Nattdjur

Nattdjur
Nu sov de flesta på hemmet. Beata låg däremot och ropade i sitt rum ”hallå” men även hon somnade, utan att få svar. Carro hade tagit av sig handskarna och satt och rökte på altanen, men så gick hon in, hon hade ju ansvaret för flera stycken som undersköterska. Hon tänkte på Britta, de hade nekat henne förut att vara med och pyssla pga hennes bokstavssmitta.
Bredvid Britta låg Liselott som fortfarande undrade varför man inte borstade hennes tänder med en riktig tandborste utan istället med en gummigrej. Hon som varit så duktig jämt med att borsta tänderna. De var väl rädda för att bli bitna, kanske. Carro gick in till Lars som aldrig kom ut från sitt rum. Har de lyckats bryta hans isolering, undrade hon?
Det var ett tag sedan Carro jobbade på dagarna, det var hennes förra liv.
Skönt att jobba på natten, tänkte hon. När hon gick ut till nattjobbet så var det som att gå in i en annan värld, där de andra jobbarna sov, lite mysigt , som en tidsgrotta. Nu var det ju så att hon inte kunde vara ute på natten ändå, pga sin ”enligt det falska sjukintyget” sol-allergi.” Hon tyckte om att jobba på äldreboenden.
Nä, nu var det dags för lite mat. Hon tittade i journalerna och hittade Tor som det stod ”0 HLR” för i journalen, hon brukade välja sådana. Ett litet stick och hon fick lite att äta, hon sög i sig med god aptit.
Beata vaknade och ville ha något att äta. Carro bredde en mjuk smörgås åt henne, skar bort kanterna och matade henne med den, sakta och försiktigt, så att hon inte satte i halsen. ”När kommer min son?” undrade gamlingen. ”jag tror han kommer i nästa vecka” ljög Carro.
Melker vaknade och skrek att han kissat på sig. Då ropade hon på Lisbet som jobbade på andra avdelningen och de hjälptes åt med att byta inkontinensskydd på honom. Sådana byts alldeles för sällan, tänkte Carro,
Beata vaknade igen ”är min son här?”. ”Nej, inte ännu”, svarade Carro ”vad jobbar han med?” Sa Carro. ”Vem då?” undrade Beata.
Nej, om man skulle ta lite semester, tänkte hon. Ta nattåget till Berlin typ, där är det kul på nätterna. Hon drog fingrarna genom sitt ljusa hårburr och tittade på sin magra kropp.
Det var dags för henne att gå hem, solen började gå upp. Lyckligtvis hade Medhjälparen fixat hennes schema så att hon kunde hinna hem i tid. Hemma stod kistan klar att kliva i. Micke hade gått och lagt sig när hon kom hem. Han brukade lyssna på mobilen i kistan, med gult ljus på. Hon öppnade hans lock och stängde av den. ”du stör”.

Natten blev lugn. Nästa gång mobilen ringde vaknade hon och slängde på sig den långa kappan, nåja, bäst att byta kläder först, solglasögonen och gick ut i natten till jobbet.
När hon kom dit såg hon att Tors säng var tom, han hade gått bort. ”förlåt” tänkte hon. Vad händer med hans själ nu? Han blir inte någon vampyr, kanske ett spöke? Då kanske han kommer och hämnas på henne? Hu. Hon tyckte inte om spöken.
Följande natt ville Micke inte gå och läggas sig, han bara pratade och pratade. ”Du får inte berätta detta för någon” sa han ”ok” sa Carro ”jag lägger locket på”. Och så gjorde hon det.
Hon drömde på natten om sitt förra liv, då trodde hon att när man dog fanns det inget mer. Om hon ”dog” nu, vad händer då? Kommer hon till himlen? Eller helvetet? Hon tänkte på filmerna Lucifer på netflix , men den ”riktige” djävulen är nog inte lika sexig. Gud förlåter, tänkte hon. Kanske ska hon bara leva på råttblod i fortsättningen…. Blä.

okänd

Amatörförfattare
Okänd är medlem sedan 2020 Okänd har 9 publicerade verk