Trilogins Slutskede: En komplett inblick i deras sociala relationer Kapitel 1,2

Story: Trilogin jag skrivit om tre kvinnors livsöden i bakgrunden av konstens värld som ger en större inblick i deras vänskap, I deras olika karaktärer fast acceptans i deras olika åsikter och karaktärer; Den radikala feministen och konstnären Natascha Gunn och den hedniska och existensiella poesi skaparen Aurora Snow och den envisa Ada Levine som i 50-60 talets tid kände ett behov att bevisa sin talang tlll hennes medarbetare, En skådespelare och manusförfattare


Trilogins Sista Dagar: Mötet, Mötena och allt mellan Himmel och Jord


Aurora symboliserade ett livsöde som såg ut att gå i en monoton direktion, en tråkig väg utan varken glädje eller ljus när hon fann sin kallelse en varm maj dag, Självaste Beltaine. Då hon fann hennes framtid i sin tro och i kärleken till både guden och gudinnan, En kärlek som var stark i sitt långa djup av känslor som symboliserade den liberaliserande kraft som hon fann i dess helige sken. Hon fann också kärlek i sin make, Hawk, En kärlek som hade sin källa djupt rotad i den självaste känslan respekt, och en underbar natur vän. Hon symboliserade viljan att fortsätta växa och expandera sina rötter och gjorde detta igenom en bestämd visdom som klingade sin enormt längtande klang inom henne och hon kände sig stark i sina rötter samtidigt som dom aldrig slutade antingen växa eller att törsta för mer kunskap. Hon växte och gjorde saker hon aldrig vågat tidigare, och omarrangerade de fundamentalistiska lärdomar hon onekligen blivit indoktrinerad igenom livets gång och fann en djup kärlek och frihet i en tro som vare sig skamlig gjorde eller fördömde. En unik kombination i Auroras liv som gav henne ett enormt djup av fascination och formade där med hennes väg och hennes livsöde.
Natascha Gunn,Symboliserade konstens passion och dess vilja att sträva vidare i en strävan emot ett fullkomligt och inspirerande och magnifikt konstverk, Ett konstverk varken bunden av tid eller rum, Och därmed skulle aldrig dö ut. Men att aldrig sträva inför perfektion då perfektion för henne var ett distinkt tecken på att inspirationen skulle bli tråkig och att kreativitetens ådra skulle vara ett minne blott och bli en skugga som skulle vara död och mörk och vara där i form av ett hånande ansikte som skulle vara en distinkt påminnelse av att ens passion var för evigt död och hade därmed gått vidare in till visdomens värld, Med andra ord skulle det inte vara hennes längre.Nataschas envisa kraft symboliserade resultatet av att ha växt upp i en djupt kristen värld där det mesta var förbjudet och därmed vart ännu mer attraktivt och fascinerade, Vars sken tog form i en glöd, En glöd som gav henne både viljan och styrkan att gå en annan väg än den hennes familj hade valt och igenom kritiserande texter gentemot det religiösa och patriarkala som det innebär, vart väldigt populära för alla förutom de som inte gillade det hon publicerade, bland några av dem var hennes familj. Som kallade hennes noveller och artiklar vanhelgande och en skam för allt det vackra i världen och det var en fars, En extremt vidrig fars av ord. Detta slängde bara på lite mer bränsle på glöden och fick kampen att bli ännu mer viktig och vital. Natascha var full av ett bittert karaktärsdrag, En bitterhet som gjorde hennes arbete ännu mer enigmatiskt. En bitterhet som gjorde väg för många negativa upplevelser men däremellan också en himla många positiva sådana. Natascha använde sin talang för att blockera ut sina känslor, och lyckades successivt med det. Hon var emotionellt befriad, och dess talang och dess kreativa ådra gjorde det möjligt att blockera ut känslor och krav. Krav som hon aldrig kunde leva upp till vilket ledde till många gräl och missförståenden , Speciellt med familjen. Natascha är en symbol av den solitära ensamvargen som njöt fullständigt av den generösa ensamhetens välsignelse. Natascha lyckades med det hon hade lagt allt sitt driv i att uppnå, Hon blev ett namn att minnas och hennes konst levde så vidare och även hennes historia vilket tog form i många dikter och noveller. Det var det som vart Nataschas livsöde, Just det hon siktade efter i varje drag med penseln på pappret, En bestämdhet när hon stod i måleriets hörna och rymde till inspirations heliga land och i och med det skapade mästerverk.
Ada Levine, symboliserade viljan att bevisa dem som ej trodde på henne fel och överträffade alla deras tro på henne, hon bröt sig fri från kategorin som dem hade lagt henne i och hade en energisk och framgående styrka i sin väg till just den överbevisningen. Ada Levine poträtterade sin kärlek till det konstnärliga i sitt skådespel eller i det hon var mest stolt över, I hennes manus. Manusen kände hon bevisade en talang på ett annat sätt än skådespelens plattform visade och hon hade fått höra oräkneligt många gånger hur hon borde nöja sig med att va skådespelare då dem inte trodde att hon kunde ge något till konstnärens utmanande värld, Just så sade dem inte, men det var just det dem menade. Ada var inget annat än en skönhet som skulle stå i rampljuset och skina, Som en blomma i en vas eller en tavla på ett museum. Det var i den uppenbarelsen som Ada insåg vem hon var i deras värld. Ett ömtåligt porslin som endast var bra för sina yttre attribut. Hon skulle då visa dem och det gjorde hon. Hon upphörde aldrig att förvånade i sin kraft att överträffa sig själv med varje manus som formade och skapade ens film mest vitala ingrediens, Hon bidrog sin egna personliga stil till det avant gardiska film biblioteket. Hennes film hade beskrivits av många som rätt så knepiga, Men Ada var en rejält knepig individ och detta speglade sig i hennes filmer. Ada omfamnade den bitchiga karaktärsattributen, En attribut hon själv kände var en stor del av hennes karaktär, och ibland en kvinnas enda vapen i dess tider. Ada, såg bitchighet som en självsäker och rättfram framtoning, den mest sanningsenliga formen till ärlighet. Ada symboliserade en kraft som aldrig dog, En talang och ett distinkt öga som hade ett öga för detaljer i sin stora filmografi av tidsfria konstverk. Hennes livsöde symboliserade allt detta i en oändlig cirkel av bestämdhet och envishet som var både en naturlig instinkt som den rotade sig i hennes katastrofala uppväxt, där hon såg kvinnor finna sig i männens order, Något hon fann oförlåtligt snuskigt. En sån ny nivå av smuts att det inte bör ens hända, Ada växte ur sig från detta, och fick en helt ny nivå av oändlig visdom vilket verkligen speglade sig.
Emellan dessa tre individers livssagor så fanns det en enorm gemenskap och vänskap, Som tog form i ett extatiskt äventyr, Som följer en rytm av spänning och lukrativ tillfredställelse. En vänkrets som hade tre olika slags individer från livets olika vrår. Den äldre Ada Levine som gav en enorm mängd visdom till vänkretsen, Utan predikan. Då Ada Levine, inte trodde på predikan, Ada trodde på dessa två unga kvinnors styrkor och viljor och såg enorm skönhet i dom, Hon tog del av deras äventyrliga och spännande resor utan en uns av ånger. Dem hade alla fått nys om varandra igenom deras konst och det konstnärliga nätverket som hade byggts upp i den stora vida världen. Natascha träffade Aurora på en ritual som hennes andra vän var en del av. Natascha var så religiöst fri som en människa kunde va, Men hon fann underbar inspiration i dess rituella skönhet som sedan tog form i vackra tavlor som kom från dess energi som uppstår i ritualens rytm och tog iakttagaren till en annan värld, Kanske självaste sommarlandet vem vet. Natascha hade slumpmässigt bjudit över några konstvänner på en middagsbjudning en kväll och därmed löd inbjudningslistan de följande namn: Ada Levine, Myrna Henstridge, Laurette Mitchie och Aurora Snow. En underbar natt av skratt, skratt så passionerat och glädjefullt att det fick igång tårkanalens muskel. En natt fylld med konstnärliga och spirituella och roliga konversationer vid sidan av en himmelsk måltid. Vin flödade och cigarettrök härjade dess genomsynliga rök ovanför deras huvud. 'Vad var det som fick dig att vilja måla. Jag har länge inspirerats av just den formen av konst, Men har inte den ådran i min kropp för att kunna få till det på just det sätt jag skulle vilja.' 'Samma naturliga instinkt som den som kommer till mig när jag vill knulla. Ursäkta, Damer. Med andra ord, Ett naturligt måste inom mig, lika nödvändig som bränsle, Mat med andra ord' 'Jag upskattar din fullkomliga ärlighet, Natascha och snälla be inte om ursäkt för min skull.Jag hoppas och tror inte att någon här är så moraliskt ställda att dem har något emot ditt fria språk. Jag kan ha fel men. Snälla, Rätta mig om jag har det' 'Ett knull kan va oerhört tillfredsställande, Gumman, så hos mig finner ingen någon skam. Jag är rätt öppen av mig.' 'Vad bra, Jag brukar sällan be om ursäkt. Jag är som jag är. Antagligen Galen. Och jag brukar inte be om ursäkt för det, men på senaste tiden har jag fått höra att jag bör göra det. Så, det var mest därför. Jag är iallafall oerhört glad att det inte finns någon skam i detta rum. Bara det får mig att känna en enorm respekt för er alla. Gud välsigna er alla.' Natascha lyfte sitt glas i luften och drack sedan varenda uns av vin som fyllde glaset och satte ner glaset i en bestämd framtoning. 'Det där behövde jag efter dagens rabalder, Det må jag säga.' 'Men kom igen nu, berättade vad det är som tynger dig.' 'Min ofattbart äckliga granne.Han är obeskrivligt pervers. Rättare sagt så är han perversitet personifierad.' 'Låter underbart.' Sade Myra i en trovärdig och som nästan uppslukad av en inre vision vilket formade sig inom hennes hjärna 'Nej, Det är inte underbart. Vilket är otroligt beklagligt..' 'Vadå är han en gammal gubbe eller?' Frågade Laurette 'Nej, Han är ungdomen själv.Det är bara, Det är rejält komplicerat. Enormt. Men nu känner jag mig äntligen bekväm i ert underbara sällskap. Jo, Jag ska nog berätta för er under kvällens gång. Men ni förstår det är oerhört svårt för mig att göra det, Jag har spenderat så mycket tid att neka det för mig själv att om jag säger det så blir det onekligen sant' 'Du framkallar ett intresse inom mig, Natascha.Konstigt nog' 'Den här maten var himmelsk' sade Aurora samtidigt som hon tog in dem goda smakerna som hintade om en enorm kulinarisk förmåga 'Ja det är min stackars förtryckta mormors recept ser du.Gud välsigne hennes själ' sade hon samtidigt som hon tänkte något helt annat, Men det är oväsentligt, för det som inte sägs det finns inte eller?. 'Jag måste hålla med, detta var då en underbar måltid.Du besitter andra talanger Natascha' Sade Ada i samma veva 'Och oroa dig inte jag ska inte ta upp det uppenbara angående det du nyss sa om din mormor' 'Jo det är nog bäst, Ada. Man får inte prata fult om de döda.' 'Får och får, Släpp det vännen, I sådana fall har jag syndat många gånger.' 'I vilket sätt du än syndat Ada, så kan jag säkerligen överträffa just det syndande' 'Jaha det tror du allt? Jag har nog begått den största synden av alla i detta rum. Jag har en dotter, men ändå inte. Vem kan möjligtvis överträffa det scenariot?' Helt plötsligt började en kamp och tävling över vem som hade begått den värsta synden. Ett så mysigt samtal som tog vid i en sån spännande och stark stil i det lilla köket 'Är dom inte oerhörda svin, Dem där karlarna. Jag lämnade min exman för just den anledningen, Han ville använda mig som hans säd maskin, Jo, Det är sant och då var det lilla av glöden som fanns kvar onekligen borta, Men jag kan slå vad om käre du, att du aldrig vart på en orgie, I form av en tillställning. Det var troligen den mest roliga fest jag någonsin varit på. Ytterst tillfredsställande i alla dess bemärkelser av ordet' 'Det beror nog helt och hållet på ens gradering av de syndande akterna som är så oerhört tillfredsställande. Inte sant.och i samma veva kan vi inte ta en tid och fundera över varför dessa akter har blivit utdömda som så oerhört tarvliga och snuskiga att dem blir en synd..?' 'Jo, en väldigt intressant reflektion, Som jag har reflekterat över många gånger kan jag då lova. Du ser, jag växte upp i en liten cirkel av extremistiskt kristna individer, och därför så har det därför blivit en synd för mig, Det är väl något som är så djupt indoktrinerat i oss alla att tillslut så ser vi det som det. Ytterst beklagligt. Må jag då säga' 'Jag tror du har en poäng där' Lade Aurora till och gav sig in i diskussionen som hon hade hittills varit rätt tyst inom 'Folk har blivit så djupt indoktrinerade av kyrkan att t.ex se sexuella akter som något syndigt, så länge det inte är inom äktenskapet såklart. Det är något oerhört smutsigt i deras lilla bubbla. Det är något man ser rätt ofta i de hedniska cirklar som jag är med i. Kristna fördomar. Lögner, Som blivit sagda nog med gånger så att folk nu tror på dess innebörd' 'Jodå, Kristna gillar då inte alls hedningar. Dem är ju häxor och häxa är ju en enormt negativ innebörd i deras ögon, och som en som växt upp i detta så kan jag tillägga att det du sa om deras lilla bubbla är en perfekt beskrivning av deras minimala kunskap och förståelse' 'Ja och deras hat och oförstående har ju tagit såna extrema former i det förflutna, Vilket har haft förfärliga konsekvenser, som dem som dog i dem brinnande tiderna t.ex. Häxförföljelsens stora tid' 'Jodå, Hat är en stor del av deras lära. Men om jag ska försöka se det ur en objektiv ståndpunkt så kan jag då tillägga, Att kristna uppenbarligen inte följer deras profets ord och akter. Istället föds och ges det näring till hat' 'Jodå det är deras stora problem, Dom lever inte upp till deras egna lära om man nu bortser från de hatiska tankarna i båda gamla och nya testamentet och dessutom de många motsägelsefulla meningar som man finner i den' 'Jodå och efter att ha växt upp i en enormt patriarkal och kristen livslära så känner jag inget annat än avsmak för dess konstitution och jag får ärligt talat en enorm tillfredsställelse av att spotta i dess lära igenom att gå min egna väg och göra exakt vad jag känner för i varenda tillfälle som dem kommer' 'Det låter som du frigjort dig från patriarkatets klor, Natascha och det visar en enorm styrka, speciellt när man växt in i det på ett så direkt sätt' Sade nu Ada samtidigt som hon gav sig in i konversationernas accepterande och frigöranda anda 'Jodå,Det har jag då gjort och om bara mamma och alla mina familjemedlemmar visste alla detaljer av de gränser jag krossat så skulle det krossa dem, och det i sig själv gör mig noll. Är inte det oerhört hänsynslöst utav mig? Om det nu är det, så skiter jag fullt i dess mening' 'Det må nog vara hänsynslöst men som du sa Natascha skit i det. Alla måste gå sina egna vägar.' Sade Myra övertygat om dess mening och innebörd 'Jodå, och det gör jag i livets varenda val och akt. Tro mig, Med en oerhört stor glädje dessutom. Fy på Natascha för att hon njuter av livet och det är ju den mest otänkbara tanken. Ok. jag måste avbryta just denna konversationen och fråga dig något jag undrat länge, Ada' 'Fråga på Gumman.' 'Den där filmen, Frihetens djupa vrår. Vad var det som gav inspiration till den filmen. Jag har sett den ett hundratals gånger och jag har jämt undrat just det' 'Min egna historia, Vännen. Där jag föddes och där jag dog, och sen det där andra stället där jag återuppstod igen' 'Nu kan jag definitivt se det.Vad som gav liv till det tidsfria konstverket' 'Tack vännen, Komplimanger dör aldrig ut och förlorar därmed aldrig sin kraft.' 'Ok nu ska jag bara fylla mitt system med lite mer alkohol och sen vågar jag kanske yttra det otänkbara.' 'Ta din tid, Det finns ingen press här' 'Det låter bra det, Ingen press, Ingen skam och inget tryck, Jag ser er redan som mina vänner.Så vad säger ni mina själs vänner om att utbringa en skål i just dem betydliga och viktiga ordens anda' 'Det skålar jag gärna till' Sade Laurette 'I all dess bemärkelse' Natascha lyfte i det momentet sitt glas ' I all dess bemärkelse och i all dess vitala kraft' dem skålar i ordens all bemärkelse och mening och i dess energi och kraft 'Så...Nu är vårt band för evigt komplett och detta kommer förhoppningsvis vara en natt vi aldrig kommer glömma' 'Jag känner det i detta rum, Energin och den där känslan av att det var meningen att vi skulle va här tillsammans' Sade Aurora med ett positivt och glädjefyllt leende och så var det, från denna kväll var vi omöjliga att separera. Vi behövde bara ses antingen en gång i månaden eller i veckan men det var jämnt närvarande. Den där kedjan emellan oss, den där osynliga och meningsfulla kedjan som för evigt var som ett band emellan oss, Ett spirituellt och obrytbart band. Här satt ett gäng, galna brudar, fast i galna konversationer i all dess glädje och harmoni. Vi var alla galna och vi omfamnade alla dessa olika attribut som den tog form i. Ett systerskap, Ett meningsfullt systerskap. Något som hade givit Natascha tårar den där natten i vakan av sitt äktenskap, då hon satt i dess aska och såg sin bästa vän Melody i en feministisk, religiös ritual som symboliserade systerskapets styrka och all dess kraft som hade i sin följd skapat ett av de mest speciella mästerverk som Natascha hade skapat i målarens heliga vrå. Natten fortsatte i samma spralliga och skamlösa anda, och vi lärde känna varandra då vi var betydligt öppna i vår vilja att dela med oss. Inga gränser, Gränser som onekligen förekommer i samhället som gör det extra svårt för folk att lära känna varandra. 'Jag minns den där kvällen för en himla massa år sen, när jag var fast i en personlig kris, obehagligt olycklig när min lika galna vän Molly kom som en välsignelse till min dörr och det var början på min resa, min spirituellt tillfredsställande resa. En resa där jag aldrig slutar törsta för vare sig kunskap eller visdom. Jag sätter jämnt nya mål för mig själv som jag alltid flitigt försöker att nå, och ibland så gör jag det och i det finns en enorm lycka och glädje. Jag kan med andra ord säga med all sin sanning och ärlighet att detta möte med min gamla vän var vad som räddade mitt liv'Dem berättade alla sina egna historier den där kvällen som gick fasansfullt fort, då man var fast i dess intressanta livshistorier och öden. 'Jag har ofta funnit en obeskrivlig inspiration av dess ritualer som du ingår i Aurora. Det är därför jag ibland ingår själv i dem. Men jag är en sökare och kommer nog aldrig finna en väg och det är nog så jag vill ha det' Sade Natascha till svar på en insikt i en personlig historia 'och jag välkomnar dig med ett öppet hjärta. Jag tror inte på att exkludera någon' och kvällen fortsatte i en obeskrivlig och magnifik rytm där acceptans härjade emellan all cigarettrök och konversationer och nu hade Natascha fått ett par för många in i systemet och var redo att berätta sin avsmak och sin rädsla för det okända. 'Jo nu ska jag berätta om min perversa granne. Han är då listig han. Han har försökt snärja mig in i en värld full av lögner och illusion och det värsta är att jag går på det, En oerhört snaskig känsla som gnager inom mig. Jag har inte tid med all energi som skulle läggas ner för att hålla den illusionen levande, Jag har min konst att tänka på. och den kan inte bli lidande. Det tillåter jag inte.Så i morse formade jag en detaljerad plan. Denna mannen är onaturligt tålmodig, eller så är det just vad han vill att jag ska tro. Det är säkerligen en del i en stor plan och jag vill inte falla för det, men jag gör ju onekligen det. Vad ska jag göra, förutom att leva ut denna plan. Om jag gör det så kanske han lämnar mig ifred och i samma veva så kanske känslorna bleknar in i det som ej existerar.' 'Det låter enormt problematiskt för dig. Har du inte tänkt att du kanske ska låta det utspela sig?' 'Herregud, Aldrig i livet. Detta är inte jag, detta är en främling. Jag knullar utan emotionella förpliktelser, Det är jag och jag vill inte att någon ska ta det ifrån mig' 'Låter som att en del av dig vill just det, annars så skulle det säkerligen inte vara ett problem' 'Exakt. du slog hammaren rakt på spiken Aurora. Jag vill ju det, och det är det som skrämmer mig. Jag vill inte. Jag vill inte. Låt mig vara liksom. Men åh nej det gör han inte, Han är listig han' 'Har du uttryckt detta till honom, Annars kan han ju tro att du vill att han ska återkomma?' 'Nej.och återigen nej, Tanken har inte slagit mig.' 'Då vill du ju detta, Natascha. Så jag tycker att du,Vare sig det är främmande, Att du tar vad du kan ur detta och njuter av det i samma veva.Det behöver ju inte bli något seriöst.' 'För mina släktingar så är att knulla utan emotionella förpliktelser det förbjudna och för mig är det här jämförbart med deras känsla angående just det' 'Så vad är denna stora planen?' Frågade Ada nyfiket 'Jo,Att göra vad jag så gärna gör. Knulla utan emotionella förpliktelser, Det skulle säkerligen skapa ett sår inom honom och sen är han ett blott minne. Man får ju såklart se till att göra det så att han ser det, eller vet om det.' 'Du gör ett större problem av det, än det måste vara, Käre Natascha' 'Jag har upplevt äktenskapets konstitution och dess entré in i templets kalla korridorer. Inget jag vill återuppleva, tack. Under samma moment som vi avlagt våra löften så började upphetsningens glöd sakta bränna ut i en extremt avtändande upplevelse, Då friheten försvann och vart ett minne blott. Och uppenbarelsen kom till mig, Att jag ej är gjord för dess förnedrande heliga konstitution' 'Ok. Du verkar ju ha bestämt dig, Jag ska inte försöka övertala dig. Det är ditt val och det respekterar jag. Så du kanske skulle sätta denna plan i sitt verk iallafall' 'Jo, jag måste det. Jag måste döda denna främmande själ och återuppliva den där igenkännliga varelse som jag så fullkomligt älskar' 'Du borde göra det vännen om du nu känner för det. Jag försöker inte påverka ditt beslut, men jag tycker att om det är vad du vill borde du göra det. Ingen man är värd den energin som han uppenbarligen tagit från dig. Frigör dig själv, Gumman. Frigör dig från dess kedjor. Jag kommer att tänka på dig, och heja på dig i din kamp' 'Din positiva energi fulländar dess viktighet, Det måste göras och jag ska sätta den i verk imorgon.' 'Bra för dig. Lycka till' Sade Aurora samtidigt som det är uppenbart att hon har en annan åsikt men ändå respekterar hennes val, Det är sån energi man vill ha runt omkring sig. Sån energi, och en sån glädje som befann sig i detta lilla kök denna kväll. Middagsbjudningen slutade kl.6 på morgonen och då var alla både bakfulla och trötta. Det är tärande att umgås med sina själs vänner men enormt givande i samma veva.


Natascha 01:

Jag sov igenom hela dagen efter den där tillfredsställande natten dagen innan. Sån gemenskap, Sån god middag och såna fria konversationer bringade en extatisk natt. En extatisk natt som pågick ända till morgonens ljusa entré. Så fridfullt hade jag inte sovit på länge, för efter gårdagens socialisering så insåg jag vad som måste göras. Nu fanns det ingen återvändo, det fanns inga rum för ändra sig. Jag trodde jag sov fridfullt så tänk dig när jag insåg att jag hade drömt om honom, hur underbar han var, hur en gentleman dolde sig under hans hårda yttre,Håll käft Natascha, Radera ur systemet, omskriv. Hur obegripligt vedervärdig han var och hur perversitet doldes under hans hårda yttre, Det var bättre, En omskrivning jag kan leva med. Hans hårda yttre visade ett yttre skinn som enbart hade en funktion för mig, i sängen, i ett gott knull. Det var allt han kunde ge mig, allt han var bra för i min värld. Oerhört manshatande, Men det var jag. Jag i ett nötskal, Jag behövde inte honom, Jag valde honom för ett passionerat knull och sen så kunde jag använda fingrar om det nu var nödvändigt, Verktygen hade jag själv. Om det nu vore sant, Gör det sant, Natascha. Det var förbjudet att tillåta mig själv att älska honom, förbjudet. Det var också främmande, Något som var tvungen att utplånas. Jag var nu mer övertygad än någonsin att utplånas skulle det då göras. Jag tog upp mobilen och ringde ett rutinmässigt samtal som jag förr brukade ringa minst en gång i veckan, för att fylla på bränsle i tillfredsställelsens erotiska skinande eld. Han var då medgörlig, Ingen övertygelse eller något. Han skulle komma på en sekund sade han. Vilken oerhört underbar älskare jag måste vara. Han kom nästan på en sekund, eller så kändes det iallafall. Han måste ha flyget hit. Jag öppnade dörren och där stod han i samma sexiga stil, Han hade inte ändrats alls till det yttre sen vi sist sågs och det inre ja det får han dela med sig till någon annan om, för just det kunde inte vara mer oväsentligt än det uppenbarligen var. Han charmade sin väg in i min hall och in i mitt sovrum i ett ögon blink och där var vi, Vi utbytte vätskor och vi utbytte våra erotiska kapaciteter och just i denna stund fanns inte den äckligt lojala och tålmodiga grannen vars lägenhet befann sig bakom min vägg. Vägg i vägg med varandra och därmed försökte jag uppnå nya orgasmfyllda sånger, obeskrivligt gräsliga, Ja en sångare var jag då inte. Jag gjorde mitt yttersta för att låta så högt som jag kunde i hopp om att han skulle höra mig på andra sidan av väggen och mannen som befann sig emellan mina ben verkade nästan i chock av dessa orgasmfyllda rop, Då jag var känd bland mina älskare att oftare vara tyst under samlag än något annat. Jag kunde inte se om han gillade mina orgasmfyllda ylanden eller om dem såg tillgjorda ut för honom. Hursomhelst så var han där och han segrade och jag kom. En delad seger skulle jag då säga, Sen så kom han med, Oerhört oväsentligt men det gjorde han allt. Tanken hade slagit mig att spela manipulativa spel med dessa killar, få dem så oerhört tända och få dem att ge mig min rättfärdigade orgasm och sen bara gå därifrån utan att han själv skulle få komma. Så oerhört hänsynslöst det vore men i sin egna rätt, väldigt givande i all dess dimma av hån. Mestadels av dessa män var gifta så det skulle vara rätt åt dem dock om detta sattes i realitet. Ett oerhört hån och i samma veva kan man säga till deras fruar, som har kommit på kaffe i min lilla lägenhet på första våningen här i mitt egna paradis. Man kan säga till dess fruar, Att jag inte gav dem någon tillfredsställelse, Nej dom kom ju inte ens och i samma mening så var det ju på det sättet inte fullkomligt. Undrar hur många fruar som skulle ta detta seriöst. Vadå jag försöker ju iallafall, Jag försöker att dämpa din ångest i uppenbarelsen att din man är ett otroget svin. Sätt dig ner och låt mig koka dig lite kaffe så kan vi prata så ska jag försöka trösta dig. En illusion av vad som aldrig hände, Vilket du säkert fattade. Jo, det hade då hänt så få gånger att jag kunde räkna det på mina händer iallafall. Två eller kanske tre, eller kanske fyra, Jag har ett dåligt minne dock. Så jag låg där i sängen och stönade i samma rytm som han slog in i mig med hans du vet vad. Jag var rätt uppenbar i min strävan i att göra det högsta möjliga ljudet, vilket upprörde honom kunde jag då se. Han var då inte van vid den slags reaktionen i mig. Jag hade då aldrig skrikit så här som i en orgasmfylld opera förut, Jag trodde på att vara måttlig i min tillfredsställelse, Det trodde du inte va! Så när han var klar så klädde han på sig, och jag stoppade viljan att fråga om han ville ha kaffe, Vilket var så dumt av mig, Våra affärer var ju nu avklarade. Vilket faktiskt var rätt skönt i sin egna fulla mening. Jag gick ut före honom och knackade hånfullt på grannens dörr i hopp om att han skulle öppna samtidigt som mannen stod där bakom mig, vilket han gjorde. Han kollade fundersamt bort mot mannen som försvann snabbt som om han hade en hemlighet att bevara, Kanske så sitter frun där hemma troget och lojalt och sen är mannen ute på sådana här dumheter. Fult.Snuskigt.Ett oerhört svek. Hursomhelst så stod jag där i mina underkläder 'Vill du komma in på kaffe?' 'Är du seriös...Du kanske ska ta och återhämta dig från ditt personliga lilla äventyr.' 'Du kanske vill bli en del av det igen? Vi kan skapa vårt egna äventyr' 'Du är båda fräck och osann.' 'Tycker du verkligen det?' 'Vad tror du verkligen att jag känner just nu.?' Jag såg hur han var oerhört sårad vilket framkallade en ovanlig känsla av medkänsla inom mig och undrade om jag hade gått för långt men insåg sen att medlen ursäktar resultaten. 'Du trodde väl ärligt talat inte att du kunde ändra mig. Du var väl inte så naiv, Var du det?' 'Jo, Jag var kanske så naiv.Jag brydde mig om dig och nu vet jag inte längre.' 'Så det finns fortfarande möjlighet att du bryr dig om mig?' 'Jag tycker du borde gå, Annars kommer jag stänga igen dörren. Jag är oerhört sårad, Natascha. Inbilla dig inget annat' 'Så.Det finns ingen möjlighet att du fortfarande bryr dig, Jag måste veta detta.Det är vitalt' 'Gå, Natascha.' 'Jag måste veta.' 'Nähä' Sade han och sen slog dörren igen framför mig och jag kände mig oförväntat tom. Kanske hade jag gjort något bortom reparation, Kanske hade jag inte tänkt igenom dess mening nog. Jo, än en gång så får du hålla käft Natascha, Du gjorde det enda möjliga. Du har din konst därhemma som väntar på att du ska ta dig an världen i all dess konstnärliga kontext. Jag insåg den kvällen att solitär ensamhet var både min förbannelse och min lycka. En existensiell sanning som jag inte kunde låta någon ändra, Dess viktiga kraft som hade format mig och varit en del av mig för en sån lång tid. Jag tänkte på Auroras andra åsikt angående mitt val, om hur hon tyckte jag skulle hänge mig till detta främmande element och bli ett med det och ta vad jag kunde av det och sen dumpa det. Kanske hade hon rätt, Aurora besatte ju en stor visdom, Kanske hade hon rätt. Men jag insåg att hon kunde ha rätt, men jag kunde inte låta henne ha det, Det var ett inre krig där jag hejade på sidan som ville att det skulle va fel. Jag var kanske just det jag hade fått höra av en annars vis vän, Att jag var min egna värsta fiende. Jag fick en rejäl lust och vilja att ringa Aurora för att få mer av hennes visdom, Men jag ville inte låta henne påverka mig samtidigt. Så det var en våg av känslor av viljor som var oerhört motsägelsefulla. Men jag ringde istället Aurora, och hon sade lojalt att hon definitivt skulle komma. Såna lojala vänner hade jag nu, i en natts svep så hade jag helt plötsligt ett nytt nätverk av vänner som gav mig glädje och som accepterade mig för den jag var, och omfamnade just den galenskap som levde inom mig, som tog form i varenda akt och ord, en galenskap som säkert var min välsignelse vilket öppnade talangens gudomliga horisont, och på samma gång så var den vid fåtal tillfällen min förbannelse. Jag var fullt övertygad om att om jag hade levat på Adas förtryckande tid så hade jag blivit inspärrad för länge sedan. Hon hade varit minimalt galen i skuggan av mig, och hade ändå blivit bemött med ignorans. Jag hade just vid denna stund, om det hade varit låt mig säga 1955 varit i en vadderad cell på den mentala institutionen. Jag hade utan försiktighet blivit fastspänd i någon säng i ett försök att lugna ner mig. Det var tur att jag hade blivit född i den eran som jag hade, och det insåg jag i vakan av den reflektionen och igen var jag fast i reflektionens mönster som upptog halva dagens tidsmönster. Aurora kom till min dörr en halvtimme efter det att jag hade ringt, nog tid för mig att hinna ångra mig angående över att ha bjudit över henne. Det var det sista jag behövde, någon som försökte att övertala mig och ändra mig. Jag värdesatte Auroras visdom, men fast att jag hyste en enorm kärlek för henne så var vi så olika varandra. Hon var den mest friska hjärnan i gruppen, bland oss själssystrar. Aurora hade berättat om att hon hade varit fast i ett mörker av ensam asocialitet när hennes vän kom till hennes dörr och jag var precis tvärtom, Jag hade varit solitär och ensam men jag hade en enorm social förmåga. En sådan som borde ha varit pinsamt, då de mest opassande saker kunde släppas ut ur min mun och sen in i den tysta verkligheten då folk var just det,tysta och obekväma. Jag undvek därför sociala sammanhang ofta och flitigt. Du vet dem där pinsamma inviterna som så många pratar om, Jag skrev troligen boken. Men fast den sanningen så hade jag förvånansvärt många älskare. När jag var fast i målningen eller i ett samlag så behövde jag inte tänka på något annat än det som hände just då, Jag behövde inte reflektera, Vilket jag flitigt och kompulsivt annars gjorde, vilket vart irriterande i många stunder. Så många tankar och så lite tålamod i just den känslan. Aurora och jag kramades länge när hon kom, Hon försökte många gånger att släppa taget då vi hade kramats väl nog, Men jag höll kvar i ett galet grepp. Vilket låter som något jag skulle göra och det vet alla mina vänner. Jag tror vi kramades i en minut, då hon började få panik och detta kände jag och släppte greppet jag hade om henne och hon gick sedan in i lägenheten, Ett uttryck tog plats i hennes ansikte, som om hon försökte återhämta sig från den tidigare kram festen. 'jag är utom mig själv. Aurora.' 'Vad nu då?' Sade hon med en tröstande blick och strök mitt hår i samma veva.'Jag ska koka oss lite te.' 'Ok.' Vi gick in i köket och hon kunde se hur jag var inne i något djup av någon känsla som hon ej kunde uppfatta 'Så jag utförde min plan exakt som jag sa.' 'Ok.' 'Och jag skäms fullkomligt över att jag skäms och ångrar det.Fast jag ångrar det inte. Jag ångrar det, men jag ångrar det inte. Väldigt förvirrande känslor må jag då säga Aurora. Var glad att du inte är i mina skor' 'Så du genomförde din plan och nu så ångrar du det, en känsla som du skäms över. Har jag uppfattat det rätt?' 'Komplett. Komplett så' 'Ok. Då kan du ju antingen inse att du har sumpat det och försöka trycka ur det ur det medvetna, Eller så kan du försöka vinna tillbaka hans förtroende' 'Krypa inför honom? Du skämtar!? Skulle jag krypa inför en man, Jag skulle lika gärna kunna kyssa hans fötter medans jag väl är igång' 'Jaha då kanske det är visast och smartast att välja det första alternativet och sen tänka igenom ditt agerande nästa gång du känner likadant' 'Det kommer jag aldrig göra. Kan jag lova dig. Detta är en fullt och hållet ovanlig känsla för mig' 'Jag förstår det, Men du kanske inte ska neka dig själv möjligheten....Eller?' 'Jo det borde jag och det ska jag, Från och med nu ska all min energi läggas ner i konsten och i och med det ska allt detta blekna som om det aldrig funnits, Ett blott minne' 'Jag tycker du ska, Men detta är enbart min åsikt,Jag tycker du ska försöka vinna tillbaka hans förtroende om du nu vill det, vilket du verkar vilja, vilket avslöjas när du motsäger dig själv i ett försök att radera dessa känslor. Jag sa inget om att krypa, Det behöver inte vara så extremt' 'Nähä.Detta tar en stund att processa, Men just nu känns din åsikt rätt så lockande' 'Tänk inte så mycket. Hänge dig till det.' 'Jag skäms. gud vad jag skäms men det ska jag nog ändå göra. Jag hoppas inte mina inre principer hör mig tala. Må dem förlåta mig.' Aurora log mot mig vilket visade ett varmt sken av förståelse och acceptans. Det var i det skedet jag bestämde mig för att göra det som kom onaturligt för mig, Att jag skulle bryta mina inre principers kod och försöka att återvinna hans förtroende. Natascha borde skämmas där någonstans i skamvrån. Fullt och hållet vilket jag i all sin kraft gjorde.


Aurora 01;

Jag gick in igenom mitt hems dörrar, efter att ha varit på ett besök hos en nära vän, Natascha. Som hade kommit så nära mig i processen av en natt. Hon var då lite galen Natascha, Men vem av oss var inte det på vårat egna lilla sätt och i och med det vad definierar galenskap i en otrolig värld. Nu vart jag oerhört existensiell igen, Men det var ju en stor del av mig och min karaktär. Världens skapande är en oerhört het fråga i den existensiella cirkeln vilket öppnar upp till en himla massa olika tankar. Tankar eller förvirrande frågor kanske är det mest vanliga. Jag hade länge varit fast i dess heta fråga och jag grubblade något enormt i den frågan. Jag var en sökare, av stora proportioner innan jag fann min väg, fast jag kan inte konstatera att jag vet alla livets mysterier bara för det. Fast att jag hade upplevt många personliga och himmelska upplevelser, Som då hade visat dess magiska ansikte. Det var något närvarande i varje skugga av livet, det visste jag och det var jag väldigt övertygad om. Jag påmindes ofta om den där osäkra kvinnan som försökte behaga andra i varenda moment i livets fullhet. Den där kvinnan som inte trodde på sin egna kraft och på sin egna plats i denna galna värld. Men idag är saker mycket klarare, Dimman har upplösts och färgerna visas nu i sin vackra och enhetliga nyans. Jag var för första gången mer lycklig än jag någonsin varit. Jag var i harmoni med naturen och levde lyckligt med min man Hawk och våra små gåvor som kom i form av barn, barn jag lägger en stor del av min passion i. Då jag försöker uppfostra dem och lära dem om förståelsens och kärlekens makt. Jag försöker att fylla dem med verktygen för att nå deras egna höjd av självsäkerhet så att dom inte behöver gå igenom det jag har gått igenom. Jag försöker lära dem om skönheten i människan som tar form i en inre karaktäristisk skönhet, vilket ej kan finnas i människans yttre. Då de mest vackra, änglalika varelser kan dölja djävulen själv och att skönhet är en personlig ståndpunkt och är i samma mening med andra ord inte definitiv. Jag försöker men misslyckas säkert, då ingen kan vara perfekt i deras uppfostringstekniker, Man kan bara hoppas att dem tar lärdom och i samma stund som dem reflekterar tar en egen ståndpunkt utefter dem lärdomarna. En för mig vacker kärleksromans som skapade ett resultat av dess kärlek. Jag var fast i ett liv av magi och lycka och kärlek, vad mer kan man begära i ett så harmoniskt liv. Jag gick in i köket, och fastnade i mina existensiella funderingar, Jag såg hur vacker denna dag var. Ett tecken som gav en visuell inblick i vårens framväxt. Hur gräset började ta form och hur världen började tina upp och väckas upp ur sitt långa slummer vilket speglades i den vackra vintern. Då allt sov och samlade nya krafter inför dem kommande årstiderna, Då blommor grönskar och solen skiner och värme härjar. Jag var fast i reflektionernas milda värld när jag satte på stereon i vardagsrummet och lät dess toner ta vid i en energisk ton i rummet och fylla dess alla vrår och hörnor och omfamna mig i dess vackra process av underbara klassiska toner. Jag satte mig ner i soffan och tände en cigarett och följde med koncentrationen dess musiks fulla djup och kände en upprymdhet i kroppen som denna slags musik gav mig. I stereon så spelades toner och rösten av Maria Callas, ut i det oändliga. En artist som för mig förkroppsligade den konstnärligt musikaliska värld där en får rum att reflektera angående vad man nyss hört. En öron orgasm utan dess like. Varken modernt eller uråldrig, Ett konstverk som vann över tidens snabba framsträvan och levde kvar i ens hem och i ens musikkollektion. Ute så härjade regn och storm och här inne satt jag och samtidigt som jag lyssnade på en ny nivå av för mig helig musik så visualiserade jag mig de regndroppar som slog i marken därute och visualiserade dess droppar som slog ner i mig istället, I en mjuk och ljudlig landning. Jag kände mig själv fyllas med dess regnvatten tills jag kände mig fullkomligt våt. Underskatta aldrig den visuella kraften som kan ta form och kännas så oerhört levande med en generös mängd koncentration och hjärnstyrka vilket är en nödvändighet för att nå dess kraft. Jag hade funnit en givande lek i att leka med visualiseringens kraft och påmindes jämnt om dagen då allt det hade gjorts möjligt, eller iallafall dess början. Då min vän kom till min dörr och uppmanade mig galet att visualisera den snyggaste karl jag kunde tänka mig som sen skulle visualiseras på henne och sen skulle jag göra mina innersta mest dolda agerande med denna visualisering som i själva verket var min väninna som jag vet nu är fullt inom möjlighet men just då så möttes hon med ögon som konstaterade hur galen hon måste ha varit i min då sanningsenliga åsikt.

Vera

Mitt stora intresse är just det att skriva olika historier, eller ibland manus etc. Jag gillar speciellt att experimentera med spirituella och humanistiska teman. Livsskildringar och kan också ibland inspireras av att skriva om olika kvaliteer i karaktärerna jag skriver, Båda bra och dåliga karaktärsdrag som ibland formats av livsupplevelser.
Vera är medlem sedan 2016 Vera har 3 publicerade verk