Nico/Viktor (BL)

Nico hade som vanligt ingen aning om hur han hade hamnat i situationen han befann sig i. Jovisst, han hade varit kär i Viktor så länge han kunde minnas. Men han var Carros storebror och till och med enligt henne ingen man borde bli sedd tillsammans med om man inte ville ha både polisen, den kinesiska och ryska maffian efter sig.
Men just nu, när Viktor stod framför honom i det lilla rummet som var klubbens kontor, med musiken dunkade i alla väggar och med ett leende som sa att han ville göra saker med Nico som ingen hade gjort förut. Hur skulle han kunna säga nej?
Viktor var över en och nittio lång, hade en kropp så vältränad att Nico inte kunnat gå upp ur poolen hemma hos Carro på en halvtimme efter att han gått förbi i bar överkropp och ett ansikte så uttrycksfullt trots det smala ärret som löpte över hans vänstra öga att Nico inte kunnat slita sig från det hur han än försökte.
Framtida Nico som blev misshandlad av maffian måste ju förstå att han egentligen inte haft något val.
“Du har varit här varje helg sen i julas. Man skulle kunna tro att det är någonting du är ute efter.” sa Viktor och tog ett långsamt steg mot Nico.
“Jag kanske gillar musiken" sa Nico. Han övertygade ingen.
Viktor hade på sig svarta jeans som stramade på precis rätt ställen och en svart t-shirt med avklippta ärmar som var så urtvättad att det knapp gick att urskilja klubbens logga på den.
Hela hans högra arm och större delen av hans vänstra var täckta av tatueringar. Allt från små dödskallar till stora invecklade mönster. Musklerna var synliga under dem och Nico ville röra vid dem. Behövde röra vid dem. Nu. Men han väntade. Det fanns en risk att Viktor bara drev med honom. Och hans kropp avslöjade redan mer än han ville. Just nu kunde han inte förstå varför hans dåtida jag tyckte det var en bra idé att ta på sig sina tajtaste blåa jeans med hål över knäna. Ingenting gick att dölja i dem. Men hans dåtida jag hade i och för sig inte kunnat drömma om att hamna i den här situationen.
“Jag kan be DJ:en skicka sin lista till dig. Om det verkligen är därför du är här.” sa Viktor som nu stod så nära att Nico knappt skulle behöva lyfta armen för att röra honom. “Men jag tror vi båda vet att det inte är musiken.”
Nico visste inte vad han skulle svara. Han var fortfarande inte säker på om Viktor drev med honom. Hur lång tid skulle det ta innan Viktor förstod exakt hur länge Nico väntat på att vara ensam med honom. Hur länge han letat efter situationer där han skulle kunna stöta på honom?
“Vad får dig att tro det?” frågade Nico men en röst som inte alls var lika stadig som han hoppats.
Viktors blick gled över Nico ner mot hans skrev där hans förrädiskt tajta byxor inte lämnade några tvivel.
Hetta spred sig i Nicos nacke, upp mot öronen och över kinderna. Han kunde känna hur det hände men inte göra ett skit åt det. Han hade aldrig varit så här utelämnad. Så här sårbar.
“Du ser varm ut.” sa Viktor och hans leende fick Nicos ben att skaka.
“Det är varmt här inne.” sa Nico men det kom ut som en viskning.
Viktor höjde handen och lät fingrarna snudda Nicos kind. Nicos hjärta slog så hårt att de var påväg ut ur bröstet. Det här var allting han hade väntat på, allting han hade drömt om.
Viktors fingrar kändes kalla mot hans hettande kind. Som ens sval bris en varm sommardag.
Det tog all Nicos viljestyrka att inte luta sig mot dem, så att han kunde känna mer, så att beröringen blev mer än fjäderlätt.
“Var har du gömt den här delen av dig Nico?”
Nico svalde. Skulle han svara? Vad var svaret i så fall?
“Shit, när blev du så här het? Jag är borta ett år och när jag kommer tillbaka är du helt plötsligt… det här.”
Han nickade mot hela Nico.
Nico svarade inte. Viktors läppar vara bara en decimeter från hans egna och han vågade inte andas. Vågade inte riskera att på något sätt hindra det som var påväg att hända.
Han slöt ögonen när han kunde känna Viktors andetag mot sina läppar. Det fanns fortfarande en risk att Viktor drev med honom. Och det fanns helt klart en risk att det här bara var en dröm men i båda fallen så var det värt det.
Viktors läppar var lika svala som hans fingrar och de snuddade vid hans på samma sätt. Flyktigt. Som om de när som helst kunde dra sig undan för gott. Nico rörde huvudet så att han kom lite närmare, så att beröringen blev lite verkligare.
Allting stod stilla och Nico kunde inte tro att det var sant när Viktor också flyttade sig närmare. Nu var det en riktig kyss. Han kysste Viktor. Han hade drömt om det i stort sett varje dag sen han var tretton. Och nu hände det på riktigt!
Viktor särade sina läppar och Nico kunde känna hans varma tunga mot sina egna. Utan minsta tvekan öppnade han dem och hans tunga mötte Viktors. Viktor smakade öl och cigaretter och Nico misstänkte att han smakade likadant. Ingen hade kysst honom på det här sättet förut. På något sätt var det så självklart. Som om det var här han skulle vara, som om det var hit hela hans liv hade lett.
Nico kunde känna värmen från Viktor trots att det bara var deras läppar som inte hade ett lager luft mellan sig och han ville inget hellre än att lägga armarna om hon och dra honom närmare. Trycka sig mot honom så att han kunde känna exakt hur mycket Nico ville ha honom. Fem år av fantasier rasade genom Nicos kropp och det tog all hans viljestyrka att försöka hålla dem tillbaka.
Det var dömt att misslyckas.
Nico var inte alls beredd när Viktor drog sig ur kyssen och bara tanken på att den skulle ta slut fick honom att överge alla försök att dölja vad han egentligen kände. Han gav ifrån sig ett missnöjt ljud och försökte följa Viktors läppar när trycket från dem lättade.
Viktor skrattade och för en sekund var Nico säker på att allting bara var ett stort skämt och det kändes som att någon hällt en hink med isvatten över honom. Men när han öppnade ögonen igen var Viktors ansikte fortfarande nära. Och hans leende var varken nedlåtande eller hånande.
Nico visste att han var röd i hela ansiktet och önskade att han kunnat se lika lugn och road ut som Viktor. Som om det här var en lek och inte det viktigaste som någonsin hänt.
Viktors gråa ögon tittade in i hans, som om de letade efter någonting. Han höjde handen igen och lät ett av sina kalla fingrar snudda vid Nicos underläpp.
“Så ivrig?”, frågade han och även om han såg helt lugn ut så var hans röst annorlunda. Mer intensiv på något sätt.
Nico skulle kunna komma bara av att höra den, bara av att ha de glittrande gråa ögonen så fokuserade på honom. Han hade ingen aning om vad han skulle svara. Hans hjärna försökte komma fram till vad som skulle leda det här exakt dit han ville snabbast.
Han särade på läpparna igen och Viktors finger smakade nikotin och någonting han inte kunde identifiera när han lät sin tunga glida över det. Viktor hade inte förväntat sig det men chocken syntes bara i en bråkdel sekund innan hans leende blev bredare.
Han drog tillbaka sitt finger men Nico hann inte ens ge ifrån sig ett missnöjt ljud innan hans läppar vara tillbaka. Och den här gången var det ingen fjäderlätt beröring. Den här gången var det en riktig kyss direkt. Nico hann knappt fatta vad som hände innan Viktors tunga särade hans läppar och invaderade hans mun på ett sätt som Nico inte ens kunnat drömma om.
Nico övergav alla försök att behålla någonting som liknade kontroll och hans händer letade sig upp i Viktors hår för att pressa honom närmare. Ner, mot sig. Viktors händer rörde sig över hans midja och Nico önskade att han kunde slita av sig alla kläder utan att bryta kyssen. Han ville känna händerna på sin bara hud. Nu. Han lyfte armarna högre så att hans tröja skulle åka upp tillräckligt mycket för att Viktor skulle fatta att det var under den hans händer skulle vara.
Han kunde känna hur Viktor log igen, på sättet hans läppar ändrade form. Och kalla, starka händer letade sig in under hans tröja och rörde sig över hans mage och rygg och fick andan att fastna i halsen på honom. Det här hände, på riktigt. Viktor rörde honom.
Han stönade in i kyssen och försökte trycka sig ut från väggen, närmare. Men Viktor hade en bättre idé. Hans händer försvann från under hans tröja och han böjde sig ner, utan att släppa Nicos läppar. Nico fattade som vanligt inte vad som hände förrän han kände Viktors händer på baksidan av sina lår, precis över knävecken och hade han inte haft väggen bakom sig hade han gjort en extremt misslyckad bakåtvolt när Viktor i en smidig rörelse lyfte upp honom som om han inte vägde någonting och pressade honom bakåt mot väggen med en kyss som fick Nico att tappa andan.
Nico gav ifrån sig en mängd ljud. Först av förvåning när han helt plötsligt hamnade två decimeter högre upp så att hans ansikte var i samma höjd som Viktors, sen någon form av tillfredställt stön när Viktor kysste honom så intensivt att hela hans rygg och baksidan av hans huvud pressade mot väggen, och sen någon form av flämtning som nästan bröt kyssen när Viktor pressade sitt skrev mot honom och det var både hårdare och större än han kunnat drömma om.
Det var både vetskapen att Viktor var lika upphetsad som Nico var men mest var det att han verkligen fattade att det här inte var ett skämt eller någonting annat som kunde ta slut när som helst från Viktor heller. Han var upphetsad, han ville ha Nico. De skulle troligen gå hela vägen.
Nu, direkt. Vilket var det bästa tänkbara utfallet.
Nicos armar låg låsta kring Viktors hals och Nico bröt kyssen för att kunna dra sig upp så att hårdheten i Viktors byxor hamnade precis där han ville ha den mellan sina skinkor. Han kunde inte hålla tillbaka sitt stön som lät för högt i den lilla rummet nu när Viktors mun inte var där och dämpade det. Men han var inte den enda som gav ifrån sig ljud nu. Någonting som Nico bara kunde beskriva som ett morrande vibrerade genom Viktor som svar på Nicos nya, mycket bättre position. Han kysste Nicos hals samtidigt som han rörde höfterna fram och tillbaka som om de redan hade sex, bara att de glömt ta av sig kläderna. Nico kastade huvudet bakåt så att det slog i väggen men han kunde inte bry sig mindre. Han ville ha mer nu och hur mycket han än tänkt att han inte skulle be, inte skulle säga snälla och visa hur desperat han verkligen var, så kunde han känna hur hans mun och tunga redan börjat forma orden. Men som tur var behövde han inte säga dem eftersom Viktor verkade förstå och hålla med honom. Utan minsta förvarning försvann trycket från väggen bakom honom och Viktors mun hittade hans och det kändes som att de snurrade, dansade i det lilla rummet innan Nico tippades bakåt och landade på någonting mjukt. Han hade inte ens sett soffan som stod inklämd mot väggen och han hade inte haft några problem att ligga direkt på golvet. Viktor var över honom och det var det absolut sexigaste som hänt hittills. Han var så stor! Hans axlar var mycket bredare än Nicos och hans bröstkorg verkade fylla upp en omöjligt stor bit av luften över Nico. Det var någonting med hur han skymde ljuset, någonting med hur han tog tag i Nicos lår igen och drog ner honom så att hans huvud hamnade direkt på dynorna och inte var pressat obehagligt mot soffans armstöd, någonting med att ha två starka, tatuerade armar på varje sida om huvudet. Det var så mycket bättre än i Nicos fantasi att det inte ens gick att jämföra. Så hårt och intensivt på något sätt.
Viktor drog sig undan från kyssen igen så att han satt på knäna, lutad över Nico mellan hans ben. Hans ögon var vilda på ett sätt Nico aldrig kunnat fantisera ihop och det såg ut som att han försökte hålla sig själv tillbaka. Tvinga sig själv att sakta ner. Nico kunde absolut inte förstå varför och försökte vira sina ben kring honom så att han kunde dra ner honom igen. Men Viktor tog tag i hans lår och höll honom stilla.
“Vänta”, sa han och rösten var hes, ansträngd. Han blundade och skakade på huvudet och när han öppnade ögonen igen såg de mer ut som Nico mindes dem. Roade, med en glimt som om han visste någonting som du inte visste.
“Jag antar att jag inte behöver fråga om du är okej med det här?” sa han sen och log sitt roade leende.
“Okej är ett väldigt svagt ord”, sa Nico och undrade varför de behövde prata.
Viktor skrattade och rörde händerna över hans lår. Långsamt. Nico förlät sina super tighta jeans, de var bra för vissa saker.
“Jag trodde inte det här om dig”, sa Viktor och lutade sig fram igen så att deras läppar nästan möttes. “Du var alltid så blyg”, sa han och kysste honom.
Nico besvarade kyssen, glad att de inte behövde prata mer. Men Viktor drog sig undan igen och började kyssa hans hals. “Så hur många behöver jag döda?” frågade han och Nico hörde på tonen att det var ett skämt men han fattade det inte.
“Vad-ahh- d-då?”, svarade han men Viktor hade hittat ett ställe på hans hals som han drog sin tunga över och nerverna där verkade vara direkt kopplade till Nicos skrev.
Viktor skrattade så att hans varma andetag träffade Nicos hals som en tropisk vind. “Hur många har du legat med, hur många har sett dig så här?”
Nico varken kunde eller ville koncentrera sig på att svara. Viktors händer var under hans tröja igen, på väg upp över hans mage, starka och målmedvetna.
“Ingen”, viskade han och i samma stund som han sa det visste han att det var fel. Att det var en av de saker som skulle förstöra allt.
Viktor stannade, hans läppar var fortfarande tryckta mot Nicos hals och Nico önskade att han bara kunde spola tillbaka tiden och säga något skämtsamt tillbaka och inte den tråkiga och förödande sanningen. Han önskade att Viktor bara skulle fortsätta, fortsätta kyssa honom, fortsätta röra honom. Men han visste att det var förstört i samma stund som orden lämnade hans mun.
Viktor drog sig längre bak, bort från honom igen så att han kunde se honom i ögonen. Nico undrade om han faktiskt var så patetisk att han skulle börja gråta men tvingade ner klumpen som börjat i hans mage och nu satt fast någonstans i halsen. Det måste finnas ett sätt att laga det här, att få Viktor att fatta att han bara var kåt och ville ligga med honom. Och att det inte spelade någon roll att det var första gången, vem brydde sig? Han ville det, mer än han någonsin velat någonting.
Viktor tittade på honom som om han försökte lista ut om han var seriös. “Ingen?”
Och sättet han blinkade, sättet hans blick fokuserade om, som om det gått från ett mål till ett annat var allt Nico behövde veta. Det var över, hans dröm var över. Tårarna brände i ögonen och han hatade dem. Han la armen över ansiktet för att försöka behålla någon form av värdighet.
“Alla, skulle jag ha svarat”, viskade han. Då skulle det ha varit ett skämt som de båda skrattat åt.
Viktor var tyst och sekunderna tickade iväg och Nico kunde känna hur hans dröm flöt iväg med dem, hur han förstört sin enda chans. Han skulle aldrig få en sån här chans igen.
Nej. Han kunde inte låta det sluta såhär. Det var inte hans djävla fel att ingen ens kom i närheten av att göra honom lika kåt som Viktor. Han tog bort amren från ansiktet, glad över att inga tårar spillt över, tog ett djupt andetag och tittade på Viktor.
“Varför är det ett problem?” frågade han.
Viktor svarade inte direkt. Han bara tittade på honom med sina gråa ögon som om han försökte lista ut någonting. Sen suckade han och drog handen genom håret.
“Av flera anledningar”, sa han. “För att vi är fulla. För att du är Carros bästa kompis. För att din första gång borde vara med någon annan.”
“Varför?” frågade Nico. “Jag vill inte göra det med någon annan. Jag vill göra det med dig. Nu”.
Viktor gjorde en grimas som om han försökte hålla tillbaka ett leende. “Okej, men vet du ens vad det är du tror att du vill göra?”
Nico skrattade till och det kom ut mer som en fnysning. “Har du en aning om hur mycket porr jag tittat på? Vi pratar månader. Jag vet precis vad det är jag vill göra.”
Den här gången skrattade Viktor så att hela soffan vibrerade och Nico höll andan. Hade han sagt rätt sak? Var det tillräckligt för att de skulle kunna fortsätta där de slutade?
“Okej”, sa Viktor och Nico vågade inte tro att det var sant. “Om du nu är så erfaren, visa mig vad du kan”, fortsatte han och log sitt mest roade leende.
Och Nico undrade igen hur han alltid lyckades hamna i såna här situationer.

Viktor lutade sig tillbaka i soffan och bara tittade på honom. Väntade på vad han skulle göra. Nico försökte svälja ner nervositeten som bubblade upp i bröstet. Vad skulle han göra? I alla hans fantasier var det alltid Viktor som gjorde saker med honom. Inte tvärtom. Och det var sant att han hade titta på väldigt mycket porr, men det var ju inte som att han lagt märke till exakt vad de gjorde eller hur det gjorde det. Det han oftas gjorde var att föreställa sig Viktor över honom, i honom. Det var ju det han ville, men hur skulle han komma dit när Viktor bara satt där och tittade på honom. Passivt.
Paniken gjorde honom dum i huvudet och han hade ingen aning om vad han skulle göra. Helvete! Varför skulle allt vara så komplicerat! Han behövde visa Viktor att han var redo, att han fattade vad han höll på med. Han svalde igen och kom ihåg lätet Viktor gett ifrån sig när han rättat till deras ställning mot väggen. Om han kunde gå honom så kåt igen kanske han skulle ta över? Det var värt ett försök.
Nico visste att han var rödare i ansiktet än han någonsin varit när han satte sig upp i soffan. Viktor flyttade sig så att han kunde komma upp någorlunda smidigt och frågade: “Hur vill du ha mig?”
Nu och helt utan kläder tänkte Nico men sa: “Sitt med benen över kanten”, och undrade om det ens var möjligt att säga det på ett mindre sexigt sätt. Ju mindre Nico behövde prata ju bättre.
Han kände sig som världens osmidigaste idiot när han kravlade upp och satte sig gränsle över Viktor, med benen vikta på var sida om honom. Det var konstigt att titta ner på hans ansikte men inte på ett dåligt sätt. Viktor gjorde absolut ingenting för att hjälpa till vilket var både tråkigt och irriterande. Nico flyttade höfterna så att han kom ännu högre upp tills han kunde känna Viktor, som var lika stor och hård som innan, pressas mot det tunna jeanstyget mellan sina skinkor. Han stönade lågt och behövde inte ge sina höfter några instruktioner om hur det skulle röra sig, de visste. Han lutade pannan mot Viktors perfekta hårda, varma axel och tog tag i hans händer och satte dem på sin rygg, under tröjan. Viktor tog inte bort dem, men han rörde dem inte heller. Nico lyfte huvudet och såg att Viktor fortfarande log roat. Det var inte det uttrycket han var ute efter. Han ville att Viktor skulle se lika vild ut som innan. Helvete! Vad gjorde han för fel? Han ville att Viktor skulle röra honom! Var det för mycket begärt? Han skulle behöva chocka honom om han ville ha den reaktionen. Men hur? Viktor hade blivit chockad när han öppnat munnen och slickat på han finger, men samma sak skulle ju inte funka igen. Men det fanns ju andra saker Nico ville slicka på, som troligtvis skulle ge en starkare reaktion. Nico slutade röra höfterna och trots att Viktor försökte se oberörd ut så kände Nico hur hans händer försökte få den att fortsätta rörelsen. Han log. Få se hur oberörd du är nu tänkte han och reste sig på knäna, backade ut från soffan, särade på Viktors knän och sjönk ner på det hårda betonggolvet mellan dem. Och han fick precis den reaktionen han ville ha. Viktor stirrade ner på honom som om han inte förstod vad han höll på med och inte förrän Nico knäppte upp knappen i hans svarta jeans och drog ner gylfen verkade det gå upp för honom.
“Nico, du behöver inte...” började han men Nico böjde sig fram och lät läpparna snudda vid den stora, varma utbuktnaden bakom de svarta boxershortsen. Viktor drog efter andan på precis det sätt Nico önskat att han skulle göra och ryckte till vid hans beröring. Nico kunde känna den starka, muskiga lukten och han visste att han borde dra ut på det, visste att han skulle kunna teasa Viktor tills han gav upp och bara kastade ner honom på soffan igen, men han ville inte. Han ville känna hur den smakade, hur den fyllde hans mun. Nu.
Bara själva idén på vad han var påväg att göra var så upphetsande att han skulle kunna komma. Som det mesta andra med Viktor. Men han var också nervös, tänk om han var sämst och Viktor skulle bli helt slak och bestämma sig för att Nico bara var den lilla ungen som hade en crush på honom som han kände sig som? Nico tittade upp mot ansiktet som han fantiserat om att kyssa så många gånger och lät ett av sina fingrar röra sig mellan den varma huden och den elastiska kanten på boxershortsen.
“Jag vet att jag inte behöver”, sa Nico och bet sig i underläppen. “Men jag vill”.
Viktors ögon spärrades upp och det såg inte ut som att han andades överhuvudtaget men han följde Nicos minsta rörelse när han sakta drog ner den elastiska kanten. Nico visste inte vad han skulle förvänta sig men den var så mycket större än han trott. Hur skulle den få plats i hans mun? Och hur i helvete skulle den få plats i… Nico blinkade. Han behövde fokusera. Nu var inte rätt tillfälle att bli rädd. Andra gjorde det ju hela tiden. Han hade varit så fokuserad på att bara hamna i den här situationen att nu när han väl var här var första gången han ens tänkte på det. I hans huvud skulle allting bara lösa sig när han väl var med Viktor, så fel han hade.
Men hur rädd och nervös han än var så var det andra känslor som var mycket starkare. Han tittade upp mot Viktor när han lutade sig fram och öppnade munnen, sakta. Han ville se varje reaktion, varje blick så att han kunde tänka tillbaka på dem. Var han en stalker? Han kunde inte bry sig mindre för blicken Viktor gav honom var så intensiv att den borde bränt rakt igenom honom. Nico sträckte ut tungan och lät den glida över toppen. Han hade varit beredd på saltet men inte samma muskiga smak som han känt lukten av tidigare. Den ryckte till när han nuddade den och Viktor gav ifrån sig ett lågt stön. Men han gjorde fortfarande ingenting. Nico ville ändra på det så han testade sluta läpparna kring toppen, men vinkeln var inte rätt så han tog tag längre ner, så att hans hand låg direkt mot de svarta hårstråna och försökte igen. Hur han skulle få in mer än hälften av den i munnen var något han försökte att inte fundera på. Han testade sluta läpparna hårdare och det ryckte i Viktors arm, som om han var påväg att ta tag om Nicos huvud och hjälpa honom. Ett bra tecken. Nico drog ihop sina läppar mer och började röra huvudet fram och tillbaka samtidigt som hans tunga utforskade allt den kunde hitta.
Han hade fantiserat om det här så många gånger, men då hade det bara hänt, nu var det så mycket att fokusera på att han var tvungen att sluta ögonen och nöja sig med ljuden han fick Viktor att göra. Det hördes att han försökte hålla dem tillbaka, hans andning kom i stötar och varje utandning var en svordom eller ett stön. Eller en kombination av dem. Det var Viktors reaktioner mer än någon annat som fick Nico önska att han kunde knäppa upp sina egna byxor och röra sig själv samtidigt som han hade Viktor i munnen. Men han ville inte bryta sin koncentration och råka göra illa Viktor med sina tänder. Eller sakta ner och tappa den snabbt eskalerande kedjan av reaktioner Viktor gav honom.
Han tog den djupare och djupare tills den slog i långt bak i hans hals och han höll tillbaka reflexen att hukla. Hur fan skulle han kunna få ner den djupare? Viktors hand tog tag i hans hår och pressade ner honom. Inte så hårt att han inte kunnat stå emot men han var inte alls beredd och han kunde inte hålla tillbaka en hulkning följt av en hostattack när backade för att kunna andas. Viktor släppte honom direkt och Nico försökte få ner luft i lungorna igen så snabbt som möjligt. Han ville fortsätta. Var det här nog för att Viktor skulle säga att han var för oerfaren och att de inte kunde fortsätta? Han skulle leva på de här reaktionerna länge men han ville ha mer. Så fort han fått tillbaka förmågan att andas tittade han upp. Tårar hade fastnat i hans ögonfransar från hulkande men han kunde se att Viktor försökte kontrollera sig själv.
“Sorry”, sa han. “Det var inte meningen att...”
“Det gör inget”, sa Nico och hans röst lät konstig.
Hela hans mun och ansikte kändes konstigt. Hans läppar var fuktiga av saliv och andra saker och han torkade sig snabbt om munnen och tittade upp på Viktor igen. “Jag kan fortsätta, jag vill...”
“I helvete heller”. sa Viktor och ännu en kall våg sköljde över Nico.
Men Viktor tog han i hans tröja och han såg lika underbart vild ut som innan. “Kom upp hit”, sa han och det var knappt mer än en raspig viskning och drog upp Nico från golvet tills han satt gränsle över honom igen.
Nico fick ingen chans att säga emot och han var så glad över det när Viktor tog tag i hans hår igen och drog ner honom i en kyss så att han nästan tappade andan igen. Hans tunga invaderade Nicos mun och hans händer drog upp Nicos tröja. Viktor bröt kyssen så att han kunde dra den över Nicos huvud och innan den ens träffat golvet hade Viktor dragit honom ännu närmare så att han kunde kyssa hans hals och axel. En av hans varma händer hittade Nicos bröstvårta och han pressade den mellan sina fingrar så att en blixt sköt genom Nicos kropp och hans rygg kröktes bakåt samtidigt som han gav ifrån sig något som inte kunde kallas något annat än en hest skrik.
Viktor tog tillfället i akt att sluta sina läppar om Nicos andra bröstvårta och sättet han rörde tungan över den fick små stjärnor att explodera bakom Nicos ögonlock. Han hade båda armarna om Viktors huvud men visste inte om han ville pressa honom närmare eller putta honom ifrån sig. Det var för intensivt. Men samtidigt inte intensivt nog.
“Nej, ahhh, j-jag kan inte mmhhaaa!”
Viktors mun släppte kontakten med honom och han tittade upp. Det enda Nico kunde göra var att försökte hålla tillbaka vågorna av njutning som hotade att skölja över honom. De var så mycket mer han ville göra. Han kunde inte komma nu. Han bet sig så hårt han vågade i underläppen och försökte fokusera på smärtan men Viktors vilda blick och tunga andhämtning gjorde det nästan omöjligt.
“Fan”, sa Nico och blundade.
Han ville göra mer.
“Vad?” frågade Viktor och det såg ut att vara en ansträngning att för honom att formulera ord.
“Jag vill ha dig i mig men jag kommer...”
“Tyst”., morrade Viktor.
Han blundade och lutade huvudet bakåt mot soffans ryggstöd. “Om du säger ett ord till kommer jag komma”.
“Men jag ville...”, började Nico men Viktor avbröt honom igen.
“Varför är du så otålig? Vill du inte spara något till nästa gång?”.
Nästa gång? Nico hade inte ens fattat att det skulle bli en nästa gång. I hans fantasier hade han alltid bara en chans, sen försvann Viktor liksom bort i dimman som han kommit ifrån.
“Vad...”, började han men Viktors hand knäppte smidigt upp hans byxor och han föll över Viktors axel när Viktors varma hand slöt sig om honom.
“Ahh, nej, jag...”
Viktor tog en av Nicos händer och drog den ner mellan dem innan han slöt den om dem båda och började röra den med snabba målmedvetna rörelser.
Nico hade ingen aning om vad han gjorde eller sa. Men Viktor lät lika högt som han själv och lyssnade inte så det spelade ingen roll. Det tog mindre än tio sekunder innan Nico inte kunde hålla tillbaka vågen som krashade över honom längre och han pressade ansiktet mot Viktors axel för att inte hela klubben skulle höra honom skrika. Viktor fortsatte röra deras händer och allting kändes så mycket att hela Nico ryckte som om han hade nån form av anfall. Viktors lediga hand tog tag i hans hår och vred hans huvud så att han kunde kyssa honom innan han stelnade till och det kändes som att alla hans muskler spändes under Nico innan han slappnade av.
Deras hetsiga andetag överröstade musiken från klubben utanför som ingen av dom ens mindes existerade och det enda Nico kunde göra var att undra hur snart nästa gång skulle bli.

Easterhead

Jag skriver mest mm romande och är väldigt inspirerad av yaoi. Men annars blir det en del fantasy och sifi också även om jag egentligen är för lat för att bygga världarna som krävs. När jag skriver är det karaktärerna som är viktiga. Jag vill att läsaren ska känna med dem. Och jag vill utsätta dem för de värsta jag kan komma på :)
Easterhead är medlem sedan 85.2 Easterhead har 2 publicerade verk