Publicerat
Kategori: Drama noveller

Sovjetiska ambassaden

Varför vill man resa till ett kallt ockuperat land när det är tryggare och skönare med charter till solen vid Medelhavets stränder? Åtminstone när jag var yngre, ensam och trött på ett strängt kristet barndomshem. Äventyr! Utmaningar och spänning drog mig … till platser dit man inte reser på semester. Estland vintern 1989. Av ryssarna ockuperat sen andra världskriget. Inga nytagna bilder. Inga reportage om livet idag. Inga båt- eller flygförbindelser, bara tvärs över Östersjön. Lika ouppnåeligt som en resa till månen.

Ändå kunde jag stiga av båten i Tallinns hamn en småkylig och fuktig novembermorgon detta år. Hur kan man över huvud taget komma in i ett ockuperat grannland? Visum var ett minimum, svårt att få och en av myndigheterna pålitlig kontaktperson. Några har redan återvänt efter att äntligen fått hälsa på släktingar. Ett fåtal journalister, med anknytning, har också hunnit vara där. Annars finns inte många foton. Inte mycket att berätta om från detta slutna land. Min reskamrat lyckades genom sin kristna församling få kontakt med en baptistpastor utanför Tallinn. Bra om man hade annat i livet, än bara det politiska intresset. Själv kände jag ingen i landet. Tack vare hans kontakt hade vi en inbjudan i handen.

Står en tidig förmiddag i november 1989 utanför grinden till sovjetiska ambassaden på Kungsholmen, mitt emot Svenska Dagbladet. Tittar på den lilla slitna dörrklockan som sitter på grinden. Innanför ligger den låga visumbyggnaden. Rysk militär rör sig runt i området. Sekunder passerar. Ska jag resa eller inte. Fortfarande kan jag backa ur. Och åka tillbaka hem till min lilla lägenhet på Nybohovsbacken. Där har jag mitt lilla liv i väntan på nästa arbetsdag. Minns hur jag tänkte i den lilla ettan, innan allt började. Hade nu hunnit bli tjugosex, utan en tanke på hur jag ville se min framtid. Kanske det här skulle väcka mig, eller så kunde resan bli traumatisk … saknade ännu någon typ av gå-på anda.

Försöker att inte stirra på dörren till visumavdelningen. Tyst och stilla. Ensam med inbjudan i handen. Ska resa med en reskamrat som redan fått sitt visum. Pratade med honom dagen innan. Sätter fingret på knappen. Någon svarar på ryska, sedan på engelska när jag började berätta om min inbjudan. Möter några på väg ut i korridoren. Får en glimt av rummet innan jag stiger in genom dörren. Betonggolv. Några mattor. Vita väggar med patriotiska bilder. Turistaffischer till ett land man inte kunde besöka, absurt. Nersuttna lädersoffor. Och plaststolar. Rätt folktomt. Först förvirrad vad jag ska göra, vart jag ska gå. Får bland alla olikfärgade ryska papper tag på en visumansökan. Försöker fylla i den. Bleka smala formulär. Små bokstäver på ryska och engelska.

Första luckan säger att jag har fel papper. Ger mig rätt. Hänvisar till annan lucka. Nya blanketten blir också fel. Får en ny. Fyller i så gott jag kan. De kan inte mycket engelska. Absolut inte svenska. Olika personer hämtas. Står bara där och känner mig som ett fån. Om det här bara var ansökan, hur ska resten av resan bli. De verkar ovana med visum. Väntan, sedan allt klart. Och det gällde bara huvudstaden. Skulle vi fått visum för hela landet, nej då behövde vi ha inbjudan från andra som bodde runt i landet. Väl i landet tog vi oss även runt längs Östersjökusten, utan visum … många oförglömliga minnen som kunde ha stoppats, av en patrullerande polisbil eller en gränspostering!

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Fredriksson är medlem sedan 158. Arne Fredriksson har 23 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Sten Wiking