Res dig syster! (del 2)

Lisa kommer till skolan, glad och förväntansfull som alltid. Stoj och stim på skolgården bildar ett välkänt och omtyckt ljud. Hon öppnar sina sinnen, tar ett djupt andetag och känner vårens närande värme för första gången i år. Hon gillar skolan. Tycker om den speciella doften i korridorerna. De trygga lärarna som alltid är på plats. Skolkamraternas kända ansikten. Ja, till och med de fullklottrade toaletterna, där de samlas och pratar hemligheter, gillar hon. Glad över att bara vara tolv, rusar hon i väg till de väntande kompisarna.
Det enda molnet på Lisas himmel var hennes mamma...
Mamma var ledig idag. De hade pratat om allt hon skulle göra. Att choklad och smörgås skulle stå på bordet när Lisa kom hem. De hade sagt samma saker förut. Lisa ville inte tänka på hur det ändå alltid varit när hon kom hem. Redan i dörren kände hon. Det var ingen doft av varm mjölchoklad som mötte. Det var tystnad, nerdragna rullgardiner och obäddade sängar klockan tre på eftermiddagen. Det allra värsta. Det hon inte ville tänka på. Det hon inte förstod...
Inte idag.
Inte idag.
Idag tänkte Lisa med ett barns begränsade tankar att livet var bra.
Var som det skulle vara.
Hennes framtid låg fortfarande i de ljusa minnena.

Inne i skolsalen flödade det varma solljuset. Dammpartiklarna dansade en yster dans. Snabbt fylldes salen till bredden av de barn som hörde hemma där. Efter en stund rådde arbetsro, endast avbruten av en och annan fot som skrapade golvet och en och annan penna som hamnade vid sidan av bänken.
Det artade sig till den vanliga dag Lisa väntat sig, till första lektionen närmade sig sitt slut och det knackade på dörren. Sakta, nästan ljudlöst öppnas dörren. In kommer en mamma, som genom sina glasögon lite nervöst betraktar klassen och efter henne kommer dottern. Även hon med glasögon, fast med långt ljust hår mot mammans korta mörka.
Försiktigt står de kvar i dörren så nära tröskeln som möjligt och ber om ursäkt för den sena ankomsten denna första skoldag.
Mamman tar mod till sig, går fram mot läraren med utsträckt hand och säger att det var den här flickan hon ringt om. Hon hade meddelat de skulle flytta hit just när terminen snart var slut.
Lisa söker den nya flickans blick och bakom glasögonbågarna av metall får de kontakt.
En bänk ordnas fram.
Mamman och läraren byter några ord.
Så hade det blivit en förändring denna soliga, livslovande dag.
En förändring som skulle innebär nytt liv för en människa.
Ingen visste ännu.
Det visste bara Gud...

"Mamma, mamma!"
Lisa kastar upp dörren.
Rusar in utan att klä av sig.
Allt i sin iver berätta om den nya flickan som börjat idag.
De hade haft roligt!
Hon var hungrig!
Var chokladen klar?

I dörröppningen till vardagsrummet blir hon stående.
Ordflödet stannar...
Fasan tar henne i ett fast grepp och hela hennes liv tar plötsligt slut.
Det känns så.
Hon skriker, vilt och ohämmat, mammas namn högre och högre.
Hon har satt foten i en stor blodpöl som breder ut sig på vardagsrumsgolvet.
I slutet på den pölen ligger en mamma.
Lisas mamma...
Det tunna nattlinnet sönderrivet.
Håret i blodiga tovor kring ansiktet.
Stanken av uppkräkt öl och vin.
En varm ånga ur en dyig, stillastående bottenlös och livsfarlig göl...

"Mamma, mamma!"
Lisa biter sig i handen, skriker och springer runt i rummet.
Hjärtat slår så hårt.
Hon är så rädd.
Vad har hänt med hennes mamma?
Här i deras hem?
Vem får göra såhär?
Vad skulle hon göra?
Någon måste komma!

NÅGON MÅSTE KOMMA...!!!

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk