Senare på kvällen

Sitter och ser på teve. Tråkig sovjetisk film. Gråa personer som berättar nyheter i en blaffigt gulbrun studio. Inspelning från någon klassisk konsert. Ingen hemma verkar särskilt intresserade. Kanske bara för mig. Att få känna mig lite bekväm. Men de har också tillgång till finsk teve. Ser plötsligt svensk teve som visas över till Finland. På Rapport berättar man om rivandet av Berlinmuren som började en månad innan … bakom den sovjetiska järnridån, på svenska! Det var alltså nu november 1989 och jag satt på soffan i en förstad till den estniska huvudstaden Tallinn. Bakom händelsen i Berlin.

Vid tiotiden går alla för att sova. Natten kan bli rätt kylig av fukten som stryker sig fram överallt. Golvet så nerkyld att tofflor är ett måste. Frost har börjat krypa in runt fönsterkanterna. Jag får sova i vardagsrummet. Där är det lite varmare. Vikbar säng och madrass bärs in av de äldre barnen. Först tandborstning förstås. Visas uppför en smal trappa bredvid ingången till köket. På övervåningen finns sovrum. Passerade förbi ett av barnens. Ett litet handfat i gammalt porslin hänger i ett hörn av utrymmet vid trappan. Vrider om. Lätt smak av tandkräm blandas med det iskalla vattnet. Får tänderna att värka. Proceduren går snabbt. Orkar inte smärtan mot tandköttet.

En skvätt vatten mot ansiktet. Gnider in lite hård tvål bakom öronen, runt ögonen och över ansiktet. Sköljer av. Sticker till i skinnet. För lång stund av frostkänsla kan ge mig huvudvärk. Sköljer av tandborsten och tassar försiktigt nedför trappan. Håller även andra handen mot väggen. Litar inte helt på ledstången. Väl nere kryper jag äntligen ner under täcket. Fryser ordentligt i tårna men snart värmer kroppen upp. Strumporna rullar jag ihop i tofflorna. Står vid hörnet av soffan. Snabbt nerkylda.

Morgon. Hela familjen är samlad i köket när vi sätter oss vid bordet. Hade svårt att sova. Vaknade några gånger och skakade. Fick krypa ihop för att försöka samla ihop värmen. Små skivor av mörkt och ljust bröd ligger i korgen, delad på hälften. Stryker på med lite hårt smör. Lägger på någon liten korvbit eller ost. Värmer mig med en liten kopp kokhett blaskigt kaffe. Surrogat är det enda som finns. Hela landet lider av en kronisk ransonering av allt som följdes av Moskvas femårsplaner.

Pappa brukade berätta om krigstiden i Sverige på 40-talet. Ransoneringskort till nästan allt. Svårt få tag på bröd. Ibland bakade farmor med bark från träden. Istället för smör kunde det bli flott från fläsket fett. Det lilla man fick tag på. Men det var under andra världskriget då hela Europa var lamslaget av krig och isolering. Nu har vi allt och mer därtill, medan livet i det ockuperade Estland känns så frånvänt och främmande.

novellen "hemma hos Puusaag i Nömme" (fortsätter i del 3, Don't worried, be happy!)

Arne Björn Fredriksson

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 2016 Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk