The end of the world

Slå mig. Jag vill att du slår mig.
Sparka mig.
Jag vill att du bältar mig till sängen i metall.
Slå mig en gång till, är du snäll.
Jag kommer att skrika och gråta och springa i hysteri. Då ska ni ta mig i ett fast grepp om mina armar och mina ben och bära mig till sängen och bälta mig ännu en gång.
Låt mig ligga där och gråta tills jag somnar.
Tvångsmata mig mediciner och mat.
När jag får utbrott och blir som en vild hund så måste du slå mig igen, slå mig tills jag ramlar ner på golvet.
Sätt mig i en tvångströja framför fönstret, så att jag kan se jasminträden.
När jag svimmar ska du bära mig till sängen.
När jag gråter vill jag att du pratar med mig – fråga mig varför.
När jag har skurit min arm för att förblöda måste ni prata med mig och ge mig mediciner och sy mig med många stygn.
Slå mig igen.
Och en gång till.
När jag biter mina naglar tills mina fingrar blöder ska du sätta på mig tvångsvantar så att jag inte längre kan använda mina händer.
Slå mig i ansiktet nu.
När jag spyr på mitt rum ska du städa upp det.
Sen ska du ge mig mediciner.
När jag spottar i ditt ansikte ska du slå mig hårt.
När jag svimmar av blodbrist ska du ge mig mediciner.
Du ska lägga mig i sängen och där ska jag förbli.
Där ska jag ligga och vara ensam.
Jag ska inte älska någon och ingen ska älska mig.
När man tittar på mig ryggar man tillbaka – Titta inte, barn!
Jag ska drömma om jasminträd tills jag dör.
Ingen kan älska mig, se ett sådant monster jag är.
Mitt gråa kött saknar liv
och mitt liv saknar mening.
SLÅ MIG IGEN!
Jag tänker inte mer nu.
Nu lever jag bara
och jag ska inte dö.
Jag ska leva och leva och leva ensam.
Och varje dag ska jag drömma om jasminträd.
Ingenting ska vara fint eller fult.
Allting ska bara vara.
Allting ska vara monotont och kallt,
ingenting konstigt.
Och varje dag ska jag gråta och gråta och gråta och bara gråta.
På morgonen gråter jag och på kvällen gråter jag.
Jag ska aldrig sluta gråta.
Jag måste gråta, jag måste.






Mamma säger att jag måste sluta men jag kan inte. Jag vill ju ha ett bra liv och då måste jag arbeta hårt. Kanske hårdare än jag egentligen kan, eller borde. Jag kan inte slappna av förrän jag är färdig, och jag vet inte om jag någonsin kommer att bli färdig. Varför är allting så jobbigt? Jag klarar inte av någonting. Bara att skicka ett mail får händerna att svettas och jag blir illamående.

Henny Magdalena

Hej! Jag är 17 år. Jag vill vara författare och poet när jag blir stor! Min favorit-poet och författare är Karin Boye!! Det ser man nog i mina dikter och övriga texter, jag får mycket inspiration från henne.
Henny Magdalena är medlem sedan 2023 Henny Magdalena har 53 publicerade verk