NU TAR VI FRAM KLASSENS SKÖNHET

FÖRORD:


Akne (alternativt stavat acne), fackmässigt även benämnt acne vulgaris, i vardagligt tal också kallat finnar, är en godartad hudsjukdom som innebär kvisslor på huden orsakade av en inflammation i talgkörtlar


NU TAR VI FRAM KLASSENS SKÖNHET


Där gick en sorgsen flicka omkring 16 år. Hon hade brunt långt hår.
Var ganska så kort och hade en stor regnjacka på sig. Hon såg ut att fundera på livets besvärligheter. Regnet slog emot henne som spikar och hon torkade av regnvattnet från hennes ansikte. Då såg man att hon hade en väldigt svår acne. Detta hade hon haft sedan unga dagar. Läkarna hade kontaterat att det måste läka ut.

Det var inte så lätt att vänta tills det hade läkt ut. Många var alldeles för elaka mot henne. Det klart att de sa väldigt dumma saker till henne och hon kunde inte riktigt förstå att man kunde vara så väldigt elak.
Hon gick sista året och skolan blev absolut inte hennes favoritställe. Där mobbades hon också. Hennes lärare var inte bättre. Han trodde att han skulle göra sig rolig på hennes bekostnad.
Han sa:
- Nu tar vi fram klassens skönhet.
Kunde Ann ha sjunkit genom golvet hade hon gjort det.
Detta satte ju naturligtvis sina spår.

Det blev snart examen och de andra andra tjejerna kom och hade sminkat sig. Men Ann vill inte det,för då hade de mobbat henne för det.
Nästan helt osminkad kom hon till examen. Hon tyckte att det skulle vara bra att sluta skolan så blev hon av med de värsta mobbarna.

Sommaren kom och hon njöt av solen. Solen gjorde sitt och hon blev lite bättre i sin acne.
En dag när de skulle åka till stranden träffade hon en kille som hette Johan.
Han såg att hon hade acne i ansiktet men brydde sig inte det minsta om det.
De hade väldigt roligt tillsamans och Ann hon tycktes bli gladare och mer spralligare än nånsin.
När hon kom hem så tänkte hon vad Johan hade sagt för de hade pratat om det här. Han hade sagt så här:
- Det är inte på utsidan skönheten sitter utan inombords.
Detta tog hon fakta på och tyckte liksom, hon blev bättre i sni acne.
Hon hade läst i en bok om man tror på något väldigt starkt,så kan det bli så att det uppenbarades. Ann hon försökte att tro på detta. Men inget hände.

Det gick tre dagar så träffade hon Johan igen. Det blev ett välsignat möte.
Ann hon blev mer och mer förändrad hon genomgick en stor förändring.
Innan var hon ju mycket blyg och hon sa inte så mycket.
Nu var hon en tjej som pratade mycket och skojade.
Det var en fröjd att se henne.

Hon hade tänkt på det Johan sa nu i så många dar att hon blev lite ledsen när inget hände.
- Men det kan ta tid hade Johan sagt,tänkte Ann.
Men jag får inte tappa hoppet för det är ju absolut det som sist överger människan.
Ann hon pratade med sin låtsasvän och undrade om det här kunde gå.
Låtsasvännen sa:
- I vår värld ser vi inte så på varandra. Utan det vi ser är om det är snälla ögon eller inte.
- Jag vet inte ens om jag har snälla ögon eller inte.
- Du ska göra så här sa låtsasvännen.
- Tänk dig att du drömmer och du kommer till en plats där de inte vet ett dugg om skönhet. Du kommer dit och de ser dig och de blir helt till sig av din skönhet.
När de ser din skönhet så frågar de dig hur du har blivit så vacker?
Du svarar.
- Att bli så här är väldigt lätt man tänker att man är vacker.

Morgonen därpå kände hon sig väldigt annorlunda. Hon gick upp och tittade yrvaket mot spegeln.
- Det kan inte vara sant det är absolut inte jag,skrek hon nästan.
Där stod en vacker ung tjej inte med ett uns av någon acne. Man kunde säga att hon var väldigt vacker.
Hon gick ut och alla som såg henne beundrade hennes skönhet.

När skolan började igen,trodde ingen att detta var Ann.
Men det var det och hon fick så mycket beröm av alla.
Läraren kunde konstatera med råge.
- Nu tar vi fram klassens skönhet!
- Alla applåderade och busvisslade.
Nu visste Ann att det här med att tro på något var det bästa man kunde göra. Johan och hon blev ett par till slut och hon hade inga problem med sitt utseende.
- Även om du hade haft ance hade jah älskat dig,sa Johan.
- Vem kan inte älska en person som har räddat mitt liv,sa Ann? Jag njuter av att kunna gå ut och vara som en människa. Så jag har lärt mig att skönheten sitter inombords.

Bo Grapenskog
-
-

Bo Grapenskog

Jag är 67 år gammal. Jag har fyra vuxna barn. Jag är en gammal dansbandsmusiker,spelar sologitarr,bas,klaviatur,banjo,ukulele. Musik är en stor passion. Skrivandet också. Jag är ett barnhemsbarn så jag har det som lite terapi. Andra intressen är att översätta från engelskan till svenska. Naturen är något som jag tycker om,de sjungande skogarna i Småland. Vi har ett sommarställe vid en sjö där vi är hela sommaren. Tycker om människor och är väl lite pratglad. Får jag bjuda på en kopp glädje. Glädje och skratt är två viktiga komponenter i livet. Försöker vara så positiv som möjligt.
Bo Grapenskog är medlem sedan 2015 Bo Grapenskog har 1943 publicerade verk