Tungan

Det finns olika sätt att vara betydelsefull på. I en värld där många människor söker efter innehåll i livet, sanning och att kunna få vara betydelsefulla levde en kvinna som hette Eva. En kvinna som var i 75 års åldern. När hon fyllde 65 år gick hon i pension. Hon hade jobbat mycket i sitt liv. Och längtade numera efter ett lugnt pensionärsliv och att få ägna sig åt det hon önskade mest. Att skriva av sig om sitt liv och de tankar hon så gärna ville dela med sig av. Hon älskade verkligen att skriva om dessa teman. Hon kände sig så unik och speciell. Detta var på den tiden innan det beslutades om att ändra pensionsåldern. Hon hade gått över gränsen från ungdomens fartfyllda tid med barnafödande och barnuppfostran till en pensionärs lugna leverne. Hon hade upptäckt en websida i vilken det var möjligt att publicera sina texter. Hon hade innan det gjort försök att bli publicerad på mer etablerade förlag men oftast blivit refuserad. Hon skrev om sitt liv och det hon jobbat med. Hon blev bedömd som en ganska självbiografisk författare av flera kritiker och förlag som hon skickat sina texter till för recension. En dag ringde telefonen hemma hos henne. Hon levde ensamen och hade förlorat sin man några år innan som gått bort i en svår sjukdom. Det var en journalist som ringde och undrade om hon kunde tänka sig att ställa upp på en intervju om hennes författande?? Fru Rosenthal blev jätteglad och tackade genast ja. Äntligen tänkte hon skulle jag kunna få bli känd för mitt skrivande om inte globalt så åtminstone lokalt. Jag som längtat så efter berömmelse ända sedan min ungdom tänkte hon. Har nu möjlighet att göra mig ett namn fortsatte hon att tänka. Journalisten och hon kom överens om en tid de skulle träffas. Journalisten skulle göra ett hemma hos reportage hon henne och hon skulle kunna få tid till att läsa några av sina dikter. En video filmare och en kvinnlig dokumentär filmare skulle följa med berättade journalisten och dokumentera deras intervju och sedan skulle hon få tid till att läsa in en av sina dikter under videoinspelning. Fantastiskt tänkte Eva Rosenthal då kan jag få chansen att bli bevarad till eftervärlden för något jag själv gjort och skapat. Så gick det en tid och dagen då de skulle träffas anlände. Eva Rosenthal som gått omkring i sitt hem och smågnolat på melodier av lycka, hade valt ut en dikt hon ville läsa inför kamera. Journalisten som var i 30 års åldern anlände med sitt sällskap som var en man som också var i 30 års åldern och en kvinna som Eva uppskattade till att vara i 40 års åldern. - Jag har en del frågor jag vill ställa sa journalisten. - Arvid här kommer filma med sin videokamera under intervju sa sedan journalisten. Agnes som är vår dokumentära filmare kommer övervaka vår intervju och sköta ljuset. Journalisten tog fram ett block i vilket han i förväg antecknat en del frågor. Det var frågor om allt möjligt innehåll. Han ser ut som en djävul tänkte Eva om kameramannen. Journalisten frågade ut Eva Rosenthal grundligt om hennes förflutna och hur livet är numera. Vad hon jobbat med. Och om hennes familjeliv. Eva blev mer och mer besviken under intervjuns gång. Frågorna rörde bara henne som person. Han frågade inget om hennes dikter eller hennes nya syssla att vara författare. Så till slut kom de till slutet av intervjun. Och det blev Eva Rosenthals tur att läsa en dikt. - Jag har skrivit och valt ut den själv sa Eva Rosenthal. Eva harklade sig och började läsa sin dikt. Videokameran surrade på och Arvid filmade med känsla när Eva läste sin dikt. Dikten hade hon valt att kalla ’Ordets makt’. Och den handlade om ett diktjag som utöver makt med sina ord och befaller andra att sjunga ut och prata ut om sina liv. Efter att Eva Rosenthal läst färdigt dikten drog hon en djup suck av lättnad. Äntligen var det avklarat tänkte fru Eva Rosenthal. Journalisten som också jobbade med ord och meningar uttryckte efteråt sitt beröm till Eva. Han tyckte att det var en mycket djupsinnig dikt hon läst. Eva blev glad och tänkte att hon skulle fråga videofilmaren som skött kameran vad han tyckte om dikten?? Och om han fått med henne bra på bild samt det sista berömmet från journalisten undrade hon om det också kommit med? - Vad tyckte du Arvid om min dikt? Och fick du med slutet på bild också? Frågade Eva Kameramannen. Kameramannen sa ingenting utan vände sig med ryggen mot Eva som satt i en fåtölj. Eva blev förvånad och frågade en gång till. - Vad tyckte du Arvid om min dikt? Och fick du med slutet på bild också med journalistens beröm? Frågade Eva. Det kom fortfarande inget svar från kameramannen som hette Arvid. Eva tog mod till sig och sa – Jag frågar dig en tredje och sista gång - Vad tyckte du Arvid om min dikt? Och fick du med slutet på bild också? Frågade Eva och hon tillade sedan – Säg något din tråkige djävul, vad tyckte du??!. Den tredje personen som stått i bakgrunden och skötit ljuset sa nu till Eva Rosenthal att Arvid inte kan prata. Han föddes stum och utan tunga. Han kan bara höra vad du säger. Han kallas mannen utan tunga och föddes med ett handikapp. Han är stum. Arvid som hört vad de sagt vände sig åter mot Eva Rosenthal och gav tummen upp.

Slut

Taleptox skrev
Den 20250331

Ur Provokatörens återkomst och andra noveller

Taleptox

En ingenjör som skriver dikter, essäer och noveller. Mina texter är oftast konstnärliga skönlitterära fiktioner i det abstrakta. Med en satirisk underton. Varje likhet med verkliga händelser är en tillfällighet och bygger på en människas logiska inbillningsförmåga. Oftast bygger mina texter på sådant jag varit med om eller hört talas om som jag sedan skapat, omvandlat och förändrat till konstnärliga skönlitterära fiktioner. En del texter är berättelser jag tänkt ut.
Taleptox är medlem sedan 2024 Taleptox har 45 publicerade verk