Kvällsmötet

Efter att vi skiljts åt gick jag runt en stund medan det hade börjat smådugga. Tänkte hela tiden bara på henne som jag aldrig mer skulle träffa. Hade bara hennes namn. Stannade till vid Ülikooli 17 mittemot Universitetet och en dörr på andra våningen. Lokala folkfrontens lokal. Släpptes in av Mart. Mörkt ute. Dämpad gul belysning i rummet. Aktivitet pågick i det närliggande rummet. Väntan låg som en filt i lokalerna. Estniska motiv på väggarna, några pamfletter för folkfronten och en väggmatta längs ena långväggen.

Efter mötet skulle jag åter träffa min guide vid Universitetets framsida för resan tillbaka till Tallinn. Tog Mart i handen och lämnade lokalen. Vad hände med honom senare? Har inte tänkt så mycket på det förrän den här texten skrevs. Fann hans namn på Internet och en Facebook-sida.

Promenerar senare på kvällen runt på en grönbrun heltäckningsmatta. Tänker på vårt samtal på restaurangen för någon timme sedan. Skorna har jag tagit av vid ingången. Mart övervakar kaffebryggningen. Doft av svensk Gevalia smyger sig ut från det lilla köket. Har med det som gåva. Allt västerländskt är åtråvärt men förstår snart mest kaffe. Folkräkning pågår. Alla ester och estländare med medborgarskap före rysksovjetiska ockupationen registreras. Allt ska, enligt honom, avslutas till våren med en allmän folkkongress.

Tänk två år senare, efter det första fria valet 1991 och utropad självständighet, skulle de själva sitta vid makten i stadens rådhus från svensktiden. Lådor med papper och pärmar överallt. Uppslagna listor borden. En febril aktivitet som ligger nere inför kvällens möte med oss.

Varför är jag här? Svårt att senare förklara för de som inte var här just nu. Alla som redan samlats är försiktigt optimistiska. Slutmålet är att återupprätta den fria demokratiska republiken, fast det talar man förstås inte så högt om. Myndigheterna får inte störas alltför mycket. Vem är jag i deras ögon?

En av männen, Heno Sarv, är etnogeolog och förstod jag stor kännare av det finsk-ugriska folket i Ryssland. Försöker prata med honom. Obetydlig engelska. Men som jag förstår har han på 70-talet studerat geografi vid Tartu universitet. Minns inte mycket mer än att han senare under samtalet kring bordet var mycket påstridig. Någon tid senare när en estnisk kongress bildas i huvudstaden, osäker om hur ockupationsmakten tänkte, var Heno från dagens möte en av dess medlemmar. Sex år senare 1995, kandiderade han för högerlistan i Tartu till landets parlament, Riigikogu, men kom inte in.

När alla har kommit sätter vi oss vid det stora avlånga konferensbordet. Sorlet har redan börjat innan. Marts svenska hjälper mig att förstå vad de diskuterar. Minns inte varför men han var mycket intresserad av svenska språket. Läser texter han kommer åt. Stadens universitet har en skandinavisk institution. Kan han ha fått tag på böcker från deras bibliotek. Han säger i varje fall det. Fast utländsk litteratur är hårt granskad. Kaffe serveras. Några vänliga ord från de som kunde lite engelska. Får möjlighet att berätta om min resa hit, om mina funderingar kring dagens situation och vad jag gör i Sverige.

Diskussionen fortsätter. Mart försöker förklara på svenska. Kaffet smakar gott. Det estniska är mest blaskigt surrogatkaffe. Kom sedan att tänka på återresan. Hoppas att min guide lyckats få fram bensin till Tallinn? Och Elena?

novellen "möte med folkfronten" (sista delen)

Arne Björn Fredriksson

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 2016 Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk