Svampen (Skräck)

vampen (Skräck)
En novell av Klas Stenborg

Om vi återföds genom reinkarnation, kan man då verkligen mörda någon, tänkte Hans. Han hade precis läst en bok om reinkarnation inom buddhismen, och dessa något märkliga tankar kröp runt i hans tankeverksamhet. Han umgicks med sina funderingar innan han vaknade till. Ja just det jag ska katalogisera denna nya pressade växt som kommit från Brasilien, en ny art som kommer ta över botanikvärlden i en vecka innan en ny art upptäcks.

Han befann sig på herbariet på Stockholms universitet. Det var ett mörkt rum med gråa skåp fyllda med diverse pressade växter från när och fjärran. De gick i långa rader så långt ögat kunde nå, det var säkert två hundra meter från ena sidan av rummet till det andra. Han stod vid en av arbetsbänkarna med mikroskåp och annan utrustning runt omkring sig som tydligen fanns på ett herbarium. Några luppar, ett och annat förstoringsglas och en massa papper som används när man pressar. Det låg även små växtpressar på vissa av skrivborden, en del såg ut att vara av äldre modell medan andra såg hur moderna ut som helst.

Hans tittade på växten, vilken konstig växt, tänkte han. Den hade en lång stam som inte hade blivit förvedad, vilket de blev med åldern. Den hade små blad som växte sida vid sida om varandra och den var drygt 20cm lång. Detta exemplar var yngre och hade inte blommat. Enligt rapporten var blommorna lila och små, och stammen blev 30cm och var förvedad.

Han tittade närmare och såg ett konstigt ludd. Vad i hela friden var detta, tänkte Hans. Han tog fram sin lupp och undersökte det närmare. Det luktade konstigt och han ville närmare. Han var tvungen att lukta på luddet, det var som om något drog honom mot det. Han lyfte växten och sedan luktade han på den. Detta var ett stort misstag, han var redan påverkad av svampen, men han kunde ha klarat sig om han bara lät bli att lukta på det.

Just nu flög det små små svampsporer in genom näsan på honom och spred sig in i hans system, dessa partiklar skulle skapa en svampkoloni inom honom och svampkolonin skulle att ta över, bokstavligen. Svampen skulle spridas till hans hjärna och ta kontrollen över honom. Men det visste han inte nu, och skulle inte veta det på några dagar. När han visste det var det försent, alldeles försent.

Hans vaknade sent nästa dag. Hans sovrum var stökigt. Han hade ett skrivbord och några bokhyllor fyllda med botanikböcker och några tidskrifter om botanik som han prenumererade på. Han var en obotlig botaniker som älskade allt som hade med växter att göra. Hans stora förebild var Carl Von Linne och han drömde om att bli en lika erkänd botaniker som honom.

Han kände sig yr, han mådde inte bra idag. Svampen hade precis etablerat en koloni i hans lungor, och letade sig uppåt mot hans hjärna. Inom några dagar skulle han bli en levande zombie, han skulle bli medveten men ändå inte ha kontroll över sin egna kropp och sedan skulle han att dö när svampen hade tagit över hans lungor och han dör av syrebrist.

Denna växt som han undersökte var en växt som hade en parasit. Den liknade mögelsvampen men var mycket mycket farligare, den var dödlig. Men det visste han inte, och han skulle få reda på det inom kort. När han fått reda på det var det redan försent, det fanns inget någon kunde göra. Och han kunde inte varna andra och hindra spridningen, den skulle komma att sprida sig.

Hans åt en sen frukost. Han satt vid soffan och åt, han hade inget matbord eller stolar. Han tyckte att han inte behövde det, det kändes bara onödigt. Hans vardagsrum var litet och inte lika stökigt som sovrummet, men den ingick fortfarande i kategorin stökiga rum. Han hade ljusblå tapeter och några tavlor. I vissa av ramarna fanns det pressade växter, han gillade att pressa växter.

Han hade inte kollat men på något sätt kändes det som att klockan var ett, som om han kunde se det på hur ljust det var utanför. Han visste inte hur men det kändes som att klockan verkligen var ett. Han var nära, klockan var halv tre. Oj vad länge jag har sovit, tänkte Hans. Han åt sin macka och drack sitt kaffe sedan tänkte han att han måste vila. Han kände en smärta i bröstkorgen. Det var svampen som orsakade smärtan. Den stal syret och Hans var tvungen att andas både åt svampen och sig själv. Hans la sig ner och somnade, han sov som en stock.

Hans vaknade till av smärta, han hade fått huvudvärk. Det gjorde mer ont i bröstkorgen och han hade svårt att andas. Han kände ett tryck i bröstkorgen, som om något försökte komma ut som i de gamla Alien filmerna. Det var svampen som växte, det växte svamp i Hans lungor. Han kände att han måste ringa 112, han gick mot telefonen. Men han svimmade innan han kom fram till telefonen.

Svampen hade tagit över hans hjärna nu, och Hans var snart död. Han kände hur kroppen rörde sig men det var inte han som gjorde något, han fick panik, absolut panik. Han kände hur han började bli medvetslös och han somnade till slut för gott. Svampen hade tagit över och styrde den döda kroppen. Det fanns inget hjärtslag men lungorna andades, inte för att Hans behövde luft utan det var svampen som behövde luften. Hans kropp gick runt i lägenheten fram och tillbaka.

Polisen knackade på efter att han hade blivit anmäld som försvunnen. Hallå är du där, ropade en av poliserna. Det var polisinspektören som ropade. Ingen svarade, men de hörde hur någon gick runt där inne. De kände en konstig doft, de ville gå in dit. De ville hitta källan till doften och lukta på det. Det var en tanke som sköt bort alla andra tankar, som en tanke man fick och inte kan släppa när man mitt i natten försökte sova.

De kallade på förstärkning. Vi måste få upp dörren, det är någon där inne som inte svarar, och det luktar ruttet som om någon dött. Skickar du en enhet med dörröppnare, sa aspiranten i komradion. Han tittade på polisinspektören för att få bekräftelse och inspektören nickade nöjt, aspiranten log.

Till slut kom förstärkningen och de slog upp dörren. Den syn de såg var något vedervärdigt, något mycket äckligt, som stank dött kött. Men de skulle glömma bort detta. Hans hade fått svampar i munnen som stack ut, hans ögon hade lossnat och hängde och ut genom ögonhålorna växte det svamp. Från öronen växte det också svamp. Svampen hade tagit över.

De kände lukten, och gick fram till Hans och luktade på honom. Nu var det försent.

Klas Stenborg

Hej, jag bor i södra Stockholm. Är 27 år gammal och älskar litteratur, natur och lite annat smått och gott. Om ni får mardrömmar av mina noveller så är jag nöjd, då känns det som att jag har gjort allt jag kan från mitt håll.
Klas Stenborg är medlem sedan 2022 Klas Stenborg har 8 publicerade verk