en stor kram. ”Oh, Erik, all your paintings have gone”. Tydligen blivit sålda. Hon vill gärna ha fler, många har frågat efter dem. Sedan vill hon redovisa försäljningen och skriva ut en check på min andel. Sex målningar, lite olika storlekar, men hon har sålt dem för runt 800 dollar, lite varierande beroende på storlek. Min andel är femtio procent, så hon skriver ut checken på 2400 dollar. Inte dåligt för en hobby.

”Hur gör jag med skatt på inkomsten?”, undrar jag. 2400 dollar är nog inget problem, men om jag målar fler som hon kan sälja måste jag nog deklarera inkomsten. Hon hänvisar till IRS, den amerikanska skattemyndigheten. De är inte nådiga om de upptäcker att man fuskat. Sedan vill hon bjuda oss på lunch för att diskutera framtiden. Vi tackar ja och hon leder oss till en trevlig liten kvartersrestaurang. Jag känner mig oerhört stolt av att ha sålt sex målningar och att hon vill ha fler. Vi diskuterar prisnivå. Hon säger att efterfrågan är stor på lite större verk, kanske runt 100 x 120 centimeter. Just den typen av färgrika tavlor är det många som vill ha för att dekorera med. En tavla i det formatet tror hon att hon kan sälja för 1500 till 2000 dollar. När jag blir mer känd, troligen upp mot 3000 dollar. Oskar lyssnar och häpnar, visste att jag målar lite som hobby, men inte att det jag gör är efterfrågat. Jag är själv förvånad och stolt. Lovar att påbörja några i det större formatet redan den här veckan. Sedan kan jag säkert fortsätta hemma, sända dem till henne. Vi enas om fördelningen 50/50. Utan en agent eller galleri är det omöjligt att sälja, nå ut till presumtiva kunder.

Suss tipsar om var jag kan köpa dukar, hon vill absolut att det ska vara linnedukar, de som köper efterfrågar kvalitet i materialet. Butiken ligger inte så långt från restaurangen, så hon följer oss dit. Presenterar mig för innehavaren, som lovar att ge mig bra priser på det jag köper. Det blir fem stora dukar och tre lite mindre. Behöver även mer färg, det går åt en del, speciellt titanvitt, till det större formatet. Vi får hjälp med att hitta en taxi, som kan klara av att transportera oss och dukarna.

Väl hemma öppnar jag grinden med fjärrkontrollen jag fått av Margret. Taxin kör fram till entrén, vi betalar och går ur bilen. Mary kommer ut och hjälper till att bära in dukarna. Jag berättar att mina målningar var slutsålda och att jag fått en check. Mary ser överraskat glad ut, gratulerar mig. Säger att hon också tycker om mina målningar. Hon är en pärla, ska göra en till henne, gratis.

Margret är inte hemma. Hon behövde göra några ärenden, Steve skjutsar henne. Jag vill börja måla på en gång, blev så inspirerad av att ha sålt det jag gjort tidigare. Oskar sätter sig med sin iPad och jag går in i min ateljé. Sätter upp en av de stora dukarna på staffliet. Sedan tittar jag dumt på den stora vita ytan. Alltid svårt att börja. Men jag har ett knep, börjar med att stryka ut ett lager med titanvitt. Sedan tänker jag ett landskap. Himmel, kanske en liten sjö, träd runt omkring. I det vita tar jag blått på en svamp och stryker ut, inte för tjockt. Sedan andra färger. Vill alltid ha gult med, lyser upp, ger karaktär. Var hamnar blicken först på ett konstverk. Gyllene snittet visar på en punkt uppe i vänstra hörnet. I alla fall för oss som läser från vänster till höger. Är det annorlunda för muslimer, judar? Vet inte, måste ta reda på det. Men nu är det för den amerikanska marknaden. Det gäller att ha någonting just i den rätta punkten, eller området. Kompositionen är viktig. Mycket finns redan från början men det mesta, detaljerna, tillkommer successivt.

Efter tre timmars arbete måste tavlan vila, torka, innan jag kan fortsätta. Ska jag, hinner jag, börja på en till? Går ut för att se vad övriga gör. Margret har kommit hem, sitter och pratar med Oskar. Nej, jag måste nog vara lite sällskaplig. Tvättar händerna och går sedan ut till dem.

Margret kommer mot mig med ett stort leende. Gratulerar till försäljningen. Oskar har berättat om vårt besök på galleriet och att Suss bjudit på lunch. Margret känner Suss sedan tidigare, det var hon som introducerade mig. Det är nog hon som ska ta åt sig äran, inte bara jag. Vi pratar om att Suss vill ha flera, men större verk. Jag berättar att jag påbörjat ett. Hoppas kunna påbörja ett till i kväll, så de hinner torka till på torsdag. I morgon behöver jag åka till jobbet, prata med min amerikanska chef, planera och diskutera aktuella projekt.

Elsa kommer instormande från skolan. Kastar sig ner i en fåtölj och tittar på Oskar. ”Ska du följa med till skolan i morgon. Rektorn berättade. Riktigt roligt. Du kommer att gilla den här skolan, den är helt fantastisk”, bubblar hon på. Inget stopp. Hon stortrivs verkligen, det märks. ”Men”, fortsätter hon ”han måste gå hem efter skolan, jag har min Budo då. Lovade Angelina att vi skulle gå tillsammans”. Angelina är en av hennes skolkamrater som också tillhör Budo-skolan.

”Vad är det? Går du på en annan skola också?”, undrar Oskar.

”Nä, jo, men det är bara för tjejer. Eller nästan bara, finns några grabbar. Men det är en mycket hemlig skola. Du får absolut inte nämna den i morgon, eller någonsin”, säger hon, vilket ju inte gör Oskar mindre nyfiken. Han börjar ställa en massa frågor, till slut vänder sig Margret, ber om hjälp.

”Hmm, let me see how to put this”, säger hon. ”Det är en mycket speciell skola, nästan bara för flickor. Ja, det är en skola för hela livet. Vi som gått där pratar inte om det och man kan endast börja efter att minst två aktiva deltagare rekommenderar en. Man lär sig ett förhållningssätt, tankemässigt och kroppsligt. Inriktningen är att ge flickorna en grund i sig själva och att kunna ta initiativ, ge sig själv, och senare sin partner, njutning. Det krävs mycket träning, livslång träning och olika kunskaper. Poesi, teater, musik, psykologi och filosofi är viktiga beståndsdelar. Men även kalligrafi, kunna servera japanskt the ingår”.

Oskar ser ut som han förstår, men ändå inte fattar. ”Vaddå njutning?”, säger han efter en stund.

Elsa tittar hjälpsökande mot Margret, som börjar lite trevande. Inte van med pojkar. ”Vad får dig att njuta?”, frågar hon till slut.

”Ja, eh, vet inte. Kanske lugnet efter att ha ansträngt sig. En kram av mamma när jag är ledsen, nej det är kanske mer tröst, fast lite njutning också”, svarar Oskar, funderar medan han pratar.

”Och flickor, kan du njuta av dem? Vad är du? Femton?”, frågar Margret.

”Ehh, vet inte. Hur då njuta. Fyllde sexton för två månader sedan. Flickor?”, stammar han.

”Don’t you masturbate? Think about girls?”, frågar hon rakt på.

Oskar rodnar, inget vi brukar prata om. ”Jo, det är skönt”, kommer det så småningom.

”Flickor och pojkar, kvinnor och män kan njuta av att vara tillsammans. De flesta för inte ut det de vill av sitt samliv. Det är en del att lära sig både ge njutning men också lära sig själv att få njutning. Bland annat det som Budo-skolan lär ut. Många olika övningar, men också teori och kunskaper i andra områden, som jag sa”, förklarar Margret.

Det blir tyst en lång stund. Sedan nästan viskar Oskar fram ”lär du dig att knulla?”, till Elsa.

”Lite rakt på, men ja. Mycket går ut på det, men att fokusera på njutningen, inte så mycket det fysiska, egentligen”, säger Elsa.

Där avstannar konversationen. Alla sitter tysta. Oskar har fått mer information än han ville ha, i alla fall av oss vuxna. Jag har på känn att han kommer att fråga Elsa en massa när de är ensamma. Tja, vi får väl se vart det leder.

Under middagen diskuterar vi mitt måleri, nästa dags skola och lite det ena och det andra. Oskar har fortfarande inte ställt om sin interna klocka, blir trött och går upp till sitt rum. Även vi andra börjar se fram mot sängen, speciellt jag. Elsa får nog stanna i sitt rum i natt. Vill inte att Oskar ska misstänka något om att hon brukar vara med. Det är han inte mogen för.

Nästa morgon äter vi alla frukost tillsammans. Jag känner mig pigg och glad och, inte minst helt tillfredsställd efter en natt med Margret. Jag frågar om det är okey att låna Chevroleten. ”Det går bra, jag ska bara göra några mindre ärenden. Kan och behöver gå. Dessutom kan Steve köra mig i Bentleyn om jag behöver”, säger Margret.

Jag säger hej då. Steve har redan kört upp bilen. Elsa och Oskar får skjuts till skolan. Jag kör norrut mot Westchester och White Plains. Kommer dit runt halv tio. Bra, mitt möte är klockan tio. Hinner ta en kaffe och småprata lite först. Jag sitter sedan hela dagen i olika möten.

Klockan fyra, när jag är på väg att åka tillbaka ringer Oskar. Han är helt uppjagad. Huset är fullt av poliser, han hade svårt att komma in. Tydligen har det hänt något förfärligt. Han vet inte vad. ”Pappa, kom hit”, snyftar han.

Jag kör så snabbt jag kan. Kommer ändå inte fram förrän halv sex. Jag öppnar grinden och kör in på gårdsplanen. Där står redan en polisbil och två svarta Ford. Jag går in. Mot mig kommer omedelbart en man. Håller upp en polisbricka och presenterar sig som John Futz. ”Vem är du?”, frågar han. Jag förklarar att jag bor här när jag är i New York, annars bor jag i Sverige. ”Var var du klockan två i dag?”

Förklarar att jag var på kontoret i White Plains med min chef. Träffade många andra också runt den tiden. Sedan vill han att jag ska vara tillgänglig. Jag frågar vad som hänt, men befarar det värsta.

”Ett mord, En kvinna blev skjuten ute på gatan här. Margret McMillan, som äger detta hus”, svarar han.

”Skjuten, hur då, vem då?”, undrar jag, har svårt att hålla tårarna borta. Då kommer Oskar rusande, kastar sig i min famn och snyftar. Rädd och ledsen. Poliser överallt. Mary står och vrider sina händer i köksdörren. Steve står bakom, håller om henne. ”Var är Elsa?”, frågar jag Oskar.

”Hon följde mig hem efter skolan. Skulle till det där Budo-stället. Har inte kommit hem ännu”, svarar han.

Vi sitter bara tysta, tittar på varandra. Detektiverna går runt omkring. De skriver noga upp alla våra uppgifter, men lämnar oss sedan i fred. Jag går fram till Mary och frågar om hon vet onkel Bens telefonnummer. Hon går ut i köket, kommer ut med en telefonbok. Där finns både hans namn och nummer.

Just när jag börjar knappa in telefonnumret kommer Elsa hem. Ser oförstående på oss. Jag går fram, kramar om henne och säger att Margret är död, skjuten utanför huset. Hon tittar oförstående på mig. Sedan brister hon ut i gråt. Då passar detektiven John på att fråga vem hon är och var hon har varit. ”I skolan och sedan hade jag en aktivitet efter skolan”. John noterar allt, frågar var hon var klockan två. ”I skolan”, säger hon.

Vi kramar varandra. Sedan ringer jag Onkel Ben. Jag har aldrig träffat honom, så jag måste beskriva vem jag är och kortfattat vad som hänt. ”Vi behöver nog en advokat som kan hjälpa oss här, säger jag”. Onkel Ben blir helt förstörd när jag berättar. Sedan ber han att få prata med detektiven, John. De pratar en stund. Vet inte riktigt vad som sägs. Till slut får jag tillbaka telefonen. ”Jag kommer så fort jag kan. Kommer att ta med en advokat”, säger han.

Att skriva är ett sätt att få utlopp för sina tankar. Jag skriver många olika saker, allt från faktaböcker till erotik. Allt är lika roligt att skriva; att formulera ord till meningar, meningar till stycken och allt till en längre sammanhängande text. Oftast börjar skrivandet med en vag idé, sedan för berättelsen oftast ett eget liv. Jag vet inte från början vart det tar vägen. På gott och ont. Hoppas du hittar något du gillar, säkert ett och annat du inte gillar.
Nilskjell är medlem sedan 2023 Nilskjell har 72 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

På andra plats denna veckan: