Me to.....

-Mamma! Vad är detta för epok? Hördes ifrån något av rummen. -Efterkrigstiden, men jag skulle kallat den upplysningen nummer 2 för alla berättar vad de vet och tycker på nätet! Sa hon högt från stolen vid sin stapel av svenska böcker. Hon var väldigt vacker. Jag har några gånger försökt närma mig henne, men det är inget jag vill prata om. Det känns som om det är kille nummer 520 hon är tillsammans med, men det kan ju vara för hon inte är med mig. Det borde vara jag. Jag som är hennes själsfrände, men här sitter jag och väntar och väntar. -Tyst! Nu händer något! Det rasslade i dörren och där kommer han. Han som inte är jag… Hon går fram och släpper inte honom med blicken, utan ler sådär som hon skulle gjort mot mig. Jag vet hon skulle. Hon är ju min och inte hans, den långa fule mannen som står i dörren och kyssen min tjej.

Jag kommer ihåg när jag träffade henne. Vi var så unga och hon fnittrade sådär förföriskt och glatt. Mattis min kompis, skickade en lapp till henne genom klassrummet. Hon gav honom det fantastiska leendet som man smälter av. Jag tittade bort för jag inte skulle bli ertappad rodnade från topp till tå. När jag tittade tillbaka satt hon framåtlutad och lyssnade på lärare. Jag hade missat hennes reaktion av brevet. Brevet som visade mina innersta tankar om henne, den vackra underbara tjejen i min klass, som jag skulle kunna göra vad som helst för.
Min kompis berättade sedan att hon meddelat, att vi skulle träffas utanför skolan kl 18. Jag var upp över öronen nervös. Jag kallsvettas och samtidigt gick med ett rus av glädje. Nu äntligen skulle hon bli min. Hon som suttit i samma klassrum som mig i 9 år. Blyg som jag var, så tog det som sagt lång tid för mig att få fram vad jag kände, men nu äntligen! All tid som vi varit ifrån varandra skulle vara till ända. Jag ska kyssa henne varje dag och ge henne frukost på sängen när vi i framtiden bor tillsammans. Mina tankar om framtiden fick mig att le. Hon och jag föralltid. Så kommer det vara. Jag tänkte göra så att det kommer vara så. Varje gång jag har tid ska jag ge henne all tid, för hon är min kärlek, mitt allt. Sedan minns jag inte mer från den tiden. Jag vet inte varför.

Plötsligt var allt borta, sedan minns jag bara att jag såg min kärlek mata en gammal kvinna, men blyg som jag var, gick jag inte fram. Hon var väldigt vänlig till kvinnan och frågade om hon ville ha mer. Hon hade ändrat sitt hår. Det var uppsatt och hon var utan smink och smycket. Det var hon, men ändå inte, visste inte varför hon inte var riktigt som tidigare. Jag följde efter henne tyst bakom varje vrå för att inte bli upptäckt. Mia som hon hette gick in på ett dagis. Väntade bakom ett hörn, satt jag och väntade på vad som skulle hända. Plötsligt kom hon ut bärande på ett litet barn. Jag funderade en stund. Har hon en lillasyster. Ja det kunde hon haft, men kände ändå det var konstigt att jag missat en sån sak när vi gått i samma klass så länge.

Nu vet jag varför. Jag är död. Jag har varit en fluga vid ett tillfälle, som hon dödat när jag försökt ge henne en kyss. Vid ett annat tillfälle var jag en skalbagge och då hoppade hon förfärad och lyfte ut mig ur hennes lägenhet. Barnet som pratar är min, så jag förstår inte att det kan vara så orättvist att han den fula, kysser min Mia och jag är en spindel. Jag sitter här tittade och utanför. Om hon på något vis skulle kunna bli min. Den fule brukar ha sex med min Mia. Den sjuke jävlen! Han vet inte hur man har sex bara.

Jag brukar vara i hennes väska när hon åker någonstans, då känner jag mig nära henne, så som det skulle varit från början. Ljudet av hennes röst är som musik i mina öron. Hon är så mild och god, så som jag minns henne i skolan. Hon lägger mycket tid på hur andra mår och liten tid på sig själv. Om hon bara visste att jag var här, så nära henne. Hon förtjänar det bästa. Jag är det bästa för henne, jag vet det. Hon kunde ha det mycket mycket bättre. Jag kommer aldrig lämna henne, så som många andra gjort.

Det var en dag precis som alla andra. Jag gäspade stort och tittade runt omkring mig. De sprang runt och var försenade till jobbet. Hon var även där, den vackra Mia med svängande ljuvligt hår. Den fule sprang ut genom dörren. Den fule är Mattis min kompis, som var min bästa vän. Vilken vän! Sådant svek! Det gör ont i hjärtat när jag tänker på det. Jag tänkte inte berätta detta för er, men han dödade mig. Han dödade mig! Jag var bara 15 år gammal och nu är jag spindel. Känns overkligt att säga det eller tänka det. Han sprang in igen och jag hoppade upp på hans rygg med raskt hopp, med mina spindelben. Vi var plötsligt i hans bil och han rivstartade och körde iväg. Sicken förrädare den där. Hur kan han sova på natten? Jag sitter lugnt och tittar ut på naturen som sveper snabbt förbi och lyssnar på hans musik. Hur kan ens bästa vän ta ens tjej? Hur är man funtad? Jag försökte ta djupa andetag och slappna av för att lugna mig. En tår seglade på min kind och jag kände mig så ensam. Mattis började plötsligt ta stora rattrörelser och bilen började glida runt på vägen. Bakändan av bilen åkte med snabba rörelser först till höger och sedan vänster. Det såg ut som om han skulle klara av att behålla bilen på vägen, men sedan kom en bil från andra hållet och körde in i sidan på bilen och vi åkte av vägen.

Jag vaknade upp med att jag hade ont i huvudet. Hur kör den idioten tänkte jag för mig själv. Jag sträckte mig och såg händer. Händer! Jag blev rent chockad. Jag har händer! Med små rörelser satte jag mig upp och tittade runt omkring mig. Jag var på ett sjukhus. Plötsligt kommer vackra Mia in och kramar mig och kysser mig. Ni förstår hur chockad jag blev! Hon kallade mig Mattis. Mattis! Jag sprang in i badrummet och såg att jag var han. Han som tagit mitt liv som varit mitt. Det finns rättvisa ändå. Jag fick vara där i en dag, sedan fick jag komma hem. Hem till vårt hem, som människa. Jag såg fram emot att visa att jag var jag. Den rätta för henne. När natten föll och man såg månen stråla in genom små hål på persiennerna. Min Mia började bli trött och vände sig om i sängen. Då visste jag det var dags. Jag gjorde som när vi var 15 år. Sakta gled jag med handen vid sidan om hennes arm och tog tag i hennes hals och tryckte in min penis i henne och sa: -Jag är tillbaka min Mia och kommer aldrig lämna dig igen. Efter mycket svett och utlösning låg hon där igen som förra gången svettig och tyst, men nu kommer ingen komma att dela på oss. Hon är bara min och döden kommer komma till henne, innan någon annan rör henne igen.

Carola Frodesdotter

Jag är en väldigt framåt och glad tjej, men älskar även att få dra mig undan i mitt hem i lugn och ro. Det jag skriver är från mitt eget liv, andras liv runtomkring mig med en smula chock för att få en reaktion. Jag kommer ihåg att man tänkte. "Blir man bara vuxen så får man kontroll över sitt liv", men så lätt är det inte. Så denna novellsamling är skriven för att chocka och samtidigt undra över den som cyklar förbi en längs vägen. Är hen lycklig?
Carola Frodesdotter är medlem sedan 2021 Carola Frodesdotter har 8 publicerade verk