Kronkringelörten (Skräck)

Kronkringelörten

Novell av Klas Stenborg

Ännu en sömnlös natt, tänkte Johan medan han satte på kaffet. Johan, som han hette, skulle man kunna definiera som en stressad men rik börsmäklare. Han hade ett eget företag och jobbade som konsult åt den lokala banken. Nu var kaffet klart, han hällde upp en kopp åt sig själv och satte sig ute på hans stora balkong. Han bodde i en takvåning med utsikt över Stockholm. Johan älskade modern konst och hade många dyra tavlor hemma. Hans lägenhet var inredd i modern stil. Den var stor, 125 kvadratmeter.

Han brukade vakna tidigt, hur sent han än gick och la sig vaknade han alltid tidigt. Han brukade äta frukost en timme innan han skulle till jobbet och idag vaknade han klockan kvart över sex och han började jobba klockan åtta. Han njöt av sitt kaffe på balkongen. Han behövde alltid kaffe och det gjorde honom till en hopplös kaffedrickare. Han drack säkert tio koppar om dagen och fick alltid ångest men han brukade promenera bort ångesten. Han drack så mycket kaffe för att orka med jobbet.

Idag ska jag träffa den där herbalisten jag tog kontakt med i förra veckan, tydligen så ska han känna till en ört som förbättrar den analytiska förmågan. Han skulle träffa honom efter jobbet idag klockan fem, han slutade klockan fyra. Johan var en sådan person som tog med jobbet hem, han brukade jobba hemma när han inte fått allt gjort på jobbet, och det hände ofta.

Johan åt sin frukost och åkte till jobbet. Han skulle sälja några aktier som gått dåligt åt en av bankens kunder och hade analyserat ett par aktier som han trodde skulle klara sig bra. Han gjorde analysen igår efter jobbet när han kom hem. Han var bra på sitt jobb och tänkte att kunden skulle bli mycket nöjd med de aktier han skulle rekommendera. Denna kund sökte efter så kallade utdelningsaktier, alltså aktier som gav utdelning i form av pengar. De flesta utdelningsaktier gav utdelning några gånger om året men det fanns även de som gav utdelning varje månad.

Han jobbade på som vanligt idag och kunden blev nöjd med de aktier som Johan rekommenderade och han slutförde köpet. Johan hade rekommenderat några investmentbolag som gav utdelning eftersom att investera i investmentbolag spred risken ännu mer och de investmentbolag han rekommenderat hade bra ledning och en stadig utveckling av utdelningen.

Johan hade precis slutat och satt på ett fik, han skulle sitta där till kvart i fem och sedan börja promenera mot herbalistens butik, som låg i närheten. Jag hoppas verkligen att denna ört han rekommenderat verkligen funkar, då kan jag jobba dubbelt så snabbt och slippa jobba hemifrån nästan varje dag, tänkte Johan.

Nu började solen gå ner. Det var mars och den sista snön hade precis försvunnit. Nu var klockan kvart i fem och Johan lämnade fiket och gick mot herbalistens butik. Denna ört som han blev rekommenderad kallades kronkringelörten och kostade tusen kronor per kg.

Johan var framme nu. Butiken såg exotisk ut. Han klev in. Det stod en man vid kassan. Han hade bruna dreadlocks och ansiktspiercingar och några tatueringar på armarna, bland annat en buddha. Hej och välkommen, sa han. Hej, det är jag som är Johan, jag skulle köpa den där kronkringelörten, sa Johan. Ja hej, jag ska hämta den så får du kolla på det, det kostar tusen kronor per kg, sa herbalisten.

Ok, sa Johan. herbalisten gick ut genom en dörr bakom kassan och Johan väntade i ungefär tre minuter innan herbalisten kom tillbaka. Här är den, sa herbalisten. Han hade en påse med något konstigt grönt malet spån. Du kan få prova lite gratis om du vill. Ja visst, sa Johan. Johan tog en bit och tuggade på det, det smakade jättekonstigt, som gräs fast sött. Han började känna sig yr och hans syn började mörkna. Han svimmade.

Johan vaknade till. Var i helvete är jag nånstans, tänkte Johan. Han kollade runt. Är jag i en källare, vad i helvete är det här, tänkte Johan och blev ännu mer rädd. Han blev stressad, han fick panik. Hans händer och fötter var bundna. Det var mörkt i rummet och det luktade mögel.

Herbalisten tände en lampa i taket och steg in i rummet. Nu såg Johan att det var en källare, en tom källare. Din jävla idiot, vad har du gjort. Släpp mig, skrek Johan. Nej nej nu ska vi inte skrika, sa herbalisten och log mot Johan. Inte mitt problem att du är ett lättlurat praktmongo. Örten jag gav dig är en sedativ ört, den är olaglig i Sverige men jag har mina kontakter, sa herbalisten nöjt. Varför har du kidnappat mig, frågade Johan.

Du ska börja ett nytt liv, du ska utomlands, sa herbalisten med ett leende. Jag visste att jag kunde lura dig, det är så enkelt att lura folk som endast tänker på framgång och pengar, precis som du gör. Ooh kolla här jag har en ört som gör dig mycket smartare, sa herbalisten ironiskt. Att du gick på det. Herbalisten skrattade.

Johan var mer arg än rädd just nu. Utomlands, sa Johan frågande. Japp, du ska bli en försökskanin för kemiska vapen, det är inte lätt att få tag på mänskliga försökskaniner och de betalar bra, sa herbalisten. Nu blev Johan rädd. Försökskanin, varför skulle detta hända just mig, tänkte Johan ömkligt.

Jag kan inte stå här och drälla, imorgon ska vi åka iväg till hamnen och där säljer jag dig, sedan skiter jag i vad som händer med dig, sa herbalisten och gick iväg. Du kommer inte komma undan med detta, hör du mig, polisen kommer hitta dig, skrek Johan. Herbalisten lyssnade inte, han bara stängde dörren.

Efter några timmar, som kändes som en evighet, kom herbalisten tillbaka. Jävla hora, skrek Johan. Nej nu får det vara nog sa herbalisten och tog fram silvertejp och forcerade en remsa över Johans mun. Johan fortsatte prata med det enda som hördes var mummel. Johan fick ett slag i bakhuvudet och svimmade.

Han vaknade. Han låg i bakluckan på en bil. Det här kan inte vara sant, det här måste vara en dröm, tänkte Johan och kände hur han blev mer och mer panikslagen. Jag måste vara lugn, jag måste vara lugn, tänkte Johan. Han hade ont i huvudet. Han hörde röster utifrån. Du får tio miljoner kronor för detta exemplar, utmärkt jobbat, sa en dov röst. Perfekt, sa herbalisten. Om du får tag på fler så ring mig via det krypterade numret, sa den dova rösten. Det ska jag absolut göra, sa herbalisten.

Johan såldes till en olaglig kemikaliefabrik i Rumänien, han fick sitta i en cell. Han blev matad precis så att han klarade sig, varken mer eller mindre. De smugglade honom över gränsen genom att muta hamnarbetare och polisen. Han fraktades i bakluckan och när de var framme i Rumänien kördes bilen till kemikaliefabriken. Det kändes för Johan som om han varit i bakluckan i flera veckor.

Johan kände att det var hopplöst, han grät och var rädd. Hans cell var liten, han trodde att den var ca fyra gånger två meter. Han tänkte på sin familj där hemma och han undrade ifall han hade blivit anmäld som försvunnen. Han hoppades på att han skulle bli räddad. Han ville hem.

Han blev aldrig räddad. Han fick utstå experiment av mycket plågsam art och till slut gick han bort. Kemikaliefabriken fortsatte att köpa kidnappade människor och använde dem som försökskaniner. De mutade polisen och kom undan med det.

Klas Stenborg

Hej, jag bor i södra Stockholm. Är 27 år gammal och älskar litteratur, natur och lite annat smått och gott. Om ni får mardrömmar av mina noveller så är jag nöjd, då känns det som att jag har gjort allt jag kan från mitt håll.
Klas Stenborg är medlem sedan 2022 Klas Stenborg har 8 publicerade verk