Rabatthopparen

Han hade haft ett värkande hjärta så länge han kunde minnas. Denna dag skulle bli hans sista arbetsdag för denna gång. På en arbetsplats i en stad man inte ska nämna för att ingen ska känna sig utpekad hände det sig att det uppstod en konflikt. En vacker dag en sommar tilldelades en man av en myndighet som sökt jobb som kontorsassistent en plats som parkarbetare. Han fick den omöjliga frågan ”Kan du ta vilket jobb som helst?” av en handläggare. Och han erbjöds ett jobb som parkarbetare som han tackade ja till. Ett jobb han saknade både utbildning och yrkeserfaren het från. Det var vad som fanns till buds denna sommar. Då resten av jobben var upptagna av andra människor. I jobbet ingick som fanns fastställt i en dagordning som satt på arbetsplatsens anslagstavla i personalrummet att städa och sköta om parker i ett 3 km stort område i ena utkanten av staden. På denna arbetsplats jobbade Daniel också. Han hade fyllt 60 år det året och detta var hans sista år på arbetsplatsen. Men det visste han inte om själv. Som så många andra arbetsplatser förekom det skitsnack bakom ryggen på andra. Blandat med practical jokes. Att vara personal hade blivit något förnedrande tyckte Daniel. Han hade varit arbetslös 10 år innan mellan 40 och 50 års åldern och hade också blivit tilldelad en plats på arbetsplatsen av en myndighet. Nu ville han göra en insats och komma med bidrag. För att göra intryck på arbetsledning. Att vilja vara och bli någon genom att förmedla ett påstående om något som ska ha hänt och förtala andra var hans högsta ideal och dröm om sig själv. Hans ögon hade blivit dimmiga av medicinering på äldre dagar. Han hade åldrats men hade inte tänkt så mycket på det på sistone. All hans återstående kraft hade gått åt till att hjälpa till på arbetsplatsen med att bekämpa brott. Han hade blivit utpekad som att vara skyldig att komma med undersökningar och bedömningar på de anmälningar som kom in. Men han hade inte insett att det bland riktiga anmälningar också kommer in falska anmälningar. Han klarade inte av på grund av sin ålder att skilja på dem. En dag kom han till jobbet lite bakfull. Det hade varit fest dagen innan på kvällen. Och han hade kommit sent i säng. Han gick ut i en av parkerna som låg alldeles bredvid en av bodarna för personalen där han jobbade. Han kisade med ögonen och fick syn på en man som stod och hoppade i en av blomrabatterna i parken. Han gick tillbaka till bodarna för personalen och klev in där och sa ”Följ med ska ni få höra”. En grupp på 7–8 personer ur personalstyrkan följde med honom. De hade kommit att lita på hans ord som en äldre man han var. När de 30 minuter senare kom fram till parken ställde de sig vid en av blomrabatterna och Daniel som en rättvis och troende person han var som älskade sanning sa han till de andra ”Han som sitter där borta på bänken, gick och ställde sig här i rabatten och gjorde så här.” Och så visade han hur han tyckte sig ha sett att en man gjorde en 30 minuter innan. Han hade hoppat och gjort sig till menade Daniel på om rabatthopparen som han kallade honom. På bänken satt en annan man ur personalen som också jobbade på arbetsplatsen och tog igen sig med en paus. Gruppen på personer gick tillbaka till boden för personal och med gick också mannen som blivit utpekad och en trädgårdsmästare för parken. Det hör till saken också att på en skylt vid blomrabatten stod det ”All förstörelse av rabatten och brott polisanmäls”. Skylten var uppsatt på order av den kvinnliga trädgårdsmästaren. När de kommit tillbaka till personalboden vände sig trädgårdsmästaren till mannen som blivit utpekad och frågade ”Hade du hoppat i rabatten?” frågade hon mannen ur personalen som suttit på bänken. ”Nej jag luckrade bara med grepen i rabatten” sa han. Och han fortsatte ”Jag hörde vad han Daniel sa om detta när jag satt på bänken. Det är påhittat. Ett falskt vittnesbörd” sa han till den kvinnliga trädgårdsmästaren. Daniel som stått bredvid och hört på deras samtal sa sedan ”Det sant. Jag lovar. Det står ord mot ord. Jag såg en som ställde sig och hoppade i rabatten”. Senare samma dag när de befann sig i arbetsboden på arbetsplatsen ringde det till en av arbetsledarna och en anonym okänd röst sa ”Känn er blåsta. Det är jag som är rabatthopparen”. Bredvid stod både Daniel och mannen som blivit falskt utpekad och förtalad. Arbetsledaren insåg att mannen inte kunde vara skyldig till detta. Och att hoppandet utförts av någon annan. En förväxlingshistoria hade skett och Daniel hade bara sett fel. Dagen efter hade arbetsledningen på arbetsplatsen fattat beslut efter att haft ett möte. Båda jobbarna fick gå från deras jobb. Sådant här beteende kunde inte tolereras sa en av arbetsledarna. Både han som förtalat och den som blivit förtalad fick gå ifrån sina vikariat. Beslutet fattades gemensamt av arbetsledare och en trädgårdsmästare och en handläggare från en myndighet, för att som de sa inga konstigheter skulle uppstå. De båda jobbarna på arbetsplatsen beskylldes för att inte kunna samarbeta med myndigheten och de var båda åter arbetslösa och arbetssökande. Hur det gick för dem sedan är en helt annan historia. Och den som ringt till arbetsledaren, den riktiga rabatthopparen, som blivit förväxlad med mannen på bänken klarade sig sannolikt undan, då ingen visste vem han eller hon egentligen hade varit.

Taleptox skrev
Den 20241230

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 45 publicerade verk