Dikter - Sida 172
Ett lyckligt slut
Mångatan
Och om vi möts på balen, så dansar inte vi. Med tungor vikta bak i munnen och händer intrasslade i tygen av våra kjolar, står vi och konverserar i hörnet, under höljen och siden, tills en ung…
Klicka här för att läsa hela »Resentment
Mångatan
I love you, i want to but still, resentment sits, crawling between my ribs, taking root my chest grows a garden, rotting mushroomed bones and heart concealed molding, cracking, sprouting, spreading creepers…
Klicka här för att läsa hela »Stop looking
Mångatan
So, my dear, who are the horrible I was a conundrum in the making, no wonder i ended up so wretched, exhausted and bones twisted the wrong way I tucked myself away, always bound to break trough my own…
Klicka här för att läsa hela »I am everything
Mångatan
Oh, the tearing apart that comes with growing up The way I reinvent myself each night on my stomach in my bed Snakes shed their skin but i puke my guts out and saw off my hands my chest heaves and my…
Klicka här för att läsa hela »DET LITTERÄRA FESTBORDET
Sten Wiking
Det litterära festbordet är dukat med smaker för alla sinnen. Där finns fat med köttig prosa,mustiga noveller och tiorätters romaner. Där finns frukter av sentenser,maximer, aforismer,haiku och…
Klicka här för att läsa hela »Ingen kommer någonsin kyssa dig igen
Mångatan
Att kyssa någons hand. Gammalmodigt, simpelt, det enda märket vi lämnar. Hon kan lyfta min hand bland folk och ge baksidan en kyss, och ingen tittar. Vi är så vedervärdiga, men vi gömmer det bakom…
Klicka här för att läsa hela »Skapad för att hålla dig
Mångatan
Men älskling, jag är skapad för att hålla dig. Med armar som lindar runt din kropp så perfekt, med händer som passar så precis i dina den självklara anledningen till att vi existerar, hur kan…
Klicka här för att läsa hela »Att vara odödlig och omättlig
Mångatan
Att vara liten igen, att vara odödlig och omättlig. Saknar när jag fortfarande levde i hamlets jävla nötskal, inte en tvivel i väggarna. Skrapsår över knotiga knän, rädsla blott ett ord, ett…
Klicka här för att läsa hela »Make ends meet
Melina Hadrati
My eyes turn dark, while dogs bark. I know they’re waiting in a park. The water’s running and boys in corners gunning. The only way to support. To not run sort. The only way to keep his sister of…
Klicka här för att läsa hela »Att andas
Mångatan
Sitter här; under aftontäcket med dig mot mitt bröst, och undrar bara, hur andas vi? Med båda lungorna, intakta? Medans vi spottar blod och spyr blomblad? Tolv års ålder och jag var trettio, vid…
Klicka här för att läsa hela »Blå ögon av himmel
Mikael Bastenius
Blå ögon av himmel Berör Berör mina känslor Berör mig fysiskt Berör mig varm Vill ha dig när Vill beröra din hud Vill beröra dig djupt Vill beröra din själ Vill röra din mun
Klicka här för att läsa hela »Marionettdockan
Ann-Louise Törn
Hon är hans marionettdocka Det började försiktigt Nästan så att det inte märktes En tråd i taget tills hon inte längre kunde röra sig utan hans ledning Dansa! Dockan dansade Dansa åt höger!…
Klicka här för att läsa hela »Ensam i en värld full av liv
Anonym
Här sitter jag, ensam vid bordet. Så känns det iallafall men jag vet att där är människor runt omkring mig som gapar och skriker men allt jag hör är dova ljud. Ungefär som om man stod utanför…
Klicka här för att läsa hela »Lasse liten
Fredrik Trulsson
Du föddes för att leva, inte för att dö, stackars Lasse liten. Oälskad av mamma, bortglömd av din far, stackars Lasse liten. De skrattade rått, gav dig ordentligt med spö, stackars Lasse liten,…
Klicka här för att läsa hela »Katter
Pippi Kortstrump
Vänner är vackra Vänner är fina Jag har tre katter Ingen av dem är mina;)
Klicka här för att läsa hela »Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:

Skogstokig
Roger Skoog : Författare, skribent, musikälskare och boksamlare. Bloggar regelbundet på "Den Skogstokiga Bloggen" och har även hemsideportalen "Skogstokig Förlag" (se länkar…
På andra plats denna veckan: Maja Wellerstadt