Nattdjur kapitel fyra

Nattdjur kapitel fyra
När hon kom hem såg hon ett kuvert som hon snabbt slet upp. Det var en inbjudan från mannen som ”gjort” henne. Han och ett gäng hade hyrt ett slott i Frankrike nästa helg och ville ha med henne. Det skulle bli bal. Där fanns vackra balkläder hon kunde låna, stod det.
Fantastiskt kul, tänkte Carro, himla synd att man inte syns i en spegel. Nå, väl, hon tackade ja och skrev in ledighetsansökan hos arbetsledaren, skylde på att en släkting dött, nåja, det var ju inte helt fel, antagligen hade hela gänget i slottet redan dött!
Hon hade fått plats reserverad på ett nattåg. Det var vinter och hon reste i sin nya fuskpäls. När hon kom fram fick hon åka hästskjuts från stadens flygplats till själva slottet. Romantiskt! Hon hörde vargar yla i fjärran.
Slottet var väldigt romantiskt inrett, lite gammaldags elegant men kandelabrarna var fria från spindelväv. Skönt, tänkte hon, hon hatade spindlar.
Där fanns en enormt stor balsal med speglar. Hon fick ett väldigt litet rum bara en himmelssäng, men så såg hon en dörr som hon öppnade och där fanns ett skrivbord och en lampa och bakom ytterligare en knarrande dörr fanns ett badrum. Ett badkar med lejonfötter. Tjocka draperier för fönstren men man hade en magnifik utsikt över slottet och marken för det låg på ett berg. Snö överallt , även på taken, de hon kunde se utöver. Solen hade just gått ner bortom bergen.
Hon gick och la sig. När hon vaknade nästa morgon knackade det på dörren och en ung stilig man i bara jeans stod där ”frukost, var så god” sa han och la huvudet på sned. Hon rodnade men tänkte ”tja, om du bjuder så” . Han räckte fram en servett åt henne med ett stönande.
Ingen dålig service, tänkte hon och började klä på sig när han gått. Hon tog på sig den tjusiga balklänningen som blivit lämnad åt henne på sängen och försökte fixa till håret. Hur skulle hon sminka sig? Hon lockade sitt långa ljusa hår och vräkte på med mascara och illrött läppstift. Klänningen var mörkröd och hade puffärmar och volanger och var lite för lång. Hon satte på sig de högklackade vackra skorna och tänkte att hon nog måste träna sig i att gå med dem. Hon brukade ha rejäla foträta skor på jobbet så det var en viss utmaning.
Hon gick in i balsalen och såg de andra i gänget. Hon kände igen sin ”skapare” och han såg ovanligt stilig ut, värsta Dracula stil, de andra sju var också fina i sina dräkter. Hon kände sig plötsligt lite blyg. ”här, ta lite vin” sa en kvinna. Hon fick ett ganska enkelt glas med något rött i, det verkade vara vin .
”Vad jobbar du med?” hörde hon sig själv fråga kvinnan som gett henne glaset. Kvinnan log och sa att hon var författare. ”jurist” sa en annan kvinna ”slaktare” sa en man. ”kul” sa Carro. ”Nej, jag är faktiskt slaktare” sa mannen, det är ett jättebra jobb, för mig”.
Plötsligt hördes musik, en dj hade kommit in. Carro kände genast igen honom Avicci! Nä, det var inte han, bara en mycket blek kopia.

Discot satte igång. Hon hade väntat sig menuetter med lite struttiga danser, men det blev rena nattklubben. Hon dansade tills hon föll ihop, rakt i armarna på sin ”skapare”. Han skulle just sätta tänderna i henne när hon nyktrade till, smällde till honom och reste sig och gick in till sig.
Nu var det dags att åka hem tänkte hon, fast å andra sidan ville hon vara kvar hos sina nya vänner. Men hade hon något gemensamt med dem egentligen, förutom det uppenbara, de var vampyrer allihopa. Hon hade velat ha nya vänner, men en författare och en jurist, jag vet inte. Nästa dag satt de och pratade med varandra och det kändes ändå ganska bra. Man ska nog vara rädd om de vänner man får.
Hon åkte hem samma väg hon kom och livet fortsatte som förut. Nattjobb på äldreboende. Synd att hon tappat kontakten med den stilige unge mannen….

okänd

Amatörförfattare
Okänd är medlem sedan 2020 Okänd har 9 publicerade verk