Smärtan

Smärtan började djupt nere i magen och strålade sig ut i hela kroppen. I varje kroppsdel, i varenda cell kände hon smärtan. Smärtan som aldrig kommer att försvinna från hennes kropp. Varför var det inte hon som hoppade framför tåget? Det var ju hon som hade gjort fel, det var hon som skulle må dåligt och dö. Inte han.

Allt började den där kvällen då den första snön kom. Hon skulle iväg på en tråkig fest för hennes kompisar ville det. Han skulle ta sitt liv och hoppa framför ett tåg. Hon kom i vägen, han missade tåget han skulle hoppa framför, hon missade bussen till festen hon inte ville gå på och det slutade med en chokladmuffins och en liten kaffe på espresso house till stängning. Det blev fler fikakvällar under några veckor. Och en slutade med en filmkyss under ljuset av en gatulampa. Det som höll på att hända var inte vanligt för henne. Hon brukade inte ha förhållanden utan bara ha engångsligg på fester. För han var det också nytt. Han brukade alltid vara själv och bara ha vänner. De levde på olika sätt men passade så bra ihop. Hans unika, bruna lockar passade med hennes vanliga, blonda, långa hår. Hennes klarblå livliga ögon passade ihop med hans blyga mörkbruna. Men de var så lika varandra också. Båda hade svarta kläder varje dag utom söndagarna då hon bara hade på sig sin ljusrosa morgonrock hela dagen. Båda var trötta på skolan, gjorde sina läxor natten innan det skulle vara klart och de båda gillade pannkakor med nutella och jordgubbar.

Nyårsafton var nog den bästa dagen dagen på hela året enligt henne. Innan hade varit för festerna, vännerna, fyrverkerierna, kyssarna och lyckan av nya liv. Men den senaste nyårsaftonen hade varit mer underbar än någonsin. De två hade fått tag på en liten stuga ute i en snötäckt skog under hela jullovet. Under juldagarna hade massa vänner och deras familjer kommit ut och firat jul med dem men efter tre intensiva dagar med massa liv var det skönt med riktigt semester och lugn och ro. De gjorde inte så mycket på dagarna, lagade mycket mat, bakade, spelade spel, kollade på filmer och var ute och gick i snön. Han hade med sig en systemkamera han hade fått i julklapp av sin familj och henne som de fotograferade mycket med. Fast på nyårsaftonen gjorde de något helt annat. Han hade fixat några raketer de skulle skjuta upp vid midnatt, hon gick runt i stugan och tände massvis med ljus, de lagade en trerätters, bytte ut sina mjukiskläder till fina festkläder och hon satt och sminkade sig i timmar. Båda hade det jättemysigt och kvällen var helt perfekt. De verkligen visade all sin kärlek tillsammans på ett helt nytt sätt.

Men sen hände någonting. Hon vet inte riktigt vad men en dag var allt borta. Han såg på henne på ett annat sätt. Han pratade med henne på ett annat sätt. Och han drog sig mer undan än vad han hade någonsin gjort. Han hörde aldrig av sig, knappt svarade på hennes samtal och sms. Hon förstod att han var i en depression och skadade sig på många sätt och hon ville hjälpa honom men det gick inte att nå honom. Han började skolka från skolan och hörde av sig ännu mindre till henne. Hon gav upp och gick hem till honom. De hade sitt första och riktiga bråk och stod och skrek på varandra om allt de störde sig på. Sen satt de och grät hemma hos var och en. Helgen efter bråket gick hon ut med sina kompisar och festade. Det slutade med att hon hamnade i säng med en snygg och okänd kille. Dagen efter hade hon så mycket ångest att hon orkade inte lämna sängen på hela dagen. Efter några dagar fick de ögonkontakt i mataffärern och hon storgrät på väg hem.

Fast den värsta smärtan kom den dagen snön började töa bort. Det började med ett mail på morgonen hon läste innan skolan hade börjat. Och sen första lektionen. Den värsta i hela hennes liv. Hans kompisar satt och grät och var ledsna i ett hörn. När läraren kom in i klassrummet och berättade att han, hennes allt, hade tagit livet av sig och hoppat framför ett tåg rasade allt i hennes värld. Hon kommer inte ihåg vad som hände men har fått höra att hon gråtit så mycket att hon nästan slutade andas. Hon grät mycket under en sådan lång tid. Hon gick gick inte till skolan på flera dagar. Hon bara grät. Dagen hans begravning var på var första dagen hon gick ut från sitt rum. Hon satt med sina vänner längst bak i kyrkan och grät i deras famnar. Efter begravningen hände det som inte fick hända. Hon hade pratat med psykologer som bad henne att inte ha någon skuld över hans död som hon hade. Men där på kyrkogården kom en av hans kompisar fram och sa att det var hennes fel att han hade hoppat. Han hade fått veta att hon hade legat med en annan på en fest och inte klarat mer. Han hade gått i tusen bitar och gett upp, hans smärt och sorg var för mycket. Han hade skrivit det i sitt avskedsbrev, att han älskade henne men kunde inte leva med smärtan längre. Han hade gett upp.

Så nu satt hon på ett café, det som de hade fikat på första gången, med hans brev hon hade fått en kopia av av hans föräldrar. Hon hade läst det så många gånger så hon kunde det utantill. Men det var sista gången hon läste det. Hon tog upp sitt egna brev och lämnade cafét. Gick förbi mataffären de sågs sista gången, la brevet i en av brevlådorna och gick genom snöslasket mot tågstationen. När hon stod och väntade på ett tåg tänkte hon på honom. Allt de hade varit med om. Alla stunder. Hela hennes liv. Hur mycket hon älskade honom. Att han också hade stått här för några veckor sen och väntat på slutet. Och hennes slut var nu.

Rebecka

En mestadels glad tjej på sexton vårar och ett stort intresse att skriva noveller som handlar mest om kärlek och sorg. Andra saker jag tycker mycket om är att dansa, musik, mat och mina vänner. Går även på gymnasiet, naturvetenskapsprogrammet, bor i "lilla" Malmö och drömmer om att när jag tar studenten om tre år ska jag ha skrivit min första roman.
Rebecka är medlem sedan 2016 Rebecka har 8 publicerade verk