Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Uganda on a shoestring

På den tiden arbetade jag i Kenya och ville gärna besöka Uganda på min lediga tid. Det var i juni 1987, jag hade varit i Östafrika sedan i februari månad. Senast i Jinja och Entebbe. Nu var jag alltså i Huvudstaden Kampala. På väg till Kabakás Palace med sina vackra stora sköldar och långa spjut som inte längre lär existera enligt National Geograhic. Jag skulle även besöka Bugundan graveyard. Innan jag kom till Bugundan graveyard passerade jag Bat Valley med hundratusentals fladdermöss, stora och svarta som hängande i träden vid huvudvägen. Det var en konstig och kanske farlig upplevelse, jag skyndade mig att fortsätta.
Sedan var det dags att ta tåget till Kabale och jag och min resekamrat delade en liten lastbil vidare till Kisoro, vägen dit var spektakulär. Vägen ringlade sig uppför gröna berg med milsvids utsikt över fler vackra och runda gröna berg. I Kisoro såldes alla sorters trummor, jag köpte en liten och vacker trumma i vita och svarta färger och vi fick följa med på en schimpanssafari i regnskogen, med en man som även spelade traditionell ugandisk musik för oss på sin harpa, när vi övernattade hos honom innan safarin. Ute i regnskogen var vi plötsligt framme vid en glänta.
- Om ni passerar den här linjen så befinner ni er i Demokratiska republiken Kongo, sa mannen.
- Går det bra att passera linjen? Frågade jag.
- Inga problem. Vad vill ni se nu? Frågade mannen.
- Gärna några häftiga apor, svarade samtliga i gruppen.
- Jag får se vad jag kan göra, sa mannen.
Det var häftigt att se de stora grå schimpanserna slänga sig mellan trädkronorna, högt upp bland trädtopparna.
Jag fortsatte med min resekamrat till Lake Edward och Ruwenzori/ Queen Elisabeth II National Park. Vi liftade med en vägarbetstraktor till Mueya Lodge. Vi bodde på the Student Camp som bara var ett vandrarhem med sängar ovanpå varandra. Vi var de enda som bodde där för tillfället. En man på Mueya Lodge lovade att ta ut oss på Lake Edward med sin båt om vi betalade honom. Han fick en ansenlig summa och fyllde på en röd plåtdunk till hälften med bensin. Vi åkte båt ut på Lake Edward och märkte att det var ovanligt många flodhästar. De verkade dock nöjda med att bada för sig själva i vattnet. På natten skulle jag gå ut och lätta på trycket, då vi inte hade någon egen toalett. Döm om min förvåning då jag såg ett stort antal flodhästar runt omkring mig i mörkret som åt av det långa gräset och förde oljud. De luktade på ett speciellt sätt, så det var omöjligt att inte uppfatta att de var alldeles i närheten. De videor jag sett på YouTube visar snabba individer som springer snabbt även på land, vilket man inte kan tro när man ser dem. Deras humör växlar också väldigt fort, från nöjda och avslappnade till väldigt aggressiva och omedelbart attackerande. Jag avslutade snabbt mitt ärende och återvände omedelbart in i vandrarhemmet. Nästa dag tog vi en gemensam liten lastbil för att leta reda på en Pygméby. Vi passerade Ruwenzoris höga bergstoppar insvepta i ett ljusblått skimmer.
Vi hoppade av lastbilen i Bugowe i närheten av Demokratiska republiken Kongo. Vi var dock kvar på Uganda sidan och såg några unga Pygmékvinnor som försökte sälja sina hantverk vid vägkanten. Jag köpte någon form av torkad frukt med kärnor inuti som lät och var sammanfogade med någon form av djurhud.
Lyckliga över att jag köpt av deras hantverk dansade de runt omkring mig och svängde sina bara bröst, de hade bara någon form av bastkjol gjorda av stora avlånga löv på sig som var kort men täckande. Vi blev inbjudna att sova över hos pygméerna.
Jag vaknade upp av att hon grävde i min ryggsäck. En pygmékvinna eller snarare en tonåring. Det är svårt att fastställa en ålder och jag är inte säker på att de själva vet hur gamla de är. Hennes fasta bara bröst dallrade när hon grävde igenom min ryggsäck och fiskade upp en tvål som hon tryckte mot sitt bara bröst.
- You can not just take things in my backpacker, sa jag till henne på engelska.
Hon förstod förmodligen ingenting och säkert hade de en helt annan inställning till äganderätt i det här samhället. Jag lät henne behålla tvålen, då hon såg så glad ut och jag utan problem kunde skaffa en ny vid ett senare tillfälle.
Till slut var det ändå dags att lämna pygmébyn. Vi lyckades ta oss till Kampala på något vis och jag spenderade ytterligare några intensiva dagar i den intressanta och spännande huvudstaden. Jag återvände sedan till Kenya, efter ytterligare några dagar i Uganda.

Jag gav ut en novellsamling Safari på Författares bokmaskin 2012, förnärvarande arbetar jag med ett nytt novellmaterial.
Sigvard Läth är medlem sedan 2a00 Sigvard Läth har 6 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Annelis

Gillar att läsa skriva, gillar mest skriva och läsa korta texter Men händer att jag ibland skriver längre texter Har gett ut en häftad bok 'Collected writings for you '

Annelis

På andra plats denna veckan: Anders Berggren