Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Osäker resa

Greppar ett stadigt tag i metallräcket. Stickningar i fingrarna när den frostiga ytan klibbar. Sval beröring kröp över armen… Ljud av metall. Besättningen rörde sig på däck. Blåslitna oljiga overaller. Slitna mörkbruna mössor. Trötta frånvarande blickar. Hängande påsar vid kinderna. Orakade. Med nariga händer redo att förtöja. Tunga fotsteg. Kraftiga skrapande dörrar. Vinschar öppnades. Stod ännu på däck för att insupa luften av en annan värld. Smutsig bensin. Rök från ryska cigaretter. Försöker att inte andas tungt.

Sveper istället med blicken. Dimman lättade långsamt. Sakta skönjer den estniska kusten vid horisonten. Infarten till huvudstaden Tallinn närmar sig. Skymtar snart en bit ifrån siluetten av ett krigsfartyg. Sedan flytten till Stockholm året innan har jag inte sett ens en soldat, utom högvakten. Ensamma huttrande. Ibland fick jag syn på ett vaktbyte. Annars såg jag dem bara i olika spännande krigsfilmer på den lokala biografen i Köping. Eller någon svartvit film på teve.

Här stod jag istället på en turistbåt från Finland som åkte rakt in i ett militärt skyddsområde runt den estniska huvudstaden Tallinn. Ännu undertryckt med ryska ockupationsstyrkor, eller skyddsstyrka mot västvärlden. Hur kunde jag stå här? Och sedan gå iland? Ännu finns ingen direktlinje från Stockholm. Vad som sipprat ut om Sovjetsamhället var en ogenomtränglig vakt av gränsen. Ingen tar sig varken ut eller in. På senare år har det blivit möjligt att få ett visum. Men då behöver man ha en godkänd inbjudan. Och jag känner ingen, knappt någon kompis ens i Stockholm.

Spänningen kryper och sticker längs ryggraden. Märkligt obehag men samtidigt vill jag bara få öppna mina ögon. Om jag väljer att inte kliva av båten kan jag egentligen bara återvända tillbaka till Helsingfors. Jag har ju en tur- och returbiljett som tur är. Vilka köper en enkel? Vad var då meningen med resan över? Var nu inte ensam. Bredvid mig står, Mattias Reinholdson, min reskamrat. Han hade fått en inbjudan, skriven för oss båda. Berättade om en släkting som han gärna ville besöka i Tallinn. Hade fått kontakt med en baptistförsamling i staden. Och var själv medlem i samma trossamfund och dessutom journalist på deras tidning i Stockholm.

Började känna mig frusen om tårna. Den kyliga vinden från havet fick även överkroppen att huttra. Var kanske inte riktigt klädd för en vecka i Arktis dock men ute på öppet vatten, en fuktig novemberkväll, gjorde nog sitt ändå. Hade ett par fingervantar i fickan men ville inte, liksom, använda dem. Kunde på något vis förstöra stämningen av äventyr. Istället tog jag mig in i båten och den slitna järntrappan upp till båtens enda ”nöje”, puben.

| del 2 av första resan till ockuperat Estland vintern 1989

Arne Björn Fredriksson

Status: Silver författare

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 155. Arne Björn Fredriksson har 35 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Annelis

Gillar att läsa skriva, gillar mest skriva och läsa korta texter Men händer att jag ibland skriver längre texter Har gett ut en häftad bok 'Collected writings for you '

Annelis

På andra plats denna veckan: Anders Berggren