Nummer 4 svart en casinokväll i Las Vegas

Vattenspelet utanför hotell Bellagio var precis som det såg ut på film. Storslaget och alldeles för mycket. För mycket var ett sätt att beskriva Las Vegas, men jag är för evigt tacksam för att Robert och de andra tog med mig.

(Källa: Unsplash)

Jag ska inte ljuga, jag var på uselt humör redan innan avresedagen och definitivt när Mark och Adam skulle hämtade mig. I veckor hade jag kämpat med att hitta tillbaka till inspirationen att skriva. Som krönikör är det ett måste att ha tillgång till inspirationsbanken, men av någon anledning var jag inte längre kreditvänlig.

Efter att ha fallit djupare ned i självömkan lät jag mig övertalas att följa med på Roberts svensexa till Las Vegas. Det skulle göra mig gott att få komma bort från Stockholm. Casinospelandet var inget nytt för mig och jag har alltid gillat att snurra på spelautomater, vare sig de stod inne på ett fysiskt casino eller på en spelsajt. Med jämna mellanrum skrevs sökorden casino freespins in i sökrutan på Google. Jag blev sällan besviken på månadserbjudandena som fanns på de svenska spelsajterna, eller på villkoren och det faktum att de ibland var utan insättningskrav.

Det ska tilläggas att jag gjorde mitt bästa för att inte dra ned stämningen för de andra, och jag var glad att jag hade vänner som orkade med mig. Vi bodde inte på Bellagio, men det var där som det sedan länge var bestämt att vi skulle spela. Mark hade sökt över hela internet efter sajten med bäst casino och därefter plockat ut fördelarna och försökt passa in dem på ett av Las Vegas casinon. Det gick knappt att jämföra. Casinosajterna hade inga öppettider, större spelutbud, fler erbjudanden och inte minst tillgång till en svensk kundtjänst.

När vi kom in i det enorma casinot kunde vi bara gapa. Våra munnar hade visserligen gapat sedan vi blev avsläppta på The Strip. Allt man har läst om Las Vegas är sant. Spelautomaterna radade upp sig i långa rader och spelborden fanns utspridda i salar klädda i guld och rött. Trots att jag blickade mot spelautomaterna blev jag meddragen till ett ledigt roulettbord. Ingen av oss hade spelat roulette innan och eftersom det var Roberts svensexa fick han börja. Han satsade på röd nummer 1. Kulan hamnade på svart 31.

Missnöjd över att ha valt 30 nummer fel hoppade Mark och Adam in och satsade varsitt nummer. Den trevliga dealern vände sig till mig och undrade om inte jag också skulle spela. Mina tre vänner vände sig mot mig med breda leenden och bad mig haka på. Det var ju det här vi var här för: vi fyra tillsammans, innan Robert blev den första att gifta sig. Jag visste redan vilket nummer jag skulle satsa. Dealern startade hjulet och kulan började sin resa.

Författare:

Publicerat

Dela: