När mörkret faller och sanningen är en råttfälla.

Det skulle bli svårt, det visste Algot och även om han innan hade förberett sig på det, kanske inte riktigt helhjärtat. Den enda tanken som hade existerat var att komma tillbaka, rehab träna och träna upp det tidigare söndertrasade knät.
Det var inte hans första skada, utan den tredje allvarliga skadan som den nu trettiotreårige fotbollsspelaren, hade blivit drabbat av. De två senaste hade kommit väldigt tätt in på varandra, endast två matcher han spela innan en ny skada spolierade hans chanser att ta en fast plats i den allsvenska klubben.
När el ljusen hade släckts och läktarna stod tomma och ensliga i den grå oktoberkvällen, så hade Algot kommit ut ifrån sjukhuset på kryckor med sin dom. Han hade inte riktigt lyssnat på läkaren som förklarade att hans fotbollskarriär var över.
Det var något orimligt för honom att ta in; hela hans liv hade kretsat runt fotboll och utan den så hade mörkret lagt sig runt honom som ett tätt ogenomträngligt ödeland. Han var inte rädd utan helt vettskrämd över hur mörkret hade lagt sig över hans ögon hinnor. Det som tidigare hade varit så färgsprutande var endast en grå massa av ett ofullständigt liv.
När Algot hade varit i den tidiga tjugoårsåldern hade han lyckats att bli proffs i England, dock inte i den högsta ligan utan den näst högsta. Det hade varit ett spännande äventyr och under en hel höst var han ordinarie tills han drog korsbandet plus en massa andra viktiga saker i knät, efter att ha fastnat i gräsmattan med dobbarna och blivit samtidigt tacklad i en annan riktning.
Han lyckades aldrig efter det, komma upp i samma nivå än det han var innan skadan. Han hade blivit tvungen efter en lång rehab att starta om och tillbaka i Sverige igen. Det var lite som ingen klubb vågade satsa på honom längre, den skadan som han hade haft var av den allvarliga sorten med korsband, menisken och all sköns ligament, helt söndertrasat. Till sist var det en Norrlands klubb som visade sitt intresse, även om de harvade nästan längst ner i division 1 tabellen, så fick han en ny chans, och han tog den.
Det som hade varit innan, den adrenalinkicken som det gav Algot, när en stor publik såg på en match som han spelade, det tog honom flera timmar efter matchen var slut, att komma ner igen till normala nivåer igen.
Han var en sådan spelare som alla definierade att han spelade med hjärtat. Även om det knappast var någon stor publik, när han debuterade för sin nya klubb, knappt ett par hundra tappra åskådare. Det gjorde honom inget utan hade visade sin vanliga frenesi på planen.
När man var vänsterfotad men med en sämre spelförståelse som hans, så brukar man hamna som vänsterback. Det var ingen oskriven regel utan den personen hittade alltid fram till den positionen vare han ville det eller ej.
Det blev en given position för honom och han hade accepterat den sedan länge, egentligen innan han blev senior. Det var lättare för honom att ha hela spelplanen framför sig, gjorde honom trygg i stället för att vara på det kaotiska mittfältet.
Den första delen av våren så gjorde han sitt jobb. Han mötte sämre spelare än både innan i Sverige i superettan och i Englands näst högsta liga. Det blev ett flertal gånger han kunde briljera vid ett lägre tempo. Men det var inte de tekniska kvaliteterna som hade tagit honom upp så pass högt i seriesystemen, utan hans brutala spel.
De trodde att han var helgjuten för spel i England, åtminstone i de lägre divisionerna som inte hade riktigt tagit till sig den tekniska fotbollen som spelades i den högsta ligan. Nu var han pådrivaren och benknäckaren i den lilla division ett klubben.
Under hela våren så bodde Algot på ett hotell och när klubben ville att han skulle läsa något på universitet, så skrattade han bara. Det var så givet att han skulle bli proffs igen om inte utomlands så åtminstone i allsvenskan. Det fanns aldrig någon b-plan för honom. Det var upp allsvenskan som han skulle, helst någon storklubb i huvudstaden och om inte där, så skulle det vara i Göteborg eller Malmö. Den senare insåg han att det hade varit att sikta för högt.
Under den första veckan under sommaruppehållet så hörde sig en allsvensk klubb av sig till honom. Även om han var nog den enda i hela division ett som var proffs, så var det småpengar jämfört med i Englands vistelsen och det kontraktet hade gett. Han krävde samma lön som i England till dem och deras intresse svalnade omedelbart.
Det som hände sedan var något Algot aldrig hade kunnat räknat med. En allsvenska klubbs bägge vänsterbackar blev långtidsskadade och det var en klubb med gulddrömmar och ekonomi för det. De hade varit ute och scoutat för en ny vänsterback ute i Europa; om de hade hittat någon lämplig kandidat så var han alldeles för dyr eller redan kontrakterad och den klubben ville inte släppa sin guldklimp.
Så de vände sina blickar inåt och upp mot Norrlandskusten och till ett tidigare ett Englandsproffs. Med pompa och ståt, deklarerade klubben sitt nyförvärv, som en hårdför klassisk vänsterback, en riktig ledare på planen. Dessutom låg klubben i Stockholm och det gjorde inte saken sämre för honom.
Algot tittade på sitt trasiga och ny gipsade knä och sade hejdå till sin älskare som redan stod vid dörren. Mycket sakta tog han in vad läkaren hade sagt redan på sjukhuset, och som hade upprepats av klubbläkaren och en tredje och fjärde utlåtande ifrån en läkare på ortopeden.
De sade precis samma sak, det var slut med fotboll på elitnivå för honom. Den läkaren på ortopeden hade sagt sved extra mycket för han var mer drastisk än de andra.
– Om du lägger av nu så kan du förhindra att bli stelbent opererad men om du fortsätter att försöka komma tillbaka, som är knappast troligt att du lyckas, så kommer slutresultatet att du blir fotbollsinvalid.
Innerst inne förstod Algot att allt var över nu och han skulle bli tvungen att anpassa sig till ett vanligt liv. Det var just det som var så skrämmande.
– Hur fan, lever man ett vanligt liv, tänkte han.
Han var inne på sitt trettiofjärde år, rent teoretiskt hade han varit vuxen i över femton år. Det hade varit en enda stor bubbla han hade levt i; eller kanske två för fotbollslivet var en stor bubbla och den andra bubblan försökte han gömma undan så gott det gick, det vill säga, den homosexuella bubblan.
Det hade varit konstigt nog ingen som hade reagerat på att Algot var bästa kompis med den absolut kändaste svenska kvinnliga fotomodellen, som arbetade över hela världen. När de sågs tillsammans på NK eller andra märkesaffärer, så räknade de flesta med att de hade ett förhållande.
De andra killarna i laget blängde lite avundsjukt på honom varje gång skvallerpressen hade något om de två. En av killarna hade sagt, att han skulle offra en arm för få en natt med henne. Då skrattade han endast genererat och tackade gudarna för att de i laget inte var några som klyver atomer på sin fritid.
Algot såg mycket bra ut, nästan 190 cm lång, raka axlar, många tog honom för att vara en yngre bror eller son till Dolph Lundgren. Han skapade nästan mer uppståndelse utanför fotbollsplanen än på den, trots att han var den brutalaste försvarsspelaren allsvenskan hade haft sedan urminnes tider.
Endast under det första året fick han gå av planen efter rött kort två gånger och det var lättare att räkna de gångerna han var med i startelvan än att han var avstängd. Det syndromet att vara en svärmorsdröm fick många yngre kvinnor att bli intresserade av honom, och då blev fotomodellen en perfekt täckmantel för att få vara ifred från intresserade och nyfikna.
Med tanke på hur Algot agerade på fotbollsplanen så var han extremt manlig, så där sexigt manligt aggressiv och han var fullständigt ointresserad av kvinnor förutom vänskap med dem. Den homosexuella bubblan, visste han, att den var tvungen att vara intakt och bli skymd av den andra stora fotbollsbubblan.
Under den korta sejouren i England, hade hans engelska dåvarande pojkvän tyckt han var feg att han inte kom ut ur garderoben.
- Hur många engelska spelare har kommit ut, frågade Algot.
- En, fick han till svar.
- Ja, och hur blev han behandlad efter det?
Att bli skymfad, hånad och utsatt, det var Algot aldrig beredd på att bli. Han hade kunnat gift sig med en kvinna bara för att få bort blickarna ifrån sin sexuella läggning. Det var likadant i Sverige, såvitt han visste så var det endast en spelare som hade kommit ut som bög.
Det hade inte varit omöjligt att bli statsminister med de preferenserna han hade, men som fotbollsspelare, nej, tänkte han, det hade varit rena självmordet.
- Om det finns 22 spelare i varje trupp i allsvenskan och superettan, det är 32 lag sammanlagt, funderade han, så blir det över 700 spelare och om man går tillbaka femtio år, förvisso spelade många flera år i serierna men det måste röra sig om kanske 10 000 spelare sammanlagt.
Bara tanken hisnade för Algot, att det bara hade funnits en enda som hade kommit ut bland alla de spelarna. Det han visste att han inte skulle bli den andra spelaren som kom ut som bög. Han hade haft tid att tänka på det under sina skadeperioder och hade aldrig riktigt förstått varför det var så.
Det var en självklar manskultur, det var ju en sådan självklarhet att vara hetero, någon annan preferens fanns inte. Men var ligger skillnaden mellan dem och tjejerna som spelade toppfotboll, funderade Algot. De kunde vara nästan vara helt öppna med sina preferenser, men för oss killar var det ett tabu, ett status quo tillstånd, antingen var du kvar i fållan annars slängdes du ut till vargarna, som glupskt hade smaskat i sig alla smaskigheterna de blev bjudna på.
Då hade han inte tänkt på publikens reaktioner, denna pöbel av outvecklade pojkar i manskroppar, tänkte han och ruskade på huvudet. Samtidigt skulle det vara en inkluderande miljö som endast egentligen speglades bäst i ett Seinfeld avsnitt med en tidstypisk liberal kontext.
Där de två vännerna, Jerry och George blev utpekade för att vara homosexuella och de bägge försökte frenetiskt tvätta bort den stämpeln, men de avslutade varje gång med: But it`s nothing wrong with that. Alla andra fick gärna vara det men inte de två, precis som det var bland fotbollsspelarna.
Den schizofrenitiska hållningen som rådde över den rädslan, kunde Algot känna i varje omklädningsrum. Det var enda gången de kunde kramas var vid mål och vid segrar, den var en bias som han hade upplevt under hela sin fotbollskarriär.
Det enda han kom fram till att den manliga fotbollsmiljön med alla dubbla budskap till sina utövare, hade en inneboende kontraproduktiv förmåga att handskas med svåra frågeställningar och egentligen i slutändan människovärdet.
En fotbollsspelande bög hade inte så stort värde och hans existens blottades varje gång han skulle snöra på sig fotbollsskorna och möta motståndarna och publiken. Det var något Algot visste, så varför skulle han komma ut som nummer två?
Men det räckte inte där för Algot i sina ensamma funderingar. När hade precis fyllt femton och spelat i en cup med sitt lag och en av hans vänner gjorde ett avgörande mål i semifinalen; alla grabbarna var i en enda stor kärleks hög efter målet och det var i sin ordning. Men när Algot tog hans hand i hans, så blev han upprörd och skrek på Algot.
- Vafan gör du din jävla bög.
Det var absolut inget man gjorde förstod han efteråt och för att skydda sig så tyckte han att andra var bögar; det var ett tecken på svaghet i dess fotbolls kontext. Han vet inte hur många gånger han har väst fram till en motståndare under en match.
- Jävla bög.
Det gällde att förekomma än förekommas, det förstod han efteråt efter hand incidenten.
Det var ett mörker som lades sig framför honom, som omringade hans tankar och en gigantisk saknad inträdde; alla ljud under en match, alla de känslorna publiken visade upp med glädje, hat, eufori och sorg.
När han till sist hade släckt den sista strålkastaren och ett oändligt svart hål omslöt honom och drog ner honom i de djupa håligheterna dit syret aldrig hade nått. Algots krampaktiga rörelser för att inte försvinna ner i den fasansfulla anonymiteten.
Den första tiden fick han hjälp av sprit och nästa riddare var alla spel han måste satsa sina pengar på. När han förlorade sin bostadsrätt i innerstaden i Stockholm, så borde han fått hjälp. Men ingen kom och hjälpte den homosexuella brutala före detta fotbollsspelaren. Även de utan Algots preferenser hade åtskilliga sjunkit ner i missbruk; det var som vanligt att igen hade en känd fotbollsprofil trillat dit.
Efter ett år av missbruk så kom vändningen ännu engång, precis som det var efter första skadan och Norrlandssejouren. Han hade inte platsat i Mästarnas Mästare, det enda han hade vunnit var stora silvret och ett brons och inga landskamper förutom en vinterturné med landslaget. Men det var inte det egentliga landslaget utan endast de bästa förmågorna som inte var utlandsproffs.
Men reklamkanalerna tittade mer på utstrålningsvärdet än de egentliga meriterna hos deltagarna. Det var då hans andra karriär började, den massmediala, om fotbollskarriären hade varit en stor risk att avslöja hans läggning, så var denna nya karriär, en verklig lek med elden.
Han dök upp i morgon tv, i matlagningsprogram och satt i juryn i talangtävlingar med mycket mera och det han upptäckte att det var betydligt lönsammare än att vara fotbollsspelare. Det var att förbli i strålkastarljuset igen och den yngre publiken visste inte om att han var en före detta fotbollsspelare, utan han var känd för dem endast att det var han som ledde Robinson programmet.
När Algot var på väg i sin Tesla till flygplatsen och ta flyget ner till en karibisk ö, där Robinson tävlingen skulle ske, så såg han deltagarlistan rulla fram på mobilen. Det var en lång rad av wannabes, en förskollärare som hade fotomodell dröm, en annan att endast bli känd och en tredje hade önskat för att kämpa för klimatet, hur hen fick ihop det med att flyga runt halva jordklotet förstod inte Algot.
Den sista deltagaren av de tjugo var ett känt ansikte, Sebastian som han hade haft en relation precis innan han blev utlandsproffs i England. Han körde av vid närmaste avfart och kände hur panikångesten översköljde honom; han andades i en papperspåse först och sedan öppnade bildörren och kaskad spydde.
Han satt säkerligen någon timme och tittade rätt ut över det uppländska landskapet. Han visste att Sebastian var helt öppen om sin läggning och sjukligt extrovert och endast en blind hade missat hans preferenser, tänkte Algot, nej, även dem hade förstått så fort han hade öppnat munnen.
- Fan, fan, fan, fan, fan, upprepade han, men kom på att han kunde försöka påverka producenten att ta bort Sebastian. Det ville han inte höra på utan han såg Sebastian som den nya stjärnan som alla kommer att hata eller älska. Det sista han sade till Algot.
- Han kommer att generera fantastiska tittarsiffror.
Det hade inte varit någon fara att ha Sebastian med i showen, han blev utröstad rätt omgående och Algot kunde till sist andas ut.
Det hade hänt många gånger att Algots preferenser hade varit nära att avslöjas. Den absolut första och fortfarande farligaste hittills, var efter landslagets vinterturné. Efter sista träningen eller match, Algot mindes inte vilket, så hade de gått ut och festat i sydspanska staden.
Han hade blivit full och kom ifrån sina landslagskompisar och hamnade på en gay bar och blev uppraggad av en tjusig spanjor. När han vaknade dagen efter på hotellrummet, så såg hans rumskompis att de låg det kvar en kondom i hans kalsonger som låg på golvet.
Han sade till honom att verkade fått till det igår med en spanjorska. Algot blev helt förfärad över hur oförsiktig han hade varit och mindes knappt att han hade haft sex. Vem som helst kunde ha sett honom med den andra mannen som han hade älskat med, på baren och ute på gatan. Han hade haft svårt att sitta de nästan fem timmars flygresan hem innebar med en ömmande rumpa.
Även i England hade det varit problematiskt när han fick smuggla in sin dåvarande pojkvän förbi bakdörren inför nyfikna grannars ögon. I sin enfald trodde han att han hade lyckats med att dölja alla spår, tills den dagen när grannfrun hade undrat var han hade sin söta pojkvän, som hon inte hade sett på ett tag och hoppades att de inte hade gjort slut. Det var en ren tur att kvinnan inte var fotbollsintresserad och visste vem han egentligen var och spelade i stadens stolthet även om de just då låg i den näst högsta divisionen.
Den rädslan för flera incidenter, nu med Sebastian, och de tidigare, så efter varje gång så kom han närmare att faktiskt komma ut. Han hade läst ett inlägg ifrån en lesbisk kvinna i Finland som kom ut som fjortonåring i litet samhälle. En liten tunn kvinna hade större mod än den stora brutala Algot men den risken att förlora allt, gjorde att han hela tiden sköt upp beslutet att komma ut.
Innan var den extrema manskulturen som blomstrade inom all pojk, junior och senior fotboll i Sverige. Nu var det att förlora sin nya födkrok, som dessutom var löjligt bra betalt. Det fanns alltid något att förlora för honom och han insåg aldrig att han endast förlorade sig själv på den resan.
En av reklamkanalerna tänkte göra en show om hans liv på ett gammalt koncept, ”Här är ditt liv”, men de fann inget privatliv hos Algot i deras research, åtminstone inget synligt. När han blev uppringd av den producenten till programmet för att ha ett förmöte inför showen, Algot blev snuskigt mycket erbjuden pengar för sin medverkan. Så hade han sagt till Algot, att de inte hade hittat något om hans privatliv.
Aldrig tidigare hade Algot stått mellan två val som detta erbjudande, så pass mycket pengar att han hade levt gott i många år med sina dyra vanor, och andra sidan bli helt exponerad över den han egentligen var. Det blev ingen show på grund av, att det fanns för lite material om honom och de luckorna som fanns ville inte Algot fylla i för dem.
Det hade funnits flera rädslor än att bli avslöjad, att få HIV och utveckla AIDS. En känd modedesigner insjuknade först av kändisarna på åttiotalet och gav AIDS ett ansikte i Sverige.
Alla de gånger Algot hade på rädda ben besökt stadens parker på nattetid för att få lite kärlek och sädestömning, alla de gånger som han både riskerade sjukdom och bli misshandlad.
De nya rasisterna hatade bögar lika mycket som de hatade de nya svenskarna. Det var ingen som gick säker för deras ursinniga våld. Det var under många år som han trodde att han hade fått sjukdomen, varje morgon tittade han sig i spegeln för att försöka se om hans kinder hade smalnat och tecken på den fruktade sjukdomen.
Trots Algots flertaliga sexuella kontakter och vissa av dem var riskabla så hade han inte fått den fruktade sjukdomen, när han blev testad första gången innan knäoperationen i England. När han fick veta efter operationen att allt hade gått bra och samtliga prover var negativa, så var det en dubbel befrielse av oro som han hade känt under en längre tid.
När väl epidemin tog slut, människor inte längre dog som flugor, så var det som minnet av det hade suddats ut av gemene man. Det blev endast en allvarlig sjukdom som så många andra. Men för Algot så mindes han nätterna av dödsångest och kommit hålögd till fotbollsträningen; det hade påverkat honom i allra högsta grad.
Men det något som var nästan ännu värre och det var drömmarna, hans mardrömmar. När han vaknade mitt i natten med en sjöblöt säng av svett och tårögd. Den mardrömmen som han drömde natt efter natt, den mest skräckfulla av dem alla, var att under en match helt plötsligt börjar kyssa sina medspelare, en efter en sliter sig loss från honom men han bara fortsätter kyssa nästa.
Hela publiken skriker glåpord och könsord till honom. Nästa sekvens var att han var naken och sittande i duschrummet och alla urinerade på honom och han kunde inte resa på sig utan satt kvar som en gråtande staty. De andra mardrömmarna var snarlika med de två var de värsta och de tycktes alltid komma efter varandra i mardrömmen.
När han var i tioårsåldern, hade han och hans kompis legat på en gräsmatta och tittade på alla molnformationer, när hans kompis hittade konstellationer av djur och seriefigurer, så såg han bara snoppar.
Det var ett oskyldigt barns betraktelse och när han blev äldre upptäckte han att kompisarna blev kära i flickorna, men inte han. Han ville bara hänga med killkompisarna och blev väldigt störd över att flickorna var med dem i gänget. Den första förälskelsen kom i åttonde klass, det var en kille som gick i nian och han var tuff som de andra var rädda för och han tog till knytnävarna titta som tätt.
- Vafan glor du, hade han sagt till Algot som hade stirrat förälskat på honom, är du mongoloid, din jävel och sedan fick Algot åtskilliga knytnävsslag över mun och näsa.
Det blev ingen lycklig första förälskelse, men han lärde sig en sak, att han skulle tuffa till sig, som sin första förälskelse var. I och med puberteten så växte han och blev lång, även om musklerna inte hann med riktigt, men när han fyllde sjutton år så var han en bjässe, som ingen ville gå på.
Det utnyttjande han i fotbollsmatcherna också, både sin storlek på bredden som på höjden. Han blev värvad till ett superetta lag i Stockholm och gick det sista året på fotbollsgymnasiet och spelade i deras juniorlag. Men nu var det för första gången han skulle skaffa sig sexuella erfarenheter och han visste att det fanns en park, där bögar träffades.
I början var det äckliga gubbar i Mercedes eller Audi som ville bli avsugna. Men längre fram blev han bjuden till olika fester, storögt gick från rum till rum och såg män som hade sex med varandra. Det var en säker miljö för ingen, eller de allra flesta hade fru och barn hemma, så ingen skulle röja honom, de hade så mycket att förlora om något kom ut.
Så anonymiteten var i stort sett garanterad. Det var som han äntligen kunde leva ut sina känslor och lustar, något han bara hade drömt om sedan många år tillbaka. Tills en av dem berättade att han hade fått HIV för Algot, det var rena katastrofen för honom och rycktes bort från alla sexuella utsvävande som det galna året hade varit.
När serien började året efter var Algot ordinarie vänsterback i superettan laget. Det var ingen som misstänkte honom för att vara bög. Han var den manligaste av dem alla, trots sin ringa ålder. Det var väldigt ofta han kommenterade och definierade motståndarna som jävla bögar i pausen, om det inte var bögar. Så vände han ena handflatan uppåt och gjorde en rörelse med andra handflatan nedåt och svischade förbi den andra, alltså tecknet för flator. Det ett sådant hetsande ifrån honom att sportchefen blev tvungen att ta sig ett snack med honom om hans syn på homosexuella.
- Lite bögskämt är helt okej, hade han sagt till Algot, men du tar i för mycket, så tagga ner är du snäll.
En dag så slutade mobilen ringa, innan så stod producenterna för reklamkanalerna i väntande kö för att prata med honom, från en dag till en annan så tog det stopp. När klockan hade passerat tolv på dagen och fortfarande ingen som hade ringt. Så började han kolla massmedian och inget där om honom. Om han inte var i tv4 studie så var det i någon annan. Han var den mest lysande B-kändisen av dem alla, som hade varit med i alla olika typer av program, allt ifrån barnprogram till riktig hardcore realitys program.
Förklaringen kom dagen efter när en journalist ringde upp honom från en seriös dagstidning och frågade honom om han kände en kvinna som hette Lisa Nilsson. Den enda Lisa som han kände var en av hans barndomskramters stora syster men hon hette Olsson i efternamn och inte Nilsson.
När journalisten fick ett nekande svar, så tackade han för sig. En aning brydd satte sig Algot i soffan och undrade vad det var för en märklig fråga. Lite förstrött hade han följt metoo rörelsen på avstånd. Det var absolut inte han hade något mot utan tvärtom, bara bra att kvinnor gjorde sina röster hörda mot män som hade utnyttjat sina ställningar för att kunna förgripa sig på dem.
Ännu en dag gick och då exploderade det fullständigt, efter mycket om och men så började nättidningarna publicera att en känd fotbollsprofil anklagades för att sexuella närmande för ett tiotal år sedan. Det tog honom en stund att förstå att det var han som var fotbollsprofilen.
Tydligen hade uppgifterna om det påstådda sexuella närmanden cirkulerat runt på alla Sveriges tidningsredaktioner och ingen kunde hitta något om Algots privatliv, förutom de sista åren som tv kändis, men inget om den aktuella tiden vid händelsen.
Till sist hade en journalist, med redaktionens goda minne, ringt till Algot och bara ställt en fråga. Bara dagen efter så var det nya avslöjande om andra, oftast tv kändisar och offentliga personer som anklagades för diverse olika sexuella brott mot kvinnor.
Det var många nu som anklagades som han hade träffat och han tänkte, med tanke på hur de hade upprätt när ljuset hade slocknat, att det var troligt att de anklagades för var riktigt. Det blåste över för honom, kvinnan som hade anklagat honom visades vara en person med psykiska problem och hade misstagit sig.
Men efter den dagen var det ingen inkomstbringande tv uppdrag längre, utan han var bannlyst utan att veta varför egentligen. De olika reklam tv kanalerna sade alla unisont att de ville satsa på nya ansikten och inte hålla fast vid de gamla, utan en föryngring var plötsligt akut på alla tv stationerna.
Det för första gången som ljuset släcktes helt, vid avslutet med fotbollen så tog tv karriären fart efter ett år av missbruk. Han hade bedövat alla känslor med sprit så han hann egentligen aldrig känna något förutom kronisk fylla och bakfylla.
Nu hade verkligen lagt sig framför honom; han hade nått en ålder av 38 år och aldrig levt ett normalt liv och hade noll i utbildning förutom en treårig samhällskunskaps utbildning med usla betyg. I tjugo år hade han varit vuxen utan att vara det.
Den skrämmande meningslösa vardagen, en tisdagsförmiddag utan mening, de gjorde honom så rädd och paralyserad. Han tänkte tillbaka om han, när han hade haft chansen, att utbilda sig, han hade haft hur mycket tid som helst för det innan. Han hade sumpat alla chanser han hade fått utan att ha reflekterat över det någon gång.
Han hade skrapat ihop en massa pengar som B-kändis och alla programmen som han hade fått bra betalt för att medverka i, så det ekonomiska var det inte akut för, för ögonblicken i varje fall, men på sikt skulle det bli det. Men han visste att förra gångens årslånga svarta hål med missbruk skulle inte upprepas igen. Det enda han kunde var att vara en brutal fotbollsspelare och en tramsig programledare med enbart lättsmält och ännu tramsigare innehåll. Nu var det slut med de två tidigare inkomstkällorna för honom.
När hans pappa hade tagit honom till för första gången till fotbollsträning för knattar, han visste inte eller kanske inte vågade säga till tränaren, en skallig man som skrek som han var besatt, att han var kissnödig och en kvart innan träningen var slut så kissade han på sig.
Det öknamnet som pissalgot följde honom i många år. Bara att minnas av den händelsen och förödmjukelsen efteråt och en tid framöver, smärtade honom än idag. Han kunde inte förstå varför han inte sade till tränaren att han var tvungen att gå på toaletten. Det vågade han i skolan men inte här hos den galna besatta tränaren. Tidigare innan han började med fotboll så lekte han hellre med flickor och han gömt en docka bland de andra leksakerna, längst bak och underst i sjömanskistan.
Föräldrarna hade tyckt att han skulle bli lite mera pojk lik än vad han hade själv visat upp, när han i smyg lite med dockan. Han hade inte varit bäst i laget, faktum att han var en av de sämre. Hans pappa förklarade för honom den som var bäst blev det aldrig något av, för han hade haft för lätt och när det började ta emot, så slutade de.
Det var ingen risk för Algot. De första åren spelade han boll enbart för hans föräldrar hade bestämt det. Men någon gång mellan tolv och tretton år så började han tycka om det. Han hade gått in i puberteten, även om han var valpig så var de jämnåriga ännu mera valpigare.
Han började ta för sig och det var då han började utveckla sin tuffa och brutala stil. Efter bortamatch var laget tvungna att fly till bilarna för uppretade föräldrar attackerade dem och det för och på grund av, Algots brutala spel. Att slå en trettio meter passning till rätt adress klarade han en av hundra försök men att hålla sin vänsterkant ren från motståndare och deras angrepp, det klarade han av.
När han satt i soffan och inte visste vad han skulle ta sig till. Han räknade upp olika typer av yrken för sig själv, som taxi och busschaufför, lokalvårdare, brevbärare, fräsare, rörmokare och elektriker. Han strök ett efter ett för att ha ett sju till fyra jobb krävdes disciplin, han kunde inte riktigt förstå att människor verkligen ville jobba i de yrkena. Han hade varit så långt ifrån det verkliga livet att han inte förstod att de jobbade för att måste göra det för överleva.
Det tog sig så mycket bättre när han blev äldre; hans spelstil blev lite mera förfinad än de brutala övergreppen han gjorde mot motståndarna och han slutande glidtackla i midjehöjd. Men han avslutade varje träning, när de andra gick in för att duscha, så tog han en kvart att tackla ett plank, gång på gång. Det skulle härda honom och göra honom ännu tuffare spelare på planen. Det gick rykten om honom runt alla större fotbollsklubbar i Stockholm och de började dra i honom.
Efter tre månader med en komplett tystnad ifrån yttervärlden, så satt han och lyssnade på en gammalt punkbands debut LP, det lät så illa att han tänkte byta skiva och just då kom textraden, ” När mörkret faller och sanningen är en råttfälla”.
Det var som de hade skrivit den texten för över fyrtio år sedan enbart för honom. En ren futuristisk text som besannades så många år senare för Algot. För det var så exakt för honom. Det var som en helt annan process startade för honom, gamla oanvända hjärnceller som aldrig hade använts började för första gången generera tankar som inte inkluderade fotboll, tv trams eller sex.
Han började kolla på Youtube där alla influensers höll hov för sina lärjungar och deras klick var ofantligt många. När han tog fram kalkylatorn och började räkna på hur mycket de drog in för varje visning. Han tappade hakan fullständigt över de beloppen. Han hade fått erfarenhet ifrån tv sändningar och även blivit intervjuad, så det kunde han också. Han svävade på tanken att komma ut nu, vilka hinder finns det, frågade han sig själv.
Den första inslaget var klart på Youtube, det enda han behövde göra var att trycka på send knappen. Han ville se det korta inslaget en gång till innan han sände ut det i den digitala djungeln.
- Hej, jag heter Algot och jag har varit professionell fotbollsspelare i nästan femton år och ni har även sett mig i olika tv program i olika funktioner. Jag vill med detta komma ut som bög. Jag planerar att ha flera Youtube avsnitt där jag förklarar och beskriver hur det är att vara bög i fotbolls Sverige. Men även hur man undviker att bli upptäckt.
Det var lite kort, tänkte han men han planerade redan första riktiga Youtube avsnittet, men det här får duga så länge, han förde musen till sänd knappen och sände i väg det.

C.S Berglöv

Jag vill gärna roa och ännu mera oroa läsaren. Nu är min roman ”De enfaldigas sammansvärjning” publicerad. Det går att beställa den här: https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=yes&search_word=de+enfaldigas+sammansv%E4rjning
C.S Berglöv är medlem sedan 2024 C.S Berglöv har 13 publicerade verk