Dunsar till mot kajen

Skymtar människor som rör sig mot platsen där båten ska lägga till i Tallinns hamn. Försöker tänka på annat. Känner av spänningen i magen. Obekant. Osäkert. Samtidigt så spännande. Ankomsthallen. Vad händer innanför? Kommer de öppna min ryggsäck? Blir det många frågor? Tar de in mig i ett enskilt rum? Vad händer om de inte accepterar mitt visum? Avlastning denna kyliga novemberdag av importerat kol pågår för fullt från övriga Sovjetunionen. Stirrar. De verkar inte vara lika på hugget som i Helsingfors hamn. Revor i kläderna. Smutsrufsigt hår. Några har keps. Andra en sliten luva. Tystnad. Inte ens något gnabb eller ett skratt.

Passagerarfärjan från Helsingfors, m/s Georg Ots, Ligger för ankar. Ryggsäcken hänger över ena axeln. Sovsäcken under armen. Gungar när jag tar mig nerför rampen. Sätter ner foten. Står nu på sovjetisk mark. Hur kände sig egentligen Armstrong när han hade satt ner foten på månen? Löjligt kanske men för mig var det också helt okänd mark. Hade lämnat Europa?! Följer med blicken övriga passagerares väg längs den spruckna kajen. Blickar, fast de inte får synas. Inga raka ryggar. Inget prat. Inga skratt, som i Helsingfors hamn.

Stiger in genom ett par trasiga entrédörrar. Smal kort gång. Grått. Putsflagor. Betongdamm som virvlar lätt under fötterna. Ännu en trasig dörr och där står vi i en stor hall. Ingen kö. Finländarna från båten har redan försvunnit vidare. Hade förväntat mig, som så mycket annat jag hade sett och visste om, en nära nog stillastående kö. Ser ut som att tullstation som ska stängas, eller precis har öppnats. Nästan tomt på informationstavlor. Svagt gult ljus från lysrör i taket. Andas. Många tankar hinner rusa runt. Kommer jag bli insläppt? Vad händer om de stoppar mig? Är nog svårt för dig som läsare, med smartphone och Internet, att förstå hur utlämnad man var. Hade lämnat ett litet meddelande på telefonsvararen hemma i lägenheten vid Nybohovsbacken. Skulle vara borta två veckor i Estland. Lovade att ringa när jag kommit fram. Och så telefonnummer till de som skulle ta mot oss i hamnen.

novellen "morgondis över Tallinn" (fortsätter i del 3, greppar ryggsäcken)

Arne Björn Fredriksson

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 2016 Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk