Som en tjuv om natten, 3:e och avslutande delen

Återigen vaknade hon av gardinen som rörde sig och lämnade plats för en sval luftström som la sig som en kall hand över hennes rygg. Att lämna fönstret öppet över natten hade, efter omständigheterna, känts som ett riskfritt alternativ för lite luftcirkulation. Kärleksfullt sträckte hon ut handen för att känna sin älskades kropp där nära hennes. Men hennes hand landade istället på ett ett tomt hopknölat täcke, hennes man låg inte där. Hon var långt borta, sömnen hade fortfarande henne i sitt våld, som att hon simmade nere på botten och såg himmelen långt där ovan. Förvirrad över den tomma platsen bredvid sig simmade hon förvirrat vidare djupt där ner.

Så tyckte hon att hon hörde något, strilet från en dusch avlägset. Sömnen gjorde att det tog en stund innan förnimmelsen av ljudet formade en konkret tanke i hennes huvud. Skräcken sköljde över henne och plötsligt var hon klarvaken, hennes hjärta bankade häftigt mot bröstkorgen. Tanken på att grannens dusch skulle låta nu skapade en mängd skräckinjagande fantasibilder. Hon kunde föreställa sig hur han stod där under det strilande vattnet, jordig med intorkat blod runt tinningen. Stripigt lortigt hår som föll över hans ansikte medan vattnet i en blandning av brunt, rött och med klumpar av jord letade sig mot avloppsbrunnen. För många avverkade skräckfilmer insåg hon och drog en lättnadens suck när hon förstod att ljudet inte var en dusch utan ljudet av en vattenspridare någonstans där ute i natten. Jävla människor utan moral, det var vattningsförbud. Var fanns moralen?

Hon la sig på rygg och försökte få hjärtats slag att sakta ner. Genom springan under den stängda sovrumsdörren letade sig ett svagt ljussken in, han var antagligen ute och rökte en cigarett. Han hade aldrig sovit gott efter att druckit öl. Att vakna ensam i sängen var det värsta hon visste, det fyllde henne med oro och sorg. En kvarleva efter deras mer oroliga period när de först hade börjat träffas och de fortfarande bodde på varsitt ställe, om de varit osams på kvällen kunde han bestämma sig för att lämna henne medan hon sov. Känslan av tomhet var obeskrivlig när man nästa morgon vaknade ensam med en dålig bismak av att inte vara sams. Nu rörde sig gardinen igen, inte följsamt naturligt som av en vindpust utan bröt mot naturlagarna genom att bukta hit och dit. Hon var inte ensam i rummet.

På något helt sinnesrubbat vis blandades hennes skräck med en del upphetsning. Jävla porrskadade idiot, tänkte hon för sig själv. För många timmar av rapeplay, se vad det hade lett till, nu kunde hon inte ens förmå sig att ropa på hjälp! Här kunde vi snacka konkreta skadeverkningar, porrskadad deluxe. Så lösgjorde sig figuren från gardinen och var tätt inpå henne, greppade efter hennes hår för att fånga hennes huvud. Åter fyllde samma doft av man hennes näsborrar, precis som den där natten. Samma lätt valkiga grova händer vidrörde hennes nakna kropp.

Han var förvånad och kanske sårad. Samtidigt som det var precis den reaktion som han på ett undermetvetet plan hade hoppats på. Precis som han tänkte sig att en hypokondriker kände den dag den faktiskt blev sjuk, hypokondriker vill inte bli sjuka antog han men finner någon sorts bisarr tillfredställelse av att ha rätt mitt i sin egen dystra domedagsprofetia. Hon hade verkat njuta av det, njuta av det lite för mycket. Forna tiders demoner jagade runt i hans sinne, en välbekant känsla från förr. Letade efter tecken, aldrig så små, fick honom att tvivla, misstänka och frukta. Varför hade hon inte pratat om det efteråt? På morgonen var hon som vanligt och sen hade ämnet aldrig dryftats. Borde det inte det? Borde hon inte sagt något? Svartsjukan red honom inte men den var där allestädes närvarande och petade honom i sidan, som en lätt molande huvudvärk som inte gav sig. Vreden sköljde över honom igen, som den gjort sporadiskt sedan dess, lämpligt nog så han nu kunde leva sig in i karaktären.

Det var mycket våldsammare denna gång, hela tiden på gränsen till vad hon faktiskt tyckte kändes okej. Risken var stor att det var en sån där händelse som skulle äckla henne dagen efter men som hon samtidigt skulle tillfredsställa sig i duschen till minnet av. Äckelgott, så sa man om sån mat. Kåtäckligt, så kanske det här borde beskrivas. Händer som höll henne i ett skruvstäd, som inte tog någon hänsyn till hennes behov, mer ett straff än sex. Med en självklarhet som utmärkte en man med självsäkerhet tog han henne, smiskade henne, höll henne och använde henne uteslutande för sina egna syften. Med en blandning av skam och upphetsning tog hon emot honom i sin mun. Hans upphetsning var insvept i lager efter lager av vibrerande vrede. Men vem kan klandra honom, tänkte hon, jag slog trots allt ihjäl den arme kraken. Hon hade hört manliga kamrater som jämförde vissa av sina tidigare sängkamrater vid lik, med tanke på vad som försiggicks här och nu i hennes säng fick man kanske se på att revidera det epitetet.

Någonstans där kickade hennes logiska tänkande in med full kraft, kanske för att greppet runt hennes hals släppt för en stund och syresättningen till hjärnan normaliserades. Grannen låg 6 feet under, han kunde omöjligt sätta på henne med en sån här jävla frenesi. Det okända goes full Porn. Kanske den dag när mörkrets furste åter vandrar på jorden, men då tvivlade hon på att hennes sovrum skulle vara hans första anhalt, så het var hon inte längre. Vaffan var det som pågick här egentligen?! Hon började kämpa emot och, som genom ett trollslag, så såg hon plötsligt hans ansiktet klart och tydligt där ovanför sig när månen på sin nattliga vandring till slut kom i linje med deras sovrumsfönster.

-Men helvetet! Vad håller du på med!? Har du blivit totalt jävla sinnesslö!? Hon började aggressivt lirka sig loss från hans grepp.

Han slaknade omedelbart, det var ett spel han spelade, i verkligheten var han en känslig älskare. Hennes vrede sköljde i ett svep effektivt bort hans lust. Med kuken slakt hängande mellan benen blev han stående vid hennes sida med resten av kroppen hängande ungefär likadant. Lika delar skam och förvåning över utbrottet förvandlade honom på bråkdelen av en sekund från machoälskare till liten skolpojke i skamvrån.

-Förlåt älskling, gjorde jag dig illa? Han darrade lätt på rösten.

Det osade om henne av återhållen vrede, men lika snabbt ändrades rollerna. Vreden flammade upp i honom som elden i en lada med torkat hö om man slängt in en molotowcoctail. Vad var hennes problem egentligen, hon hade ju inte gnällt sist. Då hade hon bara legat där och gett sig hän. Sekunden efter kastade de sig bildligt talat över varandras strupar. Mayham

Tysta låg de bredvid varandra i sängen när bråket hade ebbat ut. Jag tänkte bara att du kanske saknat lite, tja manligare sex. Läste någonstans om rollekar och tänkte att, han tystnade eftertänksamt en stund. Försökte samla in konsekvenserna av hur allt hade utvecklat sig. Inte på något logiskt vis utan på det för den svartsjukes typiska vis, valde indicier som passade sjukdomen. Så du trodde att på fullaste allvar att det var grannen, frågade han när han åter tog till orda. Och, fortsatte han för att ytterligare njuta av och hänge sig åt den molande svartsjukan som äckligt giftigt svart forsade i hans vener, varför sa du inget då? Om du trodde att du hade haft sex med grannen. Men nu tänkte hon inte vandra längre med honom på den stigen, skulle han ömka sig så fick han pyssla med det själv. Här hade hon matat sjukdomen precis nog. Hennes problem var ändock onekligen långt större än hans.

Den arme kraken till granne, snacka om en hjärnhalva för ett öga. Ett oproportionerligt högt straff för lite småflörtande och förstulna blickar på hennes lår ibland vid kvällscigaretterna där på verandan. Och i ärlighetens namn, hon var inte helt utan skuld i den frågan heller. Oavsett, hon började fnittra okontrollerat, en väldigt definitiv lösning på ett temporärt problem, tänkte hon. Skrattet kom som en förlösande flodvåg som rensade själ och tankar. Liggandes på rygg lät hon skrattet rensa hennes tankar för en stund.

Så låg de där, bredvid varandra, men ändå så långt ifrån. Åter på plats tillsammans i sängen. Han vandrade mentalt vidare i sällskap av sina hjärnspöken och hon stod kvar där ensam, tittade på fönstret och tänkte:

Jag ska köpa en fläktjävel samma dag som de börjar fylla på butikerna igen. Det jävla fönstret skall vara stängt hädanefter!!

Peter Ökänd

Det blev dåligt väder och dåliga kläder och ett jävla dåligt humör
Peter Ökänd är medlem sedan 2018 Peter Ökänd har 3 publicerade verk