Tyst i bilen

Snöslasket sprutar under stänkskärmarna. Passeras gröna ryskskyltade militärfordon. Tyst i bilen. Inte förrän vi kom att lämna de centrala delarna märker jag av en mjukare hållning. Jaan vänder sig om: ”We´re soon at home. There will be Coffée and something to eat”, hans första ord med ett leende. Själv var jag inte den pratsamma typen, egentligen rätt osäker och tillknäppt. Hakar upp mig. Vad ska jag prata om? Vad finns att prata om som inte känns patetiskt? Lyckades hur som helst komma hit genom en inbjudan från Jaan Puusaag, en baptistpastor i ett litet samhälle söder om staden. Hade inte blivit något alls förrän en arbetskamrat hjälpte till. Var själv medlem i en baptistförsamling fick jag veta under en fikapaus.

Sitter i Jaans ryska Lada. Hans grepp om ratten blir något slappare. Redan när vi möttes förstod jag att resan skulle påverka mig starkt. Ankomsthallen. Grå gabardinkostym och ett smalt, något tillgjort, leende. Överrock och slitna bruna skor. Fåtal som väntade. Inga bänkar. Smutsiga stora fönster. Ljus som glimmade in. Ostädat. Trasigt. Inga butiker eller kaféer. Flackande blick. Någon typ av spänning i luften. Så långt ifrån min vardag i Stockholm med jobb, liten lägenhet utan egna möbler, inte många vänner och en chokladkaka framför teven som höjdpunkten på dagen.

Lättad att ha kommit igenom tullen. Jäktad att komma därifrån. Öppen militärjeep passerade utanför fönstret. Beväpnade sovjetiska soldater. Väl ute sköts ilastningen utan ett ord snabbt. Sedan iväg med blicken fäst mot fönsterrutan och gasen i botten. Känner man någon liten olustkänsla att ta emot ett par västerlänningar? Uppfattar en viss spänning i en avvaktad blick. Vintern hade början redan i november. Men nu vid ankomsten är det plusgrader och slaskigt. Lukten. Kletig sörja på fasad, gata och kläder. Kraftigt utbredd koleldning sätter märkbara spår. Mörk sot från bussarna. Kvävande. Samma skorrande ljud som jag minns från svenska journalfilmer. Kraftigt skrapande när de växlar. Känns i rumpan när vi kör över en spricka i asfalten. Trasig hård brun läderklädsel. Obekvämt klibbigt av värmen från kläderna, i den fuktiga luften.

novellen "osäker känsla och tomma hyllor" (fortsätter i del 2, täckta lastbilar överallt)

Arne Björn Fredriksson

Lärare i svenska som andraspråk vid ABF Liljeholmen. Gillar läsa historiska noveller. Håller mig i form genom att springa. 1989-95 reste jag mycket i Estland. Nya möten, spännande platser och, kanske, möte med kvinnan i mitt liv. Arbetar nu på en novellsamling kring mina resor.
Arne Björn Fredriksson är medlem sedan 2016 Arne Björn Fredriksson har 56 publicerade verk