Utlänningen

Utlänningen

Bartendern hällde upp sista glaset, det var snart dags att gå hem, tänkte Amir. Han hade hela dagen försökt supa sig full för att glömma bort bråket som han hade haft med sina föräldrar. Hans temperament skulle alltid gå över styr och sedan skulle han drabbas av ren ångest, vilket hanterades lättast med hjälp av alkohol. Klockan var halv ett på natten och det var inte lång tid kvar förrän baren skulle stänga. Denna kväll hade Amir gått ut själv utan vänner för att få vara i fred och tänka på saker i lugn och ro. Detta var en onsdag, vilket betydde att det inte var mycket folk på krogen. Ett äldre gäng som satt längre bort halsade i sig sina öl för att snart kunna beställa på nytt innan baren stängde. Det var viktigt att få i sig så mycket alkohol som möjligt så att problemen försvann. En i gänget var väldigt dominant. Det var nästan som att han skrek när han talade och höll en predikan om hur Olof Palme och socialdemokraterna förstört det svenska samhället.

- Jävla socialister, hördes det genom hela baren.

Amir kände hur blodet rusade i hela kroppen, han var så trött på att sitta och lyssna på den dominantes skrik och fylletjat. Han hade flera gånger tänkt be honom hålla käft men hejdade sig eftersom han visste hur det hela kunde sluta. Amir hade under en längre period försökt bearbeta sitt humör och hålla sig borta från slagsmål och konflikter, framför allt om han kunde låta bli, vilket han i detta fall kunde. Plötslig närmade sig en främling Amir och satte sig på barstolen bredvid honom. Atmosfären i baren började kännas kvävande för Amir och precis innan han skulle gå ut och röka tittade främlingen på honom och sa med en mörk stämma:

- Varför dricker du billig sprit?

- Det är ingen billig sprit, svarade Amir.

- Skojar med dig! Vad dricker du för något?

- Vanligtvis brukar jag dricka Maccallen 15-årig, men just nu dricker jag Old Fashioned.

Främlingen blev lite irriterad i tonen och svarade;

- Du verkar kunna en hel del om sprit i alla fall.

- Nej inte så mycket egentligen sa Amir med ett leende, men jag kan nog en del om whisky och klassiska drinkar. Precis som Bond dricker sin Vodka Martini, dricker jag min Old Fashioned.

- Skål! Utropade främlingen med ett ondskefullt skratt.

Den främmande mannen som hade satt sig vid Amir var ganska full men artikulerade väl och hade en behagligt raspig röst. Man kunde tydligt höra att han var göteborgare. Han var lång till växten, bredaxlad och hade en klassisk 80-talsmustasch.
Amir tog nu fram ett gult paket Camel ur fickan, men kom på att det inte var någon idé att gå ut och röka eftersom baren strax skulle stänga. Den dominante mannen som hade skrikit ett tag om hur mycket han hatade socialister tog nu på sig jackan och var redo att lämna baren. Det var som om en sten hade lyfts från Amirs axlar och innan han hunnit lägga tillbaka ciggpaketet i fickan var den dominante mannen redan utanför baren och pratade med vakten. Främlingen som hade suttit tyst och stirrat på golvet, tittade upp mot Amir med en glad min.

- Vart kommer du ifrån? Frågade främlingen.

- Jag är från Bohuslän.

- Nej, jag menar var du egentligen kommer ifrån eller rättare sagt ursprungligen kommer ifrån. Jag hör att du har en liten brytning och dessutom ser du inte direkt svensk ut.

- Hur ser en svensk ut enligt dig? Frågade Amir.

- Spela inte smart nu, du fattar vad jag menar.

- Nej, jag fattar inte riktigt vad du menar, sa Amir med en nedvärderande ton.

- Hör på nu grabben, utbrast främlingen, jag menar inget illa med det jag frågar. Jag vill bara veta var du kommer ifrån av ren nyfikenhet. Det är inte så att jag är rasist!

- Rasist? Svarade Amir och iakttog främlingen noggrant. Jag har väl inte påstått att du är rasist eller? Jag sa bara att jag inte förstår vad du menar när du definierar svenskhet.

- Okej skitsamma, vi släpper hela den diskussionen. Jag ville bara veta var du kom ifrån av ren nyfikenhet men sedan försöker du läxa upp mig med en massa smörja.

- Amir kände att han inte ville släppa diskussionen utan istället testa främlingens gränser av någon konstig anledning, kanske för att främlingen saknade rationella argument.

- Frågar du var jag egentligen kommer ifrån av ren nyfikenhet eller för att kunna kategorisera mig och sätta mig i ett fack? Fortsatte Amir.

- Vad tror du? Utbrast främlingen. Det är klart att jag endast är nyfiken. Ännu en gång, jag är väl ingen rasist för att jag frågar var du kommer ifrån.

- Jag vet inte, jag känner inte dig sa Amir. Det enda jag vet är att du varken frågat efter mitt namn, vart jag bor, eller jobbar med, utan direkt om var jag ”egentligen” kommer ifrån eftersom jag har en brytning och ett icke svenskt utseende enligt dig. Är det så viktigt för dig varifrån jag egentligen kommer? Hur ska jag tolka detta om inte på ett nedvärderade sätt?

Främlingen började kallsvettas, han kände att han hade blivit anklagad utan någon större anledning. Han drack en klunk av sin öl och bestämde sig för att redogöra allt för Amir.

- Jag kan försäkra dig sa främlingen, att det inte var något illa ment men jag kan förstå hur du kan ha missuppfattat det hela. Jag frågade varifrån du kommer eftersom det var den första tanken som slog mig och jag tror inte att du behöver överanalysera det hela för mycket. Jag ber däremot om ursäkt för att ha dragit slutsatser om att du inte kommer härifrån, det är mycket möjligt att du kanske är född i Sverige men att dina föräldrar immigrerade hit, alltså att dina föräldrar har en annan etnisk bakgrund.

- Är det så viktigt för dig att veta varifrån jag kommer? Du vägrar ju släppa ämnet.

- Nej det är det inte! Jag frågade bara för helsikes skull och vill du inte svara och känner att det är en stor hemlighet så behöver du inte säga något. Känner att du med andra ord anklagar mig för att vara rasist, det är det du vill få ut ur mig. Bara för att jag ställde en fråga om ditt ursprung och var du kommer ifrån så stämplar du mig som en rasist! Jag tycker att du är löjlig.

- Jag tror att du lägger orden i min mun svarade Amir, jag har aldrig sagt eller antytt att du är rasist. Du kan mycket väl vara det men du behöver inte alls ha något med rasism att göra, som sagt känner jag inte dig. Jag förstår bara inte varför det är så viktigt för dig att veta om mitt ursprung. Det var det första du frågade mig om och dessutom drog du direkt slutsatsen att jag är en invandrare.

Främlingen, som kände att han inte hade några nerver eller argument kvar gentemot Amir, sträckte ut sin hand mot Amir för att skaka hand med honom och sa:

- Vi släpper hela denna diskussion, eller vad tror du? Jag tror att allt blev en missuppfattning.

Amir skakade nu hand med främlingen bara för att slippa honom eftersom han själv hade tröttnat på diskussionen. Han hoppade ned från barstolen och började gå mot toaletten. På vägen dit såg han sig omkring och lade märke till att baren nästan var tom, det var inte mer än ett femtontal personer kvar. Precis innan han öppnade dörren som ledde in till toaletterna passerade en tjej ut. Det var en tjej som han länge hade varit förälskad i och som han numera bokstavligt hatade. Hon försökte inleda en konversation med honom men han gick bara iskallt förbi henne och stängde toalettdörren bakom sig. Han kanske hade för mycket stolthet i sig. Hon hade en gång i tiden nobbat honom på ett förolämpande sätt och det var något som Amir inte kunde släppa. Dessutom satt hon där med sin nya pojkvän och roade sig, vilket han inte kunde stå ut med att se. Nu var det två saker som besvärade honom; det ena var bråket som han hade haft med sina föräldrar och det andra var hennes närvaro i baren. Han förstod inte hur han kunde ha missat att se henne. Det krävdes nu inte mycket för att Amir skulle explodera.
När han var klar på toaletten gick han raka vägen till sin barstol för att dricka upp det sista som han hade i glaset. Främlingen satt kvar på precis samma sätt som han hade blivit lämnad.

- Jag måste få fråga en sak, sade främlingen, och jag vill att du ger mig ett ärligt svar för du verkar vara en förnuftig och intelligent man, okej?

- Fråga på svarade Amir.

- Jag är sverigedemokrat, nationalist och älskar mitt land Sverige, är jag då en rasist? Säg mig, vad har rasism med nationalism att göra egentligen, det är två helt olika saker eller hur?

- Det beror på hur du definierar nationalismen. Det finns olika slags nationalism - etnisk nationalism, medborgarnationalism, religiös nationalism, vit nationalism etcetera. Exempelvis var Hitler nationalist och rasist men det betyder inte att all nationalism är rasistisk. De kan gå hand i hand men det behöver de inte göra. Man skulle väl kunna säga att det kan finnas rasistiska drag inom nationalismen. Bara för att man är åt vänsterhållet rent politiskt så betyder det inte att man är kommunist, men man skulle lika gärna kunna vara det. På 1800-talet när nationalismen etablerades i Europa var det väldigt vanligt att forska ur ett rasbiologiskt perspektiv.

- Ja precis! Utropade främlingen och tillade:

- Och dem flesta som älskar Sverige är inga jävla rasister, de älskar ju bara sitt land och vill att andra som kommer hit också skall göra det. Men säg mig en sak min vän, känner du dig som svensk?

Amir hade under tiden de pratade vridit huvudet flera gånger för att hålla utkik mot kvinnan som han en gång i tiden var förälskad i eller kanske fortfarande var, när hon befann sig i hans närvaro. Han tyckte att det var obehagligt att hon var där, samtidigt som han inte ville att hon skulle gå. Han kunde inte stå ut med tanken att någon annan man rörde, smekte och kysste henne. Det var som om hela världen hade rasat ned på honom. Det var inte så att han tänkte på henne längre men när hon väl var i hans närhet så började samma visa spela igen. Det var den nya pojkvännen som kysste hennes läppar nu, de läppar han aldrig fick kyssa, de läppar som han så länge hade längtat efter en gång i tiden. Amir kunde inte släppa taget om sin avundsjuka och inse hur hon kunde välja honom istället. All denna ilska andades han in innan han svarade främlingen på nytt:

- Nej, jag känner mig inte som svensk.

- Jaså svarade främlingen, varför inte då om jag får fråga utan att bli stämplad som en rasist?!

- Därför att nationell identitet inte intresserar mig, jag är en världsmedborgare! Var jag råkar födas är mer en slump. Du ser, nationalismen är påhittad och rekonstruerad av den akademiska eliten på 1800-talet. Det finns inga medfödda, eviga, universella och oföränderliga identiteter. All identitet är påhittad, det är vi människor som har tagit fram dessa gränsdragningar och ritat upp Europas karta. Så att identifiera mig som svensk eller något annat vore en förolämpning gentemot mitt eget förnuft. Historia är en process av förändring, den är alltid i rörelse, den är inte fastfrusen och evig. Har jag uttryckt mig tillräckligt klar? Frågade Amir.

- Nu tappade du bort mig, svarade främlingen. Jag tycker att du babblar en massa skit, antingen så anpassar man sig till det svenska samhället och känner att man har en övervägande svensk identitet eller så gör man inte det. Det finns väl inga konstigheter med det, antingen så är det svart eller vitt. Men du är uppenbarligen en av dem då, som inte anpassat dig eftersom du inte känner dig som svensk, utan som något annat. Dock ska jag säga dig en sak mumlade främlingen vidare; om du inte känner dig som svensk, så älskar du inte Sverige och då kan du ju åka till ett annat land för fan!! Våga inte kalla mig för rasist nu för jag hatar människor som säger att de inte uppskattar det land som de bor i, det land som försörjer dem och ger dem mat på bordet.

Amir kände nu att han inte hade någon ork eller energi kvar i kroppen för att förklara något mer för främlingen, det var som om han hela tiden hade blivit pressad mot ett hörn av främlingen och hans argument kändes mer och mer värdelösa. Kvinnan som nu satt och skrattade med sin pojkvän hade kastat några blickar mot Amir under tiden, men han ignorerade varenda en. Amir visste att han behövde få tyst på främlingen och sade med en ganska vänlig ton:

- Kan vi släppa hela det här samtalet?

- Nej det kan vi inte, svarade främlingen. Jag fattar inte hur du tänker! Tycker kanske du också att vi borde bygga fler moskéer, anpassa oss till muslimkultur, helt och hållet förlora vår svenska tradition och sedvänjor, tillåta kvinnor gå runt med tält på huvudet och kanske lära oss arabiska i skolorna också eller? Nej, du vill inte anpassa dig till det svenska samhället, du vill att det svenska samhället ska anpassa sig efter muslimerna och invandrarkultur, erkänn bara för helvete? Du är muslim antar jag, för annars hade du anpassat dig! Såvitt jag vet kan du lika gärna vara en IS-sympatisör och så sitter du här och försöker pracka på mig en massa filosofisk smörja.

- Är du klar? Kan jag gå nu? Utbrast Amir.

Han visste att han skulle spricka vilken sekund som helst och bestämde sig för att dra sig hemåt. Allting blev för mycket idag kände han. Först var det bråket med föräldrarna, sedan hans stora förälskelse som nu satt med sin nya pojkvän och nu främlingen som hade spårat ur totalt. Precis när han reste sig upp från barstolen tog främlingen tag i hans arm och drog fram honom mot sig.

- Släpp armen! Sa Amir.

Främlingen vägrade släppa taget och satt nu bara och hånlog mot honom. Amir kände att han inte kunde stå emot längre, blodet rusade upp till hjärnan på honom och adrenalinet pumpade för fullt. Amir tappade kontrollen och gav honom en rak höger på käken. Det tog inte ens några sekunder innan vakten hoppade på Amir som om han vore ett odjur och tryckte ner honom mot golvet. De satte handbojor på honom som om han vore den värsta sortens brottsling och släpade ut honom ur baren. På vägen ut tittade Amir besviket med sina kolsvarta ögon på kvinnan som han en gång i tiden varit förälskad i. Främlingen som nu låg på golvet reste sig sakta upp och satte sig på barstolen igen. Bartendern gick fram till honom och frågade:

- Vilken idiot, gick det bra eller?

- Svartskallar, utbrast främlingen. De är ju alla likadana!

Ivan Leopold

En lärare från Bohuslän.
Ivan Leopold är medlem sedan 2018 Ivan Leopold har 118 publicerade verk