Profilen

Med raska steg klev Adam mot sin bil. Han skulle åka till sitt jobb. En måndag morgon. Han var typen som gärna har en massa åsikter mest om andra än sig själv, och gärna gjorde bedömningar av andra, samtidigt ansågs han vara oskyldig och han lät oftast andra fatta avgörande beslut om de han mötte i sitt jobb. Han gömde sig bakom ett paraply av fördomar. Han ansågs mest att vara en sån som skyller ifrån sig. Han ansågs personifiera frukten av maktlöshet och han ansågs av andra vara en företagens resurs satsare. Han hade mot sin vilja gjort sig ett namn genom att ha blivit omskriven och omtalad av media. Och han njöt inte av det. Han längtade inte efter ren och skär maktberusning och berömmelse. Sånt brydde han sig inte om. ”man får inte ha något att tro på längre. Världen och att vara människa har blivit så fult numera. Vi är alla en samling av dårar” tänkte han för sig själv när han satte sig i framsätet på sin bil. Han passade in på de som ägnar sig åt att göra profilbedömningar på att riskera att bli bedömd som att vara labil. Men det var andras bedömning och inte hans egen uppfattning av sig själv. ”De har så fel” tänkte han. Själv tyckte han att han inte satsade på några höga ambitioner att åstadkomma något berömvärt. Hybris var inget för honom. Utan han var en nere på jorden man. Han längtade inte efter att få en massa priser. Det räckte tyckte han om några ville läsa hans texter som han satt och skrev på fritiden bredvid sitt jobb. Han gjorde försök att publicera sina texter utan framgång. Han fick höra en dag på sitt jobb att han bara mest var en samhällsbörda som kostade pengar. Han hade senare beslutat sig för att ta upp sin gamla syssla från skoltiden – att bli författare och skriva romaner. Det berättade han för en kollega på jobbet som genast frågade honom vad han skulle skriva om och vilka konflikter han tänkte skriva om?? – Vad ska det innehålla för moral?? Frågade hans kollega honom. ”Jag vill skriva om samtiden och våra relationer med en etisk stringens” hade Adam svarat sin kollega. Det gick en vecka och sedan träffades de igen hemma hos kollegan som ställde sig bakom honom när han satt vid ett bord. – ”Så jävla dum i huvudet, går omkring och säger att han ska bli författare. Hur känns det nu när jag står här och pratar ovanför ditt huvud??” sa hans kollega till honom. -”Vem pratar du med?” frågade Adam sin kollega. -”Med dig såklart ditt pucko. Du är en dåre” sa hans kollega. –”Bra då har vi något gemensamt då” sa han till sin kollega. ”Du är en riktig profil” sa hans kollega och lämnade rummet. Adam beslutade sig för att åka hem och gick därifrån. Han längtade efter sin hustru Eva och deras numera fina umgänge. ”Här blir det inga barn gjorda. Man har haft så fel om mig. De som tror sig känna mig. Bara en massa påhittade fördomar. ” hann han tänka innan han lämnade sin kollegas bostad för att åka hem.

Taleptox Skrev
Den 20250416

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 45 publicerade verk