Dikter - Sida 386

Tystnad

Christer Sandvik

I allts tystnads väsen sveper en vind fram, en frid råder. Havets vågor slår mot klipporna gång på gång, en harmoni råder. I vindens drag av sand över det nakna ökenlandskapet står sig liten…

Klicka här för att läsa hela »

Tillsammans

Christer Sandvik

Från fjärran höjd. Himmelska höjder. Vyer över världen. Människor som rör sig. I myariader om vart annat annat. Ett känslohav. Döva sinnen. Kärlekslöshet. Mörka hjärtan. En längtan efter…

Klicka här för att läsa hela »

Plötsligt smygande tid

Christer Sandvik

Jag kan inte minnas hur, ändå vet jag hur. Såsom om man säger att man inte förstår, fastän man förstår. Plötsligt befann jag mig på en annan plats, även om det var samma plats. Likt en dimma…

Klicka här för att läsa hela »

Odjuret som reser sig

Christer Sandvik

Likt ett mäktigt odjur reser den sig. Epok efter epok, och i en sista. I en skrud som förtäljer dess natur. Sten, stål och sågverk. Farkoster och vägar. Kol, olja och uran. Energi till maskinen.…

Klicka här för att läsa hela »

Nostalgi

Christer Sandvik

Tidens vind gör sina drag, klockan gör sina oräkneliga slag. Såsom framtiden för med sig något av det nytt, så för dåtiden med sig något av det gamla. Vissa saker glömda, andra saker ihågkomna.…

Klicka här för att läsa hela »

Minnen

Christer Sandvik

Vackra minnen, tårar som rinner. Känslor som spirar fram ur ett hjärtas dunkel. Verkligheten, att vakna upp till verkligheten. Alla dessa själar, tusen åter tusen. Från skogen till staden, likt…

Klicka här för att läsa hela »

Maskinen uppslukandes jorden

Christer Sandvik

I kontrasternas värld en skugga av paradiset som var. En orörd natur såsom en oskuld som inte längre är. Dödsriket på jorden kommit. Ett odjur likt en maskin. Uppslukandes. Våldtagandes. Rådandes…

Klicka här för att läsa hela »

Livscykel intill uppståndelsen

Christer Sandvik

Människan född skriandes i sin väg ur sin moders sköte. Kall metal vägandes vad som skall komma att väga mer. Namn och tal för att definiera det okända. Människan präglandes av kaos. Hon kallar…

Klicka här för att läsa hela »

Klardröm

Christer Sandvik

Att drömma klart, två av lustan vilka i sin nakenhet klättrar på oändliga betonghuskulisser där vatten med sand droppar längs med väggarna. En plats där tidens vågor av skummande vatten slår…

Klicka här för att läsa hela »

Hopp

Christer Sandvik

Ett kaotiskt sinnelag av tankar som far som svarta fåglar i strävan att bygga bo om själens höglands mark. Den dystopiska framtidens förödelses styggelse till odjur av makt och en sköka av religiös…

Klicka här för att läsa hela »

Framtiden

Christer Sandvik

Det händer nu, allt eftersom, som vi alltid föreställt oss den. Den som alltid legat ett steg framför, som vi alltid strävat efter, under all tids gång. En dag var det dagen då kungadömen uppstod,…

Klicka här för att läsa hela »

Efter en gammal framtid följer en ny

Christer Sandvik

Framtiden är det nya som kom. I detta ögonblick. Framtiden är det gamla som försvann. I detta ögonblick. Framtiden är nu. Begär. Förförelse. Hänförelse. Inför det tidigare oupptäckta. Som…

Klicka här för att läsa hela »

Forsen

Christer Sandvik

En fors som väller fram. Armar dit sträckandes. Kroppen som trevandes. Ledd bort från usla brunnar en tidigare fann. Som tagen in i en trygg famn. Omhuldad, omsluten, ja om. Som om armar som sträckt…

Klicka här för att läsa hela »

Från liv till död från död till liv

Christer Sandvik

Smärta, ålderdom och förruttnelse. Som ett täcke som ständigt tynger, själen kvider som ständigt påminns. Ögonblick, för ögonblick. I förgänglighetens makt, döden. Ett slag i ansiktet, förkrossande.…

Klicka här för att läsa hela »

Civilisationen och naturen

Christer Sandvik

Som en jazzens suck. Ett kreativt utlopp. Av dynamik. Av form. Civilisationens längtan. Längtan efter naturen. Blott en fåfänglighet. En idel tomhet. Naturen gör sig omöjligt nådd. Omöjligt nådd…

Klicka här för att läsa hela »