Publicerat
Kategori: Drama noveller

Mustamäe

Mot slutet av den här resan besöker vi några av Jaans vänner. Bor i en lägenhet i stora södra förorten, Mustamäe. Åker dit med Jaan. Från centrala staden kör han oss runt en stund. Verkar inte vara lätt att hitta. Ser hur området sakta förfaller, samtidigt som flera hus inte är färdigbyggda … För mig ser alla hus likadana ut; höga 6-8 våningars hyreshus, med smutsgråa fasader. Enda utsmyckningen runt de äldre husen, några buskar. Verkar vara byggda på 50-talet, fast inte. Trapphus saknar belysning. Finns några lysande glödlampor i taket. Hiss, men ur funktion. Flera av trappstegen är så skadade att armeringsbetongen syntes. Gäller att gå försiktigt. Visste inte ifall foten skulle trampa igenom. Allt grått och opersonligt överallt.

Snabbt sätter vi oss till bords, där det, trots matbristen, serveras kött, korv, potatis samt olika sorters inlagda grönsaker. Efteråt bjuds det på ett stort lass med feta bakverk och förhållandevis gott kaffe. Vad som fanns hemma dukar man fram, fast jag visste att det köade man i timmar för. Många frågor. Försöker svara på engelska, tolkades till estniska. Stämningen känns något spänd men uppsluppen. Känsla att tiden av kontroll och angiveri var på väg att luckras upp. Idag upplevs det som något förgånget – något historiskt men då så påtagligt.

Väl inne var det som om man med råge ville ta igen den yttre gråheten. De såg ut att trivas, åtminstone i hemmet. Allt nergånget. Tapeten i köket hade stora orangebruna blommor mot gul bakgrund. Vardagsrummet gick i olika nyanser brunt. I mina västerländska ögon, såg det förskräckligt ut, som om att tidsmässigt bli förflyttad till vårt svenska 70-talsmode, med mycket starkare kontraster.

Möts av en överfull hall. Personer gick runt. Några småpratar. Verkar vara samlade för att möta oss. Blickar. Ser slitna ut, inte för att man slarvade med hygienen utan snarare för den torftiga klädseln som Sovjetsamhället kunde erbjuda sina medborgare, Till skillnad mot tapeterna, var färgskalan begränsad till grått, maringrönt och brunt. Gabardinbyxor. Blommiga flanellskjortor. Breda kragar. Manchesterkavaj med skinn på armbågarna.

Snabbt sätter vi oss till bords, där det, trots matbristen, serveras kött, korv, potatis samt olika sorters inlagda grönsaker. Efteråt bjuds det på ett stort lass med feta bakverk och förhållandevis gott kaffe. Vad som fanns hemma dukar man fram, fast jag visste att det köade man i timmar för. Många frågor. Försöker svara på engelska, tolkades till estniska. Stämningen känns något spänd men uppsluppen. Känsla att tiden av kontroll och angiveri var på väg att luckras upp. Idag upplevs det som något förgånget – något historiskt men då så påtagligt.

novellen "promenad i ockuperad stad" (sista delen)

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 155. Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag här för dig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren