SOM DET ÄR

Den lilla själen stod åter framför Herrens ansikte.
Detta ansikte som hon så väl kände igen från alla de andra gångerna hon varit här uppe. Hur många gånger var det ? Hon hade tappat räkningen, men hon önskade så innerligt att han skulle säga denna gång, att det var sista gången hon var på Jorden, att nu skulle hon få stanna här för alltid, men hon visste att det inte skulle bli så.
Här i Himlen var allt så naturligt och enkelt och för att inte tala om hur vacker allt var här. Så många kära hon fått återse. Ibland på nära håll och ibland på avstånd, men det gjorde inget och även andra fick hon se från några av hennes föregående liv. Ibland vinkade hon farväl till någon som skulle ner på jorden igen och önskade lycka till och kände ett sting av medlidande.
Hur länge hade hon varit uppe denna gång?
Nej tid fanns inte här. Inte på samma sätt som på jorden. I timmar, minuter, månader och år. Här fanns bara ett varande. Att finnas till.
Så konstigt att minnas alla liven på Jorden och att här och nu veta att hon inget alls skulle minnas av dem när hon föddes till ett nytt liv på planeten igen. Hon skulle åter börja på noll.
Det senaste livet hade varit helt fantastiskt. Firad stjärna på både film och teater och för att inte nämna alla konserter, där hon sjöng för tusentals i publiken. Därför visste hon att det kommande livet inte alls skulle bli i närheten av det förra och hon darrade vid tanken.
"Lilla själ" hördes Herrens milda röst och hon föll ner på knä och skämdes lite för sina tankar som hon visste att Herren hade hört. Vartenda ord.
Nu skulle de tre alternativen komma och hon skulle själv få välja. Skrämmande.
"Res dig lilla själ och se dina val, " sa Herren
Strax kom det fram stora bilder på stjärnhimlen. Det första var bilder från ett främmande land.
"Här kommer du att födas i ett land där kvinnor inte har några rättigheter alls. Du kommer att föda många barn och du blir trettiosju år gammal. "
Hon lyssnade till Herrens röst och såg bilderna. Det påminde om ett annat liv hon haft och det ville hon inte uppleva igen så hon skakade nekande på huvudet och alternativ två kom fram.
"Här lilla själ, kommer du att födas i en storstad. Din mamma är bara sexton år och måste ta hand om dig själv. För att klara sig prostituerar hon sig. Du kommer att växa upp i kriminella kretsar och blir bara tjugo år gammal."
Att bara bli tjugo år på Jorden, kunde kännas lockande här uppe, men hon mindes också hur lång tiden kunde kännas där nere så hon skakade på huvudet igen.
Nu kom sista alternativet och hon visste att hon måste välja en av dessa tre.
" Lilla själ. Du kommer att födas i ett kallt nordiskt land av gamla föräldrar. Inga syskon. Du kommer att växa upp spartanskt för dina gamla föräldrar är fattiga, men de gör så gott de kan. Du blir gift tre gånger. det sista äktenskapet blir bra. Du får tre barn."
Den lilla själen funderade och beslöt sig för det sista. Av alla tre var detta ändå bäst, även om det var långt ifrån bra. Hon nickade.
" Nu Lilla själ, ska du få titta på mer ingående bilder från ditt kommande liv som du nu har valt. En kort inblick som du på Jorden kommer att uppleva som De ja vu."
Nya bilder visade sig och hon fick se sig själv som nioåring, där hon och några andra i samma ålder tittade på bilder, som de kunde byta med varann. Det kallades för att byta filmstjärnor. När de bläddrade sinsemellan kom plötsligt ett foto upp på personen hon nyss hade varit i senaste livet och hon ropade till och blev allvarlig igen. Hon skulle inte känna igen sig alls på jorden, men det var intressant att hon hade varit med i samlingen. Några bilder från bröllop och dop. Några begravningar. Mycket tårar.
Hon hade bestämt sig och i och med det skulle hennes resa tillbaka till Jorden börja igen. Hon kände kraften som började dra henne baklänges och hon vinkade adjö till de som i nåt av hennes många liv var hennes barn.
Den berömda tunneln kände hon igen och kraften drog henne snabbare mot Jorden. Ja baklänges var det alltid när man färdades tillbaka. Nu skulle hon strax födas och alla minnen skulle försvinna. Födas eller dö. Dö eller födas. Egentligen var det samma sak och därför behöver vi inte vara rädda.

Rebecca Wargenklo

Älskar att skriva både fiction och verkligt och dikter. Stor djurvän och reser en hel del. Har faktiskt mer medlidande med djur än med vissa människor. Anser att småbarn och djur är det mest oskyldiga vi har.
Rebecca Wargenklo är medlem sedan 2021 Rebecca Wargenklo har 7 publicerade verk