Publicerat
Kategori: Drama noveller

Sociala mål

Vi satt på tåget, jag satt längst in på fönsterplatsen i tågets riktning där jag alltid sitter. Eva såg upp på mig hon var bara 13 år gammal och hade precis börjat sminka sig svarta ögon svarta jeans och en beige stickad tröja. Hon hade ägnat lång tid åt att borsta sitt hår som nästan snuddade vid botten av svanskotan. Matis satt bredvid 6-7 år gammal tror jag med spritt hår åt alla kanter på sin padda som lös i olika färger. Snett emot mig Henric skärm troll med tjocka kinder och busig blick som var 3 och satt i knät åt Eric. Eric var anledningen till att jag var här vi hade sätts på nätet förstagången pågrund att vi haft liknande intressen som främst var gymmet inte kunnat avbryta vår kontakt. När jag hade föreslagit Italien hade han envisats på att vi måste åka tillsammans. Han hade varit tydlig med sin flörtiga intentioner men jag hade avisat dem gång på gång. Det var något annat, en annan anledning till att han dröjde sig kvar.
Vem är du? Frågade Eva. Jag hade sätt henne i ögonen och vred sedan långsamt huvudet mot Erik och log frågande.
Jag tror inte att det är din fråga, svarade jag.
Vem jag är ser du är en abstrakt fråga, det är ingen egentligen som vet vem de är? Vem är du tillexempel?
Jag är Eva, Eric och Millas dotter vem är du? Svarade Eva bittert hon var på väg att spyda ut sig flera tecken på att hon var tonåringen i sammanhanget.
Jag är Sia, Dotter åt Hans och Marie, svarade jag lugnt.
Okej vad gör du här? Fortsatte Eva i sitt polisförhör att få bort mig från tågvagnen. Hon visade starkt och tydligt sin ogillade för min närvaro. Att jag inte passade in. Främst var detta pågrund av att hon ansåg sig försvara sig själv och sin far mot mina onda klor som hon trott att jag befäst i hennes far.
Åter igen tror jag inte att det är din fråga eftersom du vet vad jag gör här, jag såg kort på Eric innan jag fortsatte. Hon såg frågande på mig.
Jag andas, jag skulle precis ta fram en kortlek, jag åker tåg, svarade jag.
Okej jag menar varför är du här? Med oss? Svarade hon inte alls såld än men lite mjukare.
Jag ville åka till Italien, med er pappa och ni kunde inte bara bli lämnade ensamma hemma i en månad, svarade jag. Sedan funderade jag och tänkte att han skulle ju kunnat lämnat dem hos deras mamma.
Eller jo, la jag till, men vi ville helt enkelt ha med er.
Eva var absolut inte nöjd med några av mina svar hon hade armarna i kors och såg surt ut från fönstret i vagnen som färdades henne baklänges.
Vi pussas inte eller så vi är bara kompisar, la jag till. Eva skrek till.
EUUUWW, de ville jag absolut inte veta! Pappa säg åt henne att gå bort pappa. Gnällde och skrek Eva.
Jag tror jag går bort ett tag säg till mig när ni är redo för att lära er spelet, svarade jag. Tog min stora ryggsäck och satte mig vid en annan stol i lugn och ro och såg ut ifrån fönstret. Jag hade gått en bit bort. Bäst att ge familjen lite utrymme tänkte jag tills Eva lugnat sig.
Med varför ska hon med? Hörde jag från några bås framför diskussionen fortsätta.
Eva vännen kom, Henric satt kvar i knät och hade också börjat skrika till lite och Eva flyttade sig närmare sin fars stol.
Hon ville visa mig de här sa han och tog fram telefonen ut ur fickan och visade bilder till barnen i knät på destinationen vi skulle till ett berg uppe i norra Italien. Fascinerad blir Eva och lugnar ned sig. Hon förstår. Det är något annat än det hon tror.
Gå och be om ursäkt Eva så visar hon oss hur man spelar kort. Eva tar sin lillebror i handen och går över dit jag sitter.
Förlåt vi är redo är spela kort nu säger hon och den lille Matias ler och nickar där bakom. Evas huvud är tungt hon skäms lite.
Okej, svarar jag och reser mig upp. Jag tar min stora packning på ryggen igen och leds tillbaka till båset.
Vad roligt, Utbrister jag när jag väl satt mig ned vid fönster platsen igen. Den här gången ser jag mot Eva och säger.
Jag måste berätta något om mig själv jag hade en pojkvän för längre sedan några år sedan iallafall och jag ville att vi skulle ha barn. Men det blev aldrig så. Det är kanske också därför som jag ville åka på den här resan med er.
Vi kommer aldrig bli dina barn, säger Eva kort och gravallvarligt bryskt.
Jag vet och jag förväntar mig inte det heller det räcker för mig att bara få hänga med er denna månad. Genuint och sorgset.
Det går bra, svarar hon lite gladare nu.
Ja nu vet du vem jag är iallafall. Eric ler lite halv sorgset åt min historia sedan delar jag ut korten.
Ni två är på lag, säger jag till Erik och Henric som fortfarande sitter i Erics knä. Hans ögon blir stora av kommentaren sedan väder han sig mot sin pappa drar lätt i skägget och lägger sina fingrar mot hans kinder. Eric ser ned mot barnet och ler.
Jag tar fram tre kort och lägger framför alla deltagare. Utanför fönstret glider tallarna förbi snabbt som bara den. Jag förklarar spelreglerna att tior vänder högen, tvår och ES är bäst. Alla lyssnar noggrant alla är vinnarskallar. Korten läggs ut på bordet de 3 korten som ska vara i handen och de synliga korten ovan de hemliga. Spelet håller igång för fullt.
Detta var faktist kul, hörs Eva i mitten av spelet. Spelet tar slut och jag ser tallarna utanför insvepta i eftermiddagssolen i ett gult perfekt sken.
Jag vill spela igen, säger Eva.
Gör det ni jag ska lyssna lite på musik, säger jag. Hennes lillebror Matis spelar en till omgång tillsammans Heric förstod aldrig spelet och somnade snabbt på pappa. Eric spelar inte heller han halvsover på sin stol. Trött av pappa livet. Jag sätter på mig mina stora hörlurar och slår på Mozart. Jag ser Eva strecka sig intensivt över halva bordet. Ser ut genom fönstret på solen men mest är jag med musiken. Försöker lista ut vilken historia den försöker berätta för mig. Vart vi är de flesta låtar ger mig en känsla av stormigt hav eller ett snöfallet torg. Andra delar säger mig att vi är mitt ute i skogen på en äng men vad händer där? Varför blir det så sorgligt? Helt plötsligt jag känner att vi springer i skogen på en äng där solen skiner. Men jag har ingen aning vad vi springer ifrån? Helt plötsligt sitter jag kring en eld med ett par bekanta och hela tiden i bakgrunden finns alltid en bild av en bal med alla pompösa människor som dog i förtid av sjukdomar. Dessa knubbiga men än inte överviktiga kroppar visar på välstånd. Kinderna är rosa färgade och kjolar av ylletyg hänger bakom och den stora takkronan självfallet.
Sia? Sia? Hör jag Eric viska medan hans händer viftas framför mig han har lyft ut Eric från sätet så han står bredvid och håller Eric i handen.

Vi går på toa, säger han. Han ser på mig och de bruna ögonen glänser jag skrattar till åt att jag varit så inne i min fantasi så att jag inte hört. Han ler nickande. Vi är sådana som inte behöver säga så mycket våra ögon talar till varandra. En blick räcker och man förstår precis vad den andra vill ha sagt känner och tänker. Det är total telepati och så skönt. Det är så jobbigt att behöva förklara allting för andra så det slutade jag med för länge sedan.
Tåget stannar i Amsterdam och vi byter tåg mot Paris. När vi är framme är det kväll och Eva håller sömnigt i min hand. En trött tjej med packningen på ryggen. Hernic sover på Erics rygg och han håller sin andra son i handen. Jag öppnar dörren till lägenheten vi har lånat.
Waow vad fint, säger Eva sedan går hon direkt in till vardagsrummet och lägger sig på soffan. Vi har utsikt över Eiffeltornet som glittrar denna kväll. Eric går in och dumpar sina söner i dubbel sängen. Minstigen får sova med kläderna på den näst yngsta tar av sig sina kläder halv sovandes och lägger sig på sängen. Jag tar mina saker och går direkt in i det sista lediga rummet. Sängen är stor och skön för en person och jag börjar breda ut mina saker organisera mina saker. Ta fram tandborste och tandkrämen och solkrämen inför morgondagen. Sedan går jag ut och ställer mig i badrummet och borstar tänderna.
Hur ska vi sova? frågar Eric. Han är som sagt intresserad av mig men nu har jag även lovat dottern att det blir inga pussar och vad ska barnen tycka om mig om jag kommer hit och krossar deras fars hjärta. Jag höjer mina ögonbryn och säger kort.
Du får sova med barnen. Eric ler, det är genuint han gillar att sova i dubbelsängen med sina barn. Han älskar sina barn mycket och jag älskar mitt utrymme, mitt space. Vi båda känner oss nöjda med sängfördelningen och även om Eric inte hade tackat nej åt att sova med mig tror jag att han känner sig glad innerst inne att jag tackat nej till inviten. Jag lägger mina saker i prydlig ordning och sover gott. På kvällen går jag upp och tar en lång varm dusch med en äppelkräm i rese storlek och mina dyra schampon. Sedan flätar jag mitt hår sätter på mig mig silkes pyjamas klänning och fluffiga vita strumpor som jag har en hel låda av hemma. Min bodylotion för tillfället vanilj. Jag går tillbaka till sängen och kryper ned, sätter på mig min silkes hatt för håret och sover djupt. På morgonen går jag upp och väcker Eva.
Släng på den denna säger jag och kastar en långklänning i blommigt till henne från hennes packning. Den är så fin och går fint med de långa svarta håret. Hon är missnöjd med sitt utseende som alla flickor är i den åldern tills man blir riktigt vuxen och får skinn på näsan och självförtroende. Inser att alla är fina såsom vi är och slutar leta efter manlig bekräftelse.
Du är så fin, säger jag och ställer mig bakom henne i spegel sedan tar jag håret och flätar det. Tar sedan ett hårspänne från min väska i vitt slänger min mini väska över axeln. Den innehåller plånbok, kort telefon och vi går ned tillsammans. För alla spiral trappor. Hon har ännu inte frågat vart vi ska. Men nu kommer frågan.
Vart ska vi?
Handla frukost på bageri, svarar jag. Vi kommer upp på den soliga parisgatan, hoppar på en buss. Jag har fixat biljetter sedan innan för att kunna ta sig runt i staden. Vi hoppar av en bit längre ut från staden och ser till ett litet bageri alla bakelser ligger i diskar runt hela bagerit. Ugnen är på. Det luktar fantastiskt. Vi köper färska frallor chocklad fyllda croassanter. Sedan tar vi in i ost och chark disken bredvid där köper vi brieost, vanlig ost och lite chark. Samt oliver. Jag smsar Eric och frågar om han kan hitta en super market för det som fattas till frukosten. Han svarar inte. Han är än inte vaken. Paris solen skiner in genom de halv disiga fönstren. Alla tittar på oss pågrund av våra färgglada klänningar och utstrålning och kanske litegrann pågrund av alla påsar med färsk mat.
Vi måste gå hem och lämna de här först innan vi köper mer, säger jag och ser mot Eva. Hon nickar stolt. Blickarna avtar när de inser att vi är turister. Evas självförtroende har växt hon har blicken högt och ser mindre arg ut. Hon ser faktist glad ut när hon får ha sommarklänning och hårspänne i en främmande stad känna sig mogen. Jag vill fråga hurdan hennes mor är men väntar med frågan. Det är riktigt soligt och stadens tegelstenar lyser. Träden är malplacerade i speciella mönster för skönhets syfte. Vi hoppar av bussen i rätt kvarte. Nu kan jag sätta fingret på det hon verkar gladare för att hon sänkt ned garden och inte längre känner att hon behöver vara aggressiv. Jag vill fråga hur det går i skolan, men låter bli för att inte locka tillbaka ilskan. När jag lägger kassarna på en köksstol tar Eva fram ena påsen och frågar vart den ska vara.
Lägg den i kylskåpet säger jag. Eric har vaknat. Han står i dörren i morgonrocken halv sömnig halvt vaken. Han kisar med ögonen han ser på oss i glädje och frågar.
Vad ska ni göra nu? Pojkarna har också vaknat och springer runt i lägenheten tar fatt på Erics ben och springer mot soffan.
Vi ska gå och handla nu, svarar Eva som att vi har mycket viktigare ärenden än att stå och prata med hennes gamle far. Hon bär klänningen och frisyren jag gjort till henne stolt för sin pappa som att hon vill säga. Jag är vuxen nu bara så du vet din gamling.
Ja, säger jag, Pausar och ser mot Eric som höjt sina ögonbryn mot sin dotter för att uttrycka vad har flugit i henne?
Vi ska handla lite tomat, gurka, juice smör, snacks lite chips.. Jag stannar av han vet att jag kan fortsätta om jag vill.
Behöver ni hjälp? Han är lång och har armen fast i översta delen av dörrkarmen för att hålla i sig och lutar sig fram på ett naturligt vis. Has armar är bara, muskulösa han har god fysik under linnet och shortsen han sovit i. Håret är rufsigt. Jag går ut genom dörren och känner spänningen som bildas mellan oss han lutar sig lite framåt och backar sedan undan snabbt när han kommit på sig själv.
Nej jag tror det går bra, svarar jag, vad tror du Eva? Säger jag och ser mot barnets håll.
Det går bra, säger Eva glatt och skuttar mot dörren. Vi går ned från spiral trappan. Jag tar barnets hand i min. Han ville kyssa mig tror jag.
Vart gick du i skolan? Säger Eva och kollar upp mot mig. Jag gick i så många skolor, var så många personer men jag väljer att säga en den som hör mest ihop med den jag är idag.
Jag gick i skolan på en skola som ligger långt borta från där ni bor säger jag, vad vill du veta om min skola?
Jag vet inte, svarar Eva ser ledsamt ned mot sina skor. Fel svar.
Jag gick i en skola där bara rika människor gick ett tag, svarar jag. Då glimtar Evas ögon till igen.
Men jag har gått i massa olika skolor så det är svårt att svara, försäkrar jag henne för att inte behöva gå in på detaljer om hur jag blev utfryst av mina klasskompisar kastad med stenar på och åter och åter hotad med sexuella trakasserier och våldtäkts hot.
Det var inte så många som tyckte om mig när jag växte upp, prövar jag försiktigt.
Nehe, svarar Eva handen har släpps några kvarter sedan med det är fortfarande mycket folk och vi håller oss nära varandra för att inte tappa bort den andra, Jag är en jätte för henne. Lång och stor och vuxen. Alla som är vuxna vet dock att vuxen är en lögn vi är alltid små barn med vuxna kroppar och sinnen som försöker balansera våra känslor och betala räkningarna. Vi är friare bara och har fler rättigheter i värden. Mer som skall göras också som vuxen, mera ansvar, mera kunskaper. Det är kanske därför ögonen hos Eva är så fästa på mig. Jag misstänker att hennes mor inte alltid är så omvårdande. Hennes far, ja, han är en man han förstår nog inte riktigt.
Dom var taskiga mot mig, fortsatte jag.
Då är dom dumma, säger Eva och tar fast min hand igen och sedan svänger vi in i butiken. Det är svalkande och skönt inomhus. Vi plockar de saftigaste tomaterna ögat vi kan skåda. En gurka, kex vi plockar det vi ser rakt ned i påsen. Smör, bubbel, vin, från alkohol avdelningen, juice, saft och drick yougurtar till barnen. Chocklad dryck, ett paket glass, lite chips till kvällen. Ett paket kött sedan är vi nöjda.
Eller vill vi ha jordgubbar? Säger jag och ser frågande ut.
Nej, svarar Eva.
Vinddruvor, blåbär, hallon? Frågar jag.
Spring Eva till frukt disken och hämta något gott. Eva kommer tillbaka med händerna fulla hon har en ananas är det första jag ser, ett paket röda druvor och massor av apelsiner som hon inte lagt i en påse. Därför som hennes händer är så fulla. Armarna också. Jag skrattar. Lägg på det här säger jag. Vi har tunga kassar att bära hem hela vägen frågar Eva mig frågor som jag inte vet om jag svarar bra på som min naturliga hårfärg, favoritfärg. Sedan berättar hon om vilka band som är inne just nu. Vilka som är bäst och de som man absolut inte ska lyssna på för då är man tydligen en loser. Blä säger hon. Jag skrattar lite. Säger sedan att jag ska visa det som jag lyssnar på senare när vi kommit in så får hon avgöra om jag är en loser eller inte. När vi kommit tillbaka med alla tunga kassar pustar Eva ut och springer mot sina bröder som sitter framför TVn besvikna men lite fascinerade över att det bara finns fransktalande seriefigurer på TVn, Detta såg jag inte när jag packar upp ett paket svarta vinbär och krusbär. Vad udda. Eric kommer in i köket rynkar på ögonbrynen och drar svett av pannan. Han har testat på gymmet nere i vid lobbyn. Han lyfter mycket sin egen vikt i olika övningar balansövningar.
Jag försökte slå på engelska eller svenska på TVn med det gick inte den har hakat upp sig. Jag gick ned till… innan han fortsätter rynkar ögonbrynen ytligare.
Vad har ni handlat egentligen? Säger han. En ananas lite krusbär och massa apelsiner ligger på bordet.
Ånej jag glömde yougurten, utbrister jag. Sedan börjar jag skratta.
Ja du var på gymmet där nere? Frågar jag.
Ja precis, de var så fräscht men fast inte så många maskiner jag körde lite överkropp. De vanliga säger han glatt.
Du vet att jag inte betalat för gymmet va? Säger jag. Han blir förvånad och kollar ned lite skamset sedan börjar vi båda skratta.
Vem vill ha apelsin? Skriker jag från köket.
Jag! Jag! Jag! Hör jag från vardagsrummet, studs i golvet.
Ska inte du ha apelsin? Frågar jag Eric.
Nej jag ska inte ha apelsin, säger han och går in i vardagsrummet till sina barn som studsar för fullt på soffan. Nu kommer apelsin monstret hör jag från vardagsrummet han leker och brottar ned sina barn och kittlar dem. Tjut och skratt hörs från vardagsrummet. Detta är vad jag menar med att vuxna bara är barn egentligen. Erics ansikte kan jag se det framför mig. I denna stund är han verkligen apelsin monstret och det finns ingen lag i universum som kan ändra det. Jag har skurit up apelsin klyftor 1 var, två stycken till mig och ingen till Eric. Jag kikar mot vardagsrummet. Henric sitter på pappas axlar och Matis klänger i benet på honom. Eva går mot köket.
Vi får apelsin va? Hon är lugn nu.
Ja se säger jag och visar apelsinerna.
Vill du hjälpa till? frågar jag.
Ja, nej. Du lovade att visa din musiksmak, jag vill hjälpa till säger hon.
Tvätta händerna då, säger jag och hon springer iväg mot badrummet och kommer tillbaka. Jag tar fram ett fat, den här blir bra tänker jag.
Lägg på lite olika saker här säger jag medan jag börjar skära upp bröden. Sedan lägger jag fram all frukt som skall skäras och tar fram telefonen. Kopplar in till en högtalare som finns i rummet.
Är du beredd? Frågar jag. Sedan trycker jag på play.
Ett dovt ljud från en trumpet följt av följt spelas lugnt fram som musiken påminner om en sommar äng fast konstigt nog under en vinterdag. Där snön lägger sig direkt och smälter ovan på blommorna hur det är möjligt vet jag inte. Evas ansikte ser förstenat ut. Detta var inte det som hon förväntade sig men precis det hon visste att jag skulle sätta på. Hon döljer inte sin chockade min väl, hon förstår precis vad låten handlar om. Det är ett universellt språk. Inget språk alls. Sedan att hon kanske ser något annat kanske en ren i skogen eller en hare det är något annat men hon förstår musiken helt och hållet. Som att se en utsvulten person äta för första gången på flera år.
Jag stannar musiken sendan och fortsätter skära.
Du är ingen loser , säger Eva kort. Efter en stund utbrister hon kolla på min tallrik. Den blev faktiskt riktigt fint förutom att mortadellan och chark bitarna ligger konstigt. Jag hämtar en hyvel från en låda till osten bara en kniv finns som är till smöret. Det får lösa sig.
Bär ut brickan, säger jag och hon niger av någon anledning och går ut med brickan.
Jag kommer ut inte långt efter med massor av tärnad frukt chocklad dryck, apelsin juice.
Oj vad lyxigt utbrister Eric han sneglar mot mig som om han är ett fyllo på en park bänk som spanar in mig. Jag har fortfarande mitt satin nattlinne matchat med ett par svarta solglasögon. Den är heltäckande. Varför ta av sig någon som är bekvämt? Speciellt om man är på semester. Jag sätter mig jämte honom och han drar ut stolen snabbt innan jag hinner. Sedan drar han in stolen från sin sittplats. När han är klar lägger han en hand om min rygg det sker så naturligt för honom så han inte hinner tänka. När han känner min krökning drar han bak handen sårat bakom huvudet. Gnider händerna mot varandra. Matis som sitter fastklistrad i sin iPad säger han till.
Ska du inte se vad vi har att äta idag Matis? Säger han. Henrick ska minsann ha allt med chocklad på han sträcker sig efter bakelserna. Eva ger honom en, han nickar som ett tack och trycker in hela i munnen. Jag skrattar till lite. Eva skrattar också lite granna. Ett kort fniss.
Vad snabbt ni bondat redan då? Säger Eric lite kaxigt. Jag petar honom med en brödpinne i magen. Vi ser på varandra igen. Inga ord behöver utbytas jag läser av hans tankar direkt jag är sårad över att du krökte ryggen säger dom. Mina säger är ledsen att du är ledsen men så är det i princip. Han tittar bort sedan ser han på mig igen nu är det sorgsna borta och hans ögon säger mer denna gång. Jag är arg på dig nu. Mina svarar jag bryr mig inte.
Vad gör ni? Frågar Eva lite små fnissigt. Matis är helt upptagen med att bygga ett mortadella torn på sin macka. Eric reagerar snabbt.
Nej men nu räcker de Matis? Eller? Han tar Matis arm och tar ut mortadella från hans hand. Matis blir ledsen en stund.
Matis du kan inte leka med maten, gnäller Eric.
Jag gör en min åt Eva där jag putar på läpparna och spärrar upp ögonen och höjer ögonbrynen. Hon skrattar
Är det svårt med pappa livet? Frågar jag Eric.
Ibland, pustar han. Då han är påväg upp stoppar jag honom och trycker tillbaka hans axlar. De är hårda, går in köket och hämtar servetter. Åter igen läste tankarna. Sedan går jag till lilla Heric och torkar honom om munnen.
Gotti gott? Säger jag och vickar på huvudet. Glatt. Henric tar fast min näsa så jag får kladd på näsan mest en Nutella liknande sörja. Han skrattar. Du är fin, säger han. Nu måste jag krama hans lilla kropp som är mjuk som en ömtålig kudde man absolut inte får ligga på fast man vill. Sedan går jag och sätter min igen. Jag och Eric gör en tallrik som heter Henricks tallrik där all överbliven mortadella får ligga. Matis nu får inte du äta nått annat förens all denna mortadella är slut. Matis blir ledsen han vet att han gjort fel. Jag börjar skratta, lika så Eric börjar skratta efter ett tag. Eva skrattar inte. Hon har gått tillbaka till sur nybliven tonårig.

Älskar att skriva helt enkelt ville skriva noveller. Är hemlig som ni kan se så ni får helt enkelt gissa kön ålder och så vidare. Vill bara skriva det som jag vill anonymt.
Hemligt namn är medlem sedan 2023 Hemligt namn har 3 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren