Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Spänning i luften

Horisonten. Något smög sig upp ur vattnet. Glimmade till. Vände mig om. Kisade. Osäkerhet i magen. Första egna resan utanför Sverige, sedan jag hälsade på hos min norska brevvän tretton år tidigare. En otroligt spännande resa för en liten kille. Inga kompisar. Ensam i skolan. Och pappa som jag var rädd för. Skulle ”bara” ta tåget via Oslo. Inga mobiltelefoner. Inget Internet. Man skrev brev till varandra med frimärke. Eller ringde med ett jack i väggen. De visste att jag skulle komma. Hade det norska tågets nummer och ankomsttid på en liten lapp. Först bara ett byte i Oslo.

Hur kunde man låta en 12åring resa ensam till ett annat land på den tiden? Det var mitten av 70talet. Hur andra i samma ålder hade det visste jag förstås inget om. Hur kom det sig egentligen att jag var så ensam? Något hämmande hemifrån, möjligen. Fast mina yngre bröder hade kompisar. Hade trafikolyckan jag var med om några år innan betydelse? Det slutade med hjärnblödning efter ett kraftigt fall mot trottoaren. Orsakad av krock med en buss. Lever jag fortfarande av dess konsekvenser, svårt med vänner i Stockholm …

Står vid relingen till en båt som ska ta mig mellan Helsingfors och ett ryskockuperat Tallinn. Vilar armbågen. Fukt ligger över havet denna småkyliga novembermorgon 1989. Någon hostar till. En lätt berusad man lutar sig mot skrovet medan han bolmar på en cigarettfimp. Rysk. Behöver vända mig om. Obehagligt. Sticker till i näsan. Inget filter. Brinner snabbare upp än en västerländsk. Går att läsa om ett slitsamt liv i hans fårade ansikte. Tolkar lätt uppgivenhet i den tomma berusade blicken.

En månad efter Berlinmurens fall. Knappt någon trodde att det ens skulle hända så snabbt. Kampen för att få andas frisk luft slet sönder järnridån. Fortfarande hade dock ryssarna sitt grepp om det instängda Baltikum. I kartboken, som låg under skolbänkens lock, fanns knappt någon gräns österut, annat än den skarpa rakt genom Östersjön. Som en osynlig ogenomtränglig mur från havets botten. Varför reser jag dit? Uttråkad, galen eller … nej, bara nyfiken av livet utanför min hemstad. Barndomen. Kunde inte ta några risker. Vågade inte vara ett nyfiket spralligt barn. Min hjärna hade svårt att släppa känslan av att gå mot mina föräldrar.

Minns inte att jag någon gång gjorde något dumt, som min bror Erik. Sprang över en väg när det var rödljus. Vågade ösa på med bobben nerför en skidbacke utan tanke på att den slutade vid ett stup ner mot en parkeringsplats. Idag är jag tjugosex år. Åtta år av mitt vuxna liv, men ännu osäker på vad jag vill. Inte förrän jag lämnade min hemstad ett år innan vågade jag se mig omkring. Hitta en mening med mitt liv. Fylla fritiden med något. Alla behöver vi ett socialt liv. Okänd för alla utom min ena bror som redan bodde i Stockholm. För mig blev cykeln språngbrädan. Att kliva upp på sadeln och trampa runt i staden. Innan dess var jag alltför tafatt, även sedan jag vid arton års ålder äntligen fick låsa upp dörren till min egen lägenhet. Pappa hade så svårt att acceptera hur jag kunde nobba hans försök att hitta den för mig ”bästa” bostad …

Greppar ett stadigt tag i metallräcket. Stickningar i fingrarna när den frostiga ytan klibbar. Sval beröring kröp över armen… Ljud av metall. Besättningen rörde sig på däck. Blåslitna oljiga overaller. Slitna mörkbruna mössor. Trötta frånvarande blickar. Hängande påsar vid kinderna. Orakade. Med nariga händer redo att förtöja. Tunga fotsteg. Kraftiga skrapande dörrar. Vinschar öppnades. Stod ännu på däck för att insupa luften av en annan värld. Smutsig bensin. Rök från ryska cigaretter. Försöker att inte andas tungt.

Arne Fredriksson

Status: Silver författare

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Fredriksson är medlem sedan 158. Arne Fredriksson har 26 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck