Dikter om livet - Sida 111
Det mentalas karga hed...
Livet
Naken ligger dagen, och väntar. Väntar nästa sammandrabbning, på det mentalas karga hed, som sträcker sig långt, så långt, som brustet öga kan nå, med sin grumliga, något glasaktiga blick.…
Klicka här för att läsa hela »JAG ÄR EN VANDRARE
Bo Grapenskog
Jag vandrar vägen fram jag vill komma fram till byn Inte höjer man inte höjer man på något ögonbryn Jag vandrar vägen fram jag vill komma fram till byn Inte höjer man inte höjer man på något…
Klicka här för att läsa hela »I SAID GOOD BYE
Bo Grapenskog
I SAID GOOD BYE I said good bye I said good bye Hope you find another guy I said good bye I said good bye Hope you find bettter life I said good bye I said good bye Hope you find another guy I said good…
Klicka här för att läsa hela »Visa för västkusten
Tobey Rover
Darrhänt vid kajen halsar han pilsner, bland rostiga vrak av fartyg från förr. Det eviga klanget av lyftkranars kedjor; likt kyrkornas psalmer, välsignande som våren, med sin blommande återfödsels…
Klicka här för att läsa hela »Snösparven
Tobey Rover
I bröstfickan vilar en hjälte, så trött, som stupat långt ifrån trädkronor ned. Lindad i snövit näsduk, som nu färgats rött, av blodet som strömma emot evighetsfred. Vingarna har stelnat,…
Klicka här för att läsa hela »04:50
Tobey Rover
Torka ögon och käft, ifrån gråt, ifrån blod. Här finns inget att hämta, det var dags du förstod. Det är slut nu.
Klicka här för att läsa hela »I natt jag drömde
Tobey Rover
Pappa, jag har aldrig besuttit de orden, för att skriva till dig. Men jag minns när du satt på kanten till bingen och sjöng "i natt jag drömde", för mig. Men jag måste skriva, orden får skrida,…
Klicka här för att läsa hela »Tandagnisslan
Tobey Rover
Ty, äro vi dömda att minnas för väl, alla de blodiga händer; sömnlösa nätter och dårskapens dagg längsmed käkbenen. Nog glömmer en aldrig ljudet av evigt gnisslande tänder; vindar som vänder,…
Klicka här för att läsa hela »Vanvettsnätter
Tobey Rover
Kunde jag bara begripa vart detta vägskälet leder, för jag vägrar sälja själen för den rätt jag vet jag har. Kunde jag få sällskap av morgonrodnads granna heder, skulle vinterns vanvettsnätter…
Klicka här för att läsa hela »En sista sup
Tobey Rover
Det fanns dagar då du krävdes kånka på en världslast, som om förtrytelser förlagt ett livlöst lik uti famnen. Men du höll huvudet högt, som den mäktigaste mast; på det fagraste av fartyg,…
Klicka här för att läsa hela »Sömnlöse sate
Tobey Rover
Ack, du sömnlöse sate, som svor om nätter som skola bli din död. Förfäkta för ditt liv, som så många gånger förr, så stillar snart din nöd. Den fähund som den är, den där, som härjar…
Klicka här för att läsa hela »Nån gång kanske du skriver om mig
Tobey Rover
Nån gång kanske du skriver om mig, sade du; strök min arm och det svarta ankaret, som du sade satt som tjära kring själen; det som skulle hålla mig kvar där och dra ned mig till botten av älven.…
Klicka här för att läsa hela »Mantra
Tobey Rover
Uti de sömnlösa nätternas vrålande klagan, till hål mörkt som kol, ögon nu brunnit svart. Vaken i veckor, verklighet långt bortom sagan; har du tjutigt i takt med kråkfåglars skratt. Månen…
Klicka här för att läsa hela »Vargavinter
Tobey Rover
Jag är rädd att männskan aldrig kan begripa, om de aldrig tvingats stå i skuggan av alltsammans; av allt skrot och bråte; av allting det, de en gång kanske tog för givet; om de aldrig blivit bitna…
Klicka här för att läsa hela »Stormrivna
Tobey Rover
Vi stormrivna Avgrunden gapar, vi faller igen, likt ett hagel av bly; ett patronernas regn. Maskiner har stannat, fabrikerna stängs, och kvar äro skärvor av stormrivna hägn. Vi stormrivna vet om all…
Klicka här för att läsa hela »Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Ann Larsson
Snart femtioårig fyrbarnsmamma från Norrbotten som alltid älskat att skriva.
På andra plats denna veckan: Petra Christiansen