Satt och skrev skev

13:47 och det ringer på dörren.

Hjärnan släcker genast samtliga lampor i lägenheten åt mig med hast och ren kraft, bättre än kvastskaft - Rätt banal men vad fan, den är ju mental. Eftersom vem fan plingar på utan att ringa först?
Gör så mycket höga ljud jag kan, för jag ska fan visa vem som är störst.

Jag tänker att om inte inte plingaren orkar ringa en pling innan dörrspring, så kan jag inte längre hoppas möte utan rökeld, försvinn!

Uppenbart är iallafall att man borde verka med försiktighet, AK-47er och list - plingaren verkar vara en slug typ. Som han ni vet .. Han i schindler's list.
Skämtet mitt var sorgligare än vampyrer mitt på dan. En bonde på stan. En boxare som är ovan.

Med alla lampor ljudlöst släckta, utvecklar jag med hjälp av mitt skarpaste sinne en 7 år för gammal plan.
Plötsligt väcktes “Svenska bergstoppar” frågor för tre hundra .. vaknande väck kom frågor kring kringlor, krångel och sen, ett vrål.

Han ser på mig från fönstret nu
Ett försök att hålla ytspänning eller annan spänning tillräckligt spännande.

Med alla lampor ljudlöst släckta, utvecklar jag med hjälp av mitt skarpaste sinne en 7 år för gammal plan.
Förlorar genast både simborgarmärke och silverfisken, ger dem direkt till närvarande övervakare för jag har ingenting sett…


Nickade lätt.
Nickar jag till?
Nej det låter inte rätt.

Imponerad av mitt snabba agerande, galna ninjaskills och iskalla lugn, fnissade jag så högt och glatt att knarkaren bakom väggen skrek:
- Håll Käft!!
från sin pundarkvart.

Märkligt kan då tyckas att...
Även fast jag agerat snabbare än förväntat.
Ingen av lamporna slocknat sedan sist, när plingaren in i min port äntrat.

Utan att det
spänt
förblivit tänt i
väntan på
advent.

Då släckning av lampor om vi istället minns rätt, bara var en tanke som mitt stilla sinne förtegen föreslagit som ett möjligt tillvägagångssätt.

Vad skulle jag göra?

Ingenting.

Och vips! Luften låg helt stilla...
Genom mitt beslut att inte alls besluta mig, och istället mot ignorans luta mig.
Jag lurat vem det än var som ville mig illa...

Eftersom ingen bakom dörren längre var kvar, jag ivrigt nu skriver denna memoar.

Ingen av de av de boende på hummelvägen 5 visste något om sagt osedda sett nämnda pling.
Slippa bli indragna i en riksomfattande pling härva - fatta jag det som direkt... Ändå synd då allierade jag måste värva, fast till min egen lilla sekt...

Nicka, åt dem en och en. samt till dem alla blängde en vänlig blick - hos den sista råkade jag istället hicka, men han förstod såklart min vink.
Men det verkade inte hjälpa med vetskap om hemska pling. Samt i mörka trappuppgångar nu höras läskigt spring.
Och jag kunde se skräcken i deras ögon, tydligt - kolsvart som de nu blivit, eftersom det nu verkade ha blivit rätt tidigt... Men vi förstod varandra, så mycket visste jag. Så mycket stod klart.

Vad var då anledningen till plingarens nuvarande närvaro, samt skamliga fortsatta frånvaro.

Anledning och svaret hade varit att den pliggning som på dörren plingat, eller klingat - mystiskt me tysta spring utan kling - nästan som via någon koppling gjort mig ding.

Släckt alla lampor på plats... jag är borta nu... - hjärnan den har urkopplats... har börjat tjata - jag kan varken stå, gå eller prata.

Låt de födda i MAJ...
Förklara, ty ni lösningen sett.
Förklara för mig vad som egentligen inte skett.

Fint Slut som Taget av Hasse.

GOODBYE!

* Hon verkar lite dryg bara...

PS Det är inte allt som får ett slut. Och inte vill jag heller veta, för många saker jag ser .. jag orkar inte längre svaren leta DS

Martin Ekström

Ja vad kan man säga om mig, är lite som max 500 tacken.
Martin Ekström är medlem sedan 2020 Martin Ekström har 3 publicerade verk