Tobey Rover

illustrator, designer, writer, & working class poet, traditional tatoo collector & vintage devotee.

Författarens noveller:

Maskinisten

Som ett, till synes, fallfärdigt skjul satt han för sig själv vid bardisken. Under det dova ljuset, som desperat försökte tränga sig igenom minst ett sekels lager damm och rök som flöt omkring…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Författarens dikter:

Brev till de bekymrade

Systrar och bröder, som alla broar bränt. Från norr till söder, vars vindar aldrig vänt. Där är så många lågor, så hågat att bränna, som mistes uti mörkret, där ångest tryter strängast.…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Bara fara

Allt han önskat var en båt, redig nog för storm och åska, i oljat plank och rostfri plåt, han ville bort från tid och brådska. Allt han drömt var blott om kärlek, den evigt trofasta och vackert…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Visa för västkusten

Darrhänt vid kajen halsar han pilsner, bland rostiga vrak av fartyg från förr. Det eviga klanget av lyftkranars kedjor; likt kyrkornas psalmer, välsignande som våren, med sin blommande återfödsels…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Mor

Genom elden och röken och fallande skyar, utan tvekan, hon vandrat för sina käraste skull. Över bergen, genom åska och piskande kyla, hade hon burit våra bördor till hon slutligen stupat omkull.…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Hälsa på mig så länge havet är ebb

Sensommarsolen, på väg ned emot dess dalar. Dimman stiger på, nätterna har blitt svala. Du sitter i din korgstol med en cigarett i din hand. Du talar om för mig hur du vill ha ditt hår, och drar…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Snösparven

I bröstfickan vilar en hjälte, så trött, som stupat långt ifrån trädkronor ned. Lindad i snövit näsduk, som nu färgats rött, av blodet som strömma emot evighetsfred. Vingarna har stelnat,…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

04:50

Torka ögon och käft, ifrån gråt, ifrån blod. Här finns inget att hämta, det var dags du förstod. Det är slut nu.

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Fabriken

Bakom stängda dörrar, inom skyhöga stängsel, under dova lampors ljus så slocknar glöden. På led, som ett sorgens tåg, svettas de i trängseln - tillsammans travar sällskapet trevande mot döden.…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

I natt jag drömde

Pappa, jag har aldrig besuttit de orden, för att skriva till dig. Men jag minns när du satt på kanten till bingen och sjöng "i natt jag drömde", för mig. Men jag måste skriva, orden får skrida,…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Tandagnisslan

Ty, äro vi dömda att minnas för väl, alla de blodiga händer; sömnlösa nätter och dårskapens dagg längsmed käkbenen. Nog glömmer en aldrig ljudet av evigt gnisslande tänder; vindar som vänder,…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Vanvettsnätter

Kunde jag bara begripa vart detta vägskälet leder, för jag vägrar sälja själen för den rätt jag vet jag har. Kunde jag få sällskap av morgonrodnads granna heder, skulle vinterns vanvettsnätter…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

En sista sup

Det fanns dagar då du krävdes kånka på en världslast, som om förtrytelser förlagt ett livlöst lik uti famnen. Men du höll huvudet högt, som den mäktigaste mast; på det fagraste av fartyg,…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Sömnlöse sate

Ack, du sömnlöse sate, som svor om nätter som skola bli din död. Förfäkta för ditt liv, som så många gånger förr, så stillar snart din nöd. Den fähund som den är, den där, som härjar…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Nån gång kanske du skriver om mig

Nån gång kanske du skriver om mig, sade du; strök min arm och det svarta ankaret, som du sade satt som tjära kring själen; det som skulle hålla mig kvar där och dra ned mig till botten av älven.…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Mantra

Uti de sömnlösa nätternas vrålande klagan, till hål mörkt som kol, ögon nu brunnit svart. Vaken i veckor, verklighet långt bortom sagan; har du tjutigt i takt med kråkfåglars skratt. Månen…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Vargavinter

Jag är rädd att männskan aldrig kan begripa, om de aldrig tvingats stå i skuggan av alltsammans; av allt skrot och bråte; av allting det, de en gång kanske tog för givet; om de aldrig blivit bitna…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Stormrivna

Vi stormrivna Avgrunden gapar, vi faller igen, likt ett hagel av bly; ett patronernas regn. Maskiner har stannat, fabrikerna stängs, och kvar äro skärvor av stormrivna hägn. Vi stormrivna vet om all…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

Stockholm

Än en gång går vi här, hela Götgatan fram, och än en gång är vi druckna som få. Sjunger "är det såhär det ska va'; ett liv utan glam; likt ett korthus i korsdrageblåst?" Men så skrattar…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

På lokal

Här är en fet poet, må hända utan klass och stil, fastän han hälsar gott och glatt på kvällens gäster. I afton är vi alla goda vänner, uti pilsner och poesi, kom ni dåsigt dekadenta - sjung…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

De brinnande barnen

I askan och sotet av alla de barn, finnes ingenting kvar, nej, det äro försent. I drivor de ligger, som snart vinden tar; blåser dem bort över stock, över sten. Barnen de lekte, tills bomberna föll,…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »

För din skull

Döden, han kommer varthän livet bär. Den eviga vilan, han som fruktas av många. Han kommer med brev uti silverkuvert, ett kontrakt, skrivet i gråt av de gångna. Där går han, allas vår trofasta…

Skriven av: Tobey Rover

Läs hela »