Skriv en liten berättelse om ett;

Det som jag skall berätta nu hände sig för längesedan.
Jag tycker det var i går men tiden säger nåt helt annat.
Vi packade våra ryggsäckar med allt vi behövde.
Gjorde oss färdiga att ge oss ut på bagpack till Danmark. Jylland och Själland.
Vi skulle ut på vår första resa du och jag.

Vi stängde ytterdörren, efter att en sista gång ha sett att hemmet var i sin ordning, lugnt. Vi tog en av portarna ut med glasade dörrar, på vägen, till bussen och vidare mot Stockholms Central och nattåget till Helsingborg. Vi skulle utmana resan och du skulle bara vara, bäst. Ingenting kunde hända oss. Tillsammans. Inget krav från skolan och på strapats i vår egen takt.
- Mamma, det är livet. Resande med ryggsäckarna du och jag.
- Ja min älskling, det är det.
Inne på centralen stod tåget och väntade. Du skulle sova i kupé för män, 12 år, och jag i en kupé för kvinnor. Vagnarna låg bredvid varandra. Tryggt. Jag visste du skulle klara dig.

När vi vaknade hade tåget stannat och väntade på att köra in på den ännu trötta och sovande Helsingborgs Färjestation. Vi skulle ta oss över med DSB färjan mot Helsingör när vi sagt godmorgon till dagen. Frukost på båten. Smörrebröd med leverpastej och citronvann, hur gott som helst.
Båten hade fart. Glasen och läskflaskorna dansade i den tidiga timmen inramat av sommarsolen. Öresund låg som en spegel där vi tog ut mot Helsingör. Vi satt inne, men kände havsdofterna i det gröna och mörkgrå färgade vattnet med tång som skägget på stortrollet i skogen.
Måsar, både på ytan och i den klara skyn signalerade; mat att få, mat att få.

I Helsingör stod tåget klart att ta oss med till Köpenhamn, men först skulle det stanna till vid Charlottenlund. Där skulle vi besöka ett hus som hyrde ut möblerade rum. En rymlig villa med två små rum och ett kök på övervåningen. Allt fanns tillgängligt. Sänglinne hade vi själv. När jag lagade mat kunde se Charlottenlunds travbana från det lilla vindsfönstret. De började tidigt till sena dagen med att träna hästar. Snabbt och fort.

Efter två dagar styrde vi färden mot Köpenhamn och Tivoli för en hel dag bland karuseller och båtar på vatten i Kina som vi slutade på Kinarestaurang på en ö mitt i sjön. När vi skulle gå hem för dagen, tog vi kort med våra huvud i ett hål på Helan och Halvan. Mot kvällen väntade bussen som skulle ta oss till Legoland. Ett äventyr för oss båda.
- Mamma, ska jag få ta körkort på Legoland mamma.
- Ja så klart du skall få ta körkort på Legoland.

Sista etappen på vår resa gick till Skagen. Ön med de blå skyarna. Så även idag. Vi var trötta och väntade på båten som skulle ta oss över till Göteborg och Sverige igen. Vi fick ett fint mål mat vid ett soligt bord med ett glittrigt hav utanför fönstret. Precis som vi, du och jag, glittrade med våra själar. Du hade haft så roligt. Du hade klarat och fått högsta betyg. Från Göteborg tog vi oss till Stockholm Central och vidare mot hemmet, Sigtuna. Vi var hemma igen.

Epilog:
Det kom sig att jag skrev denna lilla berättelsen av två anledningar. Den ena, att min logoped på Stiftelsen Stockholms Sjukhem som tränar mig att komma tillbaka efter min stroke gav mig en läxa över påsken. Den andra är att en liten filmrulle har legat och skräpat i en ficka på min ryggsäck. Bortglömd. Har helt enkelt inte framkallats på alla dessa år. När jag kommer hem skall jag äntligen lämna in den.

livet

Livet är medlem sedan 2015 Livet har 829 publicerade verk