Provokatörens återkomst

Han hade velat bli författare och göra en betydande insats i samhället ända sedan han fyllde 13 år. Nu hade han blivit 40 år och hade gått och utbildat sig till advokat och jobbat en del inom sitt yrkesval. Han hade övergett tanken på att bli författare och hade i stället inriktat sig på politiken. Han kallade sig för lagherrenavvåratland på internet i sociala medier. Och han hade beslutat sig för att satsa på en politisk karriär och bildade ett nytt parti han kallade Spartansk Riktning. Deras ideal var den stoiska livsstilen med inslag av satir och ironi som verktyg och argumentationsvapen. Då han inte hade några egna vapen att ha till hands brukade han tänka att ordet och politiken skulle bli hans verktyg. Han hade ställt upp i val men bara fått en bråkdel av rösterna han hoppats på och sa då han var en typisk missnöjespolitiker att det inte räckte med att bara åka runt och hålla valmöten med argumentation som verktyg för att försöka vinna över folk till sin sak så att de skulle välja honom och hans politik. Deras politiska manifest bestod av en hel hoper flum och bluff förslag ansåg experter och tyckare på politik och den politik de förde och förespråkade ett stopp på massinvandring och fram för nationalistiska tecken som viktiga att argumentera för. Ett samtidstypiskt politiskt parti som anammat samtida politiska stereotyper kan man anse vid en hastig anblick. Nu kom det sig att han hade tänkt ut en storslagen idé han fått och kommit på i en dröm en natt då han sov. Han vaknade och det han mindes av drömmen från natten innan i form av inre bilder var att han skulle ge sig ut på valturné och bränna böcker. Han hade sett filmklipp på internet från 1930 och 40 talet då det brändes böcker. Och han blev fascinerad av det han såg. Tänk att få göra något sådant begåvat tänkte han om de förfärliga bilder som visades i filmklippen. Då han misslyckats med sin ungdomsdröm att själv bli författare såg han i denna idé en möjlighet att få hämnas på andra författare från det förflutna genom att bränna deras böcker offentligt han ändå inte ville läsa och inte gillade och inte kunde förstå utifrån sina fördomar och kunskapsförakt för bättre vetande. Han lindade in sin idé i förvillande och illusoriska argument kring att han ville testa yttrandefriheten i vårt land genom att ha kritiska åsikter till en del böcker och deras innehåll och bränna upp dem på offentlig plats. Han hade ingen tanke på att han kunde skänka böckerna till pappersåtervinning i stället eller sälja dem till ett antikvariat för att andra i stället skulle få nytta av dem, om han ändå inte tänkte läsa dem mer noggrant. Böcker förknippar vi vanligtvis med kunskap, skolande utbildning, uppfostran, och nyanserat lärande och tänkande. Men det gjorde inte han. Han hatade en del böcker och särskilt de han inte förstod, de böcker han hatade ville han bränna upp. Han gillade inte innehållet i dem och hur de litterära karaktärerna levde i böckerna han avsåg att bränna. Men han hade knappt läst en del av dem utan gick på sina förutfattade föreställningar om dem utifrån det lilla han läst om dem. Han visste om innan han gav sig ut på valturné att reaktionerna skulle bli omfattande. Men det tolkade han mest bara som positivt och en möjlighet att göra sig ett namn i den politiska världen för sig och sitt parti. Han tänkte mer på sin politiska karriär än hänsyn till andras oliktänkande. Han visste om att det fanns ingen lag eller annan sorts regel som förbjöd bränning av böcker och han kunde inte åtalas för ett brott för den sakens skull. Med detta i åtanke och en hel hoper inköpta böcker i bagaget gav han sig ut på en valturné. Ja han hade inte stulit böckerna som skett vid andra bokbrännarbål utan han hade betalat böckerna med sin lön han hade från sitt politiska förvärvsliv. Vad hade han att förlora tänkte han??? Heder, ära, eller ekonomisk förlust?? Nej han hade bara att vinna på sin idé tyckte han i sin ensamhet där han satt på sin kammare i en lägenhet i en av städerna i vårt land. Fler som uppmärksammade hans oerhört begåvade tilltag var vad han hoppades på. Kanske kunde han bli miljonär på kuppen utan att vinna på lotteri eller göra rejäla aktievinster också tänkte han. Om någon mecenat ville donera och göra honom till miljonär. Innan han gav sig i väg hade han planerat att marknadsföra sin valturné på internet genom sina konton i sociala medier. Och med det blev det allmänt känt att han avsåg att starta en valturné bestående av bokbränning. Vadan detta förakt, förolämpning och missfirmelse mot just en del böcker från hans sida kan man fundera på?? Om man inte underskattar andra kan man snabbt dra slutsatsen att hans idé och förslag till valmanifest med innehåll bokbränning snabbt nådde andra i allmänheten genom deras egna studier av tillvaron i sociala medier. Människor hade mer koll på vad som händer än vad han hade räknat med. Han hade också listat de böcker i sitt sociala medier konto han avsåg att bränna.

5 år tidigare

Hans ambitioner att bli en framgångsrik författare hade misslyckats. Han hade sin dator full med texter som han skrivit sedan han var 13 år. Han hade skickat in synopsis på synopsis till flera olika etablerade förlag. Men hans texter blev refuserade. Svaren från förlagen som kom både per brev men också i epost var ungefär detsamma. ”Tack för att vi fick läsa din text. Vi får in så mycket texter och vi har valt bort din text för andras verk. Vi vill önska dig lycka till med ditt skrivande och ha en fortsatt bra dag”. Han hade börjat dricka alkohol för en tid sedan. För att döva och fly ifrån verkligheten och sina misslyckanden som författare. Han hade sedan börjat sitta på olika caféer och umgås med andra han träffat alldeles nyligen genom kontakter via sociala medier. Det var mest liktänkande och en del udda typer som de flesta av dem hade gemensamma intressen i områdena frihet, sanning, och införandet av dödsstraffet på en internationell nivå. Han brukade sitta med sina nya vänner på caféer och sprida sina idéer med hån och förakt och förtala andra människor som slagit igenom som författare och fått sina texter utgivna. Han hade ju så gärna önskat att själv bli publicerad. Och nu kunde han inte av avund tåla att ingen läste hans texter eller att han inte blivit publicerad. Han skrev en faslig massa dikter som han skrev ut på A4 papper och delade ut bland vänner och bekanta. På så sätt kunde han också vara någon som skrev och lästes. Han hade fått ett dåligt rykte som att vara hånande, provokativ, och inskränkt med full av fördomar, och han brukade lyssna på Thin Lizzy’s sång ’Bad Reputation’ högt i sina hörlurar. Den låten gillade han. Den kunde han identifiera sig med. Till skillnad mot all mängd med kriminaldeckare som utgavs numera som han hatade mer än någon annan litteratur. Han satt på café med sina vänner och anförde att det var tack vare Dostojevskij och Franz Kafka som kriminaldeckargenren hade blivit så omfattande, stor och etablerad i vår tid. Det är främst på grund av Dostojevskijs roman ’Brott och Straff’ som det finns så mycket som handlar om brott i vår tid. Franz Kafka med sin roman ’Processen’ hade också sin del i detta menade han på. Han längtade efter att göra upp med dessa som han ansåg ytliga kriminaldeckare som så utstuderat beskrev människor som dåliga och onda och fulla av brott. Han hade en annan agenda, människosyn och världsbild än de böckerna. Han ville vara på de godas och allmänhetens sida. De vanliga och normala människornas sida var vad han förespråkade. Han ville försvara den oskyldiga lilla människan i sina texter. Han hade fått sina ideal från mycket av vad som visades i media genom TV och radio. Det var här på dessa besök på caféer som hans politiska intresse väcktes. Genom intensiva samtal med vänner från lite olika yrkeskategorier. Han vill utgöra en skillnad för folket. En räddare av vårt land som tänkte på äldre, barnfamiljer, och god principiell moral. Hans tankegångar började succesivt mer och mer sträva mot att bli som en moralists idéer. Han kunde höja rösten när han talade och nästan skrika till de andra vid samtalen på caféer. Någon påpekade detta för honom att ta det lugnt och inte skrika så mycket. Men han lyssnade inte på sådana påhopp. I stället höjde han rösten ännu mer, och brukade sedan han gå omkring i stadens parker vid sidan om cafébesöken och vifta och gestikulera med armar och prata högt för sig själv. Hans politiska bana hade tagit fart.

6 år senare

Han hade sedan ett år tillbaka planerat sin politiska återkomst i staden. Genom att välja ut de böcker han avsåg att bränna vid sina manifestationer runt om i vårt land. Det var flera religiösa böcker samt mest kriminaldeckare han ansåg var skadliga för människors bästa. Vad han gjort det senaste året pratade han inte gärna om. Utan det höll han nästan bara för sig själv. Endast de närmsta vännerna visste om vad han hade planerat. Det var en manlig video filmare som skulle filma hans manifestationer, det var en manlig video redigerare som skötte redigering av filmer och publicering av material i realtid på hans sociala medier kanaler, samt en kvinnlig journalist han anlitat för att dokumentera tillfällena och intervjua de som kommit dit för att vara publik. Samt två stycken manliga bodyguards som skulle skydda honom mot eventuella våldsamma protester. Han visste om att det skulle komma mycket folk. Han hade ansökt om tillstånd för dessa event. Han hade sedan gått ut med information och reklam för sina offentliga tillställningar på sina sociala media kanaler. Och så kom dagen med stort D när han skulle åstadkomma något som han ansåg stort och betydelsefullt. Solen sken intensivt över en klarblå himmel denna dag. Och han anlände med en bil till torget i en stad i vårt land. Och där gjorde han sig i ordning för sin manifestation. En tidsenlig provokation skulle man kunna kalla det. På torget hade det samlats en del människor. Ordningsmakten och Polisen som gett tillstånd till manifestationen hade spärrat av ett område av torget gentemot folkmassan som förväntades kunna komma dit. Han ställde upp sig och sa till en av sina medarbetare att de skulle invänta klockan tolv. Den tidpunkt han angett för manifestationen i information på sina sociala medier. Det kom mer och mer folk till platsen och klockan närmade sig tolvtiden. Klockan tolv tog han fram en av sina böcker ur en resväska han hade dem i. Han tog fram en megafon och började skrika till andra rätt ut i luften. ”Idag bränner jag denna bok skadlig för allmänheten” ropade han ut i sin megafon. Det var en religiös bok han ansåg inte hörde hemma i våra bokhyllor. Han tog fram en tändare och tände eld på boken som låg på marken framför honom. Genast började en man ur publiken att ropa ”Det är upprörande. Du skändar vår heliga bok. Din kriminella usling” skrek en man i publiken åt honom. Sedan började mannen i publiken att rusa fram mot avspärrningen i försök att ta sig fram till bokbrännar provokatören. När han kom fram till avspärrnings räcket klev två Poliser fram och stoppade honom. Mannen i publiken omhändertogs då han bar på en kniv som han vevade med i luften i högsta hugg. Två poliser förde honom till en piké buss och satte handfängsel på honom. Provokatören fortsatte ostört med sitt bokbrännande. Denna gång var det en kriminaldeckare som skulle brännas. Han tände eld på boken och sa samtidigt i sin megafon ”denna ytliga bok förtjänar att brännas. Den är ett ytligt epigoneri på Dostojevskij roman Brott och straff” sa han i sin megafon. En annan man i publiken vrålade då ut sin ilska. ”Sluta genast att bränna våra älskade böcker. Böcker ska läsas, inte brännas. Vad vill du med detta din kriminella usling?” skrek han till provokatören. Efter att ha bränt ett tiotal böcker avslutade han sin manifestation. Han plockade ihop sina saker han haft med och stoppade ner dem i sin resväska. Folkhopen där hade nu blivit fler och röster hördes om att han borde dömas i domstol och avrättas. Stämningen började bli hätsk och aggressiv. Och han beslutade sig för att fly fältet och sätta sig i bilen som stod parkerad en bit ifrån. Det var en mindre buss med plats för 9 personer. Han sprang till bilen och hoppade in tillsammans med sina medarbetare. Några ur folkhopen i publiken sprang efter och hoppade på bilen och upp på taket och började försöka välta bilen. Föraren i bilen gasade på och de lämnade platsen i all hast. De hade med nöd och näppe klarat sig helskinnat undan den ilskna folkhopen. Han återvände till sin lägenhet och började tillsammans med medarbetare jobba med att redigera filmmaterialet för att kunna publicera det på sina sociala medier. Detta var bara början tänkte han. Jag har planerat in minst tio tillfällen till i städer i närheten med bokbränning, fortsatte han att tänka. Detta kommer att bli en succé tänkte han. Sedan publicerade han inspelat material på sina sociala medier. Reaktioner lät inte vänta på sig. Det började strömma in kommentarer av varierande sort. Det var både ris och ros. En del hyllade honom och tyckte han var modig, andra uttryckte sitt ogillande och hat mot hans manifestation. Dagen efter stod det i tidningen om händelsen.

En vecka senare

En vecka senare kom det ett brev hem till provokatörens bostad. Med delgivning av att en anmälan för förtal hade gjorts mot hans manifestation. Och samma dag anlände två civila Poliser till hans bostad. Och hämtade in honom till förhör. En av författarna till en bok han valt att bränna hade anmält honom för förtal. Han hade uttryckt missaktning, nervärderande och kränkande förtal av författarens person under bokbränningen påstods det i anmälan. Utöver att han brände hans bok. Åklagare beslutade sig för att häkta provokatören. Och efter en månad i häkte hölls det en rättegång i domstol. Provokatören förnekade brott om förtal, men medgav att han bränt den andres bok. Nu kom det sig så att en man i publiken hade filmat manifestationen med sin mobilkamera och i den syntes det att provokatören uttryckte ett förtal genom skrik i en megafon av författarens person till en av böckerna han brände. Filmen blev ett bevis i rättegången och provokatören dömdes för grovt förtal till fängelse i två år samt att betala skadestånd till den andre författaren med en ansenlig summa i böter. Denna historia blev sedan väl omskriven i media och det gjordes reportage i TV kanaler i nyheterna. Provokatören hade fått sin publicitet som han eftersträvat att göra sig ett namn i mediavärlden.

Två år senare

Efter två år kom han ut ur fängelse och ingen hade kommit ihåg hans förehavanden med bokbränning, om inte de filmer som spelades in under hans manifestation hade spridits i sociala medier. Nu var han ensammare än någonsin. Hans gamla vänner hade vänt honom ryggen. Livet hade förändrats och gått vidare. En dag beslutade han sig för att gå ut på en promenad. När han kom fram till en busshållplats valde han att sätta sig på en bänk för att vila en stund. Plötsligt hörde han en röst från en person som kom gående mot honom. Han vände sig om och fick syn på en människa han kände igen. Det var författaren han förtalat två år tidigare. ”Det du har gjort kan aldrig göras ogjort. Du ska dö. Sedan kommer ingen komma ihåg dig” sa den andre författaren. ”Jag ångrar mig mycket. Snälla förlåt – Låt mig leva” sa provokatören. --- Helt apropå plockade den andre mannen fram en pistol och sköt provokatören med tre skott i bröstet. Han dog på fläcken. Så slutade historien om Provokatörens återkomst.

Slut

Taleptox skrev
20250222

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 45 publicerade verk