Publicerat
Kategori: Deckare noveller

SVARTA TAVLAN del 2

Döden åkte till Kiruna och tog in på ett billigt Bed and Breakfast. Det var redan vinter här, men det gjorde inget. I receptionens liggare stod det Morgan Fredriksson och det var ingen som reagerade över den smala kortklippta killen som kommit in genom dörren. Eftersom det var lågsäsong var priset mycket överkomligt och på frågan hur länge han tänkt stanna blev svaret obestämd tid. Det fanns TV på det lilla rummet och döden ville hålla koll på nyheterna men det tog hela fyra dagar innan nåt intressant dök upp. Morgan hade tagit upp frukosten på rummet när morgonnyheterna berättade att en sjuttiofyra årig man hittats död i sitt hus i mellan Sverige . Polisen var som vanligt förtegen med uppgifter, men misstänkte mord.
Döden började skratta tyst för sig själv. Så löjligt. Misstänkte mord. Ja det kunde man lugnt säga.
Han slog en blick på sin svarta bag och tänkte det snart skulle vara dags att göra sig av med en del av innehållet, men det skulle göras med finess. Inte ha för bråttom.
Han hade kollat om nån mer bodde där och det visade sig vara en äldre herre, som gärna höll sig för sig själv och det passade utmärkt. Döden hade inget intresse av att involvera sig i onödan. När Morgan stigit av tåget i Kiruna, efter flera byten och många timmar, hade affärerna hunnit öppna och det första han gjorde var att låsa in bagen på stationen och sen vidare till en klädesaffär. En rejäl bunt med sedlar stoppade han i bakfickan. Han frös i den kalla vinden. Inte konstigt alls, med tanke på saknaden av både underkläder och jacka. Den långärmade jumpern blåste det rakt igenom.
Inne i affären fanns det både för damer och herrar. Han valde lång och kortkalsonger. Flera T shirts, två par svarta byxor, grova sockor och en rejäl vinterrock. Skor eller stövlar syntes inte till. Framme vid kassan blev summan 2 650 kr. Döden plockade fram sedlarna, men expediten tittade storögt på honom.
"Vi tar inte kontanter" upplyste hon.
Morgan tittade förtvivlat på henne.
"Jag har blivit rånad på kläder, kort, mobil m.m. Kontanterna hade jag gömt i en liten bag så det missade de."
"Rånad!" tjöt expediten. "Här?"
"Nej på tåget," svarade Morgan och såg ännu ynkligare ut.
"Ni måste hjälpa mig."
"På tåget?" tjöt hon ännu högre så att några kunder tittade på henne
"Har du kontaktat polisen?" undrade hon och lutade sig framåt i viskande ton.
"Ja naturligtvis. En tågvärd hjälpte mig vid ett av tågstoppen, men rånarna hade redan kutat iväg och allt gick så snabbt..."
"Jag ska kontakta chefen," sa expediten och gled ner från stolen.
Efter vad döden kände som en evighet, kom en man ut tillsammans med expediten. Åldern uppskattades till runt fyrtio. Han såg verkligt beklagande ut när han artigt hälsade på Morgan som lyckats pressa fram några tårar i ögonvrårna.
"Vi kan naturligtvis göra ett undantag i en sådan här situation," sa mannen och nickade åt expediten att ta emot pengarna.
Döden drog en lättnandes suck och frågade om han kunde få en kasse att ta kläderna i. Naturligtvis fick han det och tackade extra mycket för hjälpen.
"Finns det någon sko och stövelaffär i närheten?" undrade han och gned bort tårarna med baksidan av ena handen.
Han fick ett bra tips om en second hand butik som han säkert skulle bli nöjd med. De tog gärna kontanter.
Han vinkade tacksamt när han närmade sig dörren. Lättad att äntligen komma därifrån, men krängde rocken på sig innan han kom ut i kölden. Second hand affären låg bara nåt stenkast ifrån och han provade både skor och stövlar. Ett par grovskor med en rejäl traktorsula och ett par likvärdiga stövlar, kom väl till pass. Alltsammans kostade bara tvåhundra kronor och som sagt, de tog gärna kontanter.
Utanför öppnade han den första kassen. Tog fram ett par sockor och stack sen fötterna i stövlarna. Underbart.
Framme vid stationen igen, tog han ut den svarta bagen. Utanför stod en taxi och han frågade om denne kunde köra honom till ett billigt bed and breakfast. Visst kunde han det och det var där döden befann sig nu.
Morgan Fredriksson höll noga koll på nyheterna för att få lite mer detaljer, men det sades ungefär samma som innan och snart hade han tröttnat. Antagligen skulle det komma med i en serie som ibland gick på TV. Olösta svenska kriminalfall och det skulle ta tid, men där skulle polisen berätta sin undersökning.
Några dar senare räknade döden igen sin kontantkassa. Den skulle räcka ett tag till, men inte hur länge som helst och därför behövde han hitta nåt slags jobb och det växte inte på träd och särskilt inte häruppe. Men han hade lite tur. Ägarna till detta Bed and Breakfast behövde en städare, för det skulle komma folk från Stockholm som skulle stanna minst fjorton dagar och då behövdes det hjälp. Perfekt. Morgan erbjöd sig direkt och herrskapet accepterade.
Nåja det skulle bara bli en kort period, men de kom överens att han skulle få gratis kost och logi, plus sexhundra i kontanter för de fjorton dagarna. Inte mycket men ändå något. Morgan inflikade att han kunde fortsätta om det skulle komma på tal och då menade de på att han kunde ta hand om gubbens rum som också bodde där vid denna tid och då blev det åttahundra i kontanter. Döden accepterade.
Herrskapet gick igenom alla rummen som skulle användas och följande fredag började Morgan redan fem på morgonen. Eftersom döden är en noggrann person, dammades det och dammsögs omsorgsfullt överallt. Badrummen skurades från golv till tak och fönsterna putsades. Han fick högsta betyg av värdfolket. De visare också var soporna skulle sorteras och de delades med grannen vid sidan om. Där fick döden en ide. På kvällen när mörkret fallit tog han fram sin svarta bag. I en plastpåse låg glasögonen med strass, knapparna från den lila dräkten och tandprotesen. För säkerhetens skull tog han på de vita skinnhandskarna när han fiskade upp påsen. De lila skorna fick vara kvar. En annan dag skulle han kasta dessa i brännbart. Vid halv tolv tiden på natten, mellan söndagen till måndagen, smög döden sig ner och ut mot tunnorna. Deponi stod det på en av dem. Han lyfte på några saker med sina handskhänder och såg en silvrig liten sliten handväska. Han öppnade den och stoppade i sina grejer. Sen lade han andra saker över. I morgon skulle sophämtarna komma och då skulle detta försvinna. Han skulle hålla noga koll på när tunnorna skulle tömmas.
Morgan erbjöd sig att också hjälpa till med frukosten när det nu skulle komma så mycket folk på en gång och överenskommelsen blev tusen kronor i kontanter när Stockholmarna försvann. Det blev bråda dagar framöver, men det gjorde inget. Så fort gästerna ätit frukost försvann de iväg på nån konferens och Morgan kunde börja röja i rummen vid halv elva tiden. Alltid nya lakan och avtorkning på småborden och grundlig städning i badrummen, men han var klar när klockan var tre och då började de komma tillbaks. Ibland ville de ha eftermiddagskaffe, för de åt alltid lunch nån annan stans och även kvällsmat. Men en kväll, några dagar senare, satt några av dem i sällskapsrummet och drack whisky. Morgan hade erbjudit sin hjälp med tvätten och kom precis bärande på en stor korg med sängkläder, när han hörde någon säga . " Du förstår, jag känner ju polismästaren där och han berättar ju en hel del, men de har absolut inte kommit nån vart med fallet. "
En annan röst hördes: " Men blev han mördad egentligen?"
"O ja. Han låg över pianot. Strypt. Inga DNA inga fingeravtryck. Det var hans före detta fru som hittade honom. De skulle tydligen träffas, men han hörde inte av sig och hon åkte till huset. Ingen öppnade, men hon hade nyckel. Tänt överallt också."
" Men har inte grannarna sett nåt?" undrade en annan.
"Jo, en granne hade sett en konstigt klädd äldre dam som kommit dit på eftermiddagen, men inget mer."
" Tänk att nån vill mörda en gammal gubbe," sa en annan röst
"Han hade kanske nåt fuffens för sig som vi inte vet, " sa den första igen. "Nej skål på er. Nu får vi inte bli nedslagna"
Döden stod bak väggen och hörde alltsamman. De hade alltså inget att gå på. Leende fortsatte döden mot tvättstugan.
Tiden gick fort och snart var Stockholmarna borta, men snart dök det upp fyra par som skulle stanna på obestämd tid och Morgans lön kunde utvidgas.
Han kastade fler saker när sopgubbarna skulle komma och det sista han slängde i brännbart var den svarta bagen. I den låg de lila skorna och de vita skinnhandskarna. För säkerhetens skull virade han in bagen i en gammal säck som han hittat i ett städförråd. När han dagen därpå kunde se sopbilen försvinna med innehållet, kostade han på sig ett litet skratt. Vem skulle åka ända till Norrland för att spåra den lila damen. Inte en chans,

Skriven av:

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! :-) Är du mer nyfiken, samt modig, så finns jag här för dig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren