Spökhuset

Det här var en av de magiska kvällarna i México City, biltrafiken fortsatte under hela natten i samma outsinliga omfattning och folk befann sig ute på gatorna och i de provisoriska restaurangerna hela natten, med ett brusande ljud som aldrig upphör och en mystik som funnits på denna plats i mer än fem århundraden.
Vi bodde själva i Marlenes mors hus i södra Méxiko City. Irma var kvar hos sin andra dotter Mayerlin, hennes man Kiko och deras fyraåriga dotter Mirary i deras lägenhet.
- Jag hoppas att du inte är rädd för spöken, sa min hustru Marlene till mig.
- Nejdå, men här finns det väl inga? Sa jag.
- Bara råttor, sa min hustru.
- Var då? Frågade jag.
- Det lär finnas en liten svart råtta i skåpet under bardisken på nedervåningen, samt ytterligare en råtta som min syster Mayerlin hört när hon var ensam i huset, sa min hustru.
- Jag hoppas att de inte håller oss vakna i natt, sa jag.
Det var sent på kvällen och vi lade oss för att sova i sovrummet en trappa upp till vänster i huset. Det låg en toalett i anslutning till rummet. Sedan följde en liten korridor fram till nästa sovrum och en balkong. På höger sida låg ytterligare ett litet rum med en trappa på utsidan av huset, som slutade uppe på taket. På vänster sida låg ytterligare ett badrum med toalett.
Jag sov närmast toaletten i vårt sovrum och ett fönster som endast var öppet med en spärr. Jag vaknade av att någon blåste mig i ansiktet. Ingen var där, så jag nöjde mig med att det måste ha varit ett vinddrag från fönstret. Jag somnade igen, för att återigen väckas av att någon eller något blåste mig i ansiktet. Nu blev jag misstänksam eftersom det inte blåste ute. Det skulle dock bli värre. Jag hörde plötsligt hur dörren till sovrummet stod och slog trots att det inte förekom någon vind utomhus. Efter ytterligare en tid stod även dörren till det andra sovrummet och slog, trots att jag var helt säker på att vi stängde dörren helt innan vi gick och lade oss.
När natten övergick i morgon så var det dödstyst igen, jag berättade för min hustru Marlene om vad jag varit med om under natten. Hon var inte förvånad. Hon hade själv varit med om liknande upplevelser i huset under sin uppväxt. Hon berättade om en hund som hon sett när hon var liten, stå bredvid hennes säng när hon vaknade upp. Den var stor, brun och långhårig med svarta ögon som stirrade på henne och som försvann igen då hon av rädsla knep igen ögonlocken för att återigen öppna ögonen.
Långt tillbaka i tiden, innan det här bostadsområdet byggdes, fanns det en stor Hacienda, alltså en stor gård med hästar, på denna plats, en bra bit utanför staden. Förmodligen är det någon gammal innevånare som inte kommer till ro och som irrar runt som en gengångare i huset.

Sigvard Läth

Status: Brons författare

Jag gav ut en novellsamling Safari på Författares bokmaskin 2012, förnärvarande arbetar jag med ett nytt novellmaterial.
Sigvard Läth är medlem sedan 2021 Sigvard Läth har 27 publicerade verk