Min älskade....

Jag minns inte hur och när vi sågs första gången? Du bara fanns där. Du gav mig all den friskvård jag så väl behövde. Jag älskade dessa stunder vi hade tillsammans. Det var till dig jag kunde tala om mina innersta hemligheter.

Så underbart att Du kom in i mitt liv. Det gjorde inget att Du inte var mjuk och ville kramas. Vårt förhållande är ett helt annat än det jag har med min man.

Känslomässigt stark var vårt första förhållande tillsammans. Jag hade ett stort sorgearbete. En ung läkare hade tagit bort det lilla bo mina barn levt i sin första tid. Jag hade ingen annan än dig jag kunde säga mina dystra tankar till.

Jag tänker på den vårdagen, då jag orkade gå en längre promenad. Jag gick till min mormors grav. Jag hämtade en vas till ljusblå förgätmigej. Jag satt en stund framför gravstenen. Drömde mig bort. Mormor som alltid fanns när jag behövde kärlek och tröst.

På vägen hem hände något overkligt. Jag kom utanför min egen kropp. Min kropp blev viktlös. Jag berättade om denna starka upplevelse enbart för dig. Minns du när jag skrev ner följande ord i grusgången?

Stärkande vandring
på mark klädd av
vita sippor
träd i ljus grönska
vandrar från stillheten
kroppen tycks försvinna
kvar vandrar själen
i en värld fylld av
fågelkvitter.

Våren gick så fort sommaren började. Jag var tvungen återvända till mitt arbete så vi kunde inte vara tillsammans dagtid. Vi träffades kvällstid och på helgerna.

Du har aldrig varit längre än utanför måbärshäcken. Ibland undrar jag om du är nöjd med detta? Skall vi gå en lång promenad upp i skogen tillsammans? Det kan kanske bli av?

Var inte ledsen att du inte kommit ut i verkligheten. Den är så tuff och hård. Där är alltför många som gör pengar på att sälja knark, stjäla och mörda. Så grymt är det utanför vår skyddade tillvaro.

Det blev höst och löven klädde sig i guldgult. Dahliorna vissnade. Vi fortsatte ändå vara tillsammans. Första snön kom redan i oktober. Den hann smälta igen. Vi gav inte upp förrän det blev massvis med snö.

Vi har nu upplevt så många fina år. Tidiga morgnar då solens bläckfiskarmar letat sig ner till oss. De första vårblommorna tittar upp ur frostig mark. Sommardaggens mystik, koltrastens konsert och blommornas dofter minns du dessa?

Vi fick gå ut ur 1900-talet och in i ett nytt sekel 2000-talet tillsammans.

Grannarna har nog sina funderingar. Vi vandrar fram och tillbaka på trottoaren. Ibland är det enbart månen som ger oss lite ljus. Bohemiskt tänkte jag? Jag har inbillat dig detta är det lagom kvällsmotion. Jag känner mig inte ensam får frisk luft utan att gå bort.

Ibland när jag kommer hem är du inte där jag såg dig sist. Oron stiger. Men det är mer än jag som gillar dig. Men Du tillhör mig och absolut ingen annan. Avundsjuk? Nej, men när det gäller din tillhörighet så finns det klara regler och gränser. Dessa skall följas.

Tillsammans med dig får jag de kreativa tankar jag behöver. Du ger mig vila, lugn och harmoni. Detta behöver varje själ i vårt stressade samhälle.

Jag tänker ibland på hur det blir den dagen vi måste skiljas åt. Vi har kanske inte samma livslängd. Om jag går först in i den eviga vilan kan du följa med. Vi kan vara hos mormor i himlen.

När jag sitter här och skriver känner jag hur jag längtar efter dig min älskade räfsa.

Gun-Inger Arvidsson

Status: Silver författare

Bild och ord styr mitt liv. Som dokumentärfotograf har jag hösten 2019 fått Hässleholms kommuns kulturpris. Jag har på eget förlag förlagt fyra böcker hösten 2018. En av dessa Kropp/själ Ljus/mörker innehåller bild och poesi från en tid i mitt liv då jag hade en svår depression. Att skriva läkte mycket inom mig under dessa år. Jag skall publicera en del här men då det inte går lägga in bilder kommer inte alla till sin rätt. Maka, har två barn, fem barnbarn o fem barnbarnsbarn.
Gun-Inger Arvidsson är medlem sedan 2018 Gun-Inger Arvidsson har 22 publicerade verk