Paret som ville komma till.

Det var så typiskt, i fjorton år hade Gunnar var pensionär och vaknat likt förbannat varje morgon vid halv sex. Det var som han var programmerad till att vakna vid den tiden, fast han absolut inte behövde göra det.
- Satan vad det är kallt på golvet, sade han lite halvhögt, när han ställde sig på benen och Carina ryste till i sömnen.
Han smög in på toaletten och när han kissade funderade han på om han skulle sätta på kaffe eller krypa ner i den sköna och varma sängen med Carina. Det var inget svårt beslut och han kröp ner igen till henne. Hon började vakna pga. av hans stökande.
Näst innan han hade vaknat till så hade han känt hur blodet hade samlat sig ner under ekvatorn; det var en nygammal känsla, som han hade saknat det senaste året med sjukdomar och operationer. När han lyfte på täcket kunde han skönja hennes välformade rumpa; även om åren hade satt sina spår hos henne, så tyckte han att den var fin och inbjudande.
- Ska vi inte ligga lite i sked, det var länge sedan, viskade han i hennes öra. När hon lade sig på sidan och genast så kände hon hans hårde lem mot sin rumpa.
- Men Gunnar då, utbrast hon, är det så med dig nu?
- Mmmm, det var ju så länge sedan sist, sade han och började smeka hennes ben och hon lade sig på rygg och sade.
- Kör in den bara, jag är blöt nog.
De var inga gymnaster längre utan det tog en liten stund innan han var i läge för att bestiga henne, att äntligen penetrera hennes kusse.
Precis då i det ögonblicket så ringde det på dörren. Först en liten diskret ringning och en till och till sist en polisringning.
- Det är väl för fan inte det viktigaste i hela världen att vi går upp och öppnar, sade Gunnar. Strax efteråt öppnades brevinkastet.
- Det är jag, grannen, det är superviktigt att ni öppnar, ropade den desperata rösten.
- Det var inte så att han var efterhängsen utan det svenska språket saknar ett starkare ord för det, muttrade Gunnar när han satte på sig morgonrocken och satte ner sina fötter på det kalla golvet och hans ståtliga stånd hade försvunnit, kunde han konstatera rätt omgående.
Det hade så många gånger att han hade bjudit in sig själv för kaffe och fika och han hade varit lika svår att bli av med som ett Jehovas Vittne. När han öppnade dörren så såg han att situationen med att grannen var i ett prekärt läge, för han stod i strumplästen och inget mera på sig.
- Jag har gått i sömnen och jag vaknade härute, sade han upprört.
- Kom in jag hämtar lite kläder till dig, sade Gunnar.
Under tiden så hade Carina kommit upp och såg den nakna mannen i hallen och kunde registrera att hon var lyckligt lottad med Gunnar.
- Här får du att sätta på dig, sade Gunnar och gav honom ett par träningsbyxor och t-shirt.
Det hade varit för tio år sedan så hade bostadsföreningen bytt lås till alla hushållen, men grannen ville ha kvar sitt gamla lås, ett sådant som slogs igen och var låst automatiskt. Efter flera incidenter hos de äldre så hade de kommit på att låsa som man låste efter sig var att föredra. Men det hade inte grannen tyckt och behöll sitt. Nu stod han i deras hall och såg allmänt förlägen ut. När han hade vaknat ute i trapphuset så var det av det kvinnliga tidningsbudet och hon hade gallskrikit som att han var en våldtäktsman. Det enda märkliga var att ingen hade tittat ut efter hennes gastande, hade han tyckt.
- Var har du reservnycklarna, frågade Carina, som precis hade satt på kaffebryggaren. Det spreds sig en behaglig kaffedoft i köket.
- De är hos min vuxna dotter, men hon är utomlands och jobbar just nu, svarade grannen.
- Då får vi ringa efter en låssmed i stället, sade Gunnar och grannen nickade.
De tre drack sitt kaffe och åt smörgåsar under tystnad. Det hade Carina lärt sig av att Gunnar var oftast fåordig på morgonen, som tur nog släppte framåt dagen led.
- När kommer låssmeden, frågade Gunnar grannen, efter han hade ringt dit.
- Om en timme, det kan bli två timmar, de visste inte exakt, sade grannen.
Det är väl för fan så jävla typiskt, tänkte Gunnar, om inte den här jävla idioten hade ringt på så kunde han och Carina ligga i en skön sextio nia i detta ögonblick. Han kände hur det ryckte till lite i skinnspiken igen, bara tanken på det.
De hade varit grannar länge och Gunnar och Carina hade inte flyttat trots att deras tre barn var utflugna sedan länge. Det hände att Carina hade gnällt över att det var så mycket att städa och då hade Gunnar sagt till henne, att det var han som städade mest och så länge han orkade det, så var det inte tal om att flytta. De hade bott där över femtio år och grannen, som var en inbiten ungkarl, hade haft sin lilla tvåa de senaste trettio åren.
Till sist kom låssmeden trixade upp låset, så det blev av med grannen. När dörren slängdes igen efter honom. Så var de två att slita av sig kläderna för att fortsätta på vad de en gång hade påbörjat denna morgon.
- Helvete, sade Carina, när hennes mobil ringde.
- Nu svarar du inte i mobilen, sade Gunnar, som redan låg naken och förväntansfull i sängen.
När hennes mobil slutade så började Gunnars mobil ringa, han tittade på med en förstulen blick och bägge insåg att de skulle bli tvungna att svara, vare sig det ville det eller ej. Han tittade på displayen och såg det var barnbarnet Svantes dagis som ringde.
- Är det Svantes morfar, frågade rösten och det intygade han att det var, ni måste komma och hämta honom, han har fått feber och är hängig. Vi har sökt hans mamma men hon svarar inte.
Det var inte långt till hans dagis, bara två-tre kvarter bort ifrån deras bostad och Gunnar lovade att de kommer och hämtar den sjuka pojken så fort de kan. Han var det yngsta barnbarnet ifrån det yngsta barnet, som blev mamma fast hon hade fyllt fyrtio.
- Om ungarna ändå hade skaffat sig normala yrken, muttrade Gunnar igen när de klädde på sig för den andra gången, då hade de svarat i mobilerna när det ringer. Carina nickade bifallande för om de hade varit verkstadsmekaniker eller brevbärare, så hade de svarat och hämtat sitt sjuka barn, men de skulle bli kärnfysiker, ekonom och mindfull instruktör.
- Ni glömde sulkyn ropade en av personalen till dem när de var på väg ut med det sjuka barnet.
Det tittade förvånat på varandra, grabben var fem år och hade blivit skjutsad till dagiset i bil. När skulle en sådan behövas egentligen, tänkte de bägge, medan Carina hämtade den.
Svante var sjuk och trött så han somnade rätt omgående så fort han blev satt i sulkyn. Han sov fortfarande när de tog hissen upp till tredje våningen.
- Om han sover riktigt tungt, så kanske vi kan fortsätta och slutföra det som har påbörjats, sade Carina. Det tyckte Gunnar var en superb idé.
De körde in den lilla sulkyn försiktig över tröskeln, så att han inte skulle vakna och det gjorde han inte.
- Jag måste in på toaletten och kissa först, sade Carina, och Gunnar klädde av sig i en rask takt och kände hur blodet strömmade till och ner igen och sakta men säkert så kände han att skinnspiken reste på sig, kanske inte givakt men nog för att kunna hälsa på.
Det Gunnar var att han hade haft så bråttom att klä av sig och hans kalsonger hamnade på Carinas sida och när hon med full fart, naken mot sängen, halkade hon till och for ner på golvet med en duns.
- Är du okej, frågade han och hon nickade, men Svante hade vaknat. De blev tvungna ännu en gång att klä på sig och ta hand om barnbarnet. Om de hade suckat första gången så var det en gemensam stark och en unison suck denna gång.
De fick av honom ytterkläderna och Carina kände på hans panna och han var brännhet och hämtade barn Alvedon för att lindra febern. Lite varm choklad fick de i honom innan de lade honom på gästsängen för att fortsätta sova bort sjukdomen.
Om inte Jessica hade varit en riktig slarver under sen uppväxt som hon hade tagit med sig långt in i vuxenlivet. Hon var den yngsta i barnskaran hos dem och den som blev mest bortklemad. När hon sent omsider fick själv barn, så trodde de bägge att det aldrig kommer att gå. Men det hade gått långt överförväntan. Det var hennes jobb som mindfuller, inte själva jobbet, utan hennes fanatism om det plus flera, i deras ögon, ockulta saker som hon försökte pådyvla andra. De hade aldrig frågat vem fadern var och det var förmodligen någon shaman ifrån Torneå eller dylikt.
Det de visste var att barnbarnet var skärpt när han hade betydlig lägre kroppstemperatur än han hade nu. Nu var han ynklig när han låg sjuk med röda kinder och sov i gästsängen.
- Ska testa en tredje gång, frågade Gunnar.
- Det tycker jag verkligen, sade Carina och tog av sig kjolen och blottade sin lilla ansade buske och lade sig på sängen på rygg. Du kan väl ge mig lite sköna orgasmer med din tunga och fingrar först.
Han hann inte ens ge henne den första slicken innan det ringde på dörren igen. Nu började de bägge bli till den milda grad helt upplösta av kåthet.
- Vi skiter i det, sade Carina, slicka på du min kåting, viskade hon.
Nu var polisringningen tillbaka igen, först en gång och efter en kort paus, igen.
- Vi skiter i det, sade Carina igen och precis när hon sade det så öppnades brevlådan igen och en myndig röst förkunnade.
- Det är polisen, ni måste öppna dörren.
När Gunnar öppnade dörren så stod det två civilklädda poliser som visade upp deras polislegitimationer för honom.
- Vad vill polisen oss, frågade Gunnar förvånat.
- Vi håller span på huset mitt emot ert hus, vi behöver komma in och ha span på en lägenhet, sade den äldre av dem och fortsatte. Vi såg utifrån att er hörnlägenhet är den bästa lägenheten för oss. Vi behöver hörnrummet, och det betydde deras sovrum. Carina fick all hast på sig kjolen när de kom in i sovrummet. Men hennes första fontänorgasm hade gjort en stor fläck på lakanet som hon kastade över täcket för att dölja.
De bägge poliserna kände igen doften som mötte dem i rummet och de tittade på varandra med en blick som har så här gamla människor sex med varandra.
De blev kvar i sovrummet under flera timmar. Jessica hann hämta sin sjuka son, som hade piggnat till med Alvedonens hjälp och med sömn. Innan hon gick så sade hon till dem att de absolut inte får ta vaccinet för att det innehåller spikproteiner. De iddes inte berätta att de hade redan tagit fyra vaccinationer redan för henne.
Det hördes ett mummel ifrån de två poliserna, Gunnar var inte riktigt säker på men ryktet hade sagt att det fanns en bordell på andra sidan gatan. Det hade sprungit en massa karlar på dygnets alla timmar, men var de hade tagit vägen, det visste han inte. Men han kunde urskilja en kommentar ifrån dem.
- Det är ju för fan självaste justitieministern som vill banka lite bäver.
Deras kamera med det längsta objektivet som Gunnar hade sett i hela hans liv, de tog dussintals foton på justitieministern, både ifrån gatan och genom fönstret. Hur de fotona hamnade hos median senare visste inte Gunnar men han kunde se att alla fotona var tagna från deras sovrumsfönster.
Efter de hade ätit middag eller som Carina kallade det, kvällsmat, så lämnade de två poliserna deras sovrum och tackade för deras samarbete med lagens långa arm.
Nu tittade de två turturduvorna på varandra när ytterdörren slogs igen.
- Mot sovrummet kvinna, sade Gunnar högt, nu är det fanne i mig dags för påhälsning i grottan.
För fjärde gången denna otursförföljda dag så klädde de av sig och precis när Gunnar skulle penetrera Carina, så skrek hon till.
- Vi har ju glömt att Kalle fyller femtiofem idag.
Det hade varit en sådan turbulent dag så bägge hade totalt glömt att deras mittbarn fyllde år idag. I veckan innan hade det köpt en present till honom, egentligen två. Den första en riktig och den andra om Ernst Wigforss; de hade tyckt bägge att sonen borde lämna de nyliberala idéerna – det var lite av en provokation från deras sida.
Kalle med familj bodde en liten bit bort, i ett av de större husen och med en självklarhet att det fanns en inomhuspool, även om Kalle alltid hade varit rädd för vatten.
När de klädde på sig ytterkläderna så viskade Gunnar i Carinas öra, att när de kommer hem igen så ska det minsann komma till rejält med varandra. De lovade varandra att de ska åka hem så fort det var socialt var möjligt. När Gunnar låste dörren om sig så nöp Carinas honom i baken.
När de ringde på hos sonen, så öppnade hembiträdet, som Kalle hade så nöjt förklarat för sina föräldrar att de hade möjliggjorts av kloka politiska och ekonomiska beslut. Till hans stora förtret så sade hans mamma hur det egentligen låg till. Vår skatt går till att han och hans fru ska slippa städa och ta hand om era ungar. Efter det hade Kalle haft en lång utläggningen varför en sådan reform var så viktig och återigen så hade hans mamma punkterat det hela med orden: Din tid tycker du är viktigare än andras tid och den köper du dig fri ifrån plus med våra skattemedel.
Det var alltid trevligare att besöka det äldsta barnet som var kärnfysiker som var briljant men struntade fullständigt hur han såg ut och i vilket skick hans hemmet var i. Det var befriande jämfört med mellanbrodern som hade ett köpt pedanteri. Här var etiketten så viktig för att särskilja agnarna från vetet; Kalle hade deltagit i en kurs om detta för inget hade han fått hemifrån. Det skedde flera gånger än en gång att Gunnar åt med kniven och det hade varit en katastrof och uteslutning i Kalles nya umgänge.
- Grattis, sade de föräldrarna till Kalle som till sist kom fram till dörren. Nu ska man ha i minne att Gunnar var uppfostrad i en arbetarmiljö och Carina hade på ett ungefär samma uppväxt. Det var så långt tillbaka att i tiden så Gunnar mindes inte första gången han gnuggade sin sons huvud, så håret blev elektrisk, han tog vänsterarmen runt hans hals och gnuggade med den andra handen. Nu stod allt hår upp på det annars perfekta håret han hade där varje hårstrå låg rätt, precis som en ekonom ska se ut i tv rutan. Nu blev det kaos och allt stod åt alla håll. Det var något Kalle alltid hade hatat att hans pappa hade gjort i tid och i otid.
Det var först mingel, i som de två föräldrarna upplevde det, som en evighet. Det kanske varade en timme och under slutet av den så viskade Carina i Gunnars öron att hon måste in på toan för att byta hennes genomblöta trosor. Efter det blev han tvungen att sätta sig i en fåtölj för att inte visa upp sitt stånd.
Det uppfattade andra att den gamla mannen var trött och behövde vila.
- Vill du ha en fotpall också, hade en av de eleganta kvinnorna frågat honom.
- Nej, det behövs inte, svarade han. Han försökte tänka på sorgerliga saker för att få ner ståndet. Han tyckte det var en rätt rolig situation att någon av dem, i deras enfald, trodde han var trött, som han samtidigt var den absolut virilaste mannen i sällskapet, åtminstone nu för ögonblicket.
Det skulle vara så märkvärdigt, de kunde inte nöja sig med trerätters middag utan det skulle var femrätters. Den serverande personalen jobbade som galärslavar för att passa upp hela sällskapet på tjugo personer. Gunnar kunde inte undgå Kalles frus blickar på Carina, det var en blandning av överlägsen blandat med avsky i blicken.
När Kalle och hans fru fick sitt första barn så vägrade hon amma för hon inte ville förstöra sina bröst. Då hade Carina sagt åt henne att det var överklassmanér. Det hade räckt för henne att avsky sin svärmor för all framtid. Det var ett flertal problematiska relationer i sällskapet och den enda som höll ihop dem var pengar och titlar, förutom svärföräldrarna.
Carina viskade när klockan började närma sig 20.00, att de skulle så fort som möjligt avlägsna sig och åka hem. Hela sällskapet förutom de två hade inhalerat en rätt stor mängd alkohol vid detta lag och en del började bli sliriga.
De två minns speciellt en fest som hade helt hade spårat ut. När de skulle gå så var Gunnar tvungen att uppsöka toaletten och när han öppnade dörren, så hade Kalles fru sex med Kalles chef på golvet. Gunnar stängde dörren och försökte få Kalle förstå hur hans fru var. Det hade varit ett lönlöst projekt. De var så sammanbundna med deras pengar så en skilsmässa hade kostat Kalle inte enbart pengar men även den upphöjda positionen som han nu hade. Hans fru var adlig och det öppnade många dörrar och portar och utan de öppningarna så hade han varit kvar som en simpel ekonom på Nordea, i bästa fall. Det kunde inte Gunnar förstå att han hade gjort de valen i livet och dessutom var hans fru ful i hans ögon.
Äntligen skulle de ge sig av ifrån den hemska födelsedagsfesten och det var i rätt tid insåg de snabbt när de hörde en av dem ifrån toaletten hade fått upp all Renault konjak. De har under en lång tid känt en viss sorg för sitt barn att han hade hamnat i en miljö som inte var till gagn för honom. Kalles två söner var en exakt kopia av deras far; de var födda men kostym och vattenkammat hår.
När Gunnar startade motorn så slank Carinas ena hand nerför hans byxlinje och hon frågade om han ville att hon skulle suga hans kuk, för att få upp ångan igen? Det ville han men han kom på att han inte hade hunnit duscha idag.
- Äsch den odören försvinner ett par sug, svarade Carina och begav sig nedåt mellan hans ben och Gunnar kände handen på hennes kusse som var sjöblöt.
- Gud, va skönt du suger Carina, stönade han.
Det hade inte varit svårt för honom att komma i hennes mun, men med erfarenhet så visste han att om han kom, så skulle han ha svårt att ladda om batterierna.
- Snälla sluta, jag kommer annars, sade han.
- Men det gör inget om du gör det, det är så sexigt underbart att få din säd i munnen, svarade Carina.
- Nej, jag vill avsluta med att knulla skiten ur dig, stönade Gunnar, i sängen bakifrån. När de två poliserna hade haft span ifrån deras sovrum så hade de registrerat att två avtryck som såg ut som handflator ovanför den låga sänggaveln. Det var bakifrån och Carina händerna på vägen som de hade sin favoritställning. Det var så Gunnar ville komma och inte som en tonåring i en bil.
Carina slutade suga sin mans kuk och slickade sig om munnen och sade.
- Okej, vi tar det hemma, nu kör vi hem.
Det var nu den äldsta sonen hörde av sig, de första uppringningarna struntade de i det, men när den sjunde och åttonde kom, så svarade Carina.
- Ni måste komma hit, jag gjort en fantastisk upptäck och vill att ni ska få veta det först, sade han så fort och upphetsad, så han blev tvungen att upprepa en gång, fast mycket långsammare.
Det var ändå på väg hem så de kunde ju stanna förbi äldsta sonens hus, när de ändå var ute och körde. Om mellansonen var en brackig figur så var den äldsta sonen dess motsats. Det yviga håret stod åt alla håll, fast på senare år hade det tunnats ut rejält och omfånget var mer eller mindre som en känd kriminologs.
När han undervisade på kungliga tekniska så hade aldrig haft på sig en kostym och slips. De misstänkte att han inte ägde någon sådan heller, utan det var jeans och t-shirts som gällde i alla sammanhang.
Det var inget dysfunktionellt hushåll han hade min sin fru; det vara bara det att bägge var forskare och deras enda dotter var det också. Det var mera en trivialitet att städa för dem och i praktiken blev det ett som de uppfattade det, ett välordnat kaos.
Men det var befriande att komma hem till dem än den högrandiga och falska miljön som var hos mellansonen.
- Kom in, kom in gastade Anders alldeles röd i ansiktet av upphetsning, ungefär som Carinas alldeles nyss men av en annan anledning. Nere i källaren hade han sitt labb och när de kom ner så var det en massa rör och konstiga maskiner ungefär som en sextiotalets science fictionfilm, men här var det på riktigt.
Efter en lång och utdragen förklaring, som varken Gunnar eller Carina förstod, men till sist så snappade upp något om Gudspartikeln; de hade både sett den där med Tom Hanks filmen och det rörde sig om en typ av antimateria.
- Kolla i den där glasbehållaren, skrek Anders upphetsad, så ska jag göra om det. De bägge föräldrarna backade och protesterade om att det måste vara farligt, för så hade det varit i filmen när Gudspartikeln släpptes lös av en uppåtstigande helikopter.
- Nu kör jag i gång systemet, ropande sonen.
Det var för sent för att fly för dem så de stod kvar och ljusen blinkande oroväckande, både i taklamporna och alla dessa apparater han använde sig av. Till slut slocknade allt och ett lilablått ljus blinkade till i några sekunder i glasbehållaren, för att sedan slockna.
- Såg ni, såg ni, skrek sonen triumferande.
Det gjorde de bägge, men de kunde dela sin glädje med deras son utan de var bägge mera orolig för hans tillstånd mer än hans lyckade experiment. Han såg däremot hur han skulle inom sin tid Nobelpris i fysik efter denna upptäckt. Nu skulle han bevisa teoretiskt hur allt hade gått till punkt och pricka.
När de tre kom upp ur källaren så möttes de av hans fru som sade.
- Det här måste vi fira med champagne, och hon gick in i köket för att återkomma rätt snart med en fråga.
- Går det lika bra med Champis?
De fyra skålade i Champis för deras Anders triumf och upptäckt.
I bilen lite senare, så satt Carina fundersam över att de hade fått så olika barn, och hur det kommer sig egentligen. De förstod ingen av dem alls.
- Jag borde duscha innan, sade Gunnar, när de väl kommit hem.
- Äsch, jag har sugit bort den värsta odören innan i bilen, men jag ska duscha och du ska lägga dig i sängen, naken och vänta på mig medan jag duschar, det ska gå fort, sade Carina.
Han lommade in i sovrummet och klädde av sig naken och väntade på sin duschande hustru för att få snart en efterlängtad herdestund, som så många gånger under dagen hade blivit avbrutna med. Men nu skulle de komma till, tänkte han.
Det hade varit många gånger under Gunnars levnad att han hade blivit sömnig av regn som smattrade på fönsterrutorna eller om han körde bil på framrutan; det hade varit så illa att han hade varit tvungen att stanna bilen för att piggna till att gå ut i regnet.
Nu hörde han sin frus duschande och det var som en sömnhypnos för honom, en kort stund senare när Carina kommer in i sovrummet så upptäckte hon honom sova tungt. Av erfarenhet så visste hon att det var lönlöst att försöka väcka honom.
Hon öppnade det nedersta lådan nattduksbordet och tog fram hennes andra man.
Innan hon startade sin självbefläckelse, så tänkte hon att imorgon så skulle hon få en riktig kuk i sig i stället för den surrande surrogatmannen.
Imorgon, då jävlar ska det knullas, tänkte hon innan hon somnade efter en händelserik dag.

C.S Berglöv

Jag vill gärna roa och ännu mera oroa läsaren. Nu är min roman ”De enfaldigas sammansvärjning” publicerad. Det går att beställa den här: https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?ac_used=yes&search_word=de+enfaldigas+sammansv%E4rjning
C.S Berglöv är medlem sedan 2024 C.S Berglöv har 13 publicerade verk