Porträtt av en granne

Ett nervöst förädlat lidande. I ett trapphus på en gata i en helt vanlig stad bodde det några hyresgäster. Dels en kvinna och ovanpå i lägenheten ovanför henne en man. Hon hette Anita och var en levnadsglad kvinna i 30 års åldern, som gillade att gå ut och festa på fredagar och lördagar. Man ska vara snäll och hänsynsfull mot barnlösa människor men det tänkte inte Anita på alls. Vad hon jobbade med och hur hon försörjde sig var det ingen som visste. Hon berättade inte om sitt yrkesliv för någon särskilt inte på helgen då hon gick på krogen. Hon brukade till och med uppge ett falskt förnamn till en del hon träffade ute på krogen för att dölja sitt rätta jag. Men hon var en skötsam kvinna som betalade sin hyra och köpte mat till sina barn. Hon hade 2 barn som hon sa sig älska. Vem fadern till barnen var visste hon inte med säkerhet, då hon blivit gravid på annat sätt än vad vi är vana att veta något om. Genom helig ande som gjort henne havande. En gynekolog som var troende hade bistått henne med det. Hon hade besökt en gynekolog som sett till att hon kunde få barn genom konstgjord befruktning. Och det fanns en databas i vilken hon kunde välja fader till sina barn ur en anonymiserad databas utan att veta vem som var det. Men hon hade sina aningar om vem det kunde vara. Men hon hade haft flera partners de senaste åren och hon kände inte till exakt vad dom hette eller vem dom var. Men hon hade skyddat sig med preventivmedel och hon anade att det skulle bli svårt att veta vem som var fader. Kanske trodde hon att det skulle visa sig senare i livet när barnen blivit vuxna vem den verklige fadern var? Hon var kvinnosorten som inte tyckte att det var så noga med vare sig sådant eller utseende. Hon hatade män av misandriska skäl och ville leva utan dem själv med sina barn medans de var små. Hennes förädlade lidande gjorde henne mer nervös till den grad att hon vaknade upp en morgon full av grälsjukt beteende. Hon kände ett agg mot allt och allting. Hon gav sig på allt och alla. Gick med i #metoo rörelsen och skrev under vad som helst. Utan att tänka sig för vilka konsekvenser det kunde bli för någonting. Bara hon fick utlopp för sina känslor. Hon vände sig till platschefen och förtalade sina arbetskollegor bakom deras ryggar. Och hittade på vad som helt för att framstå som en hjältinna vilket var något hon längtat efter sedan barndomen. Att få protestera mot allt och alla, pengar, vapen, polisen, myndigheter, nazister, kommunister, författare hon ogillade, grannar hon störde sig på, och atombomber. För att sedan i nästa sekund vända chefen ryggen och insinuera till en anställd att chefen tafsat på henne fast han inte gjort det, och att han bara stod där i sina gröna gummistövlar och att han bara satt där utan att göra någonting, hon sa att han var långsam, misstänksam och att han bara ifrågasatte allt hon sa. Hon svek allt och alla inklusive sin arbetsgivare. Och vad skulle hennes inställning till sina medmänniskor kunna leda till? Annat än att hon led mer och kände sig än mer nervös? Hon ringde till polisen en sen fredag eftermiddag och beskyllde en granne och man som bodde ovanpå henne för att som hon uttryckte det gråtande i telefon att grannen ville skada hennes barn. Helt taget ur luften. Utan några som helst bevis utan enbart inbillat i hennes eget huvuds oro och nervositet. Hos Polisen ansåg de att det var skyldiga att undersöka detta närmare och de hämtade in mannen och grannen för förhör som stod anklagad för att vilja skada Anitas barn!? De insåg inte att hon spelade ett spel för att skydda sin privata sfär, och hämnas på sin granne som hon inte gillade av något irrationellt skäl. Hon hade veckan innan gått omkring bland övriga grannar i trapphuset och förtalat sin granne till de andra grannarna och delat ut komprometterande material om mannen och grannen. Det var fotografier på mannen hon fått tag i av en bekant som visade på honom ute på krogen med ett ölglas i handen. Hon spred ut bland grannar i trapphus att han var olämplig som granne då hon ansåg att han störde dem hela tiden dygnet runt som hon sa. Själv hade hon flera fester flera gånger i veckan då hon bjöd hem olika män och kvinnliga kompisar. Hon hade bestämt sig. Hon hatade sin granne och längtade efter att ställa till det för honom och göra hans liv tråkigt. Va härligt det skulle bli tänkte hon för sig själv att få hämnas på honom. Hat är en mycket irrationell känsla som inte följer någon känd verklig logik. Mannen och hennes granne blev mycket förvånad och överraskad av detta beslut och att han blev kontaktad av en polisinspektör. De kom i en civil polisbil och hämtade honom till station. De tog med sig mannens datorer för undersökning. Han visades in på ett ljudisolerat kontorsrum när de kom fram till polisstation. ”För din kännedom. Vi spelar in detta samtal på video” sa inspektören och pekade på en videokamera i taket. Och fortsatte ”Medger du att du hotat att göra din grannes barn illa? Hon har ringt hit och sagt det. Är du pedofil? ” frågade inspektören mannen. ”Nej det är jag inte. Jag är administratör på ett företag. Pedofili – det grekiska begreppet för kärlek till barn. Jag tycker synd om barn. Jag har ingen aning om vad du pratar om. Jag vill inte ha med några barn att göra alls.” sa mannen. Och fortsatte ”Jag har inte haft någon kontakt alls med vare sig kvinnan som är min granne eller hennes barn. Hon måste ha inbillat sig det. Jag har åkt och jobbat efter schema till mitt jobb som jag älskar. Jag har träffat på den kvinnan och grannen 3 gånger i trapphus och på gården utanför utan att vi ens talats vid. Jag vet inte ens vad hon heter. Jag har nyligen flyttat in i trappen”. Inspektören fortsatte ”Vad jobbar hon med?”. Sedan fortsatte mannen ”Jag har ingen aning. Jag åhörde ett samtal i trappen som berörde mig som grannen medverkade i. De planerade att göra sig av med mig. Med vilka hon samtalade med är jag inte insatt i. Jag vill inte ha med henne och hennes barn att göra. Kan jag gå hem nu?” sa mannen. ”Vi har en fråga till. Har du hållit på med narkotika?” sa inspektören. ”Alldeles för farligt. Jag har inte hållit på alls med narkotika. Jag vill inte ha med vare sig kvinnan eller hennes barn att göra. Jag saknar könsorgan. Jag har ett handikapp. Jag föddes med en missbildning. Är du nöjd nu då, eller?” frågade mannen. Då sa inspektören ”Vi säger så. Vi har inget på dig för tillfället. Du kan gå nu. Men vi är inte färdiga med dig. Utan vi håller ögonen på dig. Du är fortfarande misstänkt.” Mannen avslutade samtalet med att säga ”Jag vill bara leva mitt liv och ta det lugnt. Hoppas inte att jag ställt till det för någon med detta” sa mannen ödmjukt. Mannen gick sedan därifrån med en känsla av att ha fått upprättelse då han tyckte att han förklarats oskyldig till kvinnans anklagelser. Men han tänkte inte kontakta kvinnan som hette Anita och be om ursäkt, utan det kunde hon allt göra tänkte han medans han gick ut ifrån polisstation och gick raka vägen till sitt hem. Hemma öppnade han kylskåpet och tog fram en öl och satte sig och tittade på tv. Det var en fotbollsmatch på tv och han kände sig lycklig och nöjd med att ha en bostad och mat på bordet trots sitt handikapp som han fått leva med nu i många år.

20181006
Taleptox

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till skönlitterära fiktioner.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 18 publicerade verk