Publicerat
Kategori: Drama noveller

Kylan tränger in

Kylan tränger in genom mössan. Gnuggar fingrarna. Ormsö börjar skymta fram mot isrännan som bryts. Står en stund till utomhus sen går jag ner. Tänderna småvärker av iskänslan mot emaljen. Drar tungt upp dörren. Får den nästan i ryggen. Små metallbelagda trappsteg. Håller i mig att inte ramla. Handen mot taket. Böjd rygg. Bensinlukt. Fotogenlampor på väggarna. Några sitter på en brits. Också min reskamrat, vår bekant från Tallinn Jaan och en vän till honom. Tar av handskarna och vrider händerna. Blåser in varmluft med munnen. Varm kår går längs ryggraden. Isen skrapar mot skrovet.

Resan började när Viking Line färjan lämnade Stockholm mot Helsingfors. Vid dagens Viking Line terminal bytte jag till finsksovjetiska m/s Georg Ots. Färden över finska viken var vindpinad och fuktig. Huttrande klev jag av i Tallinns hamn. Trötta slappa blickar överallt. Grått, slitet och melankoliskt deprimerande. Några arbetare stod och tittade på oss som kom från världen utanför. Så igår morse lämnade vi Puusaags hem för en riskfylld resa västerut mot kusten och estlandssvenskarnas gamla område. Vi hade inget visum. Så snart vi såg något som kunde vara en polisbil kröp vi ihop under sätet. Efter ett besök på Nuckö och i Haapsalu reste vi vidare denna morgon mot hamnen i Rohuküla.

Isen skrapar allt hårdare mot fören när den packas. På bryggan står några bilar, en gul kommunal buss, några personer, cyklar och en hund. En grov och fast hand greppade min näve. Det vindpinade landskapet fårar ansiktet. Frostigt skägg. Bakom ett stelt ansikte skymtar ett par varma ögon. Vi möts personligen av öns hamnkapten, Arve Kuusk. Han och Jaan pratar en stund med varandra. Förstår inget men får det sedan förklarat efteråt. Arve blir vår guide här på ön. Han är, förutom ansvarig för hamnen, även bonde och engagerad lokalpolitiker. Så är det nog för de som bosätter sig ute på en ö oavsett vart i världen. Man blir en mångsysslare.

Äntligen estlandssvenska ön Ormsö. Ja, det är inte många kvar men de flesta är svenskar. Sätter oss i Puusaags ryska Skoda och rullar fram längs piren mot öns närmaste bebyggelse. Mannens fru möter oss på farstutrappan. Med en varm kopp kokkaffe släpper frosten sakta mitt bröst. Flera år senare skulle jag hälsa på Arves fru, Irene Kuusk, i samband med hans bortgång. En mild vinterdag körde han, som så många gånger tidigare och andra med honom, över isen till fastlandet. Denna gång brast det. Han gick snabbt med bilen genom isen och till botten. En minnessten står vid vägen nära piren. Irene gick sedan själv bort i början av 2000-talet på ett äldreboende i Haapsalu.

novellen "Ormsö och Maria Murman" (fortsätter med del 3, frukost)

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 158. Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck