Runda bordet: De otrogna skall dö!

Det var sig likt, tänkte han när han för första gången på tio år trampade in i salen. Skaran av människor analyserade honom i en exalterad tystnad. Det var förhoppningsfulla men ändå obekväma, eftersom att de hittills bara hört ryktena. Han steg in genom en öppning bakom bordet, där det förmodligen utförde sin bikt. Mannen utstrålade makt. I videos hade männen runt bordet fått lyssna till honom, det var en man med övertygelsens gåva.
Mannen satte sig ner i talarstolen som hade förberett för honom. Han öppnade sin mapp och tog fram en bunt med papper. Medhjälparen satte sig en halvmeter bakom. De flesta antog att han var översättare. Ingen i rummet var tysktalande mer än de två männen. Han tog av sig huvan och tittade upp för att möta allas blickar. Mycket trevligare verkade han så fort de fick se hans karismatiska ansikte. Han talade högt och tydligt med sin Hitler influens. Översättaren översatte med en skrivapparat snabbare än någon skådat på en skärm i bakgrunden.
Människorna applåderade i flera minuter efter talet, och efteråt så sändes spriten in och det dracks hela natten. Alla förstod att det var dags. Gud hade sänt dem för att utföra uppdraget, med mannen i svart rock som ledare. Han var trots allt Guds son.

Det tog några timmar och spriten hade flödat för fullt. En man reste sig upp och skrek ut att ’Herren är allsmäktig!’ Det blev helt tyst i salen och han gick fram mot scenen. Människorna hade ställt ner sina glas, som om allihop var förberedda på vad som skulle hända. De svartvita bilderna på väggarna stirrade honom i själen där han stod. Det var mäktiga andliga människor som Herren Jesus, Adolf Hitler. Det fanns en målning av mannen i svart lång rock. Mannen som ingen visste namnet på, men det skulle han få veta när han kom till paradiset. Vilket han nu skulle göra. Han mötte allas blickar, så snabbt han kunde och avslutade med mannen i svart. Han gav honom en nick som bekräftelse. Hans blå ögon blandat med det sneda leendet var övertygande. Mannen reste sig upp och bekräftade att han var redo, sen gick han upp på scenen och ställde sig vänd mot publiken. Han tog av sig rocken och resten av kläderna, tills han var helt naken. Det samma gjorde han.

Han stod på knä medan mannen i svart stod helt avklädd bakom honom. Han var tatuerad över hela över-kroppen. Han la en oblat i munnen på honom och lät han dricka av vinet. Nattvarden var fulländad, och nu var det dags för den heligaste av ritualer. Han var specifikt utvald av det högsta rådet. Detta var den största dagen i hans liv, och han fick under inga omständigheter misslyckas. Mannen med religiösa och nazistiska tecken tatuerade visade sin heligaste tatuering, som var målad över hela ryggen. Det var en extremt detaljerad hängd Jude.

Männen runt bordet hade också påbörjat sin nattvard. Mannen som nu istället visade endast tatueringar började piska mannen så hårt han kunde. Meningen var att han under inga omständigheter fick ge ifrån sig ett enda ljud från att ceremonin påbörjas tills han är död, om han vill komma till paradiset med Herren Jesus. Mannen hade gått över från piskan till att bränna och skära in mönster i ryggen på honom. Tårarna föll från mannens kind i mängder och ansiktsuttrycket visade tydligt på en smärta som inte går att föreställa sig. Blodet hade börjat sprida ut sig så pass mycket så att männen runt bordet hade fått det i ansiktet. Slutet av ceremonin hade börjat närma sig efter cirka två timmar. Mannen som innan bar en svart rock var helt manisk, han hade svårt att sluta när han väl hade börjat. Som avslut så hängdes mannen upp ovanför det runda bordet, upp och ner. De skar ett stort snitt i halsen på honom och männen runt bordet fyllde upp sina koppar i forsen av hans blod. Om han hade klarat ceremonin – vilket han i detta fall hade gjort – så var han ”ren”, och man kunde dricka av blodet. Då var man återigen ett steg närmare Gud.
Efter ceremonin så bad dem för sin vän, som skulle vänta på dem i paradiset.
”Tiden för oss bröder, är inne. I Herren Jesu Kristi namn ska vi återta de rike som var skapat för oss. Vilket är den värld vi lever och andas. De otrogna skall dö för sina synder! De otrogna är alla som inte står vid sidan av oss! Guds barn! I fadern, sonen och den heliga andes namn….”

Olle Olsson

Olle Olsson är medlem sedan 2015 Olle Olsson har 5 publicerade verk